Jag fick alldeles nyss ett sms med rubriken ”Lån i kristider”, där jag lovades hur stora och många lån som helst på ingen tid alls. Ett par hundra tusen redan i morgon!
– Haha! fräste jag, och raderade sms:et så brutalt att avsändaren måste ha känt av det.
(Innan jag gjorde det, fladdrade det dock till i magen av pengalycka som om jag hade fått slantarna gratis och nu kunde köpa golv, soffor, cyklar och en veranda.)
När jag en liten stund senare ramlade in i en tidningsartikel som handlade om hur man kunde spara pengar genom att helt enkelt inte köpa det som är dyrt, kändes det som om jag borde komma på lika dumma råd för att i alla fall ha lite roligt mitt i dårskapen.
– Vaddå åka buss? Att gå är billigare!
– Vin? Pah – vatten är gratis och finns i kranen!
– TVÅL? Äsch, flytta till Kiruna och rulla dig i snön en gång i veckan från oktober till maj!
Bägaren rann över när DN i en ”unik grafik” presenterade prisökningarna där varje uppgift krävde att jag i ett illustrerat kylskåp klickade på varan som hade blivit dyrare och samtidigt lyssnade på ljudet från en butikskassa som plippade och ploppade.
Så nu reser vi tillbaka till kristider under krigstider. Jag rotade fram några av böckerna som skulle kunna ge mig råd om surrogatkaffe (”kaffesurr”) och torra brödkanters unika konsistens.
De utkom dessa år:
- överst från vänster: 1932, 1975, 1950, 1930.
- mellanraden från vänster: 1970, 1923, 1925, 1927.
- nederst från vänster: 1925, 1951, 1952.
Sju sorters kakor inleds med en brasklapp:
”I tider då råvaror som t.ex. vetemjöl och socker förändras [i kvalitet] från tid till annan kanske bakningsresultaten ej utfaller lika.”
Sedan följer otalet recept på mjuka kakor, sorterade efter hur många ägg bakverket behöver – man har ju ibland bara ett enda ägg kvar. Kommen så här långt vågar jag påstå att jag inte har fått känna på någon kris än. Jag har alltid en jävla massa ägg kvar.
Hemvård och klädvård berättar om det listiga knepet att laga ylleplagg (inte strumpor) med hårstrån om ylletråden är slut, samt beskriver hur man bär sig åt för att maska upp ett gammalt plagg som har krympt. Mina nudelsoppehårstrån hade inte gjort någon ylletröja glad, det lovar jag.
Escoffiers stora kokbok beklagar att så många av recepten innehåller dyra råvaror, men rekommenderar att satsa på vin i maten eftersom ett lämpligt vin ju kan fås för bara 1,50 kr ”numera”. (Det motsvarar 50 kronor 2023.) Men hu, så knasigt, fortsätter Husmoderns redaktion, att man inte i Sverige kan köpa harhjärna och tuppkam utan måste köpa hela haren respektive tuppen!
Boken Konsumentkunskap är en trist och förnuftig historia som bara ger mig pekpinnar som får mig att gäspa. Jag bör göra handlingslistor och föra bok över utgifterna, se till att få storköpsrabatt men inte köpa biomagnetiska hälsoarmband, för de funkar inte. Men se vilken cool bild!
Jag tycker att det låter lite, det där … [google, google] Jahaja, enligt Jordbruksverket äter vi numera 87 kg kött och chark (inte så mycket fårhjärnor och tuppkammar), 23 kg fisk och 49 kg bröd per år. Raaaap. (Hemska tanke: Vi kanske bara skulle kunna äta lite mindre och spara pengar på det sättet?)
Avslutningsvis ska den lilla toka som jag är, nu redovisa vad Husmoderns gyllene bok anser om äkta makars roll:
Nej, jag har inte blivit så mycket klokare eftersom böckerna här inte gav mig tips om hur jag ska tillreda den där fårhjärnan, om kaja går att grilla eller huruvida igelkottar har mört kött. Däremot lärde jag mig att ägg under andra världskriget inte ransonerades förrän 1941, och att produkterna SMP-vita och SMP-gula var äggsurrogat!
