Ja, med den rubriken förstår ni att det kommer ännu en rapport om det historiska som vi just nu genomlever.
Coronatajm!
Rekapitulation: under december var alla sex i vår lilla bubbla (tre hushåll) sjuka i covid-19. Vi smittades i en obegriplig röra med en inkubationstid på två eller tio dagar. (Vi har analyserat!) Att två som dagligen pussas inte smittar varandra direkt är jättekonstigt. Att vi drabbades på helt olika sätt är jättekonstigt. Att man kan ha så obegripligt ont i musklerna är jättekonstigt.
Och att man kan vara så trött att man sover middag fem gånger på en dag fastän man inte har några andra symtom och faktiskt är friskförklarad är ju jättekonstigt.
Jag var noggrann med att för eftervärlden dokumentera, och vet att vi insjuknade i tur och ordning 5, 9, 11, 17, 22 och 23 december. Av våra tio gjorda coronatest var tre negativa, fastän vi var sjuka, och alla utom en fick sedan positivt testresultat.
TÄÄÄÄNK om man samtidigt med coronatestet kunde ha fått lämna in provet till nån släktforskningssajt. Jag längtar så himla mycket efter en förmögen, helt okänd gammelmoster utan arvingar.
Den där lådan fylldes av testpåsar på bara ett par timmar, berättade apotekspersonalen.
– Vi lämnar ut ungefär ungefär 180 test per timme just nu, sa de.
Jag svarade genom att bara gapa av förvåning. Fast det såg de ju inte, där jag stod i mitt fina munskydd.
Något av det jättekonstigaste var att Tjugosexåringen inte lyckades få positivt testresultat. Hon var precis lika sjuk som vi andra, hon hånglade med sin spanjor och hade alla symtom som vi andra – men fick tillbaka två negativa svar. Så igår gjorde hon ett antikroppstest.
– När ska ni börja vaccinera?
– Plus 90 kommer nästa vecka och två veckor senare kommer plus 75. Sedan kommer riskgrupperna. Och så ska ju alla komma in igen och få spruta nummer två.
– Har ni beordrat dem att komma hit?
– Ja, vi har skickat brev.
– När tror ni att vi vanliga (felåt) dödliga kan ringa och säga ”hallå, vaccinera mig pronto”?
– Ptjaaaaa. Kanske under senvåren?
– Kul!
Det hela var en mycket trevlig upplevelse och vi kände att vi skulle kunna göra antikroppstest varje dag bara för att få prata med den trevliga personalen.
Och så blev ju resultatet så himla positivt.
Nu är Tjugotreåringen tillbaka på Gotland med sprillans nya antikroppar medan vi andra fem i solidaritet med andra fortsätter att hålla avstånd och sköta oss på alla upptänkliga sätt. Vi tränar genom att springa eller gå i skogen och göra massa gymnastiska övningar i källaren, och ser till att äta jättegod mat, dricka jättegott vin och se på jättedåliga filmer.
Inte ett dugg konstigt!
Det här är så himla mysko.
Somliga är tydligen sjuka och kan testa positivt fastän de verkar friska.
Andra testar hela tiden negativt, fastän man har symptom (även om de också kan komma av annan förkylning).
Och en del av de sjuka negativa borde i allsin dar enligt allt förnuft (pga stor närhet till andra med samma symptom som är positiva) vara positiva de också.
Jag vill lita på att det är tillförlitliga tester. Men jag börjar vackla.
Och skulle man bekosta ett blodprov så får man ju ändå inte veta om det var snuvan nu eller den för fem månader sedan som var ”den rätta”.
Jag antar att det bara är att sitta still och vänta på andra sprutan som gäller.
Maten per pinne ser ut som grus. Hoppas det inte var det.
OT: Idag har vi frostat av frysen!
Skulle googla något och såg att de firar James Naismith idag. Kan ju inte gå oförmärkt förbi i båset. Men varför just idag undrar jag? Inte födelsedag och inte dödsdag.
Trevlig fredag!
Skönt när alla är på bättringsvägen och skönt när vi alla i Sverige är vaccinerade!
Jag undrar om språkpolisen skulle vilja förklara för mig varför ”alla” numera säger/skriver att man ”testar” positivt eller negativt eller ”kan testa” positivt eller negativt. Jag har alltid trott att det heter ”testas” eller ”kan testas” det ena eller andra. Ser dessutom att min autokorr vill ändra ordet ”testar” i förrförra meningen men inte i denna.
