I måndags gav jag mig iväg på ett Lundaäventyr där jag under 15 timmar for runt som en guttaperka mellan föreläsningar och paneldebatter, storbildsföredrag och en helsickes massa vanligt babbel.
Men jag måste börja med tåget. För att åka tåg är idag inte lätt. Om tåget kommer och jag dessutom har lyckats köpa en svindyr biljett, händer det att tåget efter blott en station tas ur trafik pga. personalbrist. Eller så kommer inte tåget för att det har dykt upp ett plötsligt spårarbete som ingen fick veta något om i förväg.
– Men det ska du ha fått sms om.
– Men det har jag inte.
– Men det ska ha skickats.
– Men jag har inte fått veta nåt.
– Men tåget kommer inte.
– Nä, jag har förstått det.
Därför gäller det att ha framförhållning in absurdum och gärna åka 24 timmar innan man ska vara på plats. Om tåget då går som de forna tågen och faktiskt kommer fram när det ska, får man en himla massa tid över – och i Lund är det inga problem. Fina, fina, roliga Lund.
Men hur är det då att åka med Snälltåget jämfört med SJ? Det som förvånade mig mest var inte den vackra restaurangvagnen eller kupéerna, utan att resenärerna var så himla tillfreds. Väskor gled omkring som på hal is (inget är anpassat till dagens rullväskor) eller föll ner som äpplen från hatthyllorna och alla ba ”hoppsan, tjosan” eller ”där ser man, så tokigt”. Det verkar som om all världens godmodiga människor åker med Snälltåget.
Minst godmodig var nog jag. För den person som satt bredvid mig och den person som satt framför mig satt båda två och tittade på roliga filmsnuttar på sin a mobiler – men med ljudet på högsta volym. Jag frågade om de kanske kunde sänka ljudet eller ta på hörlurar, men det kunde de inte. Så då gick jag på en promenad och hamnade längst bak i tåget, där jag kunde se rälsen komma fram under tåget. Jag kände mig som Buster Keaton, tills jag kom på att han ju satt längst fram i tåget.
På min resa blev jag tvungen att mellanlanda i två timmar i Stockholm, så då gick jag på en promenad till Dramaten för att klappa Strindberg på huvudet och Krook på magen.
När jag hade klappat på Strindberg (och glömt att ta en bild på sparkcykeln som stod lutad mot honom) och klappat på Krook (och glömt att ta en bild på sparkcykeln som stod lutad mot henne), blev jag påkörd av en sparkcykel och tappade min fina kamera (som jag hade glömt att jag bar på) i marken. Jag bad om ursäkt för att jag stod i vägen, och hastade tillbaka till tåget.
I Lund skrev jag spaltmeter om AI, och kan sammanfatta allt i tjugo punkter, men jag orkar inte skriva fler än fem just nu:
1.
AI är jätteintressant, och går att förhindra lika lätt som någonsin Spinning Jenny eller explosionsmotorn. (Å andra sidan försvann ju elbilarna som var så populära i slutet av 1800-talet.)
2.
När man ger en AI en order eller en fråga måste man uttrycka sig väl – detta kallas ”bra prompt” på svengelska. Det är lite som att man fattar hur man googlar. Vissa människor googlar
reservdel handtag dammsugare ”Electrolux UltraSilencer dammsugare EUSC62-EB”
medan andra försöker googla
handtag trasig dammsugare svart
3.
Utbildningsväsendet måste ändra sättet som hemuppgifter och examinationer görs på. Ett exempel är den nya sortens uppgift: ”Be en AI skriva en tresidig uppsats om franska revolutionen. Din uppgift är sedan att analysera AI:ns uppsats.”
4.
Jag kanske inte måste ha ont i knät så himla många år till. Om all världens medicinska journaler sprättas loss och samlas i en AI-doktor, så kan alla som har samma symtom som jag snart gå med i en exklusiv klubb som får både en diagnos och ett knälagarchip inskjutet. Och vips, är smärtan och svullnaden puts väck!
5.
Vissa AI-föreläsare har fastnat på overheadnivån och presenterar akademiska AI-utredningar med statistik och minimala bokstäver samt oläsliga kurvor och stapeldiagram utan rim eller reson.
Nu skulle jag kunna tillägga i en sjätte punkt att AI-människor är ett partajande folk, för oj så kul det var hela tiden. Här står jag i trappan på AF (Akademiska föreningen i Lund) och fotograferar kön upp till baren med de bubbliga dryckerna. Och då ser jag hur Jonas Birgersson står och talar med Bengt Lindoff.
Jonas vet ni ju allt om, men Bengt Lindoff? Jo, han är två meter lång, har näst flest patent i Sverige (eller flest?) och har blivit så fantastiskt duktig bara för att hans allra första basketcoach heter Lotten.
Nån som vill ha en AI-föreläsning av mig där jag lär er massa samtidigt som ni skrattar ihjäl er? Föreläsningen kan heta ”Det är många grejer på en plog”, för det sa min farfar alltid om komplicerade ting.
Och min pappa sa: ”Det är många grejer på ett spett” Vad säger det i sin tur om (far)fäderna, kan man undra.
