Jag hade så vaaansinnigt trevligt under en helt ledig dag i Stockholm att ni ska få ta del av en rapport. Men först: hur bäddade de på hotell Hellsten, där jag lyxigt nog fick sova natten innan?
Gratismuseerna står som spön i backen i hufvudstaden, skorna var bekväma och husen så vackra. Jag tog ett djupt andetag, andades in vejp-rök nånstans ifrån och njöt sedan av en pytteliten glass som kostade drygt 20 kr. Jag tänkte: ”Se, det där huset måste vara byggt på 1880-talet. Och kolla där, där har vi ju småspröjs från 1920-talet. Entresolfönster. Frontespis. Risalit. Guvajakan.”
Swoooosch kom jag i vägen för en sparkcykel och några svordomar slängda efter mig. ”Äsch, livet är underbart och solen lyser”, tänkte jag och gick vidare.
Plingplong, kom ett sms från Orangeluvan – söstra mi på väg med tåg till Kalmar med sin dotter.
Orangeluvan: Nu ska du få höra. Vi åker tåg från Stockholm till Kalmar, med byte i Linköping. Går det bra, tror du? Svar: nej. Vagnfel i Stockholm. Försenad avgång: 50 min.
Stackare, tänkte jag. Men se, en rundad hörnbalkong! Oh, vad alla män har små kostymer. De stramar och skrynklar sig och är för korta så att man ser fotknylorna.
Orangeluvan: När vi hoppade av i Linköping hade vi missat vår anslutning och fick vänta på ett senare tåg och tappade en dryg timme till. Då gick jag på toa. Där hade någon använt handfatet som toalett.
Huga. Men tänk ändå, vad fint det blev efter renoveringen av Nationalmuseum. Toaletterna i källaren är jättefina! Bäst jag passar på att dricka lite vatten.
Orangeluvan: På tåget från Stockholm sades det att vår biljett gäller automatiskt på nya tåget. Men i appen tror SJ att jag åker med tåget som vi missade. Jag försöker därför kontakta SJ. Hahaaa. Chatten är bemannad av en robot som inte fattar någonting. Messenger, som funkade förra gången jag hade problem med SJ, är stängd. (Kan man ens stänga Messenger?) I telefon till SJ är det 112 personer i kö före mig.
Stackars Orangeluvan, tänkte jag. Och här på toaletten stod jag ju inte i kö en enda sekund. Vet inte ens om det är så många som 112 i hela byggnaden. Jag måste nog gå över bron nu, och till den där ön där de roliga statyerna står. Då kan jag besöka ArkiDes – alltså Arkitektur- och designcentrum som finns i Moderna museets lokaler! Det blir bra.
Orangeluvan: När jag hade plats 100 i telefonkön kopplades jag plötsligt fram – till en kille som sa att det ”nog” är lugnt, att jag ”nog” har plats på tåget. Väntan i Linköping blir synnerligen intressant. Fortsättning följer.
Jädrar. Om jag hade varit med på resan hade jag varit arg som ett bi och inte alls skickat sms till min syster. Jag hade nog … oooooohhh! LYCKA! Arkitekturmuseet har en specialutställning om Sigurd Lewerentz, som mot alla odds och sin frus vilja flyttade till Eskilstuna 1943! Nu måste jag läsa a… plingplongplingplongplingplong!
Orangeluvan: En rödhårig liten dam med stor packning kom fram till oss och ville ha hjälp med att förstå situationen.
– Hur kommer jag till Kalmar?
– Det är bara att vänta på tåget.
– Ursäkta, men nej, sa en man som hade hört oss. Tåget är inställt.
– Va? sa jag. Hur, vad, varför?
– Det står i appen, sa mannen. Inställt för att det är ”för varmt”. Typ 23 grader.
– Jättevarmt.
– Jättevarmt.
– App? sa den rödhåriga lilla damen med den stora packningen.Men appen tror ju att jag åker ett tidigare tåg och säger ingenting om att ett tåg (som jag rimligen inte borde vara intresserad av) är inställt.
Jag går omkring och kollar på Sigurd Lewerentz-verken och försöker komma på goda råd till söstra mi, som den vana resenär jag ju är. Men vad ger man för råd i tågkrissituationer i dessa digitala tider? ”Köp en liten glass så känns det bättre” kanske? Men hu, alltså nu ser jag att den där Sigurd Lewerentz, han var inte jättekul.
Orangeluvan: Vi har ingen aning om vad vi ska göra. Inga utrop i högtalarna. Ingen informationsdisk. Vi ska tydligen ta en ersättningsbuss (säger mannen), men när? Varifrån? Vem ska jag fråga?
Den rödhåriga lilla damen med den stora packningen kräver mig på besked i detta nu. Jag har ju ingen aning! Fan!
Orangeluvan är stressad i Linköping och här går jag helt lugnt på väg mot nästa gratismuseum: Hallwylska palatset och det fantastiska badrummet med Sveriges första dusch.