Ooooh, det har jag inte tänkt på, Lottenpotten! Förmodligen handlar det om att vi plötsligt säger ”test” varje dag och att vi skapar sammansättningar och är lite kreativa utan att riktigt tänka efter. Min husgud SO (Svensk ordbok) är numera 12 år gammal, men meddelar detta:
test
testa
Tack, språket förändras och det verkar som jag får vänja mig.
I dag är det Gallileo Gallileis dag, han, lucka nummer 11 i Lottens 2020-kalender. Tänk, jag lyckades skapa en dubbelgångare som jag röstade på: den argentinske författaren Jorge Luis Borges. ALLT stämde. MEN – för mej var ’Madre Mia’ spanska, hos Lotten var det italienska. ’Mia’ skulle ha en accent, ’mía’, för att vara spanska. Man ska inte slarva och ha bråttom. Jag har alltid bråttom.
Nyvaccinerad! Fast bara med TBE, tredje dosen, äntligen. Jag har börjat om många gånger; nu äntligen gick jag i mål. Jag försökte övertala den supertrevliga sjuksyrran att få någon överbliven halv dos coronavaccin också, men det kunde han tyvärr inte fixa. Man finplanerar så att det inte blir minsta lilla milliliter över. Men jag är välkommen tillbaka om en månad eller så, hoppades han.
Så skönt att ni är på benen igen och jag håller med om att det är mycket märkligt med alla dessa falska negativa testsvar. Man får ju hålla extra avstånd till alla dem som säger att de har ”testat sig och det är inte Covid-19”. Övriga har du ju vett att hålla sig hemma.
Det intressanta är texten på 1177.se:
”Du som har konstaterad covid-19 bör vara hemma tills allt följande gäller:
Du mår tydligt bättre.
Du har varit feberfri i två dygn.
Det har gått minst sju dygn sedan du blev sjuk.
Vuxna och barn som har fått ett negativt provsvar:
Ett negativt PCR-prov betyder att du inte har covid-19. Då räcker det att du stannar hemma tills du känner dig frisk och pigg och inte har någon feber.”
Enligt min ringa mening blir man ”utsläppt” tidigare om man haft covid än inte. Att må ”tydligt bättre” är ett lägre stadium på skalan sjuk-frisk än ”frisk och pigg”.
Men när jag påtalade det för en sköterska jag ringde på 1177 så förstod hon inte min invändning.
Vad anser ni?
Mona Malm har gått ur tiden, liksom Hatte Furuhagen.
På SVT hade jag nöjet att se Mona i ’Den inbillade sjuke’, jäsikens vad bra den uppsättningen var, missa den inte.
Och snart får vi säkert se Mosebacke Monarki också.
Är det någon mer än jag som tycker att På Spåret har passerat lågvattenmärket när det gäller de deltagandes allmänbildning?
Jag hävdade igår att om man förväxlar natriumhydroxid och saltsyra är det i klass med att blanda ihop Astrid Lindgren och Maria Lang. Groomen sa lugnande att alla inte är kemister och att folk tror att allting frätande är syror, men jag morrade ett tag till, jag.
Det finns såna männscher. Ganska många. Ofta ekonomer och politiker. Det kan man också kalla faktaresistens…
Alla kanske inte är kemister, men allmänbildning kan man skaffa sig för det. Man kan missa något ämnesområde men när man gissar, svarar medvetet fel och är allmänt okunnig, samt tackar ja till att vara med i ett allmänbildningsprogram i teve, då är det nåt vajsing.
Pysseliten är i Upsala Nya idag och talar om vinterbadandets fördelar och tilltagande popularitet. Vacker bild på henne i vak med badstege.
Lite olyckligt kanske att det på samma sida finns en notis om en skoter som gått genom isen på en annan ort. Föraren hittades dock vid liv och utan större skador.
Tidningen kanske borde sammanföra de båda för diskussion?
Oh! Ta en bild på uppslaget Brid! Vi vill se Pysseliten bada!
Här får ni en cliffhanger, för jag ser inte mer än så här!
Där är ju bilden. Resten kommer snart.
Här är artikeln om Pysseliten som badar kallt! (Tack Brid!)
