Sorry. Är det inte tåg, så är det AI. Frågan är om jag nånsin har varit så ensidig i mina bloggämnesval!
Hur som helst. Förra året gick jag med i Författarförbundet eftersom jag både har skrivit och översatt tillräckligt många böcker för att kvalificera. Som medlem får man gå på en herrans massa tillställningar och ansöka om stipendier (som man inte får) samt frottera sig med inte alls likasinnade.
I onsdags gick jag och min djefla man till en paneldiskussion om AI med chips och rosévin, där panelhönorna var
- en klok förbundsjurist
- förlagschefen på Novellix (som har utgivit AI-genererade noveller)
- en författare som ”står bakom” AI-boken Trisse Traktor
- en författare och förläggare på Lind & Co.
Eftersom jag inte är odelat positiv till deras insats, slipper de stå med sina riktiga namn och istället gå under aliasen Juristen, Novellixen, Trissen och Linden. De skulle inför oss diskutera hoten och möjligheterna och vad t.ex. chat-GPT gör med alla bokstavsnördar.
Trissen berättade att han gav AI:n ”Chatbot Charlie” order att skriva en barnbok om en traktor, som nu är översatt till 80 språk. Den finns både som vanlig bok och talbok och går att låna på biblo. ALLT – text, bild och tal – är skapat av AI. Och boken kostar (gulp) 100 kr på Adlibris.
Trissen förklarade att AI är för författare som en hammare för en snickare: ett verktyg. Detta verktyg har författat … Oj, nu kommer spoliers! Jag kommer att avslöja hela handlingen, alla repliker och … ptja, varenda bokstav på bokens 19 sidor. Läs och begrunda, och fundera på varför det är tankstreck och inte bindestreck i sammansättningen.
- Hej jag heter Trisse, och jag är en glad liten traktor.
- En dag ville jag leka med min bästa traktorkompis, men han ville inte. Jag blev ledsen.
- Jag började skrika och gråta.
- Men sen tänkte jag efter och försökte förstå min kompis.
- Vi pratade lugnt med varandra och hittade en lösning tillsammans.
- Nästa dag bråkade jag med mina traktor–föräldrar. Dom ville att jag skulle hjälpa till på åkern, men det ville inte jag.
- Men sen tänkte jag efter och insåg att mina föräldrar ville att jag skulle lära mig viktiga saker.
- En annan dag hade jag ett bråk med en traktor som ville ta alla mina leksaker.
- Jag lärde mig att det är viktigt att sätta gränser och att dela på ett rättvist sätt.
- Ibland bråkar mina kompisar om vem som är bäst på att köra.
- Men jag lärde mig att vi alla är duktiga på olika saker, och att samarbeta istället för att tävla.
- En dag blev jag arg på mina traktor–föräldrar för att dom inte förstod vad jag behövde.
- Men sen tänkte jag efter och insåg att dom alltid försöker göra sitt bästa för mig.
- Jag pratade med dom och vi löste problemet tillsammans.
- Ibland kan vi inte komma överens och lösa problem själva.
- Då är det viktigt att be en vuxen om hjälp.
- Att tycka olika och att ha olika idéer är helt okej.
- Det viktiga är att vi respekterar varandra och försöker hitta en lösning tillsammans.
- När vi är bra kompisar och hjälper varandra blir allt mycket roligare.
Jahaja, ”hade jag ett bråk” minsann. Hrrm.
Vem äger denna text, tror ni? Oklart, för enligt Juristen ”uppstår upphovsrätt bara om det finns en människa bakom”. Men Trissen ”står ju bakom” boken vars text jag har rabblat här ovan – har jag då begått ett brott vad gäller upphovsrätten? Mjaaaaa, för enligt den kloka Juristen måste verket även vara ”tillräckligt originellt och uppnå viss verkshöjd”.
Puh. Verkshöjd. Puh.
Och nu till en plötslig association. Barnböckerna om Max av Barbro Lindgren är klädd i en språklig dräkt som jag inte förstår mig på. Om ni nu hade suttit på en universitetsföreläsning i barnlitteraturämnet, hade jag bett er skriva en femsidig jämförande analys av Max respektive Trisses språk.
Novellixen berättade hur förlaget hade gått tillväga när de skapade AI-novellerna, och sa att så himla enkelt var det inte.
