(Bilderna är gjorda av Karin Nygårds.)
En kompis här i Eskilstuna berättade liksom i förbifarten att hon nooooog har haft covid-19. Hon blev lite förkyld ena dagen, och nästa dag svimmade hon i duschen.
Sedan låg min hon till sängs i fem dagar och hade feber och ont i kroppen. Hennes föräldrar drabbades av samma symptom, men alla tre klev upp ur sängen efter en vecka, och sedan var det inte mer med det. Ingen av dem har testats, men vid samtal med 1177 har sjuksköterskan i andra änden sagt att det låter som en mild form av covid.
Vår kompis Christer tLDPT här i kommentatorsbåset nämnde hur han har haft det sedan påsk: jättesjuk! Som en skjutjärnsjournalist kastar jag mig över honom!
– Hur gick insjuknandet till? Började det som en skakning på nedre däck eller föll du ihop i en feberhög?
– Jag insjuknade rätt plötsligt måndagen före påsk, med feber, hosta och huvudvärk. Det sägs vara rätt typiskt.
– Jag läser noggrant alla beskrivningar om hur folk blir sjuka, tror att de har tillfrisknat. Och sedan blir jättesupersjuka igen. Hur var det för dig?
– Första fem dagarna var helt ok. Jag fortsatte jobba (hemifrån) i princip heltid. På långfredagen lättade det, och jag tyckte att det där med covid, det var ju en baggis. På påskafton föll jag ihop i en feberhög, och annandag påsk kom den riktiga hostan och andningsbesvären. Det sägs också vara typiskt att man blir sämre runt dag 8–10. Ingen vet varför.
– Berätta om fler av symptomen. Karin Nygårds som har gjort bilderna här (som man får sprida) hade, vad det verkar, alla symptom i världen utom kanske smärta i örsnibbarna och svarta naglar.
– När det var som värst blev jag andfådd av att vända på mig i sängen. Det är ingen överdrift. Andra symptom var frossa när febern steg, så att det gjorde ont i hela kroppen, migränliknande huvudvärk och total orkeslöshet.
– Hade du yrsel och led av förvirring? Vissa har mardrömmar och känner inte igen sina släktingar.
– Yrsel, förvirring och mardrömmar slapp jag. (Tror jag …?)
– Har du uppsökt läkare?
– Torsdagen efter påsk var jag och träffade en läkare i skyddsmundering på närakuten. Han och sköterskan såg inte ut som rymdfarare, utan hade bara visir, mask, förkläde och handskar, men jag slogs av att de hade knutit ansiktsmaskens nedre snören i en rosett uppe på hjässan, det såg lite kul ut.
– Är du säker på att detta verkligen var covid?
– Läkaren sa att jag nog hade fått lunginflammation, men att det var jättesvårt att säga om den berodde på en bakterie eller ett virus. Corona kan självt orsaka lunginflammation, tydligen. Jag fick en antibiotikakur ”just in case”, men den hjälpte inte så mycket, så jag tror att det var coronabaserat. (Jag är dessutom vaccinerad mot pneumokocker.)
– Hur länge var du sjuk? Var det inte påsk bara häromdagen?
– Tredje veckan började det vända så smått. Framför allt slapp jag feberfrossan. Den här veckan har det släppt ytterligare, och i onsdags kunde jag vara ute och gå med hundarna i skogen i nästan tre timmar. Det var helt underbart, och andningen fungerade utan problem (fast jag var trött efteråt, förstås).
– Vet du hur och när du smittades?
– Jag har ingen aning om var jag smittades, det kan ha varit varsomhelst.
Övriga familjen har naturligtvis också smittats, men de har klarat sig bättre, inklusive 85-åriga svärmor som bor hos oss. På 16-åringen märktes det nästan inte alls, 21-åringen fick lite feber och tappade lukt och smak, kära hustrun var lite risig en vecka, svärmor har hackat och hostat några veckor, men har inte haft feber.
– Hur mår du nu?
– Just nu hostar jag lite mer än i början på veckan, men det är lättare att andas. Jag väljer att tolka det som ett positivt tecken. Det känns också att jag inte är uppe i full syresättning än, men det tar väl lite tid. Jag får fortsätta med långpromenader ett tag.
– Är alla lika nyfikna som jag? Får du många frågor? Hänger paparazzi i träden utanför ditt fönster?
– Det har varit lite märkligt med folks reaktioner. En del verkar bli helt chockade, och önskar nästan ”Vila i frid” snarare än ”Krya på dig”.
Så långt Christer tLDPT. Han svarar säkert på frågor som ni har; skriv i kommentatorsbåset!
Oj, jobbigt! Och välillustrerat!
Några direkta frågor har jag inte. För att fortsätta tjata om mig, så har jag åtskilliga veckor pollenallergi som tabletterna inte riktigt hjälper mot (som alla år), det går tidvis tungt att andas och jag är tröttare än jag borde (som de flesta år), och jag oroas av alla avvikelser från det normala eftersom det KAN vara atypisk covid-19 som jag isåfall inte vet var jag har plockat upp (hypokondriker, javisst). Och groomen är riskgrupp. Men Christers berättelse får mig att känna det lite mer sannolikt att det faktiskt är hypokondri och allergi i oskön förening. Tack för det!
Så expressiva illustrationer! Ryggvärken såg ut som bältros, på min ära.
