Hoppa till innehåll

Mitt omdöme vet inte vilket ben det ska stå på

Okej, coronaviruset sprids som en galopperande eld uppe i Gällivare just nu. Och på det så himla virusfria Nya Zeeland har två brittiska kvinnor nyss insjuknat. De som demonstrerade på Sergels torg för snart två veckor sedan har börjat stöka till den nedåtgående kurvan medan studenterna som sprang ut allra först nu har börjat hosta.

Och vad gör jag då, tror ni? Jo, jag släpper allt jag har för händer och

  1. hjälper pensionärerna att distanshandla och få varorna hemkörda
  2. går vilse inne på stooooora affären i jakt på en Västerbottenost
  3. åker och tränar basket!
Här har vi plockat varor till 14 pensionärer och går genom kassan för att sedan köra ut allt i en vit skåpbil. (De som står nära varandra är gifta eller släkt.)
Här är kvällens sex lyckligaste basketspelare. Och ni ser vilka fina avstånd!

I affären plockar vi varor i tre–fyra timmar och hinner vara nära massa olika människor. Och ta i saker som vi väl kontaminerar? Jakten på Västerbottenosten pågick så länge att personalen började blänga på mig: ”Varför zickzackar den mystiska kvinnan med konstig frisyr systematiskt genom alla gångar sedan en halvtimme?”

Å andra sidan

  1. har jag intensivt undvikit frisörkontakt och börjar se ut som ett penntroll
  2. lämnat återbud till en underbar resa till Stockholm med förtjusande herrmiddagspicknick
  3. deltagit i säkert 20 olika Zoommöten med t.ex. boktema eller släktfokus för att inte bryta mot de förhållningsorder som i alla fall fortfarande finns.
Breakfast Book Club Stockholm såg ut såhär i tisdags morse.

Med andra ord: ibland är jag strikt, ibland tar jag risker. Fast jag tar ju risker hela tiden egentligen – varje gång jag går och handlar mat, är jag alldeles för nära vilt främmande människor. Men då håller jag i alla fall andan, för det har Agnes Wold sagt att man kan.

Midsommarfirandet? Jodå, det blir av – men bara i den närmaste kretsen med de tio personer som vi brukar träffa. Fastän en av oss är lärare som träffar 800 elever varje dag …

Nä, ni ser: jag försöker göra mitt bästa och hålla fysisk distans. Fast inte alltid, tydligen.

Så här kommer jag att uttrycka mig fortsättningsvis när jag måste säga nej till sånt som jag inte borde delta i:

Och hur har ni det? Är ni mycket striktare än jag?

Share
Publicerat iBloggen

29 kommentarer

  1. Rosman

    Jag är på jobbet, även om vi håller distans = risk. Jag spelar med bandet, med distans men = risk. Jag träffar dem i familjen en och en som mår bra, med distans men = risk. Går och handlar = risk. Spelar golf, liten men dock = risk.

  2. Ökenråttan

    En duvunge, väldigt stor, sitter ensam i boet på brandbalkongen. Mamman ute och far, efter mat förstås. Vi ser inte till nån som handlar åt henne, så att säja. Ibland kommer en annan duva och sätter sej på balkongräcket och glor men den har inget mitbringsel med sej. Hur ska detta sluta?

  3. Precis så är det, Rosman. ”Håll avstånd! Men med förnuft!” Jag känner folk som är kompletta ytterligheter: en 70-åring som har suttit inomhus sedan den 11 mars – inte ens promenader har han tagit. Och så två busiga 83-åringar som till och med dristar sig till att panta flaskor.

    Ökenråttan: Jag måste ha missat att duvungen kläcktes och växte! Keep us posted!

  4. Ninja i Klockrike

    Här sitter en 59-årig riskgruppare och undviker folk allt vad det går. Hemmavarande son får sköta omvärdskontakterna. Jag går itne heller ut, men det beror mer på en outhärdligt ingrodd lättja. Öppnar jag fönstren strömmar blomdoft och ösregn in ändå, så jag tycker det funkar.
    Dagarna ägnas åt att läsa igenom den litteratur som framstädades ur den dammiga bokhyllan, och åt att förkovra mig inom de textila hantverken. Samt te.

  5. Nu sitter jag ju i Spanien så …
    Munskydd på om jag inte kan säkerställa 1,5 m distans till dem jag inte bor med, i butik är det obligatoriskt. Handskar, handgel i varje butik …
    När jag kommer hem så tvättar jag händer, plockar upp varorna på diskbänken, tvättar av dem med alkohol i sprayflaska, hällde i liten vatten också. In med varorna på respektive plats, tvätta händerna igen för alkoholen smakar beskt och jävligt. Vi beblandar oss inte alls med människor, haha! Vilka eremiter vi är! Men vi måste åka och köpa nya badkläder och skor … Och så tänkte vi kolla med grannarna om att grilla snart, var länge sedan vi sågs nu.