– Vi fick ge den 6–7 promptar (order/frågor/beskrivningar) per novell. Plus ”kan du förbättra det här och det där”. Vår erfarenhet är att noveller egentligen inte är AI:s grej. Det var så mycket att göra med novellerna. Dessutom … dan före tryckning upptäckte vi att vi hade gjort novellerna i trean, inte i fyran, så då fick vi göra om dem!
(Förklaring: Chat-GPT finns i två versioner, där trean är gratis och lite sämre, medan fyran är en betaltjänst som är bättre.)
Linden berättade sedan att AI är jättejättebra på att skriva baksidestexter och att många översättare använder sig av tjänsten DeepL. Den gör en rå översättning som läser av sammanhanget, men som sedan måste bearbetas; översättningen kräver alltså mänsklig bearbetning för att bli bra. Men så förklarade han att AI kan översätta dåliga böcker så att översättningen blir ”good enough” – den ska bara vara ”tillräckligt bra” för läsarna. Naturligtvis satt jag då och funderade på hur man står ut med att ge ut dåliga böcker och dessutom vem som sedan vill läsa dem när de inte ens är bra på originalspråk. Sedan sa Linden nåt som fick mig att tappa fattningen, hakan och tre chips.
– Inspirerade av Sigrid Undset skriver många författare liknande serier … asså 30 böcker i en serie … Och översättarna vill inte översätta, för böckerna är inte bra … Dom vill helt enkelt inte!
VA! En författare som tackar nej till skälig betalning för att boken är av dålig kvalitet? Jag känner inte en enda översättare som kan unna sig den lyxen. (Att protestera kom inte på fråga, för vi hade redan blivit ombedda att sitta ner och spara alla kommentarer till sist.)
Trissen slog därefter fast att yrkesgrupper ju har alltid tillkommit och försvunnit, att alla är rädda idag eftersom de måste förändra hur de agerar.
– Annars kommer de att lämnas efter i dimman, sa han med en bombsäkert tonfall. Man måste fråga sig själv ”hur ska jag utnyttja detta?” istället för att bara känna att allt är ett hot. Fokusera på möjligheterna, inte hoten!
Juristen tog vid och sa klokt:
– All utveckling är inte av godo. Vi måste reflektera och tänka själva. Vi får inte tappa bort hantverket och förmågan att tänka. Det pågår massa stämningar i hela världen om upphovsrättsliga intrång. Författares verk används av AI utan någon som helst betalning, och så kan vi inte ha det. Vad innebar egentligen digitaliseringen för konstnärerna, översättarna och författarna? Jo, de fick mindre ersättning och stora bolag håvar nu in stora pengar.
En lång, gammal man i publiken reste sig upp och sa långsamt med tyst röst:
– Vi måste tänka på läsarna, för de är kärnan i det vi håller på med. Läs HC Andersens Näktergalen. I den digitala versionen kommer kejsaren av Kina att dö.
Nu kan ni leta upp Hasse Alfredsons Varför är det så ont om Q och klura på om Lettrosugen kanske gör boken till ren science fiction. Den är helt enkelt Google, fast 1968.
Frågan kvarstår: är jag bara avundsjuk och ogin för att jag inte kom på att jag kunde bli författare via AI och översatt till 80 språk? (Nä, vet ni vad. Det är jag inte.)
Ordentlig källförteckning
Alfredson, Hans, Varför är det så ont om Q?, Bonnier, 1968
Andersen, H. C., Älskade sagor, Corona, Malmö, 2002
Fernholm, Nicholas, Trisse Traktor, Nicholas Fernholm AB, 2023
Lindgren, Barbro, Max boll, Rabén & Sjögren, 2004
Korr: ”VA! En översättare som tackar nej …”
Och nej, något sådant djur har jag aldrig hört talas om. Eller jo, jag har hört talas om översättare som tackat nej till jobb för att de inte gillar översättningsverktyget (alltså CAT-programmet), alternativt inte får översättningsverktyget gratis. Men nu för tiden finns ju verktyg som slurpar i sig alla möjliga format nästan felfritt, så det förekommer nog inte längre.
Ordningsfråga: Riktiga översättare som du, CtLDPT (inte som jag, som ju bara fuskar i genren), får de vanligtvis tillgång till översättningsverktyget av uppdragsgivaren?
