Nääää, jag kan inte rekommendera att jobba 100 % som lärarvikarie på högstadiet samtidigt som ett företag ska drivas utan att bolinerna blir lösa.
Som det är nu, cyklar jag till skolan kl 07 och har sedan lektioner till 16-ish, varefter jag cyklar hem och sätter mig att redigera texter eller förbereda föreläsningar på högskolor och företag. Jag är så trött att jag har slutat plocka upp mina egna kläder från golvet, slutat handla och nästan tömt frysen på kuppen.
I söndags blev dock min fina, dyra cykel stulen – trots att den var fastlåst med två typgodkända lås som borde ha gett tjuvarna kalla fötter. Eller i alla fall träningsvärk i sågarmen. Jag var så trött när jag upptäckte detta, att jag bara tog en bild på den tomma platsen där blott min torkasadelntrasa och en P4-reflex låg kvar.
Idag var det däremot lugnt och tjolahopp i skolan: eleverna och lärarna hade friluftsdag med ”Skoljoggen” som bara innebär fyra timmars springande, dansande, tjoande, ätande och städande. Det hela utfördes i ett moln av pulverfärg, vilket var förvånansvärt tokroligt. Inte ett dugg uttröttande var det faktiskt.
Man nu har jag bara två dagar kvar som lärarvikarie. Sedan ska jag bli kung och president samt politiker och envåldshärskare och införa livskvalitet, fruktkorg, soffvila, printerservice, proffsmentorer och sköna jobbskor för all världens lärare.
Det där med lärare verkar vara mycket slit och släp, om man inte har träslöjd då det är mer slip och slät. Hoppas (och tror) att ditt slit gjort världen till en mycket bättre plats och mer grammatiskt korrekt!
Är det inte skitläbbigt med det där pulvret? Får man inte andningspanik? Blir inte linserna fulla med gegg så ögona kniper och rinner? Det har jag alltid undrat när jag har sett sånt där i tidningen.
Nej, pulvet är inte alls irriterande. Det är baserat på majs och liksom bara försvinner! Efter ett tag kände man sig nästan ren – eleverna lade sig då i pulvret på marken och rullade runt för att bli färgglada igen.
Ett tips: Köp en knippa fina morötter, med blast, för allt i världen. Morötterna är som allra mjällast nu och blasten skär du av, skakar bort skräp och vissna smådelar och så sätter du blastknippan i en vas, en lyxigt stor bukett av elegant formade kvistar, som skir spets i en mustig grön färg. Gratis, på köpet!
Gratis morotsblast som man får på köpet med de mjälla morötterna! Now we are talking!
Idag är min sista lärarvikariedag. Undervisning 10:25–14:35 utan någon rast eller lunchpaus. Hej vad det går!
Jag har lugnat ner mej nu efter några år som pensionär, nästan slutat att tänka – ”Detta ska jag ta upp med mina elever. Hur ska jag presentera det?”- om saker jag upplever eller läser. Jag drömmer inte om det på nätterna längre iallafall, Det är skönt.
Men det kan kännas lite ledsamt ibland också, efter 80 terminer.
Oj, 80 terminer. Jag är komplett slut efter 15 arbetsdagar.
I anknytning till rubriken: Alla andra verkar också vara riktigt trötta
Ja, trött. Men på ett slags fest, så måste hålla ut. Smyger tydligen med mobilen.
Men det är i alla fall ett riktigt bra sånt därnt coverband som har paus just nu.
Raaaap.
Raaaaap.
Raaaaaaaaap.
(Nyss hemkommen från storslagen surströmmingsskiva.)
Raaaaaaaaaaaaaaap.
Ny är jag också hemkommen. Slapp lyckligtvis surströmming.
Jag vill också äta surströmming. JU.
Innan jag nu återgår till mitt vanliga, lågavlönade lugna jobb med föreläsningar och helt vanliga rapporter från lifvet, måste jag bara säga:
JAG ÄLSKAR SURSTRÖMMING MED MANDELPOTATIS!
(Men satan vad jag stinker om händerna 24 timmar senare.)
Tvätta dem med citron eller ättika.
Surströmmingsbås några?
Nu har jag citronat och ättikat händerna. Jag känner mig som en ny människa!
Tvi vale och huga. Håll er långt härifrån.
Ja, ett surströmmingsbås, ja tack. Magganini får ta klädnypa.
Min familj gillar inte ens kräftor. Surströmming är inte att tänka på