Som ni vet är jag mycket digital. Ni kan kalla mig Digital-Lotten, för jag är ofantligt förtjust i datorer och mobiler och Google – och nästa vecka ska jag minsann till en AI-konferens i Lund.
När den digitala världen inte riktigt var uppfunnen och jag jobbade som redaktör på Nationalencyklopedin, var det jag som pillade med printern och fixade faxen, för jag gillar att grejja med grejer. Vi hade förvisso IBM-datorer med gröna bokstäver på svart bakgrund och en blinkande, grön fyrkant till curser – men särskilt lattjo var det inte att jobba med detta verktyg.
Så kom då den välsignade mejlen och datorer med mus, följda av sökmotorer – och resten av den historien känner vi ju alla till. En dag år 2000 berättade jag för 23 personer på en föreläsning om svenska skrivregler att det fanns en ny sökmotor som hette Google. Några av deltagarna beskrev detta senare som ”ett minne för livet”. (Själv minns jag tydligare första gången jag såg något förutom muspekaren som rörde sig på skärmen.)
Nu har alla de fem barnen gått ut skolan och läxorna är ett minne blott – men fyttisjuttsingen vad vi har kämpat med dessa helvetiskt idiotiska skolarbeten som grundar sig på obegripligheter och sooooom jag klagade och svor ve och förbannelse över dessa läxor. Idag håller många med mig. Jag minns vansinnesuppgifter som denna, som yngste sonen fick i sexan:
”Vad vet du om Leonardo da Vinci? Sök reda på information på internet.”
Efter en timmes gråt och tandagnisslan (han visste inget om da Vinci och kunde inte sålla bland all info) slog jag upp detta universalgeni i den tryckta NE och lät grabben läsa där istället. Mycket besviken kunde jag dock konstatera att den spegelvända handskriften inte nämndes där.
Digitaliseringen får lätt skulden för sånt här, men det kunde lika gärna vara nåt annat det var fel på, kanske
- lärare
- samhället
- lärarutbildningen
- politikerna
- rektorerna?
Jag läste att ”Regeringen river upp Skolverkets plan för digitalisering i skolan”, vilket innebär att Skolverkets plan för att öka digitaliseringen inte blott kritiseras av skolministern, hjärnforskare och barnläkare samt föräldrar, utan även av 58 av varandra oberoende forskningsinstanser. Wow, liksom. Forskarna konstaterar utan undantag att ”barn förstår mer om de läser riktiga böcker och att de lär sig mer om de skriver för hand”.
Därför vänder jag mig nu till några av de ungdomar som jag umgås mest med: tre universitetsstuderande, två doktorander, en kurator, en internetguru och en civilingenjör. Läs nedanstående även om det ser maffigt och tjockt ut. Jag har lagt in lustifikationer här och där så att ni ska hålla humöret uppe: kreativa, amerikanska skolelever som löser prov och hemläxor på ett annorlunda sätt.
Men nu till min uppmaning och fråga till ungdomarna!
– Berätta nåt digitaliserings-relaterat från er skolgång! Är vi överdigitaliserade anno 2023?
”När jag gick i högstadiet (2009–12) gav man ut iPads till eleverna som behövde gå i sommarskola. Tanken var att det skulle underlätta i undervisningen, antar jag. Tvärtom: det blev bara en distraktion eftersom de endast användes för att spela Temple Run på. Om jag inte minns fel fick man också köpa loss paddorna för en mindre summa. Vi andra som inte gick i sommarskola fick dela på en datorsal som bara hade minidatorer som körde Windows Server 2003. Men jag var glad, för minidatorerna (egentligen serverdiskar) var också kul. De var proppfulla av virus och annat malware som folk hade laddat ner – bland annat ”Fun planet”. Vi brukade köra Super Smash Bros (första spelet) på rasterna, i ungefär en frame per second. Vi kallade det för ”smash-schack” eftersom varje slag tog ungefär en minut.”
– Åhå. Undrar hur man smidigast uttalar ”smash-schack”.
”Jag tror jag gick i skolan före överdigitaliserings-eran. Vi hade i gymnasiet 2007 en nymodighet vid namn SkolSoft där man kunde se sitt schema, sjukanmäla sig och se vilka läxor man hade, om nu läraren hade tagit sig tiden att lägga upp det vilket inte var en självklarhet. Väldigt kompakt och funktionellt gränssnitt med pyttelitet typsnitt.”
– Det heter SchoolSoft, och finns fortfarande. Det ser nästan likadant ut också.
