Söstra mi, aka Orangeluvan, och jag fascineras över hur minnet inte funkar. Men nu har vi kommit in på ett nytt område: hur minnet funkar.
Vår pappa har en alzhemierdiagnos, yada yada, ni vet hur det funkar – men kan någon förklara hur det kommer sig att han har stenkoll på allt som gäller bordtennis? Hur kan han hålla räkningen i en hel match fastän man byter serve och blir varm, svettig, trött och törstig och måste böja sig dubbel för att krypa under bordet och hämta bollen hela tiden?
När vi systrar sitter och jobbar ser det snarlikt ut vad gäller fragmenteringen eftersom arbetssjoken påminner om pyttipanna med
- tio mejlkonversationer med utbroderade trädförgreningar
- inplingande sms
- messengerchattplingeliplong
- tre pågående presentationer för fem olika målgrupper
- Zoom-möten
- fysisk undervisning.
Orangeluvan skriver:
”Jag lämnar ett mejl mitt i en mening för ett telefonsamtal, men hittar det igen när jag ska skapa ett nytt mejl till någon annan och fortsätter då på ursprungsmejlet. Jag går in för att ställa en fråga i en chatt och ser att jag inte svarat klart på en annan konversation och fortsätter på den innan jag tar itu med frågan jag egentligen hade. I slutet av dagen så hänger ändå allt ihop hyfsat; det är mycket sällan något helt faller ur minnet eller inte görs, konstigt nog.”
Men nu till pudelns kärna och pricken över i i detta fokusorkens tidevarv: copy–paste-minnet fallerar aldrig.
Aldrig någonsin glömmer korttidsminnet uppgiften ”klistra in” när vi har kopierat något men inte har klistrat in det där det hör hemma.
Alla avbrott, nya tankar, plötsliga idéer och kaffepauser må få oss på nya tankespår, men i copy–paste-hörnet i hjärnan lyser flitens lampa.
Orangeluvan igen:
”Det är som att jag knutit ett snöre runt fingret, eller satt en klädnypa på örat. Jag kopierar något, blir avbruten, gör något annat, men inom ett par minuter tänker jag ALLTID: jag kopierade något, vad var det nu igen? Och så får jag klistra in det och placera det på rätt ställe.”
Mina tankar går:
– Det är nåt som skaver, det suger i magtrakten.
– Är jag månne orolig eller nervös, vad är det som händer?
– Håller jag på att bli sjuk?
– Nej, jag har ju glömt att klistra in det där, vad det nu var.
Jaaa hörni. Så mycket dumt man minns och viktigt som man inte kommer ihåg. Här kommer nu en bild som en påminnelse till mig själv att jag ju har lovat mig själv att plugga kungalängderna.
På min resliga tid var jag 1,5 cm meter längre! Numera är jag ungefär 6 cm kortare än denne kung en gång var. Sådan är tidens gång!
Copy paste? Tänker aldrig de orden, men antar att det handlar om att kopiera och klistra in. För att hitta saker och ting använder jag rätt ofta Spotlight–sökning. Försöker att få in i skallen att döpa saker o ting på ett vettigt sätt då jag sparar.
Förlåt, men vad var det vi pratade om?
1697–1718 – får jag en kaka nu?
(1611–1632 kan väl vara värt en bakelse till och med!)
Tihi!
(Ser ni hur jag har anammat det moderna sättet att kommentera saker? Vänta, här kommer en emoji.)
1 Karl XII regeringstid
2 Gustaf Adolfs regeringstid
Kaka? Du kan få en knapp!!
Ni är avundsvärda Lotten, du och din syster. När jag har klippt ut ett stycke som passar bättre någon annan stans brukar jag i förbifarten upptäcka att det i så fall blir bättre att flytta om några ord i stycket som blir kvar. Och så kopierar jag dessa några ord och flyttar dem till en bättre plats och DAMN där försvann det där stycket som jag kopierat först för att flytta på. Ofta går det att backa tillbaka (⌘Z), göra om och göra rätt, men ibland funkar inte det och då står man där med ett borttappat stycke som aldrig blir lika genialt när man försöker formulera det på nytt.
Men Karin … jag som trodde att alla funkade på detta vis. Och att vi kunde bilda en minnesklubb. ”Det kopierade ligger kvar och skaver i både dator och hjärna.” Liksom.
