En gång i tiden var jag en pyttipannabloggare som skrev varje dag om vad som helst. Barnen klättrade i träd, fastnade i träd, ramlade ner från träd. Ibland kom posten i brevlådan, ibland glömde jag posten på bussen. En gång föll hela jag i en trappa med armbågarna först. Ibland skrev jag om en larvig mössa. Om en dum skruv. En oerhört ful klack. Ett annat trill i en trappa.
Så kul!
Men så kom en jävla advokatfirma i Danmark och krävde att jag skulle betala tusentals kronor för TT-bilderna som jag hade illustrerat mina larviga texter med. Jag bad om ursäkt. Jag hade ingen aning.
Jag betalade. Jag grävde djupt i fickorna. Jag raderade sedan alla blogginlägg och släppte bara loss de texter som inte hade några bilder. Hälften av inläggen ligger fortfarande i malpåse, för utan de roliga (dyyyyra) bilderna är inläggen trista. Och advokatfirman fortsätter att jaga mig och skickar mig till inkasso and whatnot.
Plötsligt hade jag liksom inte råd att skriva gratis längre. För jag snyltade tydligen på TT-fotografernas jobb – även om det handlade om en suddig, svartvit bild på Ingemar Stenmarks mössa på ett bord 1976. (Just den bilden kostade mig 4 000 kronor.)
Så sorgligt. Så jävla deppigt. Så himla idiotiskt. Så … [fyll i egna ord].
Själv satt jag här och blev bestulen på mina kunskap och mina bokstäver av Christer Wiklander 2007 – men inget kunde jag göra åt det. DÅÅÅ skulle jag ha skickat en jävla fet faktura. (Nej, jag är inte bitter, neeej.)
Därför måste jag dela med mig av material som ingen anna kan hävda ägande rätt till! EN FILM!
Eftersom jag är lite, lite, lite arbetslös och får ett par tusenlappar i månaden från A-kassan (som jag ju har gett pengar sedan 1988), får jag dock inte läsa mer än ungefär 25 % av teckenspråkskursen, för sådana är reglerna. Så nu är det slut på teckensråkskunskaperna. (Men det var jättejättekul så länge det varade!)
Nu är det er tur att vara bittra och arga över vadsomhelst i kommentarerna!
Är det säkert att det är du på filmen?
Nej, jag skämtar inte. Jag har en kusin som rent ut sagt är en jävel på att spela piano. Han är inte pianist utan en mycket klokare människa som istället utbildade sig till och arbetar som dataexpert (jag har inte en susning om vad han kan och vad han gör men brukar utnyttja honom när det gäller datasäkerhetsfrågor). Han tyckte det var kul att lägga ut små filmer på Youtube där han spelade piano. Det var kul ända tills Youtube började anklaga honom för att ha fejkspelat till ”riktiga” pianisters inspelningar. Han lyckades aldrig bevisa att det var han som spelade och till slut stängde Youtube av honom.
Så det är nog tur att du inte blir för bra på teckenspråk. Tänk om clownen Manne kommer och hävdar att det är han som är på filmerna.
Satans jävlar, Niklas! Vore jag jurist skulle jag krama och ge mina skills till din kusin!
(Nu vet vi ju att jurister varken kramas eller ger gratisråd [om de inte heter Ökenråttan], så det där ovan var bara en utopi.)
Just nu sitter jag med sluttampen av ett uppdrag. Där vill jag ha med ett gammalt foto som jag fått av fotografen själv, med muntligt löfte att få använda bilden. Nu är fotografen tyvärr död sedan länge; jag vet inte när han dog. Upphovsrätten lever ju fortfarande och innehas av hans arvingar. Jag vet att han hade en son men känner inte till vad gossen heter eller nåt. I brist på närmare utredning vill förlaget inte låta mej använda bilden. Så noga ska man vara.
Kan jag nu få sucka lite över språket i tidningar: ”Det här har jag inte varit med om sedan jag var barnsben. Jag vet inte hur jag ska komma till bukt med det nu.” Man tar sej för pannan.
BARNSBENEN!
Den varianten har jag helt missat! Nu när jag googlade så … Kolla:
tinyurl.com/barnsben
Barnsbenen! Något så dumt har jag inte hört eller sett sedan jag var Eldkvarn som brann.
Impad av teckenspråkskunskaperna. Dina alltså, Lotten. Mina är knapphändiga och min tolkning (där finns inget ljud, väl?) är att du planerar att skaffa skägg. Jag avråder!