    På måndag börjar det som kallas för ny normalitet … Herrejisses.

    Jag vet inte heller vilket ben jag ska stå på. Superbra att folk har börjat fatta att de kanske borde tvätta händerna emellanåt och hosta/nysa i armvecket i ställer för den som står bredvid och väljer äpplen.

    Men läste just att barnen inte får leka i sanden vid stranden. Den som kom på den idén skulle jag gärna slå undan fötterna för.Vad gör en unge som är uttråkad? Jo, den tar fram mobilen så fort den är tillräckligt gammal att greppa den.

  6. Ökenråttan

    Ja, vi har också missat att duvungen kläcktes. Nu ligger den och sover tydligen, ensam i boet. Vojne vojne.

  7. Ninja i Klockrike

    Vera Lynn blev 103 år, det är respekt på det!
    Men we’ll meet again.

  8. Båthuspernilla

    Jobbar vidare hem…, nej på distans. Tänker på att inte trängas när jag är i butiker. Låter Maj-Lis leka utomhus med sina vänner (se där, en bra effekt av eländet). När vi umgås med mina föräldrar som är 70+ håller vi fysisk distans. Alltså äter vi middagar sittande två pers i varje ände av ett långbord.

    Maj-Lis och hennes mormor har uppfunnit rumpkramen pga kramabstinens. Den innebär att man står rygg mot rygg, krokar i varandras armar och gnuggar rumporna mot varandra. Om inte annat förlänger denna grej mitt liv när jag garvar åt hur tokiga de ser ut vid utövandet.

    Bifogar en bild från dagens plats för teams-möte. Mycket trevligare än fönsterlösa konferensrum.

  9. Ninja i Klockrike

    Ingen blir ju förvånad över att vårt båsbarn är så fantastiskt uppfinningsrik!!
    Måste absolut försöka få folk jag längtar efter att rumpkramas.
    MAJ-LIS!!

  10. Dieva

    Efter det myckna handtvättandet inledningsvis var det en lättnad att mestadels få jobba hemifrån. Eftersökte handkräm av industriell styrka men lyckades väl sådär. Nu räcker det att tvätta tassarna när man varit i mänskobyn, ska träna, äta eller besökt avträdet. Klart bättre.
    Midsommarfirande blir det med närmaste släkten och grannar. Svärmor 90+ har balkongplats och vi övriga får sitta utspridda på gräsmattan nedanför.
    Ha en trevlig midsommar alla!

  11. Stugan är färdigbyggd och vi har rödfärgat en sida. Återstår tre, samt diverse fönster och stolpar etc som ska oljas, grundas och vitmålas, och så måste nog alla sidor rödfärgas en gång till, och golven ska såpskuras om vi kan hitta rätt sorts såpa, och så ska boden och dasset sättas upp och rödfärgas. Sen ska vi hitta en diskbänk och göra ett köksavlopp, sätta upp solceller och installera kylskåp, bygga hyllor för porslin och annat, etc osv mm. Idag har vi besökt ett sjutal affärer * samt överlämnat svägerskan i andra svägerskans vård, för hon halkade och slog knät efter ett knappt dygn här och det är långt att gå på knögglig mark mellan sovstuga, bad och grannens dass. Hoppas hon är bra snart. Fortsättning följer. Nämnde jag att det är för varmt för att göra något?
    *social distansering? Njae, lite kanske.

  12. På jobbet sitter vi utspridda i stora rummet när vi har möte eller fikar. Men många gånger är jag ensam där. Det gör att min handtvätt changserat till att bli vanlig handflatetvätt, inklusive fingrarnas insida förstås.
    Men två stycken blev karantänade för ett tag sen då den ena varit kontakt med en covid-19-smittad. Så nu när de är tillbaka har jag skärpt till mig. Inte för att jag är rädd för dem, utan för att det kommit närmare och vi är fler igen.
    Mat (frukt) nöjer jag mig med att skölja. Det lär ju inte smitta genom magen.

    Jag kör bil till jobbet. Det är enda möjligheten. Min kompis i Göteborg måste åka spårvagn genom hela stan, så hon är betydligt mer orolig i frågan.

  13. Min karriär som penntroll tog ett hastigt slut när min frissa ringde och sa att okej då, jag kan klippa dig utomhus. Hon upprättade en tillfällig liten salong åt mig på sin gård. Tror någon att jag tänkte på att fotodokumentera hennes fiffiga anordningar med en sån där stol som regissörer påstås använda (gör dom det egentligen, har jag alltid undrat), en svårhanterlig barockspegel och ett IKEA-rullbord med klippverktyg. Nej, det gjorde jag förstås inte men det blir nog fler gånger verkar det som.