”Jag är också före överdigitaliseringen! Ett exempel på det är formatet på exams, alltså de slutprov som skrivs på IB-programmet de sista veckorna på det sista året. (Allt man har lärt sig under gymnasiet komprimeras till tentor. Alla IB-elever i hela världen skriver dessa examensprov samtidigt, och alla får samma frågor. Proven rättas av okända examinatorer som kan sitta var som helst i världen. Alla elever får ett unikt ID som man skriver på alla prov och papper – det är förbjudet att skriva sitt namn på pappren, då kan man bli underkänd. (Betyget baseras på hur det har gått för alla som har skrivit provet enligt en standardiserad kurva.)
Man hade ju kunnat tänka sig att lärarna år 2012 kunde skanna in elevernas prov och skicka dem till examinatorerna. Men nej – ALLA prov skickades per snigelpost. På våren, före exams, gjorde vi ”Mock Exams” som ett slags säkerhet om en postbil exempelvis skulle fatta eld eller posten skulle komma bort på nåt sätt. I så fall skulle resultaten på dessa ”låtsasprov” gälla för det slutgiltiga betyget.
En annan sak som inte var digitaliserad: på universitetet satte lärarna upp allas tentaresultat på en anslagstavla i trapphuset. Det räckte att veta nåns födelsedag och initialer så kunde man räkna ut vad denna hade fått på tentan. Både tentapoäng och betyg!
Oj, jag tror inte att jag svarade på frågan.”
– Johodå! Allt är av intresse!
”Jag brukar väldigt ofta ta upp detta ämne med mina kompisar på skolan. Det som är så intressant är att alla håller med om att digitaliseringen och sociala medier har skapat mer problem än vad det har löst. (Exempel: i sjuan skapade någon i min klass ett fejk-konto och skrev till en klasskamrat i mitt namn.) Om jag kunde ändra på något i min barndom, skulle jag se till att jag inte rörde en padda eller en mobil förrän jag var typ 15. Det har såklart varit bra att vi har haft tillgång till all information via nätet, men samtidigt betyder det att vi har tillgång till all skit också.”
– Dina föräldrar skulle ha ryckt paddan ur händerna på dig!
– Ja, varför gjorde ni inte det?
– Eh.
”Jag märkte inte av det så mycket i grundskolan, men när jag började i gymnasiet störde jag mig på att mina nya klasskamrater plockade fram sina mobiler så fort det blev rast. Det gjorde det mycket svårare att lära känna folk på den nya skolan när de satt och skrev till sina gamla kompisar.
Om jag tittar utanför skolan och mer på livet i övrigt, så tycker jag att det är synd hur hjälplösa vi blir utan mobiler. Av den anledningen brukar jag se till att inte använda mobilen som verktyg till allt. Till exempel undviker jag att köpa tågbiljetter i mobilen om det går, för att om den tar slut på batteri är jag körd.
Men samtidigt är det ju helt fantastiskt. Folk kan jobba hemifrån för att tillbringa mer tid med sina barn, människor som känner sig ensamma kan hitta vänner på internet, fler kan dela med sig av kreativa verk på till exempel Youtube – och om man är osäker på om något är sant eller inte kan man lätt kolla upp det.
Jag såg en kortfilm idag och insåg att förr kunde man (nästan) bara nå ut till folk via film om man var anställd på ett företag och arbetade med deras filmprojekt. Låt säga att jag vill skapa en en timme lång video om palissader på medeltiden. Ingen filmstudio hade ju gått med på att publicera den på 1970-talet, men numera kan jag bara lägga upp rubbet på internet och nå ut till nördar med samma intresse.”
– Tänk om Youtube bara försvann en dag. Ploff ba. Och inget ersatte.
”En annan sak! Många yngre har jättedålig handstil numera, det är svårt att rätta tentor emellanåt för att det faktiskt inte går att läsa vad personen försökt skriva.”
– Åh! Ja! När jag vikarierade på Mälardalens universitet fanns det en elev som fick dispens för att skriva tentan på datorn till skillnad från alla andra just på grund av detta!
”Jag håller med om handstilsproblemet – min erfarenhet är dessutom att detta är starkt kopplat till kön, av någon anledning. Nästan alla mina kvinnliga elever skriver prydligt, men med snubbar kan det se ut precis hur som helst.”