På väg ut ur Hallwylska funderar jag på varför man redan på 1800-talet kunde skapa badkar utan kranar, där vattnet steg upp ur karets botten. Det plingar till i mobilen. Ah. Stackars Kalmarresenärerna.
Orangeluvan: Vi hittade en skylt! ”Ersättningsbussar går från D2.” Vi hittade D1 men såg inte skymten av D2. Vi tittade på en karta. D2 skulle visst finnas på andra sidan busstorget – man ska komplett ologiskt gå förbi alla bussar som heter A, B & C och därmed lämna D1 bakom sig. Okej. Men dumt. Den rödhåriga lilla damen med den stora packningen pustade bakom oss.
Ute på gatan igen möter jag en man med öppen gylf; en bit rutig skjorta sticker ut som gubben i lådan. Borde jag ha sagt nåt? Blott tio meter senare möter jag ännu en man med öppen gylf. Har detta mode ersatt grabbarnas ”visa kalsonglinningen”? Som styrd av magnetism, söker sig min blick under resten av dagen mot alla mötande mäns skrev.
Orangeluvan: En man stoppade oss och frågade vad vi letade efter, och bekräftade att ja, ni är på väg mot D2 och nej, det är inte logiskt. Är det så här man får information 2022? Man ser förvirrad ut, har en rödhårig liten dam med sig, och då kommer en supportperson att uppenbara sig ur tomma intet och ge personlig service?
Mmm. Hellre en rödhårig dam med stor packning än två män med öppen gylf, tänker jag och går vidare.
Orangeluvan: Vid hållplatsen D2 stod en buss som var skyltad ”Stockholm” och en med ”Övningsbuss”. Alla som hade hittat dit frågade om Stockholmsbussen gick till Kalmar, som genom ett ormhål. Det gör den inte. Efter ett tag kom en buss som är skyltad ”Göteborg”. Den går inte heller som genom ett under till Kalmar, fick vi veta.
Detta påminner mig (vilket jag inte skriver till Orangeluvan) när jag försmäktade i Österforse. Eller när obefintlig info och ett Kalmartåg ställde till det lite. För att inte tala om när jag pga. SJ blev tvungen att slänga mig in i en taxi som spelade Noice.
Orangeluvan: Bakom de tre bussarna dök en fjärde buss upp i fjärran. Vi knatade dit. Den var helt oskyltad. I fantasin skulle nu en informationsmänniska med myndig stämma ropa att en buss stannar vid alla stationer medan bussen som kommer bakom går direkt till Kalmar. Men nej. Vi och alla andra frågade var och en chauffören exakt samma sak. Alla på en gång och väskor i en enda röra.
Informationssamhället. Ack ja. Och då sker i Stockholm det otänkbara: jag möter en tredje man med gylfen öppen! Den här gången var jag beredd med mobilen och hann ta en bild. Nästan. Bakifrån. Gylfen syns inte, men jag hade ändå en smula tur: tredje gylfgubben hade även lite för korta brallor.
Orangeluvan: Dottern ålade sig in i Kalmarbussen för att nypa två platser åt oss. När jag väl kom in var fem personer tvungna att gå av bussen, för den var full. Jag fick släppa förbi dem medan jag krånglade mig fram till min av dottern paxade plats. Gah.
Sedan tystnade mobilens plingplong eftersom bussen mot Kalmar gick som den skulle. Själv vandrade jag vidare genom Stockholm.
Orangeluvan med dotter kom fram till Kalmar och jag såg inte fler öppna gylfar. Och så var den dagen slut.
Kalmar e’ varmare, tänker jag i en liten språklek, tycker synd om söstra di och de fem som fick gå av innan avgång, och funderar på hur mycket svalare det egentligen kan bli att gå med öppen gylf. Och så var den kommentaren slut.
Tur man inte är i Kalmar då. Skulle hellre vara i Kallmar i så fall.
Jag tillhör ju fåtalet i min krets som njuter av värmen. (Inte ens spanjoren i familjen tycker om midsommarhettan.) Jag ska tipsa dem om gylfkylartricket!
Har ni tänkt på att meningen ” Pappan plockade hallon med barnen som han sedan gjorde saft av” innehåller både syftningsfel och saftningsfel?
Själva har vi dillat omkring på Jövvgårn halva dagen, alldeles ensamma. Var är alla mänschor?
Ja, jag håller med – det är lite tomt överallt! Det känns dock spännande; som vore vi de enda överlevande med jättemycket toapapper för all framtid.
Något OT:
För sådär tre månader sedan bokade jag biljetter till en familjeteaterföreställning på en amfiteater här i trakten, och valde tisdag 28/6 kl 14:00. Utomhus alltså, taklöst.
NI vet väl ungefär hurudant vädret har varit i mellansverige den senaste tiden. Min väderapp i fånen säger så här för de närmaste dagarna:
”Är det så här man får information 2022? Man ser förvirrad ut, har en rödhårig liten dam med sig, och då kommer en supportperson att uppenbara sig ur tomma intet och ge personlig service?”
