Lillpojk’n har fyllt 18 och har nu ikväll en middag för ett lämpligt antal klasskompisar som alla följer Folkhälsomyndighetens direktiv. Samma dag som han fyllde 18 fick han ta allt ansvar som vi någonsin kunde komma på, vilket inte var särskilt mycket. Som epileptiker får han ju varken dricka alkohol eller köra bil, så det här med att fylla myndig var inte särskilt omvälvande.
– Kan du hjälpa mig med att handla mat och sånt till på fredag? sa han till mig som vore han en liten sjuttonåring.
– Javisst! sa jag utan att tänka efter, för det ääääär ju så roligt att ordna fest.
– Tack. Här, du får hela studiebidraget så hyr jag dig som projektledare!
I min hand låg 1 200 kronor i ovikta sedlar.
Jag fann mig dock snabbt och satte igång. Nu börjar de samlas nere i köket. Och här ska ni få se hur projektledare Bergman har förberett.
Fixa!
Ljus till kandelabrarna.
Om någon skulle få för sig att irra uppför trappan för att spela pingis, har jag lämnat en liten varning …
Ett par timmar senare är det tyst i huset. Alla 18-åringarna har gått iväg för att leka på en lekplats … Vi smög ner i köket.
Perfekt!
Finns det fryst avokado? Hade jag ingen aaning om. Måste testas!
Men du har ju inga tacoskalshållare av silver! Vad är väl detta för fredagsmys?
Niklas, ja tänk så plebejiskt att inte ha silverne tacoshållare!!
Det är tur att klockrikarna aldrig äter tacos.
Fast vi har hummerbestick.
Fryst avokado är en superprodukt, Brid.
Grattis 18-åringen, du var bara en liten ensiffring när jag drabbade Lotten och henneses familj.
Fryst avokado är så bra att det är lite skumt, Brid. Dock känner man att i en sallad känns det inte riktigt rätt – man vill ha avlånga bitar, inte gröna morotstärningar liksom.
Oxel Axenstierna. F’låt. Till förra båset.
Grattis lille Sigge. Carneval och partaj, som sig bör.
Oxel Axenstierna! Haha! (Ni måste gå in i förra båset!)
Oxel Axenstierna satt som en smäck på en gång, nu är det nästan omöjligt att säga rätt.
Hehehe, ja, jag vet, Ninja.
Själv fyllde jag myndig (21 år) i ordets verkliga bemärkelse. Jag köpte nämligen whisky, eftersom jag fick, och så dracks det. Inte var jag van att dricka sånt. Jag tillbringade större delen av natten på toaletten hemma hos min dåvarande pojkvän. Vad jag mådde dåligt!
Hur var det nu med de morska flodhästarna?
Jag fick just en idè om vad som kan ha avsetts.
Projektledarens uppdrag torde väl innebära att definiera och planera de nödvändiga arbetsuppgifterna, och sedan fördela dem mellan projektdeltagarna?
Ställer mig härmed bakom Brid och efterfrågar meningen med de morska flodhästarna.
Inte färska morötter, morkullor eller mordoffer. Mordhotare?
Det Povelexempel som inte lämnar mitt huvud är nykräkta koftor.
Norska fjordhästar så klart.
Åff kårs.
Ja, Magganini, helt korrekt. Så … gissa hur det såg ut när vi kom upp till frukost i morse … (Spänningen är olidlig.)
OBS: Kolla först filmsnuttsuppdateringen i själva inlägget.
Och sedan: frukost-tadaaaa! (Se bild.)
Ser bra ut. Vem som än har utfört själva arbetet, för det framgår väl egentligen inte, eller?
Magganini 11.56: Med dicke myll.
Ah. Närmast kameran en Lilla Åland, minsann.
Inte bara en, Ökenråttan! Två – en längst bort också! Vad finns väl inte i ett förmöget hem?
I ett väl rangerat hushåll kan man hitta både Lilla Åland och Carl Malmsten-ehuru den sista är förfärdeligt ful.
I ärlighetens namn ska väl sägas att alla sälfejningar inte var Povels påhitt utan Hjusper Cakström och en annan begåvad man som jag inte minns namnet på i rappet.