Nu har jag inte någon slutkläm här som löser alla världsproblem och ser till att skolan funkar bättre än den gör idag. Även jag gick ju i en galen skola med konstiga idéer (som att vi inte hade något fastställt schema utan fick ha vilket ämne vi ville när vi ville) där nästan allt vreds åt det politiska hållet. Mer än en gång blev vi tillsagda att delta i demonstrationståg mot än det ena, än det andra. Min stackars handstil är förfärligt ful eftersom jag fick lära mig ”den nya” (skolöverstyrelsestilen) på våren i fyran, och jag är inte alls bra på geografi eftersom mina lärare inte prioriterade detta OÄ-ämne.
Nu får ni gärna berätta i kommentatorsbåset om er skolgång och hur ni upplever digitaliseringen! Kan ni betala räkningar, sätta på tv:n, köpa tågbiljetter, beställa receptförnyelse på 1177 och dessutom förstå hur skolplattformerna funkar?
Vi har 2 barn på 2 olika skolor och 1-2-3? olika digitala plattformar(kanske fler? vet vet?) för olika saker där olika info kommer på olika platser, men eftersom ingen vet hur allt hänger ihop så får man även(ibland, oklart när) mail med samma info samt även lapp på hyllan eller anslag på dörren.
Klasslista med föräldrar-kontakt finns förutom i olika appar även på papper på torkskåpen och i en facebookgrupp. Ingen av dessa är naturligtvis komplett utan infon är utspridd lite hejhopp.
När jag var liten så fick vi hem ett A4 med namn och telefonnummer till alla i klassen, supersmidigt! Men tror det är ngt med GDPR som gör att det är döts-olagligt idag. superfarligt.
Hej Larson, välkommen in i värmen här i kommentatorsbåset!
Och huuuuuuuu, huvvaligen och jestanes vad krångligt det var med infon när de slutade med A4-papper i barnens möss- och vanthylla! Jag förstår precis vad du menar.
Många säger ”hur svårt ska det vara?”, vilket låter lite drygt och von oben. Men här vill jag utbrista just detta: hur svårt ska det vara att samla all info på ett ställe?
Jag har usel handstil trots att jag gick i grundskolan mellan 1976 och 1985. Ca 1984 fick vi se och klämma på en dator i fysiken, en ABC80. Vad man skulle ha den till var det nog ingen som fattade.
Uj, uj, ujjejuj va trött jag blir!
En som vatt med om kära gamla ABC-80 och Microbee (mikroben), alla sorters Macar och vanliga PC som i början var ytterst opålitliga.
Men barna mina kom ur skolan innan paddorna och smartfånarna gjorde sin entré.
Skriver bra och läsligt, kan stava och har en avspänd syn på det digitala underverket.
PK! Du har usel handstil för att du gick i grundskolan mellan 1976 och 1985.
Hyttis: Jag gillade din formulering ”har en avspänd syn på det digitala underverket”. Jomen precis så, då blir det liksom lugnast.
Emma Bouvin skriver i DN idag om hur hon inte kunde få en läkartid, inte kommunicera med sjukvården och heller inte förnya sitt recept. (Länk, men den är kanske låst.) Jag undervisar på SFI idag, och där berättar eleverna om hur hopplöst det är att göra sig förstådd på vårdcentralerna. Av 17 elever på plats kan 16 helt utan problem definiera ordet ”väntelista”, men (som jämförelse så att ni förstår ordförrådsnivån) de vet inte var ”sämre” är.
Lotten, så jag har ett legitimt skäl att ha usel handstil?
Jag lärde mig också den där såkallade skrivstilen där många bokstäver inte fick skrivas ihop med nästa. Avskydde den. Har sedermera omarbetat den så jag binder ihop nästan allt och har bytt utseende på de flesta bokstävlarna.
På datorns tangentbord skriver jag ganska snabbt och utan att titta så mycket och med flera fingrar, men inte alla. Jag använder nog fler av vänsterhandens, tror jag – i likhet med hur man uttalar ord går det inte att hålla koll på medan man gör det för då kommer man av sig tutalt.
Japp, PK! Det är inte ditt fel!
Ett bra exempel är min pappa, som har exakt likadan (förfärligt slarviga) handstil som jag. MEN! När han ska skriva skrivstil (inlärd ungefär 1943), böljar bokstäverna i vackra kringelikrokar som vore han konstnär!
Jag kan inte längre komma in på min bank! Min dator är för gammal och klarar inte av bankens förnyelse! Inte heller kortet till banken fungerar. Ska jag byta bank?
Kan någon av alla kloka båsister reda ut om båsbarnets skolas tolkning av GDPR är korrekt eller inte? Vi får inte tillgång till någon klasslista, varken en med barnens för- och efternamn eller en med kontaktuppgifter. Skälet till detta sägs vara GDPR, vilket jag inte tror är en korrekt tolkning av regelverket.
