Bitter, sur, utfryst och i tystnad sitter jag är första måndagen var tredje månad kl 15:00. På vårt tak är det lika tyst som vanligt.
Under några decennier kallades slutsignalen vid sportevenemang för just ”Hesa Fredrik”. En snabbkoll i tidningsarkiven gav vid handen att det ansågs både kul och finurligt att skriva så här:
Så – vad händer om jag tar saken i egna händer och klättrar upp på taket och brölar som en slutsignal?
Eh. Förmodligen ingenting – precis som när larmet gick på fullt allvar kl. 09:15 i Helsingfors den 30 november 1939. Finnarna var förstås förvarnade (på grund av sitt geografiska läge om inte annat), men inte ens när de första bomberna föll och en till och med hamnade på ryska ambassadens tak, reagerade vårt broderfolk. Den finska motsvarigheten till Hesa Fredrik tutade, men folk störtade ut på gatorna istället för ner i skyddsrummen. Några lade sig roat ner i gropar som hade grävts i trottoarerna mitt inne i stan. Men försäljarna på Salutorget fortsatte att sälja fisk och blommor.
Precis så är det där vi bor: vi bara fortsätter att sälja fisk och blommor. Men om jag då brölar? Kommer jag att spärras in? Anmälas för förargelseväckande beteende? Hamna i tidningen? Släpas ner från taket?
Aha! En ny idé!
Nämen nu vet jag!
En sån där silvrig tuta har jag gömt på ett ställe där fyraåringen inte kan hitta den, på förekommen anledning. Men du får låna den om du vill!
Gillar ”högfin smak”! Ska genast börja använda högfin i alla sammanhang (eller låter det snobbigt? flummigt?)
Tuuuut!
Nu tutar det här i alla fall.
Ska man gå ner i källaren då?
Tuuut! I dag också!
Tuuut! var ordet.
Naturligtvis tutar hesa Fredrik för full hals även i Lund! Nu har han tutat klart.
– Ssssscccchhhhssssss.
(Låter det hos oss. Det är vinden.)
Nu kör Fredrik en jättelång signal – så NU är det slut på denna måndags nöje.
Här lät det fint som stjärten.
Högfin smak är liksom vrålbedåriskt.
Anna, om högfin smak inte funkar av en eller annan anledning kan du väl sikta på att vara särdeles välgörande istället. Det vet jag att du klarar, alla dagar i veckan och med ena armen bakbunden!
På tal om vad man gör när det larmar.
Maken var på kurs och fick lära sig:
När t ex brandlarmet går på ett varuhus så går tjugo procent av de närvarande ut närmaste nödutgång. Tjugo procent går ut den väg de kom in.
60 procent ska bara handla klart först …
Om du frågar en svensk under … 30? … i dag så undrar jag hur många som vet
a, vem Hesa Fredrik är.
b, va f-n ska det tutas så jämt och ständigt för? Det är ju ingen som tar studenten, liksom.
Här i Spanien finns ingen Frederico Ronco och jag har än inte luskat ut hur man ska bli varnad för bomber, granater eller odrickbart vatten.
Jag frågade svärmor hur det gick till i Serbien, där finns inte heller någon Hesa Goran eller så.
– Man bara vet, svarade svärmor.
– Jamen hur då, man måste ju få veta på något sätt.
– Man bara vet, någon granne berättar väl …
Det var det där väl där i slutet. Nej, det kan aldrig gå väl då.
Och så en sak till: varför heter det Hesa Fredrik? Borde det inte heta Hese Fredrik?
Wikipedia förtäljer lite om namnets uppkomst:
Smeknamnet
Namnet Hesa Fredrik sägs ha myntats när larmet testades för första gången 1931 av Dagens Nyheters krönikör Oscar Fredrik Rydqvist. Bakgrunden sägs vara att han själv var lika hes som larmets ljud var vid testtillfället.[3]
Men det var troligen Karl Gerhard i sin revy Gullregn som gjorde namnet välbekant, detta då han i kupletten Den ökända hästen från Troja nämnde den;
’’Vårt gamla lejon blev fort pensionerat
när “Hesa Fredrik” för första gången tjöt.
Av Bagge blev det till får ondulerat,
det utav Rütger fick essen, stackars nöt.’’
I Alskog var det tyst som i graven.
I DN är ”Hesa Fredrik med första gången 1931, i SvD inte förrän 193. Båda tidningarna säger att det är ett ”flyglarm” och inget annat. Kåsörerna skojar mycket om fenomenet och det verkar som om de flesta människor tycker att det ju inte spelar nån roll (lite som Peztis skriver) – framförhållningen med larmet är det lite sisådär med. ”Vad är det för nytta med att larma samtidigt som bomberna faller?” frågar någon.
På 1950-talet går tongångarna mer i stil med ”vad skulle det vara bra för, det där larmet – inte ens London står ju kvar och de hade en farlig massa larm”.
(Det är inte korrekta citat. Verkligen inte. Jag har läst och läst och sedan sammanfattat allt i påhittade utsagor.)
”… inte förrän 193.” Det var väl ändå ganska tidigt tycker jag.
Nämen nämen, haha!
1937!
Tack, Magganini!
—cecilia N 3.Juni 15.35.
Utrymning varuhus?
Litee som utrymning krashat flygplan? Läste om nylig flygolycka i Moskva, där passagerarna påstods försöka få med sig/prioriterade sitt handbagare i samband med evakurering av planet
Det finns en nykläckt unge i fiskgjusboet!
http://tv.eenet.ee/kalakotkas2.html
Just nu får den mat, men den är lite ostadig i halsen så föräldern får lirka lite.
Har ni hittat fiskgjusarna?
LÄNK
Kommentarer till länken
(Det är nattsvart hos jåglarna just nu, men solen anas vid horisonten.)
Nu har det ljusnat ordentligt, honan ruvar och verkar ganska besvärad av flugorna som surrar runt i boet. De verkar inte rensa ut gammal fisk så klart att det blir flugor, men man tycker ju synd om ungarna.
Och NU kläcktes unge nummer två och tillkännagav själv sin ankomst till världen med ett par ljudliga pip.
Men morsan är ju för klumpig, hon kliver ju på sina ungar!!
De ser verkligen ut som dinosaurier när de är små.
Brid, de ser ut som dinosaurier när de är vuxna också. De är dinosaurier.
Jaja Niklas, du förstår antagligen vad jag menar. ”Non-avian dinosaurs” heter det på utländska, och översättare som jag är har jag svårt att få till det lika klatschigt på svenska.
Ja, så översättare man må vara – orden kommer inte alltid på befallning. Så ere.
Oflygga dinosaurier?
Halloj?
HALLÅJ!
(Jag är synnerligen upptagen med att vara utomhus och nu måste jag [mot min vilja egentligen] till ett yogaevent som jag tackade ja till i ett svagt ögonblick.)