Nu ska vi se vad ni andra minns och inte minns! (Ninja är helt med på själva grejen, ser jag.)
Covidrelaterad info som inte har med minnet att göra:
Jag nyser, nyser och snorar, snorar och snorar fastän jag har varit ”frisk” i över en vecka. Jag snyter ut halva Jämtland flera gånger per dag. Varifrån kommer allt?
SNYYYYYTBRÖÖÖÖL!
Jag kan bara hålla en sifferuppgift i taget i huvudet. Dagligen händer följande:
Jag skickar ett färdigt uppdrag till uppdragsgivaren. Uppdraget har ett nummer med fem till sju siffror (ibland några bokstäver också) och ett ordantal med tre eller fyra siffror.
Jag försöker memorera ordantalet medan jag letar upp själva filen (med det fem- till sjusiffriga numret som namn) för att arkivera den. Jag arkiverar filen.
Jag ska skriva in ordantalet på ett annat ställe. Nu har jag ingen aning om vad det var utan måste se efter på det första stället igen.
Möjligen kan jag komma ihåg ordantalet om det råkar vara ett tal som har en särskilt stark personlighet, 1984 eller 666 eller så. Men det är inte säkert då heller.
Och jag klistrar ideligen in kopierade saker på fel ställe, eftersom jag missade att kopiera det jag egentligen skulle ha klistrat in. Ctrl-Z är bra.
Jodå Lotten, snor och snyt har visst med minnet att göra. Det är en åldersgrej, va, att näsan ständigt producerar nån vattenliknande vätska som ofta och plötsligt kommer rinnande och hotar att bilda en blänkande droppe under nästippen?
Alltså: Jag har ett helkasst minne, men snytpapper glömmer jag inte i första taget.
Var glad att det rinner, Lotten. Igenpluggade bihålor är ju väldigt ohemtrevligt.
Angående Karl XII så ligger inte hans regeringstid i mitt minne, men hans levnadsår. Han levde 18 år på 1600-talet och 18 år på 1700-talet – 1682-1718.
Coolt, AuL – det har jag aldrig tänkt på!
(Snytandet och snorfloden har stillat sig något här på min front.)
Jag var i köket nyss för att baka vårt dagliga bröd när det slig mig att jag skulle gå in i båset för att
eh, jag får nog gå tillbaks till köket och se om jag kommer på vad det var jag skulle säga.
Återkommer.
Försöker klistra in en bild här. Känner Lotten till skridskobasket?
https://www.instagram.com/p/CZztb-WO-2t/
Äsch, den syns bergis bara om man följer mej på Instagram och det kan jag inte begära att någon ska göra.
Här kommer Brids underbara bild som inspirerar till skridskobasket: en spolad basketplan helt enkelt!
Off topic:
Jag cyklade hemifrån kl 07.45 i morse. Sedan jobbade jag till 15 på MDU, satt i Zoommöte med Linnéuniversitetet 15–17 varefter jag 17–19 höll en funktionärskurs i basket. Dagens avslutades med en hemsk förlustmatch för vårt herrlag och när jag för en stund sedan kom jag hem fann jag att det är norrsken fem minuter bort med bil.
Off I went! (Se bild. Mycket svagt norrsken.)
Nu ska skorna tas av!
Ööhh … vad gör jag här?
…
Jaja, när jag nu är hos den glada språkpolisen kan jag passa på att fråga: Voffö gör di på detta viset?
Man hör på radio och teve oftare och oftare att något är exempelvis ”dubbelt så många än förra året”.
Och så gör de nåt knasigt med ”antal”. De påstår att det är fler antal t ex vildsvin , men det tror jag inte på. Jag tror envist att antalet är ett.
Voffö?
Il y a deux mille ans , un disciple dit a Jésus :
> – ” Seigneur, pourquoi avoir donné des oreilles aux gens puis qu’ils n’écoutent pas ? ”
> Le Seigneur lui répondit :
> – ” Tu verras en 2020, quand j’aurais envoyé une grande pandémie frapper le monde alors…
> Le disciple l’interrompit et dit:
> – ” alors ils écouteront ? ”
> – ” Non, lui dit le Seigneur, alors leurs oreilles leur serviront pour retenir leurs masques ! ”
Ja, detta är ett urklipp som jag får med mej överallt. Hur gör man för att avbeställa ett urklipp/kopierad text?