Konflikter mellan elever, även om de sker utanför skolan, tex online, måste alltså hanteras med skolpersonal, läs klassens mentor, som mellanhand. Helt sjukt är vad det är.
Några kloka reflektioner om denna tolkning av GDPR?
(Och be mig för bövelen inte att tycka till om Schoolsoft …)
En lärare sa till mig om min handstil (jag är synnerligen kvinnlig) ” du skriver som en pojke” och det var inte på några vis positivt! Detta var på 80-talet . Tänk vad man skulle kunna göra med en sån kommentar idag…
Agneta
Du måste nog skaffa ny dator. Min gamla som jag använder just här har fungerat i många år men så kommer Microsoft och hotar med att de inte längre uppdaterar Windows 7 och 8. Nu är det 11 som gäller. ”här skriver” dom och då gör man det men ingen vilja finns att från deras sida hjälpa mig med något annat än rådet: ”Köp en ny dator med Windows 11 i”. I höstas när halvledare och andra nödvändiga grejer påstods vara nästan slut och inflationen sakta tog fart ilade jag till en känd datorbutik och inhandlade en sprillans ny maskin med elvan i samt en skrivare som ska vara anpassad till denna version.
Den nye är presenterad för min fiberanslutning och verkar nöjd med vad den träffar på
och fungerar snällt med ett antal servila medarbetare inbyggda som ideligen frågar mig vad jag vill ha gjort och om det känns besvärligt att börja med ny dator osv osv i all oändlighet. Då kan dom ge sig in i min gamla och övertala den att lämna ifrån sig
alla mina appar och dokument till den nye.
Jag låter den gamle jobba på tills den inte orkar längre att stå emot Microsofts hotelser och då ska jag med illa dold triumf vända mig om på stolen och på allvar börja anlita min nya medarbetare. Men till dess…..
Jag har också köpt mig en ny maskin med 11 i, och även jag låter den ligga till sig lite här bredvid. Jag befruktar att jag ska tappa bort en massa mejl och dokument och bilder och mig själv om jag ger mig in för långt i den och för långt från den gamla. Jag fattar inte var saker finns nuförtiden, det verkar som om de inte är I DATORN alltså, prydligt sorterade på sina hyllor och platser, utan snurrandes omkring på en massa olika ställen nånstans i cyberrymden. Noll kontroll.
En gång i forntiden skrev jag o-er-hört prydligt och tydligt, det var användbart och nödvändigt då när man ritade ritningar för hand. Nån gång för trettio år sen flyttade det jobbet in i datorerna, och det var ju rätt kul på många sätt. Men sen dess har min skrivförmåga degenererat å det gruvligaste och jag kan inte få ihop ett snyggt födelsedagskort ens hur jag än anstränger mig. Man måste öva. Gäller allt.
En kompis till mig är ute och åker, och meddelade nyss att hon såg en liftare med skylt vid vägen! Analog resenär, såna finns tydligen kvar ändå.
Jag råkar veta att Agneta uti Lund har en Mac, och att den verkligen måste pensioneras.
GDPR är ett mysterium, Båthuspernilla! För några år sedan läste jag på (för basketföreningens skull) och kunde förstå alla regler. Nu är jag helt ouppdaterad och känner inte ens någon som är specialist. Man kanske kan fråga en AI?
PK:”ingen fattade vad datorerna skulle vara till”.
På min arbetsplats gjordes en stort upplagd introduktion till datorernas värld. Kursen hade den lite ominösa rubriken ”Datorn kommer”. Vi delades in i grupper med en lärare i varje. Jag var, efter att fått lite utbildning, lärare i en grupp och visade overheadmaterial och berättade hur datorer användes på en fiskeristation, tror jag det hette. Nu var ju min arbetsplats långt från fiske, to say the least; domstol. I min grupp ingick en av Sveriges skarpaste hjärnor inom juridiken. Plötsligt brast det för honom och han frågade, lätt förtvivlad: ”Men Råttan, vad ska vi ANVÄNDA datorerna till?” (Faktum är att jag själv tidigare hade ställt mej den frågan …)
Båthuspernilla, jag frågade en bibliotekarie och en pensionerad lärare igår, och de var rörande överens om att det åtminstone borde vara möjligt att skriva ihop en lista över namn och telefonnummer, kopiera den och dela ut i pappersform. Man får kanske inte spara den i datorn, men det är en annan sak att spara den på ett löst minne (gäller läraren). Vad sedan föräldrarna sparar i sina datorer är i varje fall inte lärarens problem.
