Hoppa till innehåll

Rapport från mina ”15 minutes of fame”

Var jag (till alldeles nyss) den enda som fortfarande trodde att det var Andy Warhol som sa det där om 15 minutes of fame?

The expression was inspired by a quotation misattributed to Andy Warhol: ”In the future, everyone will be world-famous for 15 minutes.”

Pontus Hultén, som var chef för Moderna museet, såg till att ”citatet” stod tryckt i programmet för Warhols utställning 1968. Protester angående sanningshalten struntade han i:

– Jamen han hade faktiskt kunna säga det.

(Okej, nu vet jag i alla fall lite mer än jag gjorde nyss.)

Nu ska jag rapportera!

Mitt kortkorta prat i tv tisdagen den 27 december gav mig inte något arvode – men väl en hotellövernattning och två taxiresor samt en trevlig stund i sminkstolen. Jag lyckades till och med hålla händerna någorlunda stilla i sändning, och tänkte nu att en bildsafari kanske skulle kunna skingra era kändissuktardimmor?

Rummet var snyggt och sobert grönt, men helt renons på fönster.

– Vill du uppgradera till ett rum med fönster? sa de i hotellreceptionen.
– Mjaaa, sa jag och tittade ut på den svarta natten på Vasagatan.
– Bara 200 kronor! sa receptionisten stolt.
– Nej tack, sa jag tyst, samtidigt som jag log milt mildaste leende och tänkte: ”Vaffan, ta betalt av en stackars blivande kändis, va!”

Mitt hotell är schabraket som pilen pekar på (och som skymmer Klara kyrka). Bilden tog jag pga. det inringade: ett av de anskrämliga 1960-talshusen mittemot Åhléns på Klarabergsgatan håller på att renoveras! Gargoyler och stuckaturer är det nya svarta!

Jag gick ut på stadens gator och torg för att skjuta mig en älg eller hitta nån annan mat på måndagskvällen, och fann storstadspuls, gatumusikanter, reaskyltar och en stackars soptunna.

Heder åt alla som i alla fall försökte hålla Sverige rent.

På morgonen försökte jag äta frukost – om inte annat för att kunna lämna en recension.

Mer än så här orkade jag inte i den arla timman. Och inte minns jag heller om det är en tomat eller en vindruva som ligger där och smälter in på den baconfärgade tallriken.

Taxin kom, och när jag nuddade dörrhandtaget LYSTE det!

– Vad coolt med handtaget som LYSER! sa jag till taxichaffisen och klev in.
– Mhm, va, öh, jaaa, sa han.
– Men va, nu LYSER det ju även på insidans handtag! tjoade jag från baksätet.
– Mhm, va, öh, jaaa, svarade han.

Kolla vad det LYSER!

Vi gled genom ett trafikmässigt relativt lugnt Stockholm – vilket kanske inte är så underligt strax efter 07 på morgonen. Chauffören höll koll på tusen saker samtidigt.

”Oj, vad din kontrollpanel LYSER!” sa jag imponerat. (Inget svar den gången.)

När vi närmade oss Dramaten, såg jag detta …

”Va! Kolla! Älgar! Som LYSER! Vad häftigt!!!” (Utbrast jag, men Taxichauffören Som Inte Svarade hade nog annat att tänka på.)

Incheckningen i tv-huset krävde legitimation.

– Puh, sa jag, vilken tur att jag tog det med mig!
– Utan leg kommer man inte in här.
– Oj, jag som sällan har med mig leg numera, man betalar ju med mobilen …
– Jaaaaaaahaaaaa.

En oerhört snabbgående tjej ledde mig genom en miljon kulvertar. Jag fick småspringa ibland för att hänga med.

Väl framme pustade jag ut och försökte byta några ord med vem som helst.

– Just den här delen av tv-huset byggdes 1967, och är i skriande behov av renovering, berättade en av studiomännen när jag berömde de enorma kulvertarna.
– Oj, svarade jag synnerligen initierat, medan jag tog plats i sminkstolen.

”Iiiiih, vad roligt”, pep jag när jag såg denne enorma palett.

Sminkösen gjorde vad hon kunde, men framför allt trollade hon bort virveln som jag har på skulten. Hon tuperade helt enkelt bara lite med en kam – krafs, krafs – så var den borta. Orsaken var att kameran kanske skulle råka ”se” den.

Så nu vet ni det: virvlar i håret ska inte synas.

Sminkad och bortvirvlad bjöds jag sedan på SVT-frukost.

Klockan tickade långsamt framåt. Blott några sekunder innan vi skulle vara i sändning, lotsades vi in i Morgonstudions studio.