Hujedamej! Alltså jag kan förstå adrenalinet för vem har inte tagit en kall dusch efter en lång stund i bastun, men men men men …. Vet inte om jag gärna lägger till det i min hinklista. Även om just det kanske skulle vara något att ha i den. Eller?
Fantastisk bild, Pysse, och bra artikel. Fast jag tror också att endorfinkicken efteråt spelar in.
Har inte bestämt mig om jag ska pröva eller ej, skulle gärna vara lite mer terrängkompatibel. Man vill ju gärna komma upp också.
Nämen vad okänsligt av UNT med artikelkombinationen! Det är inte första gången det blivit fel.
Jag vet inte om journalisten var ute efter att få höra om hälsofrämjande effekter, men eftersom jag inte badar varje dag eller hur ofta som nu skulle behövas för att få någon effekt what so ever blev det adrenalinet som jag tror får mig att hoppa i. Har nämligen ingen annan förklaring. Och visst är vi olika adrenalin-nödiga?
Men om man inte har några symptom och ett positivt testresultat. Hur vet man då när man är ”frisk” och får röra sig ute igen?
”Men om man inte har några symptom och ett positivt testresultat.”
När man har fått ett positivt testresultat, ska man känna efter och kolla febern. Två dagar efter att febern tog slut, anses man vara osmittande. Men man kan ändå ha massa symtom.
Exempel 1: en vecka efter spanjorens positiva testresultat var han på jobbet (en högstadieskola) igen. Han hade bara feber de tre första dagarna och mådde sedan bra. Och sprang igår 1,7 mil i –5 °C.
Exempel 2: en vecka efter mitt positiva testresultat mådde jag bra och gick på en 40 minuter lång promenad (och fick skavsår i nya skor). Dag 13 efter insjuknandet (dag 11 efter testresultatet) fick jag plötsligt 39 °C feber igen. Som försvann efter två dagar. Men däremellan klassades jag ju som jättefrisk! (Men som tur var, hade jag jullov då och jobbade inte på högskolan.)
Exempel 3: en kompis som var sjuk i tre veckor i november, sedan friskförklarad och på jobbet (en skola) varje dag. Hon känner fortfarande av yrsel och allmän trötthet samt ”hjärndimma”.
Jag tror det har mycket att göra med grundkonditionen, precis som med andra sjukdomar olika personker kan känna av mer eller mindre. (Men inget jag vet någon forskat på.)
Japp, vi är olika adrenalin-nödiga.
Jag är ganska adrenalin-onödig.
Bara pinan att i ett rum +18 grader stå naken och vänta på att duschen ska servera varmt vatten räcker och blir över. Lyckan sen när vattnet blivit varmt och jag kan väta mig och släppa ner axlarna är underbar. Tror inte lyckan blir större över händelsen före och något värre vill jag absolut inte vara med om. Gärna mer värme så jag slipper frysa alls, tack.
Så om din kompis i exempel 3 inte hade haft covid hade det varit okej att få vara hemma ett tag till och bli pigg och kry.
Jag tycker det är knepiga råd och anvisningar.
Hur går det med smittspårningen då? Har någon en aning om var hen blev smittad?
Alltså, min familj (storfamiljen dvs. mina och PK’s barn, deras respektive, syskon, syskonbarn och föräldrar) har klarat sig utan corona, så jag undrar ju lite. Igår var jag tex på gymmet, men varje gång jag drar iväg är det med känslan av att NU kan det smälla och vi blir sjuka, alternativt: tänk om jag är asymptotiskt och smittar någon gamling …
Jag ser fram emot vaccinet!
Vi sex knyckte lite kollektivt med nacken i november och sa ”fan vad duktiga vi är på att följa råd och anvisningar” och ”kanske har vi trots allt rätt blodgrupp” samt ”hurra”.
När vi sedan blev sjuka kan man ju anta att den som först insjuknade var den som ”tog hem” smittan, men inte ens det är ju säkert. Inkubationstiden verkar galoppera som en ko på grönbete.
Det som fortfarande fascinerar mig idag är hur olika sjuka vi blev.
• Tre (inkl. jag) hade hög feber (39 °C och över). Tre hade ingen feber.