(Själv har jag bara översatt via mitt eget huvud och tagit hjälp av https://www.linguee.com/ när det har krisat. Men det handlar bara om facklitteratur, förstås.)
Kommer AI nånsin att prestera nyskapande litteratur, alltså använda ord och meningsbyggnad på nya, oväntade, spännande sätt? Den kan väl bara utföra sånt som man har programmerat den till att utföra? Kreativitet – hur programmerar man det, det undrar jag nu yo.
Den kan ju kombinera två redan skapade meningar och orsaka förvåning hos oss läsare – men den kan bara utgå från sådant som redan finns.
Jag tycker det är dags att sluta prata om AI och istället använda AM, Artificiell Medelmåttighet.
Texten om Trisse är väl ett lysande exempel på AM, om man inte har så högt ställda förväntningar?
Och varför pratar vi om intelligens och inte om klokskap? Det är då rakt inte samma sak. Jag vet massor av intelligenta människor som är dumma som spån, rent av antilektuella. Som medlemmarna i Mensa-svdelningen som nekar Uncle Sid medlemskap, men ändå köper åtta femtedelar av Ookifenookee-träsket innan de motar ut honom från sitt möte.
Att man inte fattar språkbruket i Max boll gör inget för det är Barbro Lindgren och henne fattar man inte alltid. Vems lilla mössa flyger förstod jag aldrig, inte ens som vuxen. Men när man fattar Barbros texter så är de fullständigt magiska. Har man skrivit om Lilla syster Kanin, lokomotivet Rosa, Jättehemligt så får man vara lite obegriplig. Också.
Och vem har inte drömt om ett vattenfyllt garage med tigrar i?
Är det nån som på allvar tror att AI, än mindre AM skulle kunna åstadkomma något sådant?
Eller komma till insikten om att de varelser som möjligen skulle kunna besöka vår planet från de yttre delarna av rymden alla måste besitta samma, specifika, kroppsliga egenskap?
(Nu får ni fundera ett tag och se om ni är lika kloka som äldste sonen.)
Ninja! Tack!! Inget att tillägga.
(Utom att det var Ulf Nilsson som skrev Lillasyster Kanin …)
Sigrid Undset skrev väl inga serier i tjugo delar?? Är det Margit Sandemo han far efter?
Brid, han har väl svårt med siffror. En, två, många liksom. Och Kristin Lavransdatter är ju i tre delar, det är många!
När det gäller Sigrid Undset och Margit Sandemo kan jag inte svära på att jag minns rätt. Låtom oss hoppas att jag minns fel och att han de facto sa ”Margit Sandemo”, som ju har skrivit hur många romaner som helst. (Men jag vet inte. JAG kan ju inte blanda ihop Sigrid Undset och Margit Sandemo! Det kan jag ju inte!)
På slutet pratade Trissen om värdet av bildning (ja!) och världens komplexitet (ja!) och tog som exempel ”det franska kriget”, som varken jag eller DDM kände oss bekanta med. Men Trissen upprepade det, fast kallade det för det ”franska inbördeskriget”. Vi utbytte ögonkast, jag och DDM. Vi viskade:
– Huh?
– Hugenottkrigen mellan protestanter och katoliker kanske han avser?
– Ja, okej, det kanske var ett inbördeskrig?
Men senare när vi stod och minglade, såg DDM att en av böckerna i Trissens blickfång var en jättebred bokrygg med i stor stil ”FINSKA INBÖRDESKRIGET”.
Ja, vi kan ju inte veta om han som i Kevin Spacey i blev inspirerad av omgivningen, som i The Usual Suspects (1995) alltså, men … ptja.
Nej Lotten, det kan du inte ha gjort för det gör man inte om man har en grundläggande bildning. Trissen kanske menade Franska vinterkriget?
(Jag träffade Sigrid Undsets sonhustru i Trondheim 1982 efter premiären på en balett med sånginslag som byggde på Kristin Lavransdatter. Jag satt i orkestern.
Det kan ha varit lite mitt fel att det blev en film gjord på böckerna. Tyvärr regisserades den av Liv Ullman som förutom att vara en duktig om än gapande (mouth breather) skådespelare var en bedrövlig regissör.)