Nu ska jag försöka förstå vad modernism är, och dessutom ge en känga åt alla som kom på det ordet eftersom det som är modernt idag är omodernt imorrn (bildligt talat) och då har ju epoken redan från början fått fel benämning. Perioden borde ha hetat förändringsismen.
(Jag pluggar min konsthistoria och sliter mitt hår, sparkar på stolsben och spiller te i det lilla dekolletaget Kanske är jag inte gjord för att på ålderns höst plugga som en tonåring? Strunt samma, nu ska ni få utbilda er ni också!)
Premodernism gäller konsten under den korta perioden 1880–1900. Men då måste perioden ju ha fått sitt namn efter att modernismen klampade in? Asså va. Okej, några exempel! Aha – jag ser ett mönster!
Modernismen ”framställer motivet, men återger det inte” och pågick ungefär 1900–60, vilket är en så lång period att man blir galen av att rabbla ismer. Se bara: expressionism, fauvism, kubism och postkubism, konstruktivism, konkret konst, dadaism, surrealism, optisk konst, informell konst, abstrakt expressionism och popkonst. Tur då att jag på min lilla kurs inte ska gå längre än till 1930-nånting (fram till och med surrealismen förmodligen).
NE.se nämner Kandinsky, Picasso, Mondrian och Matisse som stora modernister, så nu ska jag lära mig dem. Hur förändrades deras målningar med tanke på motiv och stil? (OBS: Detta är inte vetenskap. Jag bara googlar och ser vad jag hittar.)
Se där vad jag pluggar fint! Nu ska jag läsa på innan jag senare ikväll tittar på föreläsning nummer 2. Blädder, blädder:
”Cubism inspired several Swedish artists, for example, Siri Derkert (1888–1973) and Gösta Adrian-Nilsson, called GAN (1887–1965), but the Expressionism and Fauvism (from the French word ‘fauve,’ meaning ‘wild,’ with reference to the expressive use of colour) of Henri Matisse (1869-1954) was more influential in Swedish avant-garde painting of the 1910s. Next to the influence of Matisse, the dominant expressions of the Swedish avant-garde in painting included a manner of Naïve Art, which has been identified as ‘the belief in primitivity’ and described as having a childish, direct view of reality combined with a liberated, playful way of visual representation (Blomberg 1962: 50). Overlapping the emergence of Swedish Naïve Art, a new approach to realism appeared in the 1920s, described as New Objectivity.”
Ålrajt. Men var är all kuriosa? Jag vet att Matisse och Picasso var kompisar och sedan blev bittra rivaler, att Mondrian var introvert, men dansade som en tok och att Matisse även älskade att måla av damer i hatt! (Damen hade hatt, inte Matisse.) Kandinsky fick problem med censurerande fascister, som snodde 57 av hans tavlor, men å andra sidan samlade Guggenheim ihop 150 av hans verk.
Postmodernismen kommer inte på tentan, vilket förmodligen bara betyder att jag kommer att kunna allt om den. Ojojojoj, nu ramlade jag in på modernistisk arkitektur, vilket jag alls inte ska kunna något om.
Uschiamej för sänkurerande fascister. Annars verkar det kul, men svårt att hålla sig till det som är tänkt att man ska hålla sig till.
Alla dessa ismer!
Sen är det ju lite olika i olika genrer vad som är modernism.
I min genre så är modernismen från medeltiden, typ reformationen.
Vad jag inte gillar är när engelskspråkiga läroböcker skriver ”contemporary”.
Betyder det NU nu, eller betyder det ”vid den här tiden så var det också så att …”
Det är inte alltid speciellt självklart. I alla fall inte för mig.
”Samtid” är ett knepigt ord.
Censurerande.
Ba, liksom. Felstvat.
Oj, hoppsan, fixat och censurerat!
Jaha, var det DET det stod. Jag var lite osäker på vad sänkurerande betydde, men fascister är ju alltid otrevliga så jag antog i alla fall att det var nåt uschansvärt.
Maken undrar alltid hur något kan vara postmodernt om vi lever här och nu.
Inte riktigt ”-ismer”, men nära: den här podcasten uforskar ”-logies”, t.ex. vexillology, chiropterology, nomology …
https://www.alieward.com/ologies
2. Jag har gett mig på några konstnärsbiografier men de har varit tröglästa eftersom det bara handlar om hur personen ifråga flyttar hit och dit och fäster grafit, kol, gouache och olja på papper och dukar. Mer storytelling och mer kuriosa till det berättelsetörstande folket!
Olle, har du läst ”Han som älskade livet”? Irving Stones biografi över van Gogh. Skrevs på trettiotalet och kom ut på svenska på femtiotalet.
Vilken lång strykbräda det tyska köket hade!
Mondrian borde höra till Mondrinismen och inte modernismen.
Lasse, Bosse och Olle i Bullerbyn hittade på nåt bus för Lisa, Britta och Anna (en fejkad skattkarta eller något sådant) som undertecknades med ”En som bodde här förr i tiden”. De smarta flickorna räknade snabbt ut att det var något lurt, eftersom en som bodde där förr i tiden inte skulle ha uppfattat det som förr i tiden utan mera som nutid. Jag läste den berättelsen i sjuårsåldern; sedan dess har jag haft svårt för alla ”tider”. Medeltidsmänniskorna uppfattade sig förmodligen mer som samtida än medeltida. Och ”samtiden” ligger illa till. Det sägs att samtidshistoria är det som 40-talisterna minns. Med den definitionen kommer samtidshistorien att gå i graven inom några årtionden.
Intressant med Irving Stones bok om van Gogh (som jag inte läst). Det var ju den som blev film: https://en.wikipedia.org/wiki/Lust_for_Life_(1956_film)
Jag läste den på sextiotalet och tyckte den var läsvärd. Filmen har jag inte sett.
[…] våras läste jag ju en universitetskurs i konsthistoria där jag lärde mig allt om modernism. Uppsala universitet hade distansundervisning där jag nu ett halvår senare mest minns hur […]