Om jag har några råd i dessa tider? Mjäh. Håll humöret. Akta er för skavsår och banditer. Jo förresten! Tillaga vitkål, vetja!
Allt går i cirklar. Äggersättning är jättemodernt igen, även om jag betvivlar att det var just kikärtsspad man använde på den tiden. Alla dessa sparråd får mig att känna mig gammal samt fnysa. ”Laga kläder”, jamen himmel det har vi väl gjort hela tiden? Nehej, det hade vi tydligen inte. ”Ät efter årstid” ja det brukar man väl göra inte minst för att grönsaker och annat är godast när det är säsong för dem? Tydligen är jag någon slags relik, starkt påverkad av mormor (upplevde två världskrig) och mamma (född vid andra världskrigets start). Nej det klart att jag inte lever exemplariskt på något sätt, jag gillar frukt som inte odlas här. Men det är det där med att spartips presenteras som någon revolutionerande nyhet? Fråga närmaste mormor så kommer de berätta hur man gör.
PGW! Long time no see!
Är äggersättning modernt? Kikärtsspad? Va!? Du är ju inte en relik – det är ju jag som är det, som inte vet att äggersättning är modernt!
Mina fyra gammelsläktingar är alla döda (födda 1878–1902), så sparråden måste jag fråga nästa generation om. Tyvärr är den generationen full av alzheimer, så jag får helt enkelt gå ut och ragga upp nån mormorig!
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Aquafaba
Det underliga är att jag har ett minne av att man skulle skölja kikärtor så intensivt för några år sedan för att spadet var ohälsosamt?
Tror kommentarsbåset kan vara stand-in mormor, du får fråga oss här 🙂
Oj vad jag känner igen de där böckerna! Mamma rostade råg på en bakplåt i ugnen och malde och använde som kaffesurrogat eller ”kaffesurr” som nån sa.
Hälsningar från en som just hade avlats när krig II bröt ut.
Ah! Escoffiers kokbok – den hade min lilla mormor.
Genom att äta upp allt vi har lagat till sparar vi ju pengar. ALLT kan användas i mina lunchsoppor som görs på fri hand efter Kajsa Wargs bevingade ord. Sopporna bli nästan alltid väldigt goda, men tyvärr kan dom inte repriseras eftersom dom tillagas på fri hand, så att säja.
Escoffiers kokbok har jag ärvt. Två stiliga band står i bokhyllan men jag undrar om det verkligen är en bok för besparingar eftersom många recept kräver slattar av andra recept. På måfå slog jag upp en sida och hittade ett säkert utmärkt recept på Sauce salmis (Fågelsås).
Vi har ungefär hälften av de där böckerna och jag läser i dem ibland. Mitt senaste fynd i den vägen är ”Rådgifvare för hus och hem”, bilaga till Allers Familj-Journal 1895, enligt vad vi har kunnat läsa oss till på nätet (inget årtal i själva boken). Hör här:
Att täta fönster om vintern.
Af rågmjöl, aska och varmt vatten gör man en deg, hvarmed man efter att hafva öppnat fönstren, bestryker fönsterposterna. Därefter stängas fönstren, och den deg, som därvid flyter ut, aftorkas.
Att rensa vaxduk.
Man häller litet fotogen på en yllelapp och gnider vaxduken därmed. Den blir mycket vacker och glänsande av denna behandling, under det den, om man använder andra medel, för det mesta blir fläckig och randig.
Fotogen på vaxduken!
Nu måste jag irra runt i huset och leta efter den där rejäla vaxduken (inte den moderna, tygliknande varianten) som har Spindelmannen på sig!
Och var satte jag all fotogen?
TUUUT!! Tutar det hos dej Lotten?
Här i Kista hörs Hesa Fredrik ovanligt ohest idag. Klart och tydligt, alltså.
Nej men…? Är det inte på måndag den 6 klockan 15.00 som han ska ge hals?
