TUT! Här kommer 2020 års första facit! Om en favorit! Och för säkerhets skull upprepar jag att jag – när jag här publicerar några kommentatorer – är både orättvis och ologisk samt inte alls alltid drar upp det första rätta svaret ens! Se bara:
Dina:
”Heter han Dan i förnamn?”
Ökenråttan:
”På Söder finns ett hak som heter Pom & Flora.”
Björn:
”Nämen … jag kan ju aldrig någon av de här frågorna. Snablar också!”
Zkop:
”Jag betar av ledtrådarna en efter en.”
Flora:
”Och vad har bilden på mig med saken att göra?”
Eva-L:
”Une histoire tror jag minsann!”
Smultronblomman:
”Jag tror jag har fattat vad det handlar om. Conan Rabarbern så klart!”
Agneta uti Lund:
Et maintenant je sais!
Vi har två specialkommentatörer idag – Ökenråttan och Niklas – men vi återkommer till dem lite senare.
”Father Brown” i första luckan är lite luddig i konturerna eftersom han kan vara både far och son. Eller rentav huvudkaraktären. Men strunt samma – ni kom ju fram till lösningen trots att dialogen hade klivit i kostymen från ”Det sjunde inseglet”. Kanske via elefanträddar-Cher, kanske via den döda mamman eller den svampförgiftade kungen?
Hemlisbloggaren var idag Jean de Brunhoff (1899–1937). De böcker som han hann skriva under sin korta levnad var:
- Histoire de Babar, le petit éléphant [Sagan om Babar, den lilla elefanten] (1931)
- Le voyage de Babar [Babars resa] (1932)
- Le Roi Babar [Kung Babar] (1933)
- L’ABC de Babar (1934)
- Les vacances de Zéphir [Zéphir på sommarlov] (1936)
- Babar en famille [Babar och hans familj] (1938)
- Babar et le père Noël [Babar och jultomten] (1941)
Nu kommer en krånglig mening. När Jean (och så vansinnigt många andra) plötsligt dog i tuberkulos (som förresten är en zoonos, alltså en sjukdom som smittar mellan djur och människor), låg ”Babar och jultomten” i pipeline tills den unge sonen Laurent (f. 1925 and still going strong) lyckades färdigställa den.
Nu kommer en krånglig mening till. Historien om hur Babar uppfanns påminner lite om Pippi och Astrid Lindgrens eftersom det var Laurents mamma – pianisten Cécile de Brunhoff –som en kväll berättade för sina då två söner (en tredje son, Thierry, kom senare) en historia om en elefant som hamnade i Paris och stal pengar för att kunna handla kläder. När maken Jean hörde historien, ritade han snabbt ner den. (Och tog bort stölden.)
Cécile de Brunhoff (1903–2003) sägs ha insisterat på att hennes namn inte skulle vara med i boken, trots att hon ju hittade på storyn. Det låter knasigt blygsamt, men enligt alla källor var hon bestämd på den punkten och ville inte på några villkor ta fokus från musicerandet.
Så, Laurent [lårå] de Brunhoff tog på 1940-talet över producerandet genom att helt enkelt härma sin fars stil, och därför kan vi numera läsa i mer än 50 böcker bl.a. om hur Babar
- yogar
- turistar i det moderna Paris
- spelar datorspel
- besöker N.Y.
- går på museum
- undersöker hur det står till i Hollywood.
På biblioteken står de gamla Babar-böckerna numera nere i magasinen. De anses nämligen inte riktigt rumsrena av vuxenvärlden. (Barnen har inte något att säga till om.) På lilla mig gjorde ”Sagan om Babar” ett däremot ett mycket positivt intryck.
Den stoooooora boken med snirklig handskrift var underbar med elefanterna som håller med snabeln i svansen på den som går före, mamman som blir skjuten av en jävla jägare, Babar som gråhåååter, kungen som äter svamp och dör, de gamla elefanterna som är alldeles skrynkliga och den svartvita bakifrånbilden efter bröllopet.
Men Babar är för mig även tv-serien från 60-talet, där alla skådespelare på Mumin-vis (den hemska där skådespelarna tar av sig huvudena som är fulla med hö, vilket kung Ekman är allergisk mot) har stora huvuden och rör sig lite som balettdansörer. Babars runda fötter fascinerade mig storligen.
