Kommer ni ihåg Blaise Pascal (1623–62) – en av de stora tänkarna? Själv minns jag bara diffust något om måttenheten pascal eftersom en släkting hade en barometer som han knackade på, varefter han drog slutsatser om lufttrycket. Han skakade alltid på huvudet, för inte var det bra och inte skulle det bli bättre heller. (Oklart vad det var som var själva bekymret.)
Pascal var en tusenkonstnär som inte bara kunde tänka, räkna, filosofera och göra uppfinningar. Ett år innan han dog grundade han med några kompisar ett sällskap som ville införa något alldeles fantastiskt: kollektivtrafik i huvudstaden. Mer än en halv miljon människor bodde i Paris redan då, men ingen hade ännu kommit på detta:
”… åttasitsiga vagnar efter fyra hästar, som ständigt företar sig samma resor, från ett kvarter till ett annat med en fastställd tidtabell – hur få som än vill åka med – och passagerarna behöver inte betala för de andra tomma platserna.”
De kallades ”carrosses à cinq sols” och kördes på fem linjer blott 1662–77 eftersom gatorna egentligen var för smala för ekipaget och politikerna inte förstod att detta var framtidens melodi och upphandlade tokigt och hittade på nya trafiksskatter. Den hajpade kollektivtrafiken försvann och kom egentligen inte tillbaka på allvar förrän i mitten av 1800-talet.
Och då kommer vi in på en annan gubbe: Everett Rogers (1931–2004), som skapade den här kurvan för att beskriva hur det går till när en innovation dyker upp.
Att vara ”early adopter” och kasta sig på nya mobiltelefoner och elcyklar är kul och coolt om man har råd. Men då riskerar man ju att även vara den som kastar sig på
- internethandeln innan tekniken är mogen (jag fick en gång hem 5 kg citroner och 42 liter mjölk)
- den revolutionerande bakmaskinen som förvisso luktar himmelskt men som bakar svampigt bröd
- vattensängen, som naturligtvis springer läck.
Nu vill jag vara först – early adopter – med ett Rousseau-inspirerat slagord: ”Gån ut och förkovra eder med bollar i naturen!”
För oj, vad bra jag mår utomhus och vad röda kinder jag får där jag går med min fina basketboll och tramsar! Som alla hundägare plägar göra sedan urminnes tider ger jag mig ut i rusk och plask och njuter av fågelskrän, äppelklet och fårbajs och tror att jag har kommit på nåt nytt.
Early adopter … pffft.
Rousseau var allt en riktig gräddsemla!
Och tänka rätt och bra kunde han också.
Själv har jag mest otur när jag tänker, och i morse vaknade jag med en liten pastisch på en Povel-låt:
’Alla säger att jag ser så jävlig ut,
jag har väl ingen skyldighet att vara snygg’.
Ibland så, får man till det.
Fast nog stavas han Rousseau? Jo. Det gör han.
Av någon anledning är det en halvmeter vitt utrymme mellan R. och texten som börjar ”För oj”. Åtminstone på Bipaddan.
Ojojoj, tack Brid!
Idag på promenden höll basketbollen på att bli överkörd och platt som en pannkaka på en bilväg! Därav drar jag härmed slutsatsen att alla vägar bör elimineras.
Relaterat: Kolla på den finurliga bilden här. (Källa: https://ggwash.org/view/36573/to-a-pedestrian-a-roads-a-tiny-space-with-danger-just-beside)
Hur gick det med kommenteringsrapporteringen härförleden då?
Jodå, det gick utmärkt, Brid! Jag var lågmäld och neutral och korrekt, till skillnad från när jag är speaker – för då är jag högljudd och partisk samt virrig!
Från och med imorrn till den 10 februari är jag förresten vikarierande adjunkt på halvtid på MDH (högskolan som leder coronastatistiken på ett ytterst bekymmersamt sätt). Månadslön, here I come!
Såhär på översättardagen kontemplerar jag ett recept i en annonsbilaga. Det bär tydliga spår av maskinöversättning:
”Sila såsen i en skål genom en finmaskig sikt och kasta de fasta ämnena. Töm tranbären och lägg till såsen.”
Men följande måste någon människa ha varit inblandad i:
”Sätt ungen på 200 grader.”
Woooow. Vad det där i tryckt form, Brid? (Jag är ganska förlåtande när det gäller sånt som läggs ut på nätet … jag nästan utgår från att det inte har korrlästs eller redigerats.)
Stackars ungen, förresten.