Pysse, om du hör Hesa Fredrik när det inte är måndag, inte nytt kvartal och klockan inte är tre tror jag du ska sätta på radion. Antingen har ryssen kommit till Kista eller så har något annat hänt. På mina breddgrader tutar det inte.
Niklases recept påminner mej om den fasansoppa som jag lagade till en middag i Lille Makens fanatiska vinklubb. Receptet utgick från fågeln som den gick och stod, dock var den plockad, heter det väl när fjädrarna har avlägsnats. Först skulle fasanen kokas i vatten, utan kryddor eller nåt. ”Va det ska lukta trist”, muttrade jag för mej själv. Det doftade gudomligt. Det var ett förbryllande recept men jag följde det till punkt och pricka och det var en UPPLEVELSE. Slutklämmen var att man vid serveringen skulle tillsätta en matsked vodka i tallrikarna. Och ni kan inte ana vilken nytta det gjorde. Konstigt, för själva vodkan smakar ju knappt nånting. Men den åstadkom ett fascinerande brus och VILKEN SOPPA!
Ni skulle ha sett mig nyss, när jag läste Pysses kommentar ovan. Jag tog mig åt hjärtat och satte det sedan i halsgropen och häpnade, samtidigt som jag vände ögonen mot närmaste klocka. Onsdag. 14.49. 1 mars.
Det är ju på måndag det ska tuta! Puuuh!
Och ja, jag håller med Niklas; nu är det dags att kolla om Kista har invaderats!
Det stämmer ju! Jag tänkte 1:a Mars, det tutar, allt är i sin ordning och fortsatte knappra på tangentbordet. Jag har ingen aning om ryssen kom till Knivsta, men det är STOPP i södergående på E4:an. Flera lastbilar tycks ha kolliderat i höjd med Rosereberg. Men det var knappast därför det tutades.
Jag tillsätter en utredning och får återkomma.
Nu ska jag läsa fasanrecept, eller vad som nu avhandlades när jag klev in och skrämdes.
Vilken nostalgiboksamling!
För ett tag sedan, dvs när jag var pank student, letade jag billiga matvaror, pga ihållande pankhet (pänka?). Jag bodde nära Hötorget och där kunde man minsann få en hel del billigt eller gratis vid stängningsdags, i alla fall frukt och grönsaker. Hönsfötter fick man gratis även andra tider och jag har sedan dess undrat varför fötterna fick följa med till butikerna om de ändå inte skulle säljas.
… i alla fall frukt … Det var väl fallfrukt som du fick gratis, Karin? Och hönsfötterna. Hur skulle hönsen annars ha tagit sej till Hötorget?
Lille Maken vill bifoga ett spartips. Baka bröd. Han bakar allt vårt matbröd, baguetter och små limpor och vörtbröd till jul. Så gott och billigt jämfört med köpelimpor.
Bakar gör vi, det är både billigare och lyxigare än alternativen.
Sedan kan man ju äta sniglar, eller vinbärssnäckor kansle man säger. Någon gång när jag hade lite tråkigt räknade jag ut att 8 st. räcker för dagligt proteinbehov.
Ett annat spartips är att sänka temperaturen till 19 grader (eller kallare, om man har mycket vallningar), jag tror att vi har minskat vinterns förbrukning så pass mycket att ladda elbilen inte har ökat vår totala elanvändning.
Det där att äta mindre var väl ingen dum idé. När priset gick upp på lunch-haken började vi ta med matlådor, men det skulle kanske funka att be om en halv portion istället.
Var i all världen kunde man köpa harhjärna utan hare ens då? Det var nog dyrt. Det lär ha gått åt några harar för att man skulle bli mätt. Undrar 8 st var ett lagom antal för det också?
Vinpriset i min töckniga ungdom minns jag som 5:25 ungefär, men särskilt lämpligt var det nog inte.
En gång för ett par år sedan kom det en ensam vinbergssnäcka vandrande över vår tomt från öster till väster. Det var mycket konstigt. Vi har aldrig varken förr eller senare sett någon sådan i trakten, och inga grannar odlar dem vad vi vet.