• Tre (inkl. jag) i en annan kombination hade SVÅR värk, men på tre olika ställen: 1) ben 2) ryggslut 3) axlar. Inte samma tre som hade feber.
• Två förlorade lukt och smak. (Den är tillbaka.) Tre har haft helt normal lukt och smak hela tiden.
• Tre (inkl. jag) behöver fortfarande sova mer än vanligt. (Inte samma tre som hade feber och inte samma tre som hade värk.)
• Två blev jättejättesnuviga.
• En hade fasansfullt ont i halsen.
Ni ser: det här viruset vet inte vad det vill. POSITIVT: den ohyggliga smärtan försvinner totalt och helt med en liten Ipren.
Pysse! (Och nu kommer en liten von oben-rekommendation.)
Gå inte på gymmet. Riskera inget. Träna hemma.
Den här sjukan vill du inte ha. Och ingen av de dina heller. Vi sex (ju en bok av Enid Blyton) pratar fortfarande varje dag om hur vi mår och vad som fortfarande känns mysko. Förutom tröttheten, känner jag av huvudvärk hela tiden. Och glömska. Jag säger:
– Har ni hört vad man har kommit på om XXX?
Ofelbart svarar alla i en mun:
– XXX hade YYY och ZZZ, jaaaaa. Det har du redan sagt.
Ja, har man klarat sig ända till januari vore det väl tusan om man inte skulle klara hela vägen till vaccin!
Jag läste någon som beskrev sina symptom EXAKT som jag den hjärnhinneinflammation som jag hade för snart 3 år sedan. Då var jag sjuk i tre veckor och hade huvudvärk som påminde starkt om myrornas krig i TV. Och ljuskänslig. Och trött! Nä – aldrig mer tack!
Förresten, gymbesöket var ett yogapass som jag körde på egen medhavd matta. Testade yogan för att känna om det funkade med avståndet och absolut bättre än på ica – MEN gränsen för nödvändiga kontakter är ju svår …
Jag läste att, motsatt vad jag trodde, extroverta personer klarar isoleringen under pandemin bättre än introverta personer. Det skulle bero på att extroverta skapar en starkare känsla av samhörighet i att vi går igenom detta tillsammans. Vad tror båset om det?
PS. normalt gör jag bara utepass och onlinepass sedan början av november.
Från introverta vänner har jag hört att de inte alls känner av någon isolering för de är så vana vid att inte umgås hela tiden.
Om extroverta och introverta.
Jag är nog extremt extrovert. Värre än polarn H@sse. Och jag är inte det minsta besvärad av isoleringen. Jag till och med njuter av den.
Våra östra systrar och bröder har ett säreget förhållande till detta. En gammal sanning, har det sagts, är att en introvert östergranne brukar titta på sina skor när man pratar med hen medan en extrovert sådan tittar på dina skor under samtalets gång.
Igår hade jag en ÄKTA social kontakt när jag hämtade en Lorch LSA (googla gärna, den är häftig) i Örsundsbro. Så nu har jag uppfyllt kvoten för ett par månader framöver. Bilden visar de tidigare fosterföräldrarna under tungt lyft.
Sannerligen en cool pjäs! Ska du använda den själv SG?
Jag trodde det var 3D-printing som var nya grejen.
Hehe, jag ska ha den som sänke när jag vinterbadar…
Jorå, 3D är nog aktuellt, Min gamla Makerbot Replicator har jag nött ut två extrudrar på. Men tänkte sadla om i mogen ålder. Så nu är jag Andre Biträdande Maskinistlärlingsaspirant. Och när man hittar en Lorch, nästan en Schaublin, med basspecifikation 3 um i alla axlar så går det inte att stå emot. Jag tror du kan förstå.
När jag ställt den på plats ska jag skära till den snygga loggan i en laserskärare och sätta ovanför skylten ”Rundgrens Maskinaffär, Jönköping”.
Men klart vi förstår, SG, en sån pjäs kan man ju inte var frisk om man låter den gå sig förbi.
Tacksam att inte pjäsen dängde Skogsgurra och att det finns en granne som kanske kan tänkas hjälpa till att baxa kring den.
Baxa är förresten ett intressant ord. I många år har jag bara använt det för ”förflytta stora otympliga föremål”, men sedan ett sommarjobb för sisådär 35 år sen gav mig ytterligare en betydelse: ”skritta av” en turbin så att den svalnar jämnt och inte blir skev. Alltså låta den snurra lite långsamt så att den den blir jämnt påverkad av gravitationen under tiden den svalnar.