Väl inne i studion sa jag: ”Vad allting LYSER!”

Studion är jääätte-jättestor. Man känner sig liten som en pyssling och blir andaktsfullt imponerad. Stolen som man ska sitta på (titta till höger om bordet på bilden) är däremot klart ogästvänlig – och väl bara till för att jämna ut gästernas eventuellt olika längd. (Jag och en nyordspoet delade på åtta ynka minuters prat, och på den tiden hinner man inte bli särskilt trött i benen.)

Så var det dags!

”Pratpratprat, kasjunöt, epadunk, varuhuset EPA, epatraktorer 1975, framefotboll, bla bla.” (Jag har inte tittat på mig själv i tv än, och klippet ligger bara ute i två dagar till. Måste ta mod till mig.)

När poeten och jag hade pratat färdigt, lotsades vi tillbaka av den snabbgående tjejen.

”Pling”, sa min telefon kl 09.07, för då hade jag gått 10 000 steg.

Tillbaka på hotellet kom jag på att frukostmatsalen fortfarande var öppen! Hurra!

Efter en liten stund var jag så mätt att jag inte kom mig för att äta mer än mittendelen av den fabulöst goda saffransbullen.

Sådärja, då var min kändisminut över; jag klev ut i världen som en anonym människa igen. Ingen brydde sig om mitt vackert sminkade ansikte och ingen störde sig på min virvel som började titta fram när tuperingen lade sig. I hotellfoajén fick jag kryssa mellan 200 nyanlända schackspelare (precis som i The Queen’s Gambit), som helt klart struntade blankt i årets nyordslista och eventuella tv-framträdanden.

Jag drog därefter en liten repa i Gamla stan, och fann att …

… ett apotek hade fått sätta upp en trist skylt i en prydnadsmortel …
… Storkyrkan håller på att renoveras till en härligt rosa ton …
… ett underskönt markasithalsband från 1920-talet går loss på 4 000 kr!

Bildsafarin är härmed avslutad – god fortsättning på er alla!

Share
Publicerat iBloggen

23 kommentarer

  1. Ninja i Klockrike

    Eiiiii, vad det är roligt att vara med täve!

    Nu har ju inte jag varit med i SVT, men även Täve fura sminkar sina deltagare. Så snygg har jag inte varit, varken förr eller senare.

    Men eiiiii vad du var bra! Så trevligt med nån som ser glad ut på morgonen, och som är så snygg i håret. Inte för att jag glanade efter virvlar, och det var ju bra eftersom de inte syntes.

    Jag tänkte på stolarna ni satt på, stolar utan nämnvärt ryggstöd är så sjukt obekväma.

    Pöten föregår jag med talande tystnad.

  2. Ingela

    Tycker att du hann få rätt mycket sagt på de där minuterna fast du pratade långsamt och tydligt. Idén med nyordspoesi var rätt bra. Säger likt Ninja inget om poeten i fråga men poeter i allmänhet skulle behöva tänka på att inte ta sig själva på så stort allvar.

  3. Dina

    4 papp för ett hundraårigt halsband låter inte mycket. Men jag vet inte säkert för det är inget jag brukar inhandla. Mycket fint var det iaf.

  4. Christine

    Nu vill man ju gärna veta vad Ninja i Tävä fura gjorde där!

  5. Nämen asså. Jag måste vikariejobba [räkna, räkna, igen å igen] ungefär två veckor heltid på SFI för att få ut pengar till ett helt halsband med markasiter. Då kan jag handla fil å mjölk för de andra två veckorna den månaden – så då ordnar allt sig!

    JAG HAR EN PLAN! (Nåde den som går till butiken precis vid Storkyrkans hörn och snor halsbandet före mig!)

    Men sedan måste jag ju se till att bli bjuden på Nobelfesten. Svärmors polyesterklänning och så halsbandet samt snygga kängor. Jag kommer att slicka tallrikarna, svepa glasen och dansa jenka på festen efteråt. (My deed is done.)

  6. Magganini

    Tur för dej (och mej) då att Hannoia inte är hemma i Stockholmstrakten i några dagar för om hon vore det kunde jag ju skicka fyratusen pix till henne och så kunde hon gå och handla. För det där halsbandet seru, det vill jag ha.

    Men vänta…, husbandet hennes är ju hemma. Hehehehe …

  7. Ninja i Klockrike

    Ninja var med i Jeopardy i tävä fura för sprutton år sen.

  8. Aha, Magganini och jag har samma smak vad gäller smycken!

    (Det hade – helt allvarligt talat – glatt mig lika mycket som att äga det själv.)