Det måste ha varit en vilsen vinbärssnäcka hos dig Magganini, för de brukar leva i kolonier, så vitt jag vet. Här i vår trädgård i Knivsta har vi bättre och sämre snäckår, men överlag har de nog minskat i antal med åren. På landet utanför Mjölby har vi inga vinbärssnäckor alls. Nu blev jag nyfiken på om var de helst lever.
Pysse, det där med att sänka temperaturen går nog bra om man är ensam eller överens, men om en i familjen har vallningar och en annan är frusen av sig blir det ett evigt trasslande med mer kläder och mindre kläder, tröja av, tröja på, sju gånger i timmen. För närvarande har vi en förkylning som komplicerar tillvaron ytterligare.
Gomorron!
Off topic:
Igår var jag på Robbie Williamskonsert (present, så jag ”slösade” inte pengar där), och i morse blev jag väckt på syrrans soffa av radioredaktionen som ville att jag skulle prata om fössta tossdan i mass och massipantåta. Jag harklade mig och ställde upp och hann även yra om andra dialektala uttryck som att ”karta” upp i träd.
On topic:
1. Nu måste vi introducera SAOL-redaktionen för Karins nya ord: pänka!
2. Vinbergssnäckor har jag ätit, även om jag konsekvent kallade dem sniglar.
Tycker att det krisar lite då och då med jämna mellanrum, krig eller ej. Kommer ihåg råd vi fick på 70-talet om att sänka inomhustemperaturen med en grad. (Eller om det var till 19 grader?)
Iaf, Spara och Slösa pekpinnade och mamma tyckte alltid att ”ja men vi gör ju redan det (dricker vatten is f saft) så vad skall vi spara på?”
Undran: hur kan äggvitan vara naturlig om den är gjord av mjölk?
Dina, det hjälper lite om man vet att äggvita var ett svenskt ord för protein. Det blir värre med äggulan.
I närheten av röda stugan vi bebodde på 1970-talet i Slytabacken i Ärla socken levde massor av vinbergssnäckor efter en liten skogsväg som passerade förbi vårt hus och granntantens.
Hon var mycket sur på snäckorna som hon påstod stoppade i sig hennes persilja och annat trevligt från trädgårdslandet. Vårdagar kunde man se rikliga samlingar av snäckor som långsamt tog sig fram efter dikeskanten. En del mosades av bilar som tog genvägen genom skogen . Varifrån snäckorna kommit visste inte min granne men hon ville gärna skylla på någon at de stora herrgårdarna i trakten som en gång introducerade de små djuren som en fransk delikatess.
Med tanke på SGs stora intresse för fransk mat hade jag väntat mig att han skulle ställa sig och anrätta några men det blev nog för mycket att se dem levande och ganska motbjudande där de drog fram. Så det blev inget av med den middagen.
Här förtärs med jämna mellanrum de klockrikiska horderna av vinbergssnäckor. Jag lärde mig tillreda och anrätta dessa smakliga mollusker på en fältkurs i biologi en gång på 80-talet. Det är mycket enkelt, men tar flera dagar i anspråk. Resultatet kan bli antingen svagt gummiartat eller vitlöksdoftande delikatessigt. Hemligheten är att bara ha stormkokande vatten vid själva avlivningen, sen ska de sjuda. Men länge, länge.
Kanske inte ett spartips i dessa dyrtider när kilowattarna kostar som äkta champagne.
Den enda bok om sparsamhet jag har är Andra Pysslingen i hemmet, men där finns många tips med sparsamhetsprägel.
Man behöver inte alls slänga sin gamla spruckna lackskor, utan de kan ingnidas med ricinolja och sedan hållas över en kastrull kokande vatten, så blir de rakt som nya av ångan. Där kan man spara en rejäl dusör, för tänk vad priset på lackskor har rusat i höjden?
Gamla baskrar ska man heller inte slänga, för de sätter man på golvborsten, och vips har man en utmärkt mopp som når in under möblerna och det utan att repa vare sig golv eller möbelben.
Det förargliga hålet i bästa aluminiumkastrullen lagas som en dans med hjälp av häfta på utsidan. Både hållbart och dekorativt.