År 1995 jobbade jag fem veckor i La Paz, Bolivia som ligger på 3.600 m höjd. Det var väldigt svårt att få tillräckligt med syre. Jag jobbade mycket på hotellrummet och beställde till slut upp en syrgastub, så jag kunde få hjälp med att andas. Ibland kändes det som om jag skulle drunkna i duschen. Hemsk huvudvärk om jag drack så mycket som en starköl. Nyktert liv med lite coca-te som njutningsmedel; det hjälper tydligen syreupptagningsförmågan. Något att rekommendera coronapatienterna?
ÖR: Nyfiken. Berätta mer om coca-te.
Jag säger som Örjan: vad är coca-te?
Och tänk att kunna skriva ”beställde till slut upp en syrgastub” sådär som om det vore det nya svarta.
Örjan: Coca-te görs på coca-blad istället för teblad. Stavas med k på svenska, har jag nu kollat. K som i kokain alltså.
Lotten: Hotellen i La Paz ville ju inte ha avsvimmade gäster till höger och vänster, så …
ÖR: Kokablad? Tuggades som stimulansmedia under inka -indianers vandringar?
Jag försöker intenzzzivt att hittat på andra saker än corona att skriva om, men finner allt banalt. Så jag fortsätter på ämnet. Här är en artikel från SvD 25 juni 1926. Jag upprepar: 1926 – men en fantasi om år 2000. Det är som om vi idag skulle fantisera om år 2094. (Se bild.)
Ang LaPaz i Bolivia. Liten berättelse.
För decennier seda åkte jag båt på Titikakasjön från Puno i Peru till (?) iBolivia .
Turisthandboken angav att sjön var värdlens högsta insjö (3800 m ö h).
Kvällens hotell var i LaPaz som låg på 3600 m ö h, och vi kom fram till en plan slätt. ????
Förklaringen kom någon/några timmar senare.
La Paz ligger i vad som verkar vara botten av ett meteoriknedslag,en jättegrop, lägre än omgivande landskap, därav nivåskillnaden.
ÖR? Förklarat naturen på rätt sätt??
Örjan, du förklarar som en gud. La Paz ligger verkligen som i botten av ett dike. En märklig stad på det hela taget, som Ture Sventon skulle ha sagt.
Hosta, en släng feber, trötthet … Kanske lite skav i halsen, lite snorig. Sonens besvär, grannarnas och jag tror att mannen min och jag också haft något ditåt. Fast i kombination med karantänkrämpor och klimakteriebesvär är det inte lätt att veta. Fast mannen min har kanske inte haft så mycket hormontrassel, förstås.
Det är fasen inte lätt att vara människa och sjuk i dessa tider. Om man nu är det.
TYDLIGEN (och tro’t om ni vill, men det är inte jag som är källan nu), så är det så att klimakteriebesvär i kombination med lövsprickning ger coronasymptom.
SVETT- & ASTMA-klubben terroriserar 1177.
Usch, jag vill inte ens höra talas om andnöd, jag får rent andnöd av bara tanken.
Skulle man ta och koka koka-te då kanske? Men jag begriper väl inte hur man skaffar fram blana.
Du får koka te på något annat. Mynta och ingefära, kanske.
Å så roligt det skulle vara om man kunde få reda på kommentarerna till artikeln från 1926. Den är ju otroligt visionär (pun intended).
Jag har en fånigt enkel Corona, om det nu är det. Ett symptom, några dagar frisk(?), nytt symptom, nya friska(?) dagar, osv. Symptom som jag utan vidare hade ignorerat ett annat år.
Problemet är jobbet. Det är mycket ”sitta på kontor”, men med målet ”träffa folk”. Så visst, jag kan arbeta hemifrån för att förbereda… nämen just det. Då hade jag symptom så då gick inte det. Då får någon kollega rycka in. Än så länge har jag friskare sådana.
Jag hostade till en gång i en T-banevagn för ett par veckor sedan och killen i ’båset’ mitt över gången flög upp upp och rusade längst bort i vagnen. Sen formligen flög han av tåget vid nästa hållplats.
Nu tillhör vi riskgruppen, med ålder, rökning, blodtryck och allt men är det inte vi som ska vara skraja och slippa se insändare i lokaltidningen som går ut på att panchisar ska hålla sig inomhus ”för att inte smitta ner oss andra”?
Hörni, nu har vår router pajat igen. Så länge jag bara ska skriva och inte ha Zoom-möten är det lugnt – men stackars Sjuttonåringen kommer att ha det tufft med onlineundervisningen, som han nu måste sköta via mobilens småvågor. DDM kommer att gå hem till en granne och jobba, för han har massa workshops med forskarstudenter i Polen. ”En vecka, tie dar kan de ta” sa företaget som ska komma och hjälpa oss …
Varenån som viskade ”sårbart samhälle”? Eh … jaaaa.
Har ni någon slags specialrouter som kräver att ett företag kommer och lagar den? Tillhör den er internetleverantör? Annars är det inte så svårt att köpa en ny och installera.
Det är spezial-spezial, PK! (Jag är tacksam för ert engagemang. Niklas ringde och erbjöd oss en gammal router som han har liggande.)
DDM ringde nyss och hörde sig för hur det funkar om man använder Telias gamla telefonkoppartråd som backup. Å ja ba:
– KAN VI KOPPLA IN VÅRA GAMLA DIALOGTELEFONER OCKSÅ?