    Kan man ha delad vårdnad om smycken kanske?

    Men nu: hur gick det för Ninja i Jeopardy?

  9. Magganini

    Moahahahahaaa!

  10. Magganini

    Nä, skojaba.

  11. Magganini

    Men nu, som sagt: hur gick det för Ninja i Jeopardy?

  12. Inslaget var bra men kort. Pöten kunde väl fått sina egna minutrar som man hade kunnat strunta i att se.

    Kul att se en gammal arbetsplats! Vilken studio var ni i (om du nu såg något nummer på dörren)? Och du kunde väl ha vänt dig om och plåtat hela studiogången åt mig? Både kulverten som går bort till Radiohuset och sedan ända ner till Berwaldhallen och studiogången har jag ränt i fram till sådär en 20 år sedan. Minst uppskattat var nog när jag tappade bort råttan Bergström i studion under inspelningen av Skakspjuts Stormen. Hon kom aldrig till rätta men friskade säkert upp TV-husets råttstams genpool. Djuraffären jag hade hyrt henne i berättade också att hon var gravid.

  13. Ninja i Klockrike

    Dä gick bra för Ninja i Jeopardy. Jag vann tre gånger och hånkade in drygt 24 papp. Det var ruskigt roligt.

  14. Niklas, Niklas, Niklas! Världen behöver dina memoarer!

    ”Råttan Bergström och andra som mött mig” kan den heta. (Parafras på K de M:s memoarer ”Människor som mött mig” från 1972.)

  15. Magganini

    Applåd, Ninja! Stolthet! Och det räckte till flera stycken halsband!

  16. Olle+Bergman

    Jag tycker det där fina markasithalsbandet ser ut som en mening på arabiska. Kanske en rad från Tusen och en natt?

  17. hyttfogden

    Jag är inte mycket för smycken, inte alls, men det där halsbandet kände jag en viss dragning till fast jag har ju redan ett mycket vackert det som jag fick av SG i julklapp, en gång, det som Niklas formgivit. Tänk på det ni, vi har ju en ”smyckessmidare” i båset.

  18. Jag tyckte nog att Lottens frisyr såg oväntad ut i teven. Men vi ser alla oväntade ut i teve, har jag hört.

    Älgarna har jag sett. De är fler än förra året, ty nu finns det en eller ett par småkalvar också.

    Annars är det mest regn och tappra försök att slippa gå ut.

  19. Du har rätt, Brid: sminkösen ”lugnade ner” nudelfrippan lite med en locktång.

    Helt oväntat blev jag idag snäst åt av en postgubbe. Jag lämnade in några fler kuvert med T-påsar nyss, färdigfrankerade och staplade i snörräta högar. (Man lägger sådana högar på disken och bara går sedan, har jag lärt mig.)

    – Du! Kölapp gäller även för dig!
    – Oj, va, m… felåt.
    – Du behöver inte be om ursäkt. Men ta en kölapp!

    Jag smet iväg, ut i oktobervädret. Hem till inkassokrav för en gammal bild som låg på bloggen 2008, men som sedan länge är borttagen.

    Eländes elände … Nä nu måste jag pigga upp mig! Foten i kläm, och så är det inte mer med det!

  20. Ökenråttan

    Råttan Bergström … hmmm. Kan det vara en släkting månne?

  21. ÖR, det var en vanlig brunråtta så du behöver inte vara orolig.
    Ökenråttor hade vi ett tag när barnen var mindre. En gosse och två flickor, helsvarta har jag för mig. Det dröjde ett tag innan de förstod hur man skulle göra men när de väl förstod det blev de många. De första kullarna lämnade vi till vänner och bekanta och en zoo-affär men efter ett tag delade vi på dem. Jag minns inte hur de tog slut men det var nog det de gjorde.

    Jag letade ett tag efter Bergström men hon var försvunnen tills hon (om det nu var hon) sågs högst uppe i det tvåvåningsbygge vi gjorde till Trettondagsafton några månader senare men vi lyckades inte fånga in henne.

  22. Ökenråttan

    Var den gravid så var det en hon, lita på det, Niklas.
    Själva kunde vi tack och lov hänvisa till Lille M:s allergi när barnen började kräva husdjur. Han tålde inte katter. Jo, han tålde katter, men inte deras närvaro, Och det fick gälla alla djur. Utom vandrande pinnar. Vi började med två. Dom hette Stickan och Pinne-Pinne. Men sen …

  23. Kråkan

    Ett märkligt sammanträffande? En bekant till mej som många år jobbade på SVT i Gbg hade också en råtta eller om det var en kängurumus. Den hette Erik (!).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.