Och det där 5:25-vinet förvandlar man raskt till ett kvalitetsvin om man bara korkar upp flaskan dagen innan, lägger i en krystallostablett och låter sen vinet lufta framför ett element.
Såklart!
Hyttis, berättade inte SG om vårt snigeläventyr i Paris? Vi var på restaurang och han insisterade på escargots. Jag var skeptisk, men han tyckte ”Men hallå, kom igen, vi är i PARIS!” Så det blev var sitt halvdussin sniglar. Han högg in, medan jag åt bröd och petade lite bland det där vitlöksdoftande, tog en tugga till sist, men spottade ut den i servetten. Den smakade inte bara vitlök utan också skumt. Ont-i-magen-skumt. Så jag sa: ”Sorry, jag kan inte äta dem. Du borde nog inte heller.” Dumheter, tyckte brorsan och tryckte i sig hela dussinet (minus en). Efter middagen gick vi på bio. En kvart. Sedan ursäktade sig SG och försvann in på toan en god stund. När han kom ut var han blek om nosen och rätt medtagen det närmaste dygnet. Jag undrar om han någonsin åt sniglar igen. Själv gick jag från skeptisk till avskräckt.
Ninja, tack för alla tips. Nu undrar vi förstås alla vad krystallostabletterna kan kosta nuförtin.
Karin
Hade jag glömt att han berättat för mig för visst gjorde han det och upprepade bravaden i mindre skala med färre sniglar när jag var med fast då hade det gått åtskilliga år sedan första incidenten. Så då hade nog han glömt. Och den gången klarade han sig.
Och jag höll mig till musslor.
Vi hade ju kunnat öppna fransk restaurang i Lundemo om vi bara vetat vilka läckerheter som kröp runt i trädgården.
Jag hittade en gammal artikel om sackarin, där krystallostillverkarna efterlyser ett namn på den fantastiska tabletten. Den som vann fick 100 kronor, och namnet blev: Sötinetter!
Förutom krystallostipset, har Ninjas Pyssling ett annat vinrelaterat råd:
”När man serverar vin behöver man ej riskera att det droppar på bordduken om man stryker litet smör runt flaskhalsens kant.”
Karin! Enligt en annons från 1944 kostade en liten plåtburk med 50 Sötinetter 90 öre. (I dagens penningvärde är det 20 kr.)
Se bild!
Bekanta till mina morföräldrar hade ett hembiträde (40- eller kanske 50-talet) som hade lärt sig på någon tidigare plats hur rött vin skulle hanteras. Man skulle öppna flaskan, lägga i två sockerbitar och luta den mot elementet någon timme. Bekantingarna, och morfar, ansåg inte att det var riktigt lyckat.
Men! Plötsligt slår det mig att även mina hippieföräldrar hällde lite strösocker i rödtjutet!
Men luta flaskan mot element, det gjorde de inte. (Lite svårt med såna där tunna, platta för direktverkande el. Då hade pappa fått bygga en lutningsanordning för att flaskan skulle kunna lutas utan att trilla.)
Vad sägs om romanen ”Snigeläventyr i Paris”, Karin?
Ett par sockerbitar verkar vara lämpligast i det så kallade dagsläget (eller nuläget om ni föredrar det), eftersom det nog är billigare än Sötinetterna.
Jo, man skulle kunna tänka sig en skildring av SG:s och mina äventyr i Paris, som inleddes med att vi gjorde en sväng runt triumfbågen när vi anlände dit en sen kväll i SG:s mycket skruttiga bil, som tagit oss hela vägen från hemorten i södra Dalarna. Men jag tror att Hyttis har fylligare romanstoff.
Ja ni vet den där stridsfanan som fransoserna slarvade bort i Azincourt 1415 och som engelsmännen sägs ha lagt beslag på, , den historien trodde vi inte riktigt på utan Oriflammen fanns nog i nån skrubb i Saint-Denis. och vi hade tänkt att dra iväg och undersöka lokalerna i klostret. Kanske att nån städerska hade använt den som dammtrasa.