  14. Karin, snabbt svar på din fråga: Ja, det händer att regissörer sitter i regissörsstolar. Jag tror det mest beror på att de är lätta och hopfällbara, alltså lätta att ta med till inspelningsplatsen, men ändå hyfsat bekväma att sitta i.

    Här i Fattigstugan är vi ofrivilligt isolerade eftersom det inte kommit så många kunder (en) än. Förhoppningsvis blir det bättre efter Midsommar. I år är det utomhusbutik som gäller. Min utställningshall, som är just en hall där jag brukar ha försäljningen vanliga år, är alldeles för liten för att kunna ha någon som helst distans.

  15. Christer, the Long Distance PT

    Just ja, jag tror jag glömde att rapportera om antikropparna. Det hade jag riktigt gott om! (Men, som kära hustrun uttryckte det, de var inte gratis.) Nu har jag i alla fall varit och gett bort en del av dem, genom att donera konvalescentplasma. Det bildas nya direkt, så det är lugnt. Dessutom kommer de att kolla nivån igen typ en gång i månaden, vilket känns bra. Hoppas att de kan hjälpa någon sjuk stackare. Glad midsommar, allihop!

  16. Gitta

    för mig är det fortfarande strikt isolering som gäller. ringde infektionskliniken i veckan för att fråga om det inte gick att bli liiiite mer social, men nope! drömmer vakendrömmar om vaccin och flockimmunitet och umgänge… å andra sidan kan jag bada varje dag och har massor med tid att slösurfa och läsa böcker! 😉

  17. Magganini

    Ingen skillnad, hemmakontoret. Affären nån gång. Handlar åt gamla mor. Träffar knappt nån.
    I dag blir det midsommar utan alla traditioner. Eller jo, en sillsvans får jag väl här hemma.
    Men vädret är vackert!
    Ha en härlig midsommar!

  18. Niklas: Tack; skönt att få en stilla undran stillad!
    Christer, the Long Distance PT: Grattis och vilken grej att kunna lämna antikroppsplasma vidare!
    Båthuspernilla: Hälsa och tacka båsbarnet för det utmärkta rumpkramningsidén! Funkar fint, även om det tar lite på knäna att rumpkrama treåringen!
    Alla: Glad midsommarafton!

  19. Ökenråttan

    Magganini: Du kan ju alltid gå till Venus och köpa såna där runda chokladplattor med kanderade syrenblommor. Instant midsommarfeeling, liksom.
    Och så instämmer jag med Karin härovan. Minus passusen om rumpkrama treåring. Nån sån har vi inte.

  20. Brid

    Fin midsommar på er hela bunten! Kom just av mej eftersom jag skar ett ordentligt jack i tummen (vänster, översidan) genom att använda en kniv precis sådär som jag vet att man inte ska …

  21. Glad midsommar! Jag skulle baka en foccacia med massa vackra grönsaker på i blomform och det skulle bli så vackert så! Men när ett basketprojekt kom i vägen (en korg i ett träd), glömde jag bort den. Så det blev världens mest brunbrända brödbit med massa svarta grönsaker på.

  22. Ninja i Klockrike

    Men det var det värt?

  23. Agneta uti Lund

    Jag har precis lyssnat på en gök! Den hördes mycket tydligt, men jag har noll koll på vädersträck – göken gol i Estland när jag kollade in fiskgjusarna. Mamman var pigg och vaken, båda ungarna sov.

  24. Asså … näe. Jag hade hellre väntat med basketkorgen och haft ett vackert gräddat bröd …

  25. Ninja i Klockrike

    Se där, sportens fördärvliga inverkan.

  26. Ökenråttan

    Från min kompis Alain i Paris, i dessa tider av ursäkter och klander beträffande förfädernas illgärningar. Sverige, Norge, Danmark och Island ber Frankrike så mycket om ursäkt för vikingatågen på 8- och 900-talen. Gottgörelse kommer att utgå i form av bonuskuponger (bons d’ achats – vad heter det?) på IKEA.

  27. Ökenråttan

    Presentkort!
    God midsommarnatt allihop!

  28. Magganini

    Var var alla människor i går? Jag passerade genom byn (stan? köpingen? orten?) två gånger under typisk midsommarfirartid, och det var alldeles tomt, tyst och ödsligt. Jag tänkte mig att det skulle vara mindre familjära firanden i varenda villaträdgård, men det var tyst… tyst… tyst… De kunde väl föriallsindar inte vara inomhus allihop I det vädret?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.