Nu är det drygt åtta år sedan jag som domare räknade fel i ”Vi i femman” – så jag har vid det här laget nästan hämtat mig. Efter den gången när det blev så fel att ett moment i tävlingen fick göras om, hade jag i flera veckor mardrömmar om fälleben, stegling, Per Lagerkvist, mjältoperationer och brustna hälsenor.
Förra året – i början av 2020 – gick tävlingen som vanligt i radiohusets stooora studio med båda klasserna och lärarna på plats. Teknikerna drog kilometervis med sladdar och drog i tusen olika reglar medan jag med programledarna och producenten och massa annan personal försökte göra rätt.
För det är så förbenat mycket att hålla koll på.
Efter direktsändningen på en timma är jag alltid helt slut i rutan. Det piper i öronen, susar i hjärtat och fladdrar i tinningarna.
Men nu – under coronaförbannelsen – är tävlingen nedskalad till en liten, normal studio. Teknikern, programledaren och domarjaget kommunicerar med barnen via nätet: lärarens mobiltelefon filmar barnen framifrån och en mobil radioväska med mickar, hörlurar och massa sladdar sparkas igång … hittills utan problem. [peppar peppar]
Det otroliga är att barnen inte bara kan massa konstiga saker som vi inte har en susning om – de är dessutom sanslöst goda förlorare. De gratulerar väluppfostrat det vinnande laget och de säger att det är ett minne för livet och att det ju var roligt att bara få vara med. (Ibland uppstår tjafs om frågor och gnöl om orättvisor, men då är det alltid vuxna personer som håller på; de är bra mycket barnsligare än barnen i tävlingssammanhang.)
Så här såg det ut häromdagen när vi försökte få kontakt med en skola någonstans ute i Sörmland:
Nu är det bara en semifinal och en final kvar, men jag lovar att jag kan göra fel ändå – en gång när jag summerade råkade jag helt sonika hoppa över ”fjorton” … Frågorna kan jag bara påverka om de är helt bortitok – de är manglade fram- och baklänges av tusen och en personer som är högst ansvariga på nåt kontor nånstans. Här har ni några av frågorna i år:
- Vad är skillnaden på parasoll och paraply?
- Vad har regeringshuset i Stockholm för namn?
- Är Mjölner namnet på asaguden Tors bandsåg?
- Kan schimpansen vifta på svansen?
- Vad kallades pesten som drog fram i framför allt Europa på 1300-talet?
- Vad heter hockeylegendaren ”Foppa” egentligen?
- Har Kalle Anka byxor på sig?
- Vilken typ av klädesplagg har ”ett brätte”?
- Vilken gud bestämmer i Valhall?
Men förutom att räkna och bedöma svaren, ska jag vara trevlig och minst lika väluppfostrad som barnen. Programledaren brukar ställa improviserade frågor till mig som jag får svara hur som helst på. Så här blev det i tisdags:
– Och domare Lotten Bergman, sa programledaren Johanna Jennische, hur stor är egentligen en ledning på två poäng?
– Ptja, svarade jag, ungefär som en millimeter på en lite för kort klänning.
Vad jag menade med det och hur den associationen godkändes av min då faktiskt inte särskilt ansträngda hjärna, har jag ingen aning om.
De verkar ha så roligt, de där långhåriga krabaterna.
Om tre minuter sätter vi igång dagens semifinal – och då ser det ut så här i studion.
Vad kallades pesten … ja du. Stora döden, svarta döden, böldpest, Guds straff, det finns många korrekta svar på den frågan.
Digerdöden …
Digerdöden är antagligen det de har lärt sig i skolan. Men om någon av dem råkar ha läst skönlitterära böcker om den tiden (det finns många, även för barn) kan de ha snappat upp andra benämningar också.
Stora döden och svarta döden låter ganska engelskt?
DIGERdöden och ”stora döden” är liksom samma ord, dä.
Idag hade jag bryderier: godkänner jag ”karius” när svaret är ”karies”? Och godkänner jag ”Lundin” när svaret är ”Sundin”?
(Ja för karius, nej för Lundin.)
Karius måste ju självklart godkännas, en student som kommer ihåg Karius och Baktus ska vårdas väl. väl?
Ja, dock var jag tvungen att censurera mig där. ”Hurra! En film från innan dina mor- och farföräldrar var födda” var formuleringen som jag sög på i säkert tre sekunder.