Måste komma ihåg detta!
Magganini, med tanke på hur varmt det är här på Gotland känns det lite lockande med en timme i hällregn. Har ni lite otur regnar det bara före föreställningen så att blötan så att säga kommer bakifrån.
Lite fegt och kanske inte helt uppskattat av dem som sitter bakom er är att ta med paraply.
Jag gillade väderappens sammanställning, jag! Vad heter den, Magganini?
(Jag gillar ju vädret också. Jag och min pappa sitter utomhus och svettas och är helt höga av värmekänslan.)
ÖR, vi var också där i söndags men satt mest på en brygga och läste samt åt lunch med vänner på Blå Porten. Det var rätt tomt till att börja med men folktätare ju mer dagen led.
Sedan flanerade vi på Strandvägen. Fullt med folk.
Nu sitter vi i en liten stuga som en gång varit visthusbod alt. tvättstuga (inte riktigt klar förklaring av värdinnan) på en bondgård mitt i Östergötland. Skall visst regna idag så paraplypromenad i gamla Linköping får det bli till att börja med.
Magganini blev du blöt? ERB rapporterar om ösregn i Örebro och här i Norra Länsdelen strilar regnet mera stillsamt. Från 30 grader till 17 på några timmar, det var väl inte dåligt?
Likadant här: 33 °C ena timmen, 17 °C i nästa! Plaskblött regn föll som furor – och där stod jag ute i skogen i ett litet skvimpigt linne och korta shorts!
Härmed meddelas, lite viskande och diskret:
Ni som är roade av eventuella simultanreferat från fopollsmatcher ska veta att jag från och med damernas EM i sommar ska försöka referera även detta mästerskap. (Det är svårt – männens landslag känner jag som i min egen ficka. Damernas är som att hålla en föreläsning om Kinas delstater. Har Kina delstater? Nä.)
Ja, hyttis, jag blev blöt.
Vi hade regnjackor på, två hade paraplyer över knäna och jag lade regnbyxorna där för jag orkade inte dra på mig dem. Vattnet strömmade ner på liggunderlaget vi satt på och … ja ni förstår. Så ja, Niklas, så att säga bakifrån kom det. Och från jackorna ner även på lårframsidorna. Tyg suger som bekant villigt vidare vatten, så det hann krypa rätt långt den där stunden. Bäst klarade sig den med plastponcho.
Efteråt åkte vi till en restaurang i staden för en bit mat. Där var stolarna klädda med galon, vilket var väldigt bra. Det brukar man inte tycka.
Olle B: Är det så himla lätt att hitta rödhåriga små damer när man behöver dem då, även om man kommer ihåg det?
Ja, Lotten, jag är rätt nöjd med den där väderappen, men jag kan inte för mitt liv begripa hur jag fick ner den i fånen. ”Vackertväder” heter den, men den finns inte där jag hämtar appar i alla fall. Den finns som hemsida, är det kanske nån länk man kan hämta där? Lycka till.
Och trevligt att vi kan se fram emot fopollsreferat snart. Det borde vara något lättare än Kinaföreläsningen du nämner. Damernas landslag har faktiskt spelare.
Men föreställningen var bra, så vi var glada ändå.
Det sämsta var nog att godispåsarna och deras innehåll blev en slemmig geggig sörja.
Handlar det om Hallwylska vill jag gärna skryta om den där gången när jag och min lilla Mamma gick med på en visning av palatset. Gajden påstod bl.a. att ”detta är en Frans van Hals-målning”. Jag, som hade läst konsthistoria (detta utspelade sej i min vilda ungdom), sa spontant ”Vaaa! Är det DÄR en van Hals?” Gajden sa, lite generad: ”Det hände att grevinnan blev lurad. Den är inte äkta.” Mamma blev förstås så där stolt som man blir när ens små gullegrisar utmärker sej.
Så ljuvligt, Ökenråttan! När jag utmärkte mig som den lilla gullegris jag en gång var, tillrättavisades jag av Janteuppfostrade päron. (Utom den gången när jag stående på en hög pall skällde ut lärarkollegiet på högstadiet [de hade stulit kaffebröd som vår klass sålde] – då fick jag beröm.)
Magganini: Jag klurar på en regnponcho eftersom vi ska cykla här och där i hela Sörmland nästa vecka. Nu fick jag regnvatten på min kvarn.
Jag för ett par år sedan på ett frackbröllop och brudgummen hade dessa vita skaftlösa strumpor i skorna. Det var inte snyggt!
Idag regnar det, efter många dagar med trettio grader. Nu är det bara kring 22 så man måste nästan veta var det finns ett ytterplagg. Men går fortfarande bra att sitta ute (under tak på verandan) i kortärmat.
På söndag är det Delsbostämman och då ska det vara fint igen, och inte trettio grader, vilket är bra på en plats med begränsad skugga.