Men oj, Mälardalens högskola … farligt uppdrag! Hur är upplägget? Blir det distansundervisning eller ska du lajva på plats?
Jag tror, Karin, att det är lite både och. Jag har förstått att man filmar nästan alla föreläsningar som sker på riktigt så att de som är sjuka eller inte vågar gå, kan se dem ändå.
Idag läste jag om massa nya varianter av covid-19-insjuknanden. Och tänkte ”nä nu ska jag skärpa till mig”. Så det gjorde jag.
Ja, då fär man önska krycka till med månadslön och tocke.
(Tänk att lönekontor alltid har såna ohemula krav på närvaro och prestation!)
Gerom varom tål och tänk på att går det inte med våld så går det med mera våld. (gammalt huddingeordspråk).
Nu är det bara två månader kvar till Lottens julkalender!
Jag har redan börjat glädja mig.
Känn ingen stress eller så, Lotten lilla .
Ingen stress! Jag blir bara jätteglad när ni VILL ha en kalender! (Färre vill ju ha simultanrapporterna från fopollsmatcherna, men si, jag kan liksom inte låta bli.)
Tryckt text, ja. Annonsbilagan handlar om vin, kommer ungefär en gång i månaden med DN och innehåller vanligen några illa korrekturlästa recept som vi tittar på för att se om de inspirerar till något annat än fnissningar.
Idag har vi covidtestat oss. Resultatet kommer antagligen inte i tid före grabbens flytt, men vi ska konferera med honom.
Kalender, ja! Simultanrapporter, varför inte? De är (som jag väl har sagt förut) det enda jag läser om fopoll.
Inte översättning och inte särskilt rolig nyhet, men framkallar allt lite högfniss ändå.
Vedergångsavlag! Nu kommer jag att säga så i fortsättningen är jag rädd. Precis som när vårt (Riksantikvarieämbetets) seminarierum på bokmässan skyltades med RIKSAKVARIEANTIBETET. Väldigt svårt att träna bort den varianten när den väl satt sig!
Fiskbete i akvariet – jaja, det förstår man ju vad det är. Ni metade akvariefiskar i rikets akvarium .
Felskrivningar blir det ju så lätt. När jag ville skriva ’julkalender’ härovan tyckte stavningsadolf att det skulle stå ’judelanden’. Konstigt nog.
Jaha, Karin, det där satte sig lättare än man skulle kunna tro. Tur att jag inte så ofta har anledning att uttala det där institutionsnamnet.
Och ÖR, jag tycker mig notera att det är märkligt ofta som stavningsadolfen vill ändra till något som borde vara mycket ovanligare än det man försöker skriva.
Legamitation och wisserbesser får jag tänka till ordentligt om jag ska säga rätt.
Vedergångsavlag gläder mig i så måtto att det förmodligen är en språklig humorist som skrivit notisen.
Riksakvarieavbetet är lite svårare, men med övning ska vi nog få in det i vokabulären också.
”Vedergångsavlag” har jag idag med stort nöje skrivit inte mindre än två gånger i synnerligen allvarliga sammanhang. Ingen reagerade!
Jag är så nöjd. QED, liksom.
Antibetet, Ninja, Riks-akvarie-antibetet. Det ger det den där förföriska rytmen, där man kan betona varannan stavelse; så mycket lättare att säga än Riksantikvarieämbetet.
Sgabetti och sprittsmidning jobbar jag på att få rätt.
Sprittsmidning låter det som de håller på att säga varenda gång på teve och radio. Och det är ju rätt ofta. Jag tycker mig se, och höra, den lite stela tomma blicken – ’ööh, blev det rätt där…?’.
Jag har försökt memorera vedergångsavlag, men blandar in vedergällning nånstans hela tiden.
Karin, ja jag såg felet, men försvarar mig med att jag skrev att det var svårt.
Listan ser ut som följer hittills;
vedergångsavlag
riksakvarieantibetet
sprittsmidning
legamitation
wisserbesser
sgabetti
och till denna fogar jag ett fint exempel av Povel;
skisklappningsmigrän.
Båset verkar ha bildat en underavdelning till Sälfejarfrämjandet.
Morska flodhästar. Dock sprunget ur barnamun liksom fladderfia. Någon som kan översätta?
Och missuppfatta aktar jag mig för att säga offentligt. Särskilt de senaste åren.
Det känns nästan lite grymt att slänga ut ett nytt inlägg mitt i detta listande av morska flodhästar and what not …