Ninja, jag tror det är äldre än så. Ett ursprung kan ha varit Lundsbergs skola; styvmorfar och de flesta av hans bröder gick (av naturliga orsaker för den som vet). De sysslade oupphörligt med selfejningar ,eller bala taklänges som de kallade det, när de sågs.
Så kan det förstås vara, bala taklänges var ett uttryck hemma.
Men just de ord som förekommer i Sälfejarfrämjandet kanske ändå ska tillskrivas herr Hjukström et consortes. Enligt baron Ramel själv var de fullkomliga virtuoser på sälfejande.
Ni som nu känner att en förklaring till förra och detta bås’ underliga felsägningar är på sin plats, kan trava hit:
https://lotten.se/2015/05/selfajarna.html
(Rekommenderas.)
Jamen, nämen, ojmen, det var det värsta!!
Vi hade redan avhandlat selfäjarna, och vår käraste Annika var med och ordekvilibrerade.
Och visst var ljudbandet båsmor fått tag på längre än gängse, alla de där underbara stysikmuckena hade man inte tört halas om förut.
Axel Oxenstierna, tänkte jag först, vad är det för konstigt med det? Ja, jag är en fullständigt bedrövligt dålig korrekturläsare.
Grattis till 18-åringen, som redan hunnit samla ihop flera tusen vuxenpoäng!
Ninja, som kan pelarhelgoner: om man efter sommaren har ett antal sådana som är långa och skrangliga med blad bara i toppen, ska man då a) klippa ner dem och plantera topparna och slänga resten, b) klippa ner dem och plantera topparna och ställa resten där den inte syns, c) ställa dem så de inte syns i största allmänhet och invänta våren eller d) något annat? Källare eller dylikt finnes icke, bara fönster i lite olika väderstreck.
C är det som gäller. Undanställes så svalt det bara går, och ju svalare, desto mindre vatten under vintern. Lite ljus behöver de också.
Sen när man ser att det börjar bli liv i dem framåt vårkanten, så planterar man om och vattnar på. När de sen börjar växa på så skär man ner dem så det svider, och det är då man kan ta skott också.
Numera kan jag inte ha pelarhelgon eftersom de är kraftigt allergiframkallande och jag bara nöser och nöser av prakten.
Har ni smällt i er några banelkullar idag då?
Får väl se hur det går med blomstren. Plats i fönstren är inte det mesta jag har, och de är nog ungefär lika varma allihop.
Inga kamelbullar, men väl petitchouer.
Kan du kanske outsourca blomstren till nån bekant med källarfönster?
Hmmm. Tål att tänkas på.
Banelkullarna ligger just nu varma och goa i gommen!
(Avd. skryt. Eftersom jag ALDRIG bakar bullar. Och när jag skriver ALDRIG, så är det alltså ”ungefär en gång var sjuttonde år”.)
Jag går och liksom tar sats för att baka våra banelkullar. Jag bakar goldsvärda kullar, men det var så länge, länge sen sist.
Måste först kolla att vi har alla ingredienser hemma, inklusive min hemliga, som gör att kullarna alltid blir saftiga och goda, samt hållbara.
Men å andra sidan kan man ju inte gärna göra annat på banelkullens egen dag!
Nån som kommer ihåg att 4 oktober förr i världen var dagen då det demonstrerades mot fönlagartonderna?
Det är ju också en dag som minner oss om Fransiscus av Assisi.
Jag tycker det verkar som att Sigge är en smart ung vuxen som outsourcsar tacoseriet.
Stavningen vill inte ha ett s där på slutet i outsourceordet. Men jag vill inte ha ett hårt c. Går detta att utreda?
Outsorkar? Släkt med fokusorkarna?
Ja ÖR, dicke myll ska det vara, det är vicke myktigt.
Jag snubblade in i det där fem år gamla båset redan innan det påmanns om det härovan. Dävakul.
Kaneldrulle har jag bara fått en halv. Köpt.
Magganini: Ja, särskilt de bås där Annika went bananas är roliga att läsa!
Nu måste jag sätta mig och skratta åt outsorkarna ett tag – och försöka hitta släktskapet med fokusorkarna. För de är definitivt släkt. Kanske på bryllingsnivå, men i alla fall.
Om släktskapet är oklart kan de mycket väl vara förbryllingar.