De föreläsningar som jag hade bokat i april–juni i år motsvarade en för mig normal årslön. Jag hade aldrig varit med om maken till sug efter föreläsningar om det svenska språket och gnuggade händerna samtidigt som jag började fantisera om att köpa en bil som rullar när den ska. Men.
Coronaridån föll, och min inkomst med den. Katjonk.
Fast då kom då MDH och sa ”hoppa in här hörru” – så det gjorde jag. Nu sitter jag vid ett skrivbord och springer i trappor och har gubevars kaffepaus, vilket jag senast hade på Nationalencyklopedin på 1900-talet.
Jag hittar på uppgifter och rättar inlämnade uppgifter och uppfinner övningar och somnar ovaggad redan kl 23. Och så Zoomar jag, förstås. En tretimmarsföreläsning är helt omöjlig att genomföra eftersom det är så energikrävande för alla inblandade. En timme är okej – men bara om man är aktiv med chatten och inte kräver att alla ska prata.
Men det är så tomt i lokalerna. Högskolan har 20 000 nybyggda kvadratmeter med ett knarrande tvättstugegolv i 70-talsorange, coola möbler, öppna ytor, glasväggar, mysko pelare och plötsligt uppdykande rör. Det är så få på plats att man kan höra en blyertspenna falla på våning 1 när man gör armhävningar på våning 6. (Jfr ”slumpskryt”.)
Nej, skyltarna betyder förstås Hamngatan 15, Drottninggatan 2 och Bruksgatan 1 …
Lunchen äter jag med mina kolleger i en av, vad det verkar som, tusentals olika ätplatser. Jag har nästan alltid medhavda rester – men igår blev jag tvungen att äta enligt principen man tager vad man haver (sa Cajsa Warg inte):
Orsaken till matbristen var att jag hade lagat spagetti och köttfärssås till ett helt kompani och därmed tänkte kunna utfodra mig och familjen i flera dagar: lasagne, pastagratäng och chili con carne. Men. Någon ställde ut allt på verandan (”utekylen”) och glömde att försegla grytan. De två små krukorna som lades som tyngd på locket stod inte emot klåfingrigheten hos …
Svar på frågan i rubriken: Det är (trots corona) jättekul att jobba på högskolan. Särskilt den 25:e.
Wohoo, jobb! Eller inkomst, menar jag. Grattis! (Jobb har du ju alltid.)
Maten! Gjorde samma sak med en kycklinggryta modell större kastrull, för 20 pers kanske, till inflyttningsfesten. Ställde den på inglasad altan och där smög det möss omkring. Så nej, det blev soptunnan. Tur att andra hälften fått plats i kylskåpet och kocken räknat fel så det räckte till alla.
Lite spännamde arkitektur blir det alltid när de gör om ändamålet för byggnaden. Kan vara nog så underhållande!
Det där locket ser tungt ut. Finns det en stor hund i grannskapet, som matte/husse inte har stenkoll på?
Jag är fascinerad av de redundanta pelarna. Måste gå dit och fundera hur och varför de hamnade där.
I det klordoftande vattnet i bassängen som inte finns, finns det många minnen. Min far som tävlar på 1940-talet, våra barn som kämpade på där nere medan vi satt och svettades där uppe på nämnda läktare, vattenlekar tillsammans samt anblicken av vattenytan från tremeterstrampolinen … och så vidare.
En räv! Har ni rävar i grannskapet?
Typiskt räv. Så roligt.
När jag jobbade och körde natt, såg jag många rävar ute på matvandring längs vägar och skogsdungar.
I rondellen/avfarten mellan Nynäsvägen och Tyresövägen fanns den största rävhanne jag sett. Typ stor schäfer.
Mellan Tullinge och Tumba fanns en rödsvart räv och det är den vackraste räv jag någonsin sett. Svarta, gracila ben och tassar, djupröd päls och en enorm svart svans.
I Korkskruven, som är en liten kurvig vägastump mellan Snättringe och Långsjö fanns en mager skrangla, en årsunge. En gång när jag var på väg hem i arla morgonstund, sprang en rådis över vägen och efter kom skranglan. I lingonriset vid vägkanten gjorde räven ett sånt där rävupphopp och landade på råttan, som skrek på råttors vis. Men räven såg så stolt ut. Det tar tid att bli en skicklig jägare.
Nästa gång ni ska kyla mat på altanen så ställ en hink över kastrullen och sen nåt bautatungt på hinken. Är maten uppäten på morgonen så är det grävlingen som varit framme.
Värst (och gulligast) är nog rävungarna.
I gammpörtet tog dom sig in och snokade runt när dörren var öppen. Som den ofta var på sommaren.
En dag kunde jag inte hitta ena dojan. ”Rävunge” sa Hyttis. Hur hon kunde veta det anar jag ikke.
Det var det! Den hade tagit med sig dojan som en lekkamrat och ville visa den sin värld. Dojan var tydligen inte så imponerad. Då satte sig rävbarnet i den och levererade sin uppfattning om dojan. Rävskit är inte kul. Svårutrotad, svårsanerad, svår på alla sätt.
Så jag kastade ut den andra också och hoppas att den dög som lekkamrat åt rävungen.
Hur gick det med bussen då, Ninja?Nmen
SG, jag läste om nån skotjuv som härjar på Söders vilda höjder och stjäl högerskor i omklädningsrummen vid bad och gym. Dom undrar vem det kan vara. En räv, såklart!
ÖR
Överlåter med varm hand tipset.
Använd det efter eget skön – sömnpillret Naturmorgon kanske behöver något rafflande. Kan inte hjälpas, jag somnar om när dom sätter igång på lördagarna. Så det blir sen frukost (mitt ansvar) i Pörtet en gång i veckan.
Jamen i den där högskolan har ju jag badat!
Nu förstår jag inte riktigt, ÖR?
Hur skulle det HA gått med bussen?
Bussen går inte förrän den har fått fötter, som är ett känt svar på en vanlig fråga från passagerare.
Det var ju inte så att jag körde på nån räv.
Äsch Ninja, jag såg liksom lite för mej hur du nästan följde rävarna på deras stråt över stock och sten. Fast det hade ju inte gått med en buss, förstås.
I Härnösand huserade högskolan i gamla sjöbefälsskolan. Den har också en ljusgård flera våningar djup. Vedervärdig akustisk.
När det gäller akustiken, misstänker jag att vi kommer att få en chock när skolan fylls av både studenter och lärare …
(OT: Nu flyttar Tjugosexåringen och spanjoren in i ett hus 500 meter från vårt!)
Elda för kråkorna, laga mat för rävarna. Vår kära vän Elisabet, sorgligen död sen några år, hade lagat en svepande kycklinggryta för stor middag och ställde ut denpå terrassen över natten för att svalna. Hon bodde i en förort norr om Stockholm och där fanns räv. På morgonen var kycklingarna väck, trots tungt lock och allt. – Nu minns jag Elisabets goda mat. Hon hade en jättegod, enkel pastarätt: Pasta, såna där tjocka rör, som kokades och ångades av, en smörklick, rör om, spenatblad som blandades i, valnötter som ströddes över och riven parmesan. Så gott. Smaklig måltid!
Hus! Så bra. Då kan de ta över en del av era övertaliga möbler och grejer – fast det vill de förstås inte.
Vi håller på att lura på den nyflyttade grabben en bunt gardiner, bland annat. Dessemellan sorterar jag gamla skolböcker. Det mesta får nog utgå.
Skator är begåvade fjäderfän så den gryta med lasagnesås som jag ställde på balkongen fick en tung vikt på locket. Den orkade de inte få bort.
Det kanske var ” Ludde på Luffen” som fick sig ett rejält mål mat eller Flodarn
som återuppstått, en legendarisk och ständigt hungrig filur som härjade i eskilstunatrakten för många år sedan.
De där typerna skulle man ju vilja höra mer om, om man så säjer.
Ja, berätta mer om ” Ludde på Luffen” och Flodarn!
(Vi flyttar och flyttar. Och nej, de unga vill inte på några villkor ha all skit som jag har sparat åt dem!)
Kan man inte bara koka om köttfärssåsen? Måste man kasta den?
Asså … nä, den var jätteäcklig. Jag hade kunnat koka om den och decinficera den och kanske med hängslen och livrem även fryst den – men det hade inte varit en njutning att äta med tanke på hur djuret eller djuren hade rört om …
Hyttis har fått förhinder (en stick/virk/ulltidning) som hon inte förmår slita sig från. Så hon har briefat mig.
Ludde på Luffen, som jag själv minns från diverse tidningar, var en kille som hade ett gott öga till maträtter som stod på svalning i fönster. Det var såna där giljotinfönster (upp/ner i stället för ut/in-svängande). Såg lite osvensk ut i övrigt också.
Flodarn var en av många kompisar till andra som vandrade omkring på vägarna under trettiotalet. Han tog sig ibland in i visthusbodar, som fanns på varje gård på den tiden, och åt sig mätt. Han lär ha somnat vid något tillfälle och ertappats. Eftersom han var från Floda i Sörmland så fick han heta ”Flodarn”. Han var välkänd in på sjuttiotalet och en av grannarna när vi bodde i Slytabacken brukade säga att ”det där kunde Flodarn lika gärna ha fått” när maten inte smakade. Vi använder fortfarande uttrycket. Givetvis mycket sparsamt eftersom vi kokar superläcker mat.
I veckan greps jag av längtan efter ABBA fiskbullar. Åt några direkt ur burken men fick en idé om en vitvinssås. Fiskbullarna delade jag på längden för att få stor kontaktyta med såsen- Hyttis fixade sitt superläckra potatismos.
Om Flodarn hade dykt upp då hade han inte varit välkommen.
Tror att Flodarn och Bildsköne Bentsson var lite kompisar.
Jaa, det beror väl mycket på vad kreaturet har ätit precis innan köttfärssåsen. Har den ätit ett halvgammalt kråkkadaver. som antagit en lagom flytande konsistens, så tror jag att rävjäveln överfört, inte bara bakterier utan även en ansenligare mängd bakterietoxiner. och de förstörs inte av omkokning.
Eh, vet ni var brudarna är?
En del av oss har varit ute och grillat korv i stormbyarna. Det gick på nåt sätt, och skogen står kvar.
Jag har idag
1. varit flyttgubbe
2. lagat mat
3. förberett kommande veckas undervisning på MDH
4. tentat filmhistoria (fyra timmar!)
5. trillat i en trappa och fått ett jättefint skrapsår på ena knät, nästan som 1972.
Vi har studerat ”Populärmusikens historia från början till 1970-talet”, som jag hittade i pappersinsamlingen. Med instuderingsfrågor. T ex ”Vilka tre kännetecken finns inom jazzen?” och ”Hur upppstod rock’n’rollen?”
Och nuuuu hann jag läsa ikapp om Ludde på Luffen & Flodarn! Tack!
Här får ni en bild på Bildsköne Bengtsson (som ju i sin tur var polare med Tatuerade Johansson och kanske även bekant med Tumba-Tarzan).
Nu blev jag lite bekymrad. Är hon en sko eller är hon en mänscha?
Knarr, knarr, knarr, knarr …
Skor som knarrar lär väl vara obetalda?
Pssssssst, förresten! Ni som vill önska er en speciell författare som Julkalenderlucka: mejla mig! (Det blir 12 luckor och 12 facit som den nya traditionen bjuder.)
Obetalda?
Det är väl nån som varit till skomakaren och köpt för fem öre knarr att lägga i skorna?
Så kul med ett nytt hus i familjen och roligt med gångavstånd till avkomman!
Spännande med högskola i badhus. Känns lite märkligt att se fönster och entré i det som verkar ha varit botten av bassängen? Men det var kanske så man byggde badhus förr.
Intill min förra arbetsplats i Ystad låg ett badhus med tjusig arkitektur från 60-talet. När jag jobbade där spelades det in en rad Wallander-filmer och då användes Fritidsbadets entré som polishusets interiör i filmerna. Nu verkar det dock byggts om till hotell- och kongressanläggning.
Hur uppstod rock’n’rollen?
Jag har uppfattat i år att svarta inte alls är förtjusta i Elvis Presley för att han (hans producenter?) snodde låtar av svarta. Den historia jag tycker mig minnas ha kommit mig till del har nog skrivits av vita och stämmer nog inte alls med hur alla sidor ser på saken.
Finns det något spår av svarta perspektiv i din bok, Brid?
Men Lotten, får vi verkligen ge förslag? Synd då att det mesta jag läst de senaste åren har varit fack- och studielitteratur av olika slag. Visserligen mycket intressant men knappas julkalendermaterial. Har jag någon gång velat slöläsa utan tanke så har det mest blivit omläsning av sånt jag nästan kan utantill. (Ni vet, när man bara slår upp någonstans på måfå och vet precis vad som hänt och vad som skall hända.) Inte mycket att hänga i julgranen heller.
Annars kan jag berätta *i viskande ton* att jag helhjärtat gått med i en motståndsrörelse som handlar just om rörelse.
Gym har ännu inte fått öppna men eftersom man får sporta individuellt har vår crossfitbox öppnat i smyg. (Det är en gråzon så inget riktigt uppror.) För att komma in måste vi knacka på dörren till lokalen som ser helt vanligt stängd ut, vara max 5 samtidigt, och hitta på själva vad vi vill göra. (Fast det finns ”dagens träning” på vita tavlan för såna som jag som inte kan hitta på själva.) Och så finns det självklart en instruktör som inte får instruera inledningsvis men som vi får fråga. Känns underbart att kunna göra något nästan normalt!
Till Cecilia N (och alla andra intresserade)
Om det där frågehäftet och sånt:
Häftet närmast överbetonar det svarta ursprunget till vad som sen blev jazz, rock och pop. Dvs. ur slaveriet och det hårda arbetet mm. Det var vanligt i Västeuropa på 70-talet att göra så. De flesta brukar annars hävda att det var ur ”kollisionen” mellan de två traditionerna som det började.
Kort:
Pianisten Scott Joplin ville skapa en ny klassisk konsertmusik för sitt instrument men hans Ragtime blev istället populärt på dansgolvet. Band med rötter i den afroamerikanska kulturen började spela Ragtime med de takt- och tonförskjutningar som vi nu kallar blues. Många hävdar 1895 som startår eftersom Buddy Bolden bildade sitt första band då. Namnet jazz började spridas efter sekelskiftet och om ordet kommenterade en dåtida musiker, Eubie Blake: ”It was spelled ’J-A-S-S.’ That was dirty, and if you knew what it was, you wouldn’t say it in front of ladies.”
Många bluesmusiker flyttade norrut där det var lättare att få jobb, och betalt. På klubbarna i Chicago och andra städer däromkring blev bluesen del elektrifierad och fick trummor. Jag har inte sett uttrycker Rhythm and blues tidigare än efter andra världskriget men det betyder ju inte att det inte användes. Även jazzorkestrarna blev mer taktfasta under andra halvan av 40talet och närmade sig det som ca 1955 började kallas rock ’n’ roll. Fram dit var de flesta musikerna av dessa musikstilar mörkhyade – men inte alla. Rock ’n’ roll var från början namnet på dansen till – som var en utveckling (många säjer förenkling) av Jitterbug och Swing. Det är detta ”rock” som avses i Rock around the clock.
Elvis sjöng in en bunt gamla låtar som inledning på sin karriär – på Sun-records 1953-55. De flesta var från 40-talet och ursprungligen inspelade av mörkhyade artister – därav ”stölderna”. Intresserade kan hitta hela listan på:
https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_songs_recorded_by_Elvis_Presley_on_the_Sun_label
Åter till häftet om Populärmusikens historia. Skaparna av det räknar bort Spirituals och Gospel från de musiktyper som hade betydelse för rockens framväxt. Jag kommenterade det med ”Little Richard” och han var inte ensam. För övrigt är de bevarade sångerna om slaveriets tid oftast spirituals – som No More Auction Block eller Is Massa Going to Sell Us Tomorrow?
Populärmusik från Viitula av Mikael Niemi kanske inte ger några bidrag till musikforskningen, men den är rolig.
Du, som attraheras av (absurda, hoppas jag) äldre filmer, konsthistoria annat som gör livet värt att leva, har förmodligen ISBN: 978-1-59474-923-0.
Den är hoptotad av Josh Frank (Harpos son) och en mängd lika osannolika, men existerande, personer. Groucho och S. Dalí hade mycket gemensamt – dock inte Gala (där tog Dalí över vårdnaden från Paul Éluard).
Hyttis beställde den för att ha något åt mig till julen. Men hon kunde inte hålla sig, så jag fick slita upp paketet redan efter ett par dagar.
Om du inte har den så kan du få låna den. Men då ska det vara med kvitto och i vittnens närvaro. Gärna också med ett par skenheliga fingrar på Bibeln.
Jag tar ett foto på låntagare av böcker och saker, där vederbörande håller upp grunkan, så det finns bevis.
ISBN:978-1-59474-923-0 låter utomordentligt läsvärd.
Haha, vi gör tvärtom och bara säger LÅNA FÖRIHELVETE och puttar ut folk innan de hinner säga flasklock (eller t.ex. ”jag är inte så intresserad av att läsa den här”), vilket kanske är orsaken till att vi aldrig får tillbaka utlånade böcker.
Men. Fyra ex av ”Angela’s Ashes” har jag lånat ut och aldrig fått tillbaka. Vilket jag är omåttligt stolt över; de älskar förmodligen boken som jag och tänker på inga villkor släppa greppet om den. Yesss.