Spännande med AI-spaningen! Jag träffar ibland personer som undervisar på högskolan och de har redan ställt in sig på att det blir fler salsskrivningar att rätta. Vilket är OK, för det är ju rätt tidsödande också att kolla om inlämningsuppgifterna är plagierade. Och så umgås jag med en mig närstående systemutvecklare som älskar AI: ”Jag bara ber den bygga programkod åt mig och det gör den mycket snabbare och snyggare än de flesta.” Men just där är det nog extra viktigt med bra prompt.
Ja, särskilt det där med krånglande programkod har AI tydligen (jag är inte kodare) gjort underverk med. Man måste fortfarande kunna koda, men själva skitjobbet med att sitta och peta slipper man.
”Det är många grejer på ett spett” är ju oerhört mycket tydligare och roligare! Det ska jag säga fortsättningsvis!
Haha, kul att bli omnämnd på språkpolisens berömda blog. Och precis, hade jag inte haft dig som min första basketcoach hade det aldrig blivit så många patent 🙂👍
”Det verkar som om all världens godmodiga människor åker med Snälltåget.”
Jag tänkte precis samma sak när jag åkte med dem senast!
Vilken bra bloggartikel. Jag tror jag ska läsa den en gång till.
Välkommen hit, Oppfinnarn!
Kolla, DDM har fått plustecken i sitt namn! Man undrar om det symboliserar optimism inför AI-framtiden?
Planerad betyder väl något i stil med tillplattad på markanläggarspråk. Med en planeringsskopa på grävmaskinens aggregat gör man mark plan. Min gissning är alltså att lite oväntat fackspråk från anläggningsbranschen smugit sig in, men att det inte är fel.
https://images.app.goo.gl/TyrST2bPCyHZ3a7c6
Tack Båthuspernilla! Jag stoppar in din kommentar i själva bloggtexten!
Jag är inne på samma spår som Karins pappa: ”Det är många finesser på ett järnspett” brukar jag säga om saker som är onödigt komplicerade, eller kanske sånt som jag inte förstår.
Frihetskällan kanske har blivit frihetsberövad och nu sitter (står? ligger? rinner upp?) någonstans och väntar på att bli fritagen?
Och vad är där längst upp? Ser ut som en nedbruten spinnrock men gissar att det har med tåg, korrfel eller AI att göra.
Det är många grejor på ett spett,
två ännar och en mett.
(= ändar och mitt)
Så har jag hört det för fullständigheten kull.
Vi reste med Snälltåget tillbaka från Malmö härförleden. Sista delen av resan delade vi kupé med bland annat en halvårsgammal gosse och hans mamma. Det blev en mycket trevlig stämning i kupén.
Kan båsmor förresten säga hur man gör med bindestreck i alfabetiskt ordnade listor? I den enorma listan över sånger vi har texten till i någon bok finns bland annat en sång som heter ”Simsalabim” och en som heter ”Sim-sala-bim”.
Brid! Man räknar bindestrecket som ”ingenting”.
Men i ditt fall ovan är your guess lika god som min, för om man tolkar bindestrecket som ingenting heter ju båda två (i alfabetiseringsmaskinen i ditt huvud) ”Simsalabim”. Men om du (som är en alfabetiseringsmaskin nu) räknar bindestrecket som ett mellanslag, hamnar [sim sala bim] före Simsalabim eftersom mellanslag kommer före s [som i sala) i alfabetiseringsmaskinen.
Nu ska jag kolla hur man gör på engelska!
Jag bad en AI alfabetisera fem ord på engelska! Resultatet blev:
monkey
sim sala bim
sim-sala-bim
simsalabim
wrench
This alphabetical order treats spaces and hyphens as part of the string, rather than ignoring them or treating them as separators between words. Therefore, ”sim sala bim” comes before ”sim-sala-bim” and ”simsalabim”, because a space is considered less than a hyphen or other characters in ASCII value.
Nu hittade jag en bibliotekarie som säger att:
”Om flera ord är förbundna med bindestreck brukar leden betraktas som ett ord. (Det gäller såväl personnamn som institutionsnamn och vanliga ord.)”
Okej, då stämmer min första teori här! (Men helt solklart är det inte.)
Tack. Jahaja. Eller nähänä. Vi får väl bestämma oss för en princip och försöka hålla oss till den.
Vi (groomen) brukar ändå inte hantera mellanslag på vedertaget sätt, så det blir väl lagom förvirrat i varje fall.
Nu har Tsitsipas, alias Gräddsemlan (Ninja), slagit en grinig argentinare på Roland Garros!
Hurra!
Jag ber att, från ett hotellrum i Örebro, få gratulera till segern, Ökenråttan! (Rummet delar jag med en vilt främmande kvinna eftersom jag är på basketkonferens. Vi hoppas att vi inte snarkar.)
Griniga argentinare ska ha smörj.
Bra bevakning, ÖR.
TUUUUT!
Tuut!
Inget TUUUT?
Oj, vad tuuutet hördes bra hos oss i dag, åtminstone utomhus. Men sändningsledningen i radion var tyyyyyst jättelänge efter påannonseringen, på ett rent oroande sätt.
Jag tyckte det dröjde oroväckande länge före faran över-signalen.
Här tutade det. Först trodde jag att det var skutorna vid kajen som lät, men sen fattade jag att det var Tutet … Jag satt redan med nerverna i kors på grund av egendomligheter i datorn, så jag hade svårt att orientera mej över huvud taget..
Och jag som har längtat i tre månader för att få höra vår taktuta igen – jag satt på ett tåg i mörkaste Småland kl 15!