Trevlig tolkning, Karin! Nej, det är inget ljud – man FÅR INTE prata när man tecknar, säger lärarna.
Äldste sonen Erik (30) gissade:
”Jag har fem barn. Erik, Moa och Sigge har polisonger och skägg. Ida och Oskar har polisonger och ögonskugga. Gå och lägg er, ungjävlar. Fuck you. Drick er välling.”
(Det var fel. Jag återkommer med facit när fler har fått gissa!)
Jag tror som Erik att det börjar ”Jag har fem barn.” Sen tror jag att du säger att några av dem bor si och de andra så (vilket dock inte verkar stämma överens med faktiska förhållanden) och att alla är snälla mot mamma.
”Jag har fem barn. Ett, fyra, fem, … Nä hur var det nu igen? Öööhh… jo! Två och tre också, så var det. Man får tänka till lite. I alla fall, allihop blir j-ligt ohövliga när de super till.”
Hihi! Vi närmar oss! Bra, Magganini & Brid!
Alt. ” … allihop är nu så gamla att de säger åt mig att hålla flabben för de får dricka hur mycket sprit de vill.”
Jag har fem barn. Tre pojkar och två flickor. Jag har ammat alla fem!
Magganini, nej ” … allihop är nu så gamla att jag säger åt dem att hålla flabben för jag får dricka hur mycket sprit jag vill.”
Jomen … nästan!
Jag har fem barn. (Som jag nu placerar i åldersordning på min vänsterhand.) Barn 1, 4 och 5 bor i Lund (pipskägg som satt på en känd professor). Barn 2 och 3 bor i Eskilstuna (rund ring som på en munkfrisyr, fast i nivå med tinningen efter en känd munk). Alla fem ogillar (ja, med långfingret!) vin.
Kul med ogillar.
Med konfirmanderna har vi pratat om att be med hjälp av handen. Börja med tummen:
För de som står mig nära (tummen är närmast om man vinklar handen)
För de som leder (pekar ut vägen)
För det jag inte gillar (jublet stiger när prästen står i kyrkan och pekar fuck you)
För det som är svagt och ämligt (ringfingret är det svagaste fingret)
Och sist men inte minst för mig själv.
Cecilia N.: Vad kul med en präst som helt allvarligt står och pekar med långfingret så att alla jublar!
Hur mår ni, förresten? Jag är snoooorförkyld, men blott i näsan.
Jag har inte tid att bli förkyld – ska till föräldrarna i veckan och köra bort hästkastanjer och dito löv. Men vissa höstkänslor gör sig gällande, även inombords.
Hej, såg att du skrivit en tråd om simning och verkar fått med några ord från andra,
såg även att det nämndes klädsim…..det är ett litet specialintresse jag har.
… och båset vimlar av sällankommentatörer. Vi kan väl tolka det som att just ingen känner sig bitter och arg, vilket vi ombeds vara. Det är väl bra? Och just ingen mår heller, bara Brid litegrann möjligen.
Ja, jösses – tiden bara går och går!
Men jag är på G! Måste få upp farten igen till Julkalendern i december ju!
Jag har fått kvitten!!
En hel påse, och doften, den underbara doften, sprider sig i hela huset. En magiskt fin och blommig rosendoft. Jag måste ovillkorligen ha ett kvittenträd bara för att kunna fylla huset med doften.
Nu har jag skalat ett kilo och satt igång ett marmeladkok, man har väl läst sina agathachristiedeckare, med kvittenmarmelad och nybakade scones, serverade på blommigt finporslin och så darjeelingte i kopparna. Välstruken duk förstås med utsökt engelskt broderi, och blommande pelargoner i fönstren. Nu är det min tur. Jag har tyvärr inget wedgewoodporslin, men Rosenthal kan väl duga?
Nu dröjer förstås testunden för kvittenmarmelad ska koka i tre(3) hela timmar! Maken till träig frukt får man leta efter. Vill man äta den ska man banka den sönder och samman så cellerna går sönder och släpper sin saft.
Men doften, doften!
Vad trevligt med kvittendoften – i vårt hus luktar allt som trattkantarell, vilket väl får sägas är sådäääär.
Jag ska försöka ge mig ut och palla rosenkvitten när jag hinner. Om de inte har vissnat då.
Ja, ut med er och palla kvitten, bara!!
”Palla kvitten” är en av alla de där böckerna som Båset borde skriva. De andra inbegriper ”Båsorkestern på turné” och ”Läktarhäng med glögg”.