På Nationalencyklopedins redaktion satt vi och slog upp fakta i allsköns fysiska uppslagsverk från Norge, Danmark, Frankrike och Tyskland. Och så lusläste vi dammiga artiklar i Nordisk familjebok, Bonniers lexikon och Svensk uppslagsbok. (Bra böckers gröna lexikon litade vi inte ett dugg på.)
När då internet-datorerna kom in i bilden på 90-talet sa vi precis så:
– Men vad ska vi göra med de här datorerna?
Runt 1995 fick förresten vi en (1) mejldator. Den stod i vilrummet och vi fick boka tid på ett handskrivet schema som satt på dörren för att få sitta där. De som eventuellt behövde vila, fick göra det nån annanstans.
Apropå klasslistor: de som jag har kvar från min skolgång (jag har ju sparat allt trots tusen flyttar) har inte bara namn, adress och telefonnummer utan även elevens HELA personnummer.
I går köpte vi en liter fina jordgubbar i vår Coop-butik. När vi kom till kassan frågade den lilla kassörskan ”Vet ni vad jordgubbarna kostar?” (Dom kostade 79:50.) ”79:50”, sa vi. Vi trodde att hon frågade för att hon var orolig att vi gamla vithåriga stackare inte skulle ha råd med denna extravagans. (Och priset var ju verkligen eleverat.) Nej, hon frågade därför att hon inte hade nån kod för jordgubbarna!
I går åt vi bären med vispad grädde och i dag à la Jolo. Man doppar snoppade jordgubbar i brandy och sen i socker och stoppar dom sen i munnen.
Och brandyn som vi doppat jordgubbar i blev avec till kaffet på maten. Riktiga sybariter!
Jordgubbar à la Jolo! Har jag aldrig hört talas om! Och här står jag med en kartong ouppätna jordgubbar och … nähe. Ingen brandy.
Jologubbar borde det heta. Med tjock L så att det nästan låter som jordgubbar. Tihi.
Ät upp dina jordgubbar, Lotten. Dom är mycket nyttiga!
Våren 1982, sista ring, och skolan hade i en månad ca 10 st lånade datorer i ett rum. Varje klass fick en lektion (ev. två) att sitta där och öva skriva en treradig Basic kod som i slutänden gjorde att det på skärmen stod ”hello world”. Jaha och vad skall man med det till? Undrade inte bara jag.
Däremot var det stort jubel några år senare när hotellet jag då jobbade på bytte telexapparaten till en faxmaskin.
Vi har fått en middagsgäst. Det vill säga, vi får inte mata den men vi njuter av åsynen just vid middagsdags. Det handlar om en nötskrika som sitter på balkongräcket, precis lagom så att han syns in till vårt middagsbord. Vi blir så hänryckta så vi nästan trillar av stolarna när vi får syn på honom. Mitt i stan. Det är ju underbart.
Men så fantastiskt! Min kompis ornitologen håller med om att ni ska trilla av stolarna, Ökenråttan!
(Jag är på AI-konferens i Lund. Rapport kommer! Jösses vad jag är slut i rutan!)
Även om nötskrikan är Sveriges talrikaste kråkfågel, ÖR, får den bara fångas eller skjutas mellan den 16 juli och 31 mars.
Såhär föreslår tidskriften Jakt att man tillagar dem.
700 g utskurna bröst av nötskrika
1 dl vetemjöl
3 ägg, uppvispade
0,5 dl Parmesanost, finriven
1,5 ströbröd
salt och vitpeppar
rapsolja till stekning
Salta och peppra brösten, vänd i vetemjöl. Doppa dem i äggsmeten och vänd i ströbröd blandat med parmesanost. Stek eller fritera brösten gyllenbruna, låt rinna av på hushållspapper och servera direkt.
Menar alltså tidskriften Jakt. Själv tycker jag att de kan få vara i fred.
Men … hur stor är egentligen en nötskrika? Och deras bröst?
Nä, jag vill inte alls fånga nötskrikor!
(Hemma efter en evighetslång resa från Lund. Rapport kommer, som sagt.)
Nötskrikan är i storlek som en kaja. Jag tänker mig att du behöver ett dussin jåglar till Karins refeft.
LOTTEN CITERAS I DN!
Ja, ja, heja Lotten. Du står på DN:s Roliga timmen-sida. (Niklas hann först — attans.) Känner vi Bengt Haag som rapporterade?
Vi känner inte Bengt Haag ett endaste någe! Men tydligen har han gott omdöme.
Gott omdöme??