Nämen så trevligt, Ökenråttan! Det är få förunnat att släpa med sig en Jesu-lustifikation!
Magganini: Jag lyssnar för lite på radio – jag har inte hört detta!
Väldigt ofta lägger de ju ut nyheterna i text också, särskilt om det handlar om lokalradio. Kolla om du kan hitta exempel som du kan skicka till mig (text eller ljud) med en liten länk så kan jag klura och undra och lägga pannan i djupa vek och ha mig.
(Vikariatet som tar all min vakna tid och kraft tar ju slut 28 februari, så då måste jag hitta saker att försörja mig på igen.)
Det var en fin historia, Ökenråttan. Borde vi kanske översätta den för icke fransktalande?
C’est une voiture!
Ja, det gör vi.
För två tusen är sen sa en av lärjungarna till Jesus:
-” Herre, varför har människorna fått öron när dom inte lyssnar?”
Herren svarade honom :
-” Du ska få se år 2020, när jag har låtit en stor pandemi drabba världen, då …”
Lärjungen avbröt och säjer:
– ”då kommer dom att lyssna?”
– ”Nej, sa Herren, då kommer dom att använda öronen till att hålla fast munskydden!”
Niklas: Le compartiment est vide.
Lille Maken: La porte de verre est sous la table.
ÖR: Fniss! Stort tack!
Jag har en änglabild som är minst 1000 år gammal. Ängeln och herdarna har alla någon sorts mask hängande från öronen. Jag gissar att de användes som skydd mot flygande sand då det blåste.
Klicka på den så blir den större!
Je veux écouter le fromage.
Les fromages soufflons dans la peinture.
Franska? Kan jag inte och för tillfället räcker det med att försöka förstå italienska. Man skulle kunna tro att åtminstone den yngre generationen skulle kunna engelska men det är lite si och så med nivån, har vi märkt. Som tur är, är de flesta språk latininfluerade så man kan få ett rätt skapligt hum om vad det mest nödvändiga betyder. För ord som jag lärde mig igår kommer jag inte ihåg idag.
(Vi bilar för tillfället runt i Toskana. Tjoho! Nästan som innan C19.)
Min sista (sannolikt) fransklektion hade jag i maj eller juni 1973 och min användning av språket sen dess kan vi kalla sparsamt. Men den hyllan i minnet har tydligen fungerat så pass att jag kunde tyda den franska historian och fnissa. Applaudissement!
OT!
Magganini, vet du hur Gandhi mår? Fia undrar.
Hej alla! Dagarna går – snart är det vår!
(Det var inte alls meningen att rimma i denna sena timma, jag skulle bara säga bonjour och tala om att jag har köpt nya basketskor.)
Jag har denna helg gått upp tidigt och kollat på slem-OS där alla atleter ser ut som aliens. Svårt OS med tävlingar missinassen och alla munskydd som förstör alla prisutdelningar.
Jodå Niklas, du kan hälsa Fia att Gandhi mår fint! Det tog honom några veckor att gå med på att Ledaren var borta och i stället godta den Andra Hälften (som Annika brukade kalla sin sambo här om jag har fattat rätt) som ny Ledare. Men sen gick det bra.
Fia gillar champagnekorkar, är det rätt uppfattat? Jag har en liten handfull såna, vill hon ha dem? Förresten, några av dem är visst cava, det kanske inte duger…?
Gandhi gillar valnötter.
Apropå fåglar och minne dårå: Var inte domherrarna rödare förr? Klarrödare, tomterödare? De som jag har här nu drar ju åt orange tycker jag. Tegel, mer som rödhaken. Är det mej eller pippiarna det är fel på?
JAHA!!! Nu är det korkade duvparet på gång igen. Dom sitter på räcket till Stenmarks balkong, tätt intill varann och kurrar. Jag ser dom från köksbordet där jag sitter och äter och detta är inte bra för min matsmältning, att se hånglande duvor som planerar nytt bo och ungar när vi vet hur det slutar: blodbad, sorg och elände. Att dom aldrig lär sej …
Tack Magganini! Jag har undrat och det blev akut när jag härom dagen köpte bananer. Bara en fågelägare kan förstå varför man äter mitten av en banan till frukost varje dag.