Lite deppigt var det förstås för mig att inget lag visste vad ”substantiv” var …
Va? Vad har hänt med:
Substantiv är namn på ting
till exempel boll och ring
verb det är vad man kan göra
läsa, springa, gå och höra
adjektiven sedan lär
hurudana tingen är.
?
Det är nog så enkelt som att ingen har lagt in den där mnemoniska ramsan i nåt program i ungarnas paddor.
Eller så är det kränkande att lära sig saker utantill.
Man kan aldrig så noga veta med dagens pedagogik.
Har regeringshuset ett namn?
Egentligen är det ju rätt fantastiskt att programmet fortfarande lever kvar. Hurra!
Rosenbad, Dina!
A propos Rosenbad! Lille M fyllde jämnt härförleden och hemmet blev ett blomsterhav. Rosorna får ligga i badkaret under natten och öva ryggsim. Övriga buketter står uppradade innanför balkongdörren. Där är det svalt och bra. – Tycker nog att Lille M börjar se lite bedagad ut. Kanske ska han joina rosorna där i kallbadet … ?
Kallbad har ju varit vinterns hetaste trend, så varför inte?
Vad säger LM själv?
Känner han sig bedagad?
A propos kallbad – hur gick det med Lottens brandskadade hand?
Ja roddturer utaför Rosenbad har man ju sett bilder på.
Grattis LM!
Handen, knäna, C19-efterdyningar… Hur mår alla i Gula Huset?
Eller kanske Harpsundsekan, Dina? Den finns det många bilder på, men jag vågar inte lägga in någon här för det kan bli dyrt för båsmor. Eller för mig. Om man gogglar på Harpsundsekan och väljer ”bilder” får man se allehanda roende statsministrar.
Och såklart GRATTIS till LM!
Förlåt onärvaron! Jag har haft min pappa på besök sedan sex dagar och haft annat att tänka på! Kaffe var tredje timme, bakelser, lättöl och pingis – ja, ni förstår vilket sjå!
Handen mår bra: den brändes utav bara saaaatan och var hur ämlig som helst trots kyla och medikamenter. Dagen efter syntes bara en svag rodnad , men hyn påminde väldigt mycket om elefanthud. Nu ser handen ut som på vilken 19-åring som helst!
(Jag har kört bil 35 mil idag och är helt jävla slut i rutan. Inte av själva körandet i sig, utan av de tio milen som jag blev tvungen att köra i trefilig Stockholmstrafik. Fyttihundan!)
Helt rätt, Karin: lägg inte upp dyra TT-bilder här! Jag jagas dagligen av danska advokater och inkassoföretag i mejl, pappersbrev och telefonsamtal; de ska ha flera tusen kronor för bilder vars verkshöjd är noll – och i blogginlägg som dessutom är raderade sedan länge. (Jag vet uppriktigt talat inte vad jag ska göra åt saken.)
Grattis till Ökenråttans Lille Make som har fyllt jämt eller mycket eller stort! Pukor och trumpeter!
Betala inte! Då får dom så småningom gå till rättegång och det vill dom inte! säjer den omoraliska ParagrafRåttan.
Ooooooh, me likey the Paragrafiska omoralsråttan!
Me like the Råttan too.
Hm, det kanske är Harpsundsekan jag tänker på. Får skylla ovetandet på något.
Annars undrar jag, har någon hört talas om bröderna Henrik och Fredrik Lindström? Fick tag på en bok ”Svitjods undergång och Sveriges födelse”.
Visserligen har jag bara hunnit läsa första kapitlet men mycket intressant. Och lättläst. Rekommenderas so far.
Och nu googlade jag lite och såg att H är från Eskilstuna.
Fredrik Lindström vet nog de flesta svenskar vem det är. Förutom att ha varit med i humorprogrammet Hassan, har han gjort sig känd som språkvetare och haft programm om olika dialekter i teve. Men mest känd är han kanske som domare i ’På Spåret’.
Jag har hoppat på den gode Fredrik på Coop och bedyrat att vi är så lika att vi egentligen är själsfränder eller rent av samma person!
(Det var inte helt lyckat.)
De borde ha med dig i Bäst i test istället för honom. Mamma tyckte han gjorde bort sig som inte alls var så kul som alla de andra.
Grattis Lille Maken!
Tack för tips som jag ännu inte behövt, Råttan.
Vem heter Sundin?
Nu har även vi duvor som aspirerar på att bosätta sig på balkongen. I morse låg det två stycken på varsin hylla på den vägghylla vi ska sätta ut krukväxter på när vädret blir lite mer frostsäkert. En på varje hyllplan. Tyvärr hann inte groomen ta någon bild innan de surt flög iväg och satte sej på gungställningen på gården. De blev ännu surare när han lyfte ner hyllan och ställde den på högkant. Vi ska sätta upp den igen när det är dags för krukväxterna – och välja sådana som vi inte är så rädda om, ifall de rara fåglarna tycker att de har första tjing.
Grattis, Bird, Brid menar jag … Här är dom korkade duvorna nu TILLBAKA på grannhusbalkongen. Dom verkar ha kort minne. Vi ger upp hoppet om dom, där dom ligger på sin lilla rackliga pinnhög.
Vi i femman ville man ju vara med i då för en evighet sen när det begav sig. Dock var vi tydligen inte tillräckligt många snillen i klassen, enligt uttagningsprovet. Men ett par år senare, första året det sändes i TV tror jag, var det en Hallsbergsklass (rätt kommun dårå) som vann hela klabbet i alla fall.
Nåt helt annat: Häromsistens avhandlades scillor och små hyacinter här, och då lärde ni mig att det är porslinshyacint jag har under en buske. Tack! Jag har hittills kallat den ”nån slags scilla”.
Men det har dykt upp en annan hyacint bakom en annan buske. Vad är det för en, kan ni hjälpa mig med den också månntro?
I slöjden i sexan sydde jag ungefär en sån klänning som den högra Twiggy har, men med halvlång trumpetärm. Undrar om den inte var några millimeter kortare faktiskt.
Tjolahopp allihop! Sorry att blogginläggen kommer så sällan; min tid fylls av jakten på inkomster.
Men snart blir det väl varmare/bättre/lättare/nåt bra! Om inte annat: varmare!
Jag har hittat en hjälpreda för damer som undrar hur man är dam, så det skriver jag nog om imorrn.
Och Magganini: jag har även funnit en julkalendertischa som kan skickas till dig endera dagen! Jahoo!
Ja vad bra – då kanske det rentav finns hopp om mig också? Jag har försökt, det har jag, men i avsaknad av handbok har det inte gått så bra. Bara jag slipper ondulera håret ska det nog kunna bli dam av mig också.
Handböcker och hjälpredor kan man inte få för många av. Jag har just hittat en bra vägledning till konsthistorien: Om folk ser ut som Putin är det van Eyck. Om de har tråkigt på fester är det Manet. Om de har roligt är det Renoir.
Reclaim the balkong. Nu ska fåglar och fågelskit bort. Fågelmatbordet är nedburet i källaren och jag har skrubbat de nedskitade trädgårdsstolarna. Usch vad man blir på dåligt humör då! Jag gjorde helt käckt i ordning vatten i en hink och hällde i flytande diskmedel, mitt allrengöringsmedel. Det löddrade fint. En stor svamp, gummihandskar och så sätta i gång. Då gjorde löddret att man inte såg den vita fågelskiten! Hälla bort vattnet och krama ur det lödder som fanns svampen. Det tog en våt halvtimme. Bästa redskapet att peta loss skit som satt fast var en sushipinne. När jag la ifrån mej den åkte den in i en springa på balkonggolvet och det gick inte att få upp den. Usch så förtretligt det var. Nu fortsätter Lille M. med att mocka själva balkonggolvet. Det regnar ute så vi räknar med att det ska hjälpa till …
ÖR, eftersom jag har viss(!) erfarenhet av fågelskit dristar jag mig till att ge dig några råd:
1. Torka bort skiten så fort som möjligt; helst innan den torkat.
2. Kemister brukar säga att lika löser lika. Det bästa lösningsmedlet för fågelskit är just fågelskit.
3. Sådana där fuktiga rengöringsdukar för bebisrumpor kan fungera.
4. Tunna enkla spackelskrapor är mycket praktiska. I nödfall går det bra med en bakbordsskrapa men det kan finnas familjemedlemmar som tycker det är lite osmakligt.
5. Blötläggning är inte så dumt. Men det krävs ganska lång tid så dagens väder lovar gott.
Lycka till!
Tack, Niklas! Du är ju den verkliga skitexperten …
[…] Fotnot: ”Bara jag slipper ondulera håret ska det nog kunna bli dam av mig också” är ett citat ur förra kommentatorsbåset. […]