Hoppa till innehåll

När Victor Sjöström tog tåget till Selma Lagerlöf

Min nostalgiska vurm kommer att få vind i seglen nu när det är nästintill omöjligt att utan repressalier publicera bilder på Stenmarksmössor, fotbollsfötter och balklänningar.

Så vi vänder oss nu drygt 100 år bakåt i tiden, när en ytterst nervös och sedermera världsberömd regissör med ett nyskrivet filmmanus åkte hem till en Nobelpristagare och Akademiledamot i Falun.

På denna plats – Villavägen 34–36 i Falun – bodde Selma Lagerlöf när hon inte var på Mårbacka. (Googlemaps-bild.)

– Men inte såg väl Selmas hus sådär trist och modernt ut? fnyser ni nu.

Nejdå.

Selma Lagerlöf bodde i detta hus, som Falupolitikerna rev 1960, men som finns att skåda på vykort som detta.

Strax får Victor Sjöström berätta själv, hur det kändes att sitta där på tåget mot Falun en marsdag 1917. Han hade i kappsäcken ett filmmanuskript som han nyss hade avslutat – ”Tösen från Stormyrtorpet”. Nu skulle han läsa upp det för Selma Lagerlöf, så att hon kunde ge honom tumme upp och projektet sätta igång.

Hon var otroligt nyfiken på all ny teknik och uppfinningar, men hade inga vidare erfarenheter sedan det blev tjafs om att spela in Nils Holgersson runt 1910. Då sa överläraren och Holgersson-fantasten Alfred Dalin bl.a. detta om filmmediet:

”De mekaniska bilderna av olika slag befordra icke barnfantasiens sunda växt, utan hindra och förslöa den.”

Minsann.

(Sjöströms ord här nedan har jag skrivit av efter ett radioprogram som Niklas tipsade mig om.)

– Jag skulle uppträda som ett slags sändebud från ett föraktat underklassläger, utskickad att söka vinna ett av överklassens främsta bundsförvant. På den tid’n var det som bekant mycket klent beställt med filmens anseende. Min nervositet steg mer och mer.

Victor Sjöström kommer fram till Falun och tar in på hotell.

– Jag drog ner rullgardinen på hotellrummet och lade mig på sängen. Jag flög opp igen, travade fram och tillbaka på golvet. Kastade mig på sängen igen. Hur skulle hon ta emot mig, hur skulle hennes inställning vara? Troligast var natutvis att jag skulle mötas av kyla. Helt säker taktfull, men därigenom säkert också kallare och svårare att få att smälta.

Och nu måste jag bara påpeka att Victor Sjöström säger ”tid’n” och ”natutvis” samt uttalar ”kyla” med ett mycket tydligt T först.

– När jag så på utsatt klockslag klev in i det stora, vackra biblioteket, kom med en gång en känsla över mig som om jag hade blivit inlindad i mjuk, varm hemtrevnad.

Tror fan det. Har ni sett Selmas bibliotek? Det har jag!

Man får bara komma in en liten meter i rummet, som alltså är uppbyggt inne i ett museum. Fantastiskt mysigt.
På den här lilla bilden ser man Selma vid samma skrivbord som ovan, fast från bokhyllan sett.

År 1918 gjorde Idun ett reportage om det Lagerlöfska Faluhuset och ”hemmets härskarinna”.

” I husets mitt ligger biblioteket, ett stort, ljust rum, som går genom två våningar. Det är hållet i mahogny med grönt i väggfält och möbeltyg och ger ett på samma gång ståtligt och intimt intryck. I detta rum står Selma Lagerlöfs skrivbord, en vacker möbel i gustaviansk stil med en antik marmorstatyett, en Psyke af ovanlig skönhet. Bredvid skrivbordet står en schäslong, där Selma Lagerlöf ibland diktar halvliggande till om växling mot skrivbordets mödor.”

Sjöström fortsätter:

– Ur ögonen som jag mötte, kom ingen kyla, men en fascinerande, lugnt forskande och genomträngande blick som gjorde att jag strax insåg att här lönade det sig inte att försöka komma med något bluffande eller teaterspeleri. Det var också en annan dam närvarande – fröken Valborg Olander, Selma Lagerlöfs intima väninna – och för ett ögonblick for det genom huvudet på mig: ”Jaså, hon vågade inte vara ensam, hon ville ha en skyddsvakt att komma till hjälp om det skulle behövas mot den här filmfiguren. Såna där karusell- och panoptikonägare, di har ju inte rykte om sig att vara så goa att tas med.”

Jag njuter storligen. ”Karusell- och panoptikonägare”! Och minsann, ”intima väninna”! Nåväl, manuskriptet föll i god jord och Selma visade sig respektera den nervöse Victor.

– Det blev ganska sent på kvällen innan jag gick, ja jag är rädd att jag bar mig ganska taktlöst åt och stannade alltför länge innan jag hade vett att bryta opp. Men när jag gick tillbaka till hotellet genom den folktomma och ståtliga björkallén, då visste jag att jag inte bara hade träffat en stor människa, men också en människa.

Filmen blev gjord i ett nafs, Selma Lagerlöf tog med sig Sophie Elkan på premiären, och recensionerna var översvallande.

Vilket vackert ljus!

Med tiden blev både Sjöström och Mauritz Stiller ovänner med Selma eftