Hoppa till innehåll

Hur ska vi knäppa skjortan?

Jag vet inte riktigt hur jag vill ha det. I ena sekunden är det jätteskönt att hålla möten online, i nästa sekund vill jag bli ståuppkomiker i N.Y. och få 300 fulla kroggäster att skratta. En sen kväll handlar jag i en komplett folktom mataffär och njuter av stillheten. Sedan åker jag till jobbet på nybyggda MDH där vi på campus är ungefär 15 lärare och 20 studenter som delar på 20 000 m² golvyta … och känner mig lite ensam. Och så går jag in på apoteket där det råder hostkalas och rödnästa sjuklingar står (på lämpligt avstånd) i kö i 45 minuter.

Så då fokuserar jag naturligtvis på hur män och kvinnor har olika skjortknäppning. Vi vet inte hur vi vill ha det där heller, men av tradition knäpper männen ”åt höger” och kvinnorna ”åt vänster”. (Vän av ordning tycker att det är ett dumt uttryck. Det betyder nämligen att männens knappar sitter på höger sida om skjortöppningen.)

1. 1200-talet. 2. 1800-talets första hälft. 3. 1700–1850. 4. 1800-talets första hälft. 5. 1860–80 (stärkskjorta med hårdstärkt bröst). 6. “Sportskjorta”, ca 1900. 7. 1930-talet, med knäppningsbar front. (Källa: ne.se. Bild: Elisabet Thelander)

En snabb koll i min egen ytterst ostrukna garderob ger vid handen att jag blott äger herrskjortor. Men de är i alla fall oerhört prydliga när kragsnibbarna inte pekar bortitok.

Det finns enligt historiska källor olika teorier om orsaken till knapparnas placering:

  1. Kvinnoplagg knäpptes åt vänster för att det skulle vara lättare för adelns påkläderskor (som alla var högerhänta).
  2. Männen ansågs kunna klä sig på egen hand, och de var alla förstås högerhänta.
  3. Högerknäppning förenklade för män som snabbt behövde nå sitt vapen under rocken. (De stackars vänsterhänta soldaterna gick alltså åt snabbare eftersom de inte nådde sitt vapen lika snabbt.)
  4. Höger anses inom den kristna läran vara finare; Jesus sitter ju på vår Faders högra sida. Vänster var mörkrets och kvinnornas sida, exempelvis i kyrkobänkarna – och där kunde de amma ifred och ”skyla sina behag från männens blickar”.

Punkt nummer 4 tror jag faktiskt inte på, så det så. (Rätta mig gärna om jag har fel.)

Mansknäppning!
Kvinnoknäppning!

Och vad har jag nu för politisk höger- och vänsterallegori att ta till? Tänker jag på polariseringen i världen och det amerikanska valet? Eller motsträviga Storbritannien som har vänstertrafik? Alla stackars vänsterhäntingar som förr skulle avvänjas?

Näe. Jag har bara börjat borsta tänderna med vänster hand för att kolla om hjärnan gillar utmaningen. Men den vet inte hur den vill ha det – kanske straffas jag med hål i tänderna för att vänstran funkar lite sämre?

 

 

Share
Publicerat iBloggen

65 kommentarer

  1. Som vänsterhänt är jag diskriminerad. Innerfickor, bröstfickor och GPS-en i bilen är blott ett fåtal exempel på De Högerhäntas Tyranneri. Men vi har ett triumfkort:

    Entertangenten på våra datorer är stor, fet och till höger, förmodligen dit satt av misstag. Då klickar man lätt till den med lillfingret utan att ens behöva titta efter.

  2. Ninja i Klockrike

    Jag gillar att vara vänsterhänt, jag har alltid känt mig väldigt speciell. Salig Maken var också vänsterhänt. Vi fick två högerhänta barn.
    Som vänsterhänt blir man lätt tvåhänt, man blir ju mer eller mindre tvingad, men ack så praktiskt det är. Ovilliga syltburkar kan angripas på bred front, knäppningar på kläderna går utan att man ens funderar över saken, och man kan lätt träna sig till en lysande ficktjuv eftersom man kan använda både händerna.
    Det enda jag ovillkorligen kräver är en vänsterhandssax. Men det är numera lappri, det finns i varenda välsorterad affär.
    Jag känner mig inte ett skit diskriminerad.

  3. En tant

    Klänning, ständigt elegant klänning, men instämmer med Lars W, innerfickor perfekt men alltid på fel sida av kappan pga vänsterhänt. Jag talar dessutom baklänges flytande, någon mer? Trivsamt mingeltrick men tyvärr inte lukrativt (borde fötts kring 1890, då hade jag kunnat turnera med cirkusen)

  4. Enligt Broby-Johansen uppkom damknäppningen för att det skulle vara lättare för ammande kvinnor,som alla var högerhänta och bar barnet på vänster arm, att komma åt bröstet. Det verkar inte alldeles genomtänkt det heller: även dåtidens ammor använde väl båda brösten? (Och barn ammades ofta tills de var för stora att bära omkring på hela tiden.)

    I min grundskoleklass var en tredjedel vänsterhänta. Det krävde en del eftertanke vid placerandet i dubbla bänkar.

  5. Exakt, Brid! Det är det jag menar även med det där med att kvinnorna ska ha placerats på den viss sida i kyrkan för att de trånande männen inte skulle se … Alltså sedan när kan man planera ammandet så att det är dags för “rätt” bröst när predikan sätter igång? Och var det verkligen så “hemligt” att amma förr i tiden?

    Någonstans stod det också att de ville skydda sig från männens “lystna blickar”. Nä, nån måtta får det vara på dumheter, tänkte jag då.

  6. M

    Hej och hopp!
    Min kommentar är en liten stig vid sidan om, men sprungen ur, din knapp-text. Det gäller benämningen på kyrkans bänkar. I min värld är det ungefär så här (ungefär eftersom språkfrågor aldrig är svartvita): Förledet kyrk- används vid sammansättningar som rör byggnaden och “döda” ting medan förledet kyrko- används vid sammansättningar som rör människor och “levande” ting. Exempel på det förra: kyrkvaktmästare (ja, en människa, men med ansvar för byggnaden), kyrkklocka, kyrkfönster, kyrkbok, kyrkkaffe, kyrkbröllop (bröllop innebär alltid människor, men här åsyftas lokalen och liturgin), kyrkbänk. Exempel på det senare: kyrkogård (inte så levande, men väl människor), kyrkoherde, kyrkobesök, kyrkohistoria (handlar mindre om kyrkorna och mer om kyrkobesökarna), kyrkokör, kyrkomöte. Snälla Lotten, kan du reda i frågan? Jag vet att SAOL godtar alla olika varianter, så även kyrkobänk (men det rödmarkeras nu när jag skriver det). Min upplevelse är att det skett en förändring där skillnaden mellan kyrk- och kyrko- till stor del suddats ut , kanske i spåren av samhällets sekularisering. Detta är verkligen ingen fråga som håller mig vaken om natten, men det är en intressant detalj och just detaljer väcker gärna mitt engagemang. För övrigt för dagen, passande nog, iförd damknäppt blus i svart.

  7. Ökenråttan

    M: Kommer du även att äta svartsoppa i dag? Med tanke på blusen och dagen.
    Och välkommen! Jag är ställföreträdande Örjan.

  8. M

    Ökenråttan: Tack! Ingen svartsoppa, Martin Luther är nog en mer passande relation med tanke på både kyrk(o)-orden och dagen (537 är ändå en aktningsvärd ålder på en kyrkoman).

  9. Ökenråttan

    Kyrksilver, säjer jag, som är en rå materialist, för dagen iförd en rödrutig skogshuggarskjorta av flanell, herrknäppt. (Under den har jag en kalendertröja, den med soduko på.)

  10. Agneta uti Lund

    Ninja skrev om vänsterhäntsaxar och det fick mig att minnas hur vi för tjugo år sedan firade julafton med ett fyraårigt vänsterhänt barnbarn och vi gav henne bland annat en barnsax för vänsterhänta. På juldagen ringde hennes föräldrar och förtalte att hon klipp av sig massor av sitt hår, samt även klipp katten lite.

  11. Ninja i Klockrike

    Ett sånt rekorderligt barn!!
    Men det är klart när man inte kunnat hantera en sax innan, så måste man ju pröva att det verkligen går.

  12. Ninja i Klockrike

    Så har sven Wollter gått bort i sviterna av covid-19, och svt drar igång med en halvtimmeslång sändning.
    Första kollegan att bli intervjuad är Helena Bergström. Första frågan är ‘hur mottog du beskedet?
    Varför, varför, varför, varför?
    Varför denna enfald?
    Vad tror de att svaret ska bli?
    Med posten?
    Med lättnad?
    Det är så DUMT!!!

  13. Jag håller helt med. Sven Wollter har alltid funnits, och folk är helt klart berörda av reaktionerna att döma. Att då fokusera på annat än just honom är bara korkat.

    Jag ska se “Mannen på taket” när jag hittar den. Men annars kan man kolla på när den gode Sven pratar småländska med göteborgsklang i Raskens här: https://www.svtplay.se/raskens

  14. M!!! Vad roligt att du har klivit in i båset! Välkommen! säger vi alla, och tack Ökenråttan som idag är ställfäöreträdande Örjan!

  15. Hur var det nu i den här bloggen, måste man hålla sig till ämnet? Får man tuta i den egna trumpeten? Äsch, jag kan inte låta bli!
    Idag blev vi äntligen färdiga med renoveringen av köket efter den olyckligt inkontinenta diskmaskinen som förstörde vårt fina handmålade köksgolv härom månaden. Efter timmar, dagar och veckor då vi rivit två lager gammalt golv, demonterat köksbänkar, målat om köksväggar, lagt nytt golv, oljat golvet, låtit Julia plattläggare lägga in nya klinkers där vi hittade ett nästan 100 år gammalt gnistskydd som var för skadat för att behålla (då framför vedspisen, nu framför och under diskmaskinen och kylskåpet), maskat och målat om bården runt köket, haft ändlösa diskussioner om hur vi skulle måla resten av golvet, till slut ritat upp rutmönstret, maskerat hela golvet och idag till slut målat det. Nu är det bara att vänta några dagar så färgen torkar innan vi möblar tillbaks möblerna. I väntan på det trippar vi på tårna på de omålade rutorna. Förmodligen bra för vadmusklerna men ganska jobbigt i längden vet vi av erfarenhet.
    Mycket av arbetet har utförts stående på knä (med knäskydd) och märkligt nog har den meniskskada jag haft ont av det senaste året läkt.
    Kort sagt, vi är väldigt glada ikväll!

  16. Agneta uti Lund

    Jag tror inte att det var så hemligt att amma förr i tiden. Man kunde ju tillsammans gå på dass som hade flera hål – upp till sex för en hel familj. På min uppväxts lantställe hade vi tvåhålsdass och fönster däri med sjöutsikt.

  17. Niklas: Det där tutet i luren tackar vi för! Någe så vansinnigt fint … Och den där köpmansdisken (?) till höger!

    (Jag hade aldrig haft ert tålamod. Därför blir det för oss handmålade trasmattor istället.)

  18. M

    Lotten: Tack, tack för storslaget välkomnande!

  19. Stiligt, Niklas!

  20. Oj, vad snyggt Niklas och vilket jobb! Jag som går i golvmålartankar undrar om du har något bra maskningsknep.

    Grattis till meniskläkningen! För mig räckte det med att snubbla på en brädhög och slå i det onda knät för att skulle bli bra.

  21. Ökenråttan

    Herre Gudrun, Niklas, så vackert och könstnärligt. Och grattis till meniskreparationen.

  22. Magganini

    Jag förstår inte riktigt varför det skulle vara svårare eller lättare att ha knapparna på ena eller andra sidan vare sig man är hänt åt det ena eller andra hållet. Jag använder alltid båda händerna vid knapphantering , och för den som bara har en hand, för att den andra är borta eller upptagen av t ex en bäbis, är det lika svårt åt bägge hållen.
    Möjligen kan det ha betydelse vid punkt tre, det där med vapnet, alltså om man ska STOPPA IN handen i kläderna.

    Jag är för övrigt o-er-hört högerhänt. Kan knappt bära en väska med vänstern.

    Mycket snyggt och bra gjort, Niklas. Och köpmansdisken (?) som sagt! Är det praktiskt att ha en särskild låda för varje besticktyp?

    Sven Wollter, då. Jag ser gärna även en annan man än Lottens val, nämligen den från Mallorca. Och så slår det mig att jag har lyckats undgå att se ”En sång för Martin”. Men den kanske dyker upp i TV-tablåerna snart.

  23. Enligt min ringa erfarenhet är kvinnor ofta vana vid att knäppa knappar åt båda håll och funderar inte så ofta på hur det görs. Män däremot kan bli förvirrade om de har råkat låna sin frus kofta och undra hur de egentligen ska kunna knäppa den.

    Med reservation för övergeneralisering utifrån ett alltför litet material.

  24. Kan ni se framför er hur Cary Grant i en film har lånat sin frus kofta och inte kan begripa hur man knäpper den? (Han har ju spelat några roller där han på ett förtjusande sätt plötsligt går klädd i kvinnokläder.)

  25. Ninja i Klockrike

    Jag kan föreställam ig Cary Grant göra alla möjliga saker, jag. Både med höger och vänster hand.
    Den snyggaste karl som synts till på en remsa celluloid.

  26. Örjan

    M..mmm
    Välkommen till k ommatatrrsbåset!
    Hoppas du återkommer!

  27. Ökenråttan

    Ett riktigt matlagarkök har Niklas. Jag ser för mej di små lådorna fyllda med örtkryddor från Wallingatan.
    A propos knäppt. Vår företagsläkare, han var väl 100 år och hade en gammal mottagning på Västerlånggatan. Jag kom dit för första gången, han sa vänligt ‘Lägg sej där’ och pekade på en brits. Då la jag mej där och så tittade han intresserat på mej, mer och mer förbryllad, som det verkade. ‘Men hur knäpper ni?’ frågade han till slut. Tydligen upptäckte han för första gången att vi tjejer inte knäpper på samma sätt som han och andra karlar.

  28. Tack för glada tillrop! Det är väldigt skönt att inte behöva stå på knä en enda gång på hela dagen.
    Köpmansdisken är ett fynd från förra gången vi gjorde köket, 23 år sedan. Vi hade planerat vanliga lådor under hela bänken men när vi hittade den tänkte vi om. Det är inte alldeles enkelt att ha 41 lådor att leta i, särskilt som den ena av oss har en tendens att lägga saker lite här och där. Översta raden innehåller gafflar, knivar, skedar, små skedar, knivar och ätpinnar och annat krafs. Ju längre ner i systemet man kommer och särskilt in mot väggen blir ordningen mer diffus.

    Knappknäppning är knäppt! Jag som ändå är någorlunda dubbelhänt tycker det är nästan omöjligt att knäppa damknäppning. På mig själv alltså. Jag tror den uppstod så att en uppvaktande herre skulle ha lättare att på ett enkelt sätt knäppa upp damens blus med en hand för bättre åtkomst. Ungefär som man i tonåren lärde sig knäppa upp en bh med en hand. Übung macht den Meister!

  29. Glömt. Jag har nog berättat det här tidigare:
    Jag hade en arbetskamrat som var så till den grad tvåhänt att han kunde börja skriva på tavlan med vänstern och sedan fortsätta med högern utan att tappa vare sig takt eller handstil.

    Han slutade med detta när han märkte att folk blev stressade och tappade uppmärksamheten till det han ville få fram.

  30. Ökenråttan

    Använder du behå, Niklas?

  31. ÖR, när man forsherat damknäppningen är bh:n nästa hinder på vägen. Vet du väl.

  32. Brid

    Jag har väl berätttat om min matteföreläsare, som kunde skriva med båda händerna samtidigt? Olika saker. Det var lite snärjigt att hinna med att anteckna.

  33. Ninja i Klockrike

    Det är bra där Niklas, jag kan inte knäppa upp min egen behå med en hand. Varken den ena ellerr andra. Andras behåar har det aldrig blivit av att pröva med.
    Oerhört snajdigt kök, för övrigt.

  34. Agneta uti Lund

    Jag kollade lite på ordet tillknäppt – och till min förvåning var det väldigt vanligt i sportreportage! Nätet dräller av tillknäppta matcher.

  35. Agneta uti Lund

    Och knappologi tycks handla om ultraljudsfysik.

  36. Men – vilken spaning, M! Inte tänkte jag på att Albert bar damkofta!

    (Här har vi rysligt trassel med internettillgången, så jag kan inte ge mig in på bh-spåret än. En deadline ligger risigt till; mobilens 4G är inte lika kvickt som wifin. Som man för övrigt kan uttala “wajfin”.)

  37. Agneta uti Lund

    En knapp kan vara knapp! Låter lite knäppt!

  38. M

    Agneta uti Lund: Eller så är knappologi bara en hittepåvetenskap. Mina kunskaper är ytterst begränsade, mest en känsla av att “nej, inte är väl knappologi på riktigt”. Wikipedia ger svar: “Knappologi betecknar vetande som är meningslöst och pedantiskt systematiskt. Begreppet myntades av August Strindberg i novellen De lycksaliges ö i samlingen Svenska öden och äfventyr.” Men det har visst med ultraljudsfysik att göra också. Hejdöst rolig differens i betydelser.

  39. Ökenråttan

    Men usch, Niklas. Jag har alltid trott att du var en fin pojke!

  40. Hoppsan ÖR, inte viste jag att du var en fin flicka.

  41. Kvinnor sitter på norra sidan i kyrkan och män på den södra. I alla fall sägs det ha varit så. I alla fall så sitter brudens anhöriga på norra sidan och brudgummens på den södra. Under förutsättning att det ingår brud och brudgum. Är det två av ena sorten blir det förvirrande, men kanske nån styr upp det på plats.

    Men det har nog också att göra med att norra sidan är Marias (Jesu moders) och den södra är Johannes’ (inte Döparens, utan den älskade lärjungens). Finns det kor (utan tänder för de har ingen mun) på sidorna så är de till Maria och Johannes. De har nog fått sina kor och sidor för att de stod vid korset enligt Johannesevangeliet och de “fick varandra” som mor och son där av Jesus. Och ser man på ikoner så är det vähäldigt ofta som Maria är på “norra sidan” om Jesus(barnet) (tänk dig att ikonen möter dig i koret). (Ja, höger och vänster som riktningar är jag skeptisk till. De byter plats bara man vänder sig om. Helt opålitliga!)

    Jag vill för övrigt varmt tipsa att noga undersöka Johanneskoret i Nidarosdomen. Jag minns inte riktigt vad det var, men det var en underbar upplevelse.

    I Härnösands domkyrka sitter Johannes Döparen i mitten av de fem herrarna som har varsin porträttrundel i koret. På norra sidan sitter Mose och Elia, på södra sidan Petrus och Paulus. Johannes Döparen är den som är mitt mellan gamla testamentet och nya testamentet, typ. Vi läser “gubbarna” längs en tidsaxel , och i så mån är det korrekt. Men det finns en konkurrerande uppfattning att norra sidan är nytestamentlig (Jesus kom från Nasaret i norr) och södra sidan är gammaltestamentlig (Mose kom från Egypten i söder). Av den anledningen står nattvardsbrödet på södra sidan (har sin grund i det osyrade brödet i Egypten och mannat i öknen) och vinet på norra sidan av altaret.

    Nu en helt annan fråga, men ändå associerad:
    hebreiska och arabiska (och antagligen fler språk) läses ju, enligt vår uppfattning, “baklänges”. Men jag har förstått det som att de inte vänder på (musik-)noter, alltså inte spegelvänder dem.
    Men då blir det ju lite skoj om man sätter sångtext till noterna.
    Noterna går åt ena hållet och stavelserna åt andra hållet, fast de kommer i fel ordning i orden om man läser bokstäverna.
    nu-eg-räf så här nån-gnit.
    Eller?

  42. Ninja i Klockrike

    Men snälla CN, hur kan du posta något sånt här kvart över elva om aftonen?
    Hur ska nu folk kunna sova utan att grunna ihjäl sig?

  43. Agneta uti Lund

    Jag har inga bra svar, men håller ändå fast vid höger och vänster. Vi har ju högertrafik – det skulle bli väldigt knepigt med väderstreckstrafik.

  44. Jo men högertrafik går bra. För då är det ju bra att mitt vänster är ditt höger och så delar vi på vägen.
    Men om någon står till höger eller vänster om någon annan, och dessutom mitt emot mig …
    den gåtan är mig alltför svår. Även om jag inte har något skägg som månen kan blänka i.

  45. Ökenråttan

    Touchée, Niklas …

  46. VÄDERSTRECKSTRAFIK! Åh, så roligt, AuL!

    Nu måste vi faktiskt leta reda på ett svar på Cecilia N.:s fundering om text och noter. Jag känner en nottoka, ska se om hon vet!

  47. skogsgurra

    Fantastiskt bås!
    Jag har lite problem att navigera hit, verkar det som. Det kan ju bero av den tilltagande penibilteten. Men tror mera på knappologin. Det är ju så numera, med de här datamaskinerna, att det är väldigt noga med vilka knappar man trycker på. Musen (väntar mig förstås några inlägg om detta av det oväntat frivola paret ÖR/Niklas) kan vara lättare att hantera men då gäller det att hitta något bra ställe att klicka på. Svårt, men tror att jag har kommit på det nu. Nästan, i alla fall.

    Annars kan det meddelas från Pörtet att vi nu hittat Kalletuben, 350 g, halvklämd. Vi har letat efter den länge, i hus, bod, garage, arkiv och diverse verkstadsutrymmen och jag delar Niklas uppfattning att en köpmansdisk med 41 lådor nog skulle kännas övermäktig.

    Senast vi såg den var till söndagsfrukosten. Då SKA det av tradition vara ett perfekt kokt ägg med lite smör och Kalles. Så det behöver vi inte diskutera.
    Men nu var den, som sagt, borta. Vi letade förstås också igenom alla varianter av soppåsar som kommunstyrelsen prackat på oss. Men, nej.

    Hyttis frågade till slut om jag hade den i fickan? Hon tyckte sig minnas att jag stoppade ner den när jag dukade av frukosten och brickan hade blivit överfull.
    Jo, där låg den. Utan att göra något väsen av sig. I fyra dagar har vi försmäktat utan Kalles! Men snus har vi.

  48. hyttfogden

    Lästips:
    “De vänsterhäntas förening” av Håkan Nesser
    en trevlig och begåvad flyhänt skribent

  49. Ninja i Klockrike

    Hej Hyttis!

    Vad kul att se dig här i båset igen. Tack för lästipset, jag gillar Håkan Nesser, men har inte läst så mycket av hans senare produktion.

  50. Nu jädrar ska jag äta ägg & kaviar! Jag köper av de lokala bönderna två flak i veckan och sällan har kolesterolet i min kropp mått så bra!

    Vad övrigt är, är jobb och höstmörker! Jag kommer att rapportera om mina äventyr som högskoleadjunkt i coronatider för det är sanslöst knäppt. Apropå knappar dårå.

  51. Örjan

    Dina? Svar eftersöks!
    På Cecilias N:s fråga 20.11.11 23.14

  52. Ja, Dina har säkert kontakter! Dina! Hur skriver man text till noter på arabiska?

    Min musikerkompis visste inte: “Har ingen aning!”

  53. Och på japanska? Där man skriver uppifrån och ner.

  54. Magganini

    Jaha, Niklas, och där har man väl tecken för hela ord också. Ännu värre i Kina.
    Det blir jobbigt med nattsömnen framöver.

  55. Ökenråttan

    Nu har jag sökt på ‘Arabic sheet music’ och fått upp massor av noter, alla skrivna med noterna börjande från vänster. Den enda notbilden med text hade de arabiska orden transkriberade till ‘våra’ bokstäver och alltså även texten skriven från vänster till höger.

  56. På japanska kan man skriva antingen uppifrån och ned eller från höger till vänster, under vissa omständigheter också från vänster till höger har jag för mig. Det går dessutom att skriva alla ord med stavelseskrift (hirayana eller katakana, de används för olika ändamål) så det gör man nog i noter med text.

  57. Det är alltså ingen ordning på japanerna men det förstod man ju redan i det klassiska radioreferatet från fopollsmatchen på 30-talet.
    Kör de västertrafik också?

    Lite rörigt måste det ju vara i Göteborg också där kollektivtrafiken håller till väster.

  58. Vänstertrafik i Japan, javisst. Men inte väster – man är mer för öster där. Den uppgående solen och allt det där.

  59. Ökenråttan

    Nu när vi ändå är inne på kläder så vill jag berätta om dagens outfit. Det brukas i andra bloggar, har jag förstått. Jag blev så innehärmligt trött på att se alla dessa grå och svarta personer traska omkring i gråvädret så jag tänkte what the f*ck och tog fram min skära, italienska vinterkappa som jag annars – av uppenbara skäl – bara använder till kvällsevenemang då jag ska vara extra fin och festlig. Bekämpa gråheten, var mitt motto för dagen. Jag mötte en del leenden, faktiskt, på behörigt avstånd förstås. Jag kan tillägga att jag även hade på mej gräshoppsgröna strumpbyxor som syntes nedanför kappan. Jojo.

  60. Brid

    Har just inhämtat – i den lokala gratistidningen – att det nu är en tvingande regel att det ska vara en meter melllan bord och gäster på restauranger. Det låter som att det blir svårt att äta.

  61. Magganini

    Man får ha såna där selfiepinnar till besticken. Dom här ju nåt sånt till intervjumikrofonerna på teve för restriktionsanpassning.
    Men dom får inte vara för långa, då hittar man inte munnen.

  62. Magganini

    Japanernas sångskrift verkar avklarad då (och kanske kinesernas också eller?), skönt, tack för det. Men hebreernas och arabernas kvarstår. Ska man behöva grubbla en natt till?

  63. Magganini

    Heja ÖR!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.