Fanan fanns i flera exemplar och sedan fick vi reda på att en av Ludde-kungarna hade hämtat sista exemplaret ungefär femtio år efter det berömda slaget och vad det blev av den framgick inte. Så där stod vi och såg snopet på varandra. Men i Paris finns mycket annat att utforska som till exempel katakômbrera, som värmlänningen sa. …..
Katakomberna i Paris, dänna ha vi vurta. Ävensom har vi gjort en båttur på kloakerna i Paris. Jajamen.
Japp, jag säger som jag alltid har sagt: i detta bås finns bra mycket intressantare livshistorier än kändisarnas som nu finns att köpa/läsa/lyssna på.
Vad tror ni om denna idé (som kan sorteras in i samma låda som båsorkestern som skulle åka på tågluff och dricka öl iPrag): vi skriver tidernas bästa kollektiv-memoarer?
På Place de la Concorde står åtta statyer, kvinnofigurer, som representerar franska städer. Statyerna står på höga, bastanta stenfundament. Nedgången till Paris kloaker var via en dörr i Lille-statyns fundament. Spännande, va?
Och på Place de la Republik (tror jag det var) står det ett fruntimmer på en hög sockel och håller i en ruska av något slag. Eftersom vi gästade Paris vid juletid trodde vi att presidenten eller nån, vem det nu var, hade klättrat upp och försett henne med en julgran. Men det var inte alls så för när vi gick förbi vid ett annat tillfälle vid en annan tidpunkt på året stod damen där och höll fortfarande ett stadigt tag i samma ruska. En gran borde ju ha barrat bort vid det laget så vi hade nog fel om juldekorationen, sorgligt nog.
Ett ännu märkligare råd från min nya gamla bok:
Medel mot tandvärk.
Såsom medel mot tandvärk rekommenderas att kraftigt gnida kindknotor och käkben samt i synnerhet de utstående kotorna bakom öronen. Därigenom bortdrifves det blod, som vållar smärtan genom att trycka på nerven, och värken upphör genast. Om man vänjer sig vid att, då man tvättat ansiktet, torka det med en tämligen grof handduk och vid torkningen alltid frottera ofvannämnda ställen, skall man helt och hållet kunna undgå att få tandvärk. Tänderna komma då att hållas fria från värk så länge, tills de slutligen blifva så lösa, att man — hur underligt det än låter — själf kan draga ut dem, om man har litet mod. Jag har i alla händelser kunnat göra detta med mina 5—6 sista tänder, sedan jag för ungefär fjorton år sedan hittade på ofvannämnda förfaringssätt.
På franska landsbygden kan man hitta plakat som i sträng ton förbjuder jakt på såväl sniglar som champinjoner. Ingen allemansrätt där inte.
Intressant med tandvärksgnideriet! För det där tipset påminner ju om funktionen som t.ex. en TNS-apparat har – så helt fel är det ju inte. Men oj, vad man måste lida och gnida om man ska hålla på tills tänderna faktiskt går att plocka ut ur munnen.
Nu har jag hittat mormors kristidsrecept på mjuk kardemummakaka utan ägg. Måste jag prova! Jag minns att den var god.
Recept!!
Jag säger detsamma! Låtom oss testa kristidskakor!
Äggvita gjord av mjölk kan man möta i många industritillverkade maränger. Lyckosamt för den som äggallergiker, men mindre bra för den med allergi mot mjölkprotein eller laktosintolerans.
Nu, hörni, nu närmar det sig den kritiska punkten! Kl 15.00 kaaaaaanske det tutar i tyfonen på taket! (Lokaltidningen är redan här och förbereder sig på den stora festen.)
Tuuut!
Tuuuut här med!
Ojojojojojoj vad det tutade!
/en glad en
Mormors recept kommer. Just nu har dock jag så mycket om mej att jag knappt vet vad jag heter.
Dubbeltuuuut, från två tyfoner. Livet är orättvist.
Idag tar vi nytt kaffe, sa mamma och hällde ut sumpen när vi skulle få främmande.
(Ca. 1951)
Så sent som 1951! Wow!
(Och välkommen hit, Gavia Arctica!)