(Den här versionen är på engelska, dock.)
Men nu till specialkommentatörerna!
- Ökenråttan skickade en bild från när yngsta råttungen Ludvig var knappt tre år. Lille Maken står bakom honom där i köket.
2. Niklas beordrade sin syster att rota fram och fotografera ”Kung Babar”, som har en censurerad och borttagen bild med bl.a. ”Olyckan”! Därav Niklasses referens till Ted Åström.
Det är bra, hörni! Ut och leta 45 år gamla bilder och engagera släkten när det vankas facit!
Och nuuuu är det dags för morfars plommonstop, som ju ser ut precis som Babars! Det är fortfarande trasigt och dammigt, men jag har skrivit nya lappar med era namn. Frasigt fräscha är de.
Men … säger ni … hur ser vinst-tischan ut? Jo, av hävd och gammal vana är den tyvärr osynlig ett par dagar till.
Och nu drar jag! Hokus pokus, så blir årets första vinnare … prassel prassel …Karin! Tjoho!
Lucka 3 kommer i ottan den 3 december!
Eftersom Hannoia i båset nämnde en viss film som innehåller en del trumpetande kan jag inte låta bli att avslöja att de som köpte ”Kung Babar” till oss på 60-talet var filmens regissör och hans fru. Tuuuuuuuuut!
Och grattis Karin!
Karin kommenterade nyligen mina skidor, med byns stoltaste snokar, med ett ”Orättvist!”
Men sån är inte jag. Tischan kommer jag nog åt på något sätt – om du tar av den någon gång.
JumbO var jag bergis på. Och kanske, kanske var det Jumbo som var förebild för Babar? Båda blev ju tidigt föräldralösa. Tänkte ett tag på Kung Ubu. Men när han skrek Merdre så gick han bort. Detta är ju ett FINT bås.
Äntligen bingen! Och på webbhotellet har de ännu inte fått ordning på grejerna.
Tuuuuuut! Vilket lurigt sammanträffande, sånt gillar jag.
Grattis Karin! En fanfar!
Grattis Karin till första tishan, och grattis till alla som fattade.
Jag fattade inte, men tröstar mig med att jag aldrig varken förstått mig på eller gillat Babar. Redan som mycket ung var min litterära smak säregen.
Min dagmammas dotter älskade Babar och försökte förmå mig att tycka likadant. Funkade inte. Bilderna liknade Nicke Nyfiken alldeles för mycket, och det var en av de tråkigaste böcker jag visste som späd.
Att Father Brown kunde bli Brunhoff övergick totalt min horisont.
Men jag kommer igen i morgon hörrni, och då skaj ag inte bara först att kommentera utan vara först och fatta också.
Sade hon segervisst och ogenomtänkt.
Nämen! Vaknar yrvaken på läktar’n en finfin julkalender-tischa rikare. (Eller finns det fler Karinar? I så fall kan vi väl ha delad vårdnad?) Tack och bock plommonstopet, båsmor och alla hjälpsamma båsister! Ett särskilt tack till Ninja i Klockrike som först av alla gav en himmelsk ledtråd som ledde raka vägen till Celestville.
Jag försökte ledtråda med en referens till en av Babars ministrar som heter Pompidour (på ett ungefär), med hjälp av kungens av Amerikat utrikesminister Pompeo. Fast vid det laget fanns det nog tillräckligt mer elefantsnablar, noshörningshorn, mm för att saken skulle vara biff. Himla kul i alla fall, alltihop!
Ohhhh, kära älskade Babar! crrlys första stora favorit, enligt uppgift. Så till den grad att han, av 1–2-åriga crrly av uttalsskäl ”Baj” kallad, därpå fick dela med sig av sitt namn åt alla elefanter, som därmed logiskt kallades ”anna baj” = en annan elefant, dvs inte Babar.
(Detta med krångliga meningar, ja …)
Grattis till Karin!
Karin, du driver med mig!!!
Inspirerad av Cher men på helt fel spår började jag yra om elefanter tidigt. I själva verket hade jag fått klart för mig att Agrippina den yngre svampförgiftade Claudius för att hon ville att Nero skulle bli kejsare. Det stämde inte alls men var ju ett hyggligt försök.
Åh, Rosman! Den lösningen var ju alldeles, alldeles förtjusande klurig!
AuL skickade en bild!
”Teckning jag gjorde på Lekskolan 1947 – efter sagostund då fröken läste om Babar. Jag var drygt 5,5 år. ”
Jag var inne på Charles M Schulz men det stämde inte så bra.
Grattis Karin! Själv fumlade jag runt bland andra sagor på morgonen, men Ökenråttan satte mig på spåret framåt kvällningen. Själv försökte jag mig på en långsökt ledtråd från Poirot som spelades av Ustinov som gjorde rösterna i den tecknade Babar.
Nämen LUCKA!! Kul!
Jag missade den igår, men kom fram till Babar på några få minuter, utan att ens snegla i båset. Hurra för mej – nu kan det bara gå åt ett håll.
Ses imörrn’! På läktar’n alltså.
Ninja, du var först att kommentera och din första mening var en exakt bild av slutet på boken, stjärnhimlen och att vända ryggen till. Så försök inte …
Nej men Ninja (5:28) då – aldrig att jag skulle driva med dig! Som första kommentar i första kalenderbåset säger du: ”Tittar upp mot skyn som välver sig över läktaren.” Och om man är på väg mot Babars Celestville (Den himmelska staden) så känner man sig så klart uppmuntrad på färden. En omedveten ledtråd är också en ledtråd. Vad kan den tekniska kalendertermen vara för detta?
Göra en Ninja?
Typiskt att man når herostratisk ryktbarhet.
Olycka jag försvinns.
Elefantsorg jag övervinns
Censur jag XXXXXXX
Förresten kan ni alltid komma åt ”dagens facit” genom att klicka på dagens datum i kalendern ute i marginalen. (Fattar fortfarande vad som har hänt med den fasta länken, men det fixar jag vad det lider!)
”Göra en Ninja”
”Låtsas Babar”
”Dra till med en stjärnhimmel”
Detta – att helt omedvetet ge ledtrådar till rätt lösning – måste vi försöka etablera.
Och TACK för båsmetern, PK!!!
Grattis Karin!
Tacksam för ledtrådarna, som jag för en gångs skull lyckades begripa! 😀
Även jag försökte knöla in Nero i luckan, men det ville inte funka riktigt. Med många fina ledtrådar ordnade det sig till slut, men som ofta var det lite svårt att bestämma sig för om det handlar om skaparen eller skapelsen.
Men Ninja då, inte är det väl ett stort illdåd att råka hjälpa nån även om det är omedvetet?
Grattis Karin!
Jag gillade Babar som liten, men hade i 20-årsåldern en äldre kollega som varit aktiv i KPML(r ) och han förstörde både min syn både på babar och kyrkor.
Grattis Karin!
Stiligt tecknat AuL!
Jag hade aldrig något närmare förhållande till Babar, men det stod ju ganska tidigt klart att det borde vara en elefantkung det rörde sig om. Och Hannibal duger inte i sammanhanget så det blev bara en kvar.
Jag borde fattat redan på Conan Rabarbern eftersom Babar är rabarber baklänges. Jag somnade för tidigt för att förstå. Niklas – kalendern 0-1.
Oj så jädrans långt bort jag var men fint att även @Rosman och @Magganini var ute i samma villospår men det var ju det där med att mamman dog när han var ung och Flora då. Tyvärr rann kvällstiden ut för att få ihop det eller börja om. Men det finns ju 11 lyckor kvar och en röd tråd att nysta upp. Inför nästa tar jag på mig en gammal vinnartisha det måste ju gå bättre då.
Bea – Kalender 0-1.
Bea – Plommonstopet 0-1.
Grattis Karin!
Gällande Cher och Nero: https://twitter.com/cher/status/1264877015909318656 det var ju så klockrent hon hade ju rätt nykligt twittrat om hur han spelade fiol medan Rom brann. Och en svampförgiftning och en död mamma (Det var ju bara det där med resten då).
Vill också ha en tischa!
Så jag tänker processa om saken. Så här är det:
1. När Barnum gjorde succé med Jumbo så stod det ganska mycket om det i tidningarna. Extra tårdrypande var det förstås att Jumbos mamma sköts av en storviltsjägare (en hjälte, alltså) när Jumbo var ung.
2. Jumbo blev populär i Jardin des Plantes i Paris under 1860-talet och såldes sedan till Barnum. Cécile Brunhoff berättade för sina barn en historia om en elefant som blivit moderslös och sedan bott i en stor stad och lärt sig mycket om människor.
3. de Brunhoffs ”L’Histoire de Babar”, utkom 1931.
Forskning pågår. Men jag kräver inte en tischa. Jag kommer säkert att vinna en hel massa fram till jul. Och gör jag det inte så kommer jag som den där amerikanska President Eject ändå att påstå att jag har en hel trave av årets modetröja hemma i kofferten.
Äsch, där kom du ju med facit på slutet, skogsgurra. Annars hade jag gissat att du börjat hemlisblogga du också.
Grattis Karin!
Jag kom inte längre än till sjunde inseglet och förvirringen vad Margareta Krok och Ernst-Hugo hade med den filmen att göra. Eller för den delen Cher och Father Brown.
Men tydligen hade det något med himlen att göra. Men I sjunde himlen var ju helt uteslutet! Det såg jag ju.
Mitt förhållande till Babar? Väldigt neutralt, på gränsen till skeptiskt och problematiserande. Jag vet inte om vi hade någon Babarbok när jag var liten. Mina barn hade det inte i alla fall.
Sen måste jag ju påpeka att det begicks jaktbrott där. Man får inte skjuta ko med kalv. Inte förrän man skjutit kalven/kalvarna först.
Men om den lille Babar också hade blivit skjuten hade det ju inte blivit några böcker.
Jag ville och det är ju inte raketforskning precis ALDRIG se sidan med jaktbrottet, för ett barn är det att mamman dör det VÄRSTA som kan hända. Helt fantastiskt att Cher twittrade om Nero nyligen, alltså kan man argumentera att det är ett moraliskt sett kanske rättare svar än M. Babar. Skojade bara. Att göra en Nero tycker jag det borde heta; dvs. att med felaktig gissning lämna villospår som leder alla andra på rätt spår!
Kung Salomo hade troligen ansett att det hade varit bäst för alla om både mor och son blivit skjutna samtidigt och kunnat fortsätta samvaron i himmelens höjd.
Var det inte Salomo som föreslog att han kunde dela ett barn i två hälfter? Så det där att skjuta mor och son hade säkert inte varit så otänkbart för honom.
Grattis Karin!
Det var Zkop som satte mig på rätt spår. ”Jag betar av ledtrådarna en efter en”
Drar en lättnadens suck. Trodde för en bråkdel att jag gissat rätt. Men så var det inte. Bäst att inte bryta traditionen!
Var inne på deckare av alla de slag och fastnade till slut på Hasse Alfredson som ju flyttat elefanter precis som Cher. Fick även in margarinbilden via årtalet 1965 som på något vis fungerade men kommer nu inte ihåg hur.
Och det där med tant var faktiskt helt oskyldigt OT-frågande. Behöver en förklaring till begreppet.
Grattis Karin!
Ang Babar – Älskade historierna som barn men kommer nu knappt ihåg dem.
Dina: Du får extrapoäng för att du stavar Alfredson med ett s.
När det gäller ”fylla tant”, så har jag faktiskt inte en susning – ärligt talat har jag inte hört det uttrycket annat än i vinupphällarsammanhang. Men kanske ”entering the golden years”?
Att göra en ’Ninjas stjärnhimmel’ låter väl poetiskt och fint?
Tre böcker handlar om ett litet djurbarn som förlorar sin mamma under en jakt.
Den lille irrar omkring och letar efter mor sin och hamnar slutligen i en liten stad
där han blir väl omhändertagen och får en liten flicka och en hund som kompis.
Den lille lär sig stava och skriva och visar upp resultatet.”XQZ37″. Vet ni vad djuret egentligen ansåg sig ha stavat till och vad är det för djur och vad är dess namn?
Udda dagar Dieva, udda dagar!!
Månne jag komma ihåg imorgon.
Grattis Karin!
Äsch, missade kalenderstarten… Det här hade jag koll på. Alla mina barn har tyckt om de här i mina ögon ganska fåniga historierna om de bakbenspromenerande påklädda djuren. Jag uppfattade miljön mer som kolonial än som en drift med koloniala idéer, men jag kan ha fel där. Det ligger säkert kvar ett antal böcker i banankartongerna i förrådet, trots att jag i somras delade ut så många jag kunde till barnbarnen. Mest populära var nog titlarna i Pixi-formatet, vi hade en hel trave av dem fast de blev förstås sönderlästa. Får försöka vara på alerten kommande decemberdagar!
Hyttis, tack för gåtan, nu får vi grubbla fram till i natt.
Göra en Ninjas stjärnhimmel, är verkligen mycket poetiskt, ÖR.
åh den lila barberaren
morran okcså embryo med sina smartphones: åh det var den lila barberaren
då är det klippt morran: ingen tretröja den här gångnen heller
jaha här klamprar farran in i bradagsrummet i sina tomtestövelar okcså stövelar omkring med händerna i sidan okcså blängrer
här ska den strå det säjer jag nu
vilkcen farran
den
okcså klamprar han omkring som en ollifant i en porslinsbrutik okcså vältrer omkull skrålar fullra med frukct okcså nöttrer
vilkcen farran
era nöttrer det bregriper ni väl
inte rikctigt fakctiskt
den
vilkcen den
den: här ska den strå
vilkcen den
det finskc bara en den: julgrannen det säjer jag nu
yo
Puss, embryo.
Och Hyttis, det var väl nummerplåten på lilla djurets mammas bil, hehe. Eller det lilla djuret kanske var en early adapter, ännu mer hehe.
Tack för extrapoängen! Det lärde jag mig så sent som igår när jag läste på om Hasse. Fast det stod inte varför han bytte till ett s.
(Ang ”att fylla tant” – Jag trodde det var ett nytt (alltså efter jag flyttat iväg) begrepp men det kanske bara är något vissa av mina svenska vänner använder. Nu skall jag sluta tjata om det!)
Fylla tant, liksom att fylla gubbe är väl vähäldigt väletablerade uttryck i svenskan?
De har använts åtminstone sen 70-talet.
Tack alla snälla för tischa-grattis! Det värmer såhär i december; så grattad har jag nog inte blivit sedan jag fyllde tant.
Svår gåta Hyttis! XQZ37 ser ut som det börjar med Excusez… men sedan tar det stopp. Troissept?? Nä, någon mer snabbtänkt får ta över.
När det gäller den kalendertekniska termen för att ovetandes lämna en ledtråd tycker jag att ”göra en Ninja” ligger bra till. Man skulle också kunna tänka sig att man Babarerar, eller hellre Celesterar,. Men att göra en Ninja passar på något sätt bättre in i terminologin i övrigt.
XQZ37 verkar vara nån adapter mellan tjeckiska och USA:ska eller möjligen UK:ska stickproppar och eluttag. Jag är inte säker, kan inte läsa det fnuttbemängda språket, men bilderna tyder på det. (Lirar också med öR:s lösning.)
Om då inte det här också är en el-efant, är det kanske en kam-el?
Hyttis, kan djuret vara Nalle Lufs?
Jag gjorde Pysseliten och Ingela sällskap i missandet. Läste i snabbkapp och associerade till Pellefant vid någon kommentar, närmre kom jag inte. Min storebror gillade Babar (vår ömma mor censurerade bort första boken) så jag fick gilla andra sagor.
Och i facit lär jag mig om en himmelsk Ninja och anar ett tidigt utvecklat konstnärsskap. Vackert alltihopa.
Grattis Karin!
Nalle Lufs!!
Så klart, det måste det ju vara!!! Han bodde ju hos Lotta och mormor och var inget ljus i skolan.
Jag tänkte på Pigge Lunk, men tänker att det så sällan är jaktsäsong på igelkottar.
Ah, Nall-eL-ufs! Har jag aldrig läst, så vitt jag kommer ihåg.
Men vad ansåg han sig ha skrivit?
Vaknar i ottan, ingen lucka, somnar om.
Jo Nalle Lufs, och jag sa till SG att det här kommer Agneta uti Lund att vara först på.
XQZ37 betydde enligt Nalles bestämda uppfattning ”tömmar”. Roligt att ni ägnade er en stund åt min lilla gåta.
Grattis Karin!