För övrigt har jag lyssnat på agendas coronautfrågning på svtplay.
Jag tycker att Tegnell och politikerna stod sig mycket bra och att det verkade som att utfrågarna hade någon sorts sensationsjournalistisk önskan att sätta dit dem, men att de inte kom åt dem för att de inte hade på fötterna.
Jag kan tänka mig att det är bra att vi uppfostrades till att hålla avstånd i första hand. Jag kan tänka mig att det hade varit svårare att lära oss det om vi fått order om ansiktsmask först.
Hihi, fnissar jag glatt och tänker ”men förihelvete vad trött jag äääär”.
(När man har haft corona är man väldigt, vääääldigt, fokuserad på hur man mår. Hela tiden. Alla frågor om hur man mår mottages glatt med ”åh, vänta får jag känna efter!” och så kommer en lång utläggning.)
Ba så ni vet.
Cecilia: Det finns ett annat ord för samma sak – Söndagsdrift.
På många pappersmaskiner finns det en verkligt stor yankeecylinder. 4-5 meter i diameter. På den tiden då man inte jobbade söndagar så kopplade man in söndagsdriften. Av exakt samma skäl som man kör turbiner långsamt. Om dom är varma, vilket dom alltid är, så kyls dom ojämnt och skjuter rygg.
Det ger mig en osökt anledning att fråga om Båsmors temperatur och eventuellt skjuten rygg.
– NÄR TEMPERATUUUUREN ÄR HÖÖÖG uti kroppen – närmare 40 än trettiosju komma fem … så ska det låta när ångan är uppe och så är fallet i detta nuuuu …
Fast nej. Jag är högst normal vad gäller tempeeeratuuuuren. Ryggen är varken ond eller skjuten – mina intensiva tankar i livet består av
• gå upp
• gå upp ur sängen, latmask
• du måste vakna nu
• men ligger du fortfarande?
Sömnbehovet är absurdt! Efter sex timmars intellektuellt engagemang på MDH vet jag knappt hur man hittar till busshållplatsen. Men kaffet är ju gratis.
Tur att det inte är amerikanskt kaffe de serverar, det är ju så jämrans svagt att man får dålig kagge bara av att vistas i samma rum.
En bekant till familjen jobbade som helikopterpilot i Californien, och i den glada kamratandan ingick att turas om att vara lite tidigt på jobbet, medförandes en större mängd glasyrförsedda munkar och med ansvar för att kaffet var klart. Vår bekanting dök en måndagsmorgon upp med bakverken i släptåg, satte på en högst normal kanna java, och inväntade berömmet. Sen de amerikanska kollegorna smakat den svenska brygden behövde han aldrig mer bemanna kaffetjänsten.
Jag tycker, det är konstigt att ni själva ska hålla på med topsar och dylikt, när ni testas. Kan det vara en möjlig orsak till opålitlig negativt testresultat? Här i Danmark verkar alla test innebära att man beger sig till et test-center, där professionella hanterar allt – och stoppar ner topsarna så djupt, att det känns som att man ska kräkas.
Du pekar ut ett stort problem, Brigitte!
Alla klarar inte att få ner den där pinnen tillräckligt långt och då blir provsvaren därefter.
Ninja, det påminner mig om maken som alltid skröt om det goda amerikanska kaffet. Efter några år med mig och svenskt kaffe tycker han att sitt hemlands kaffe är odrickbart.
Salig Maken, som var en extrem koffeinist, kunde för sitt liv inte dricka kaffe borta i Amerikat, magen sa tvärt nej. Två mått till en hel kanna, det blev värre än dåligt te, tyckte han.
OT, men om det är någon som känner att man skulle vilja förkovra sig, återse en gammal kär bekant, osv så finns det en läsgrupp på facebook, om NHURGS, Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige.
DDM skrev därstädes att han läst originalupplagan via Litteraturbanken och då infann sig tanken att man kanske kunde läsa tillsammans.
Här är länken till läsgruppen;
https://www.facebook.com/groups/117520063564528
Och här kom minsann ett blogginlägg om just detta!
https://lotten.se/2021/01/nils-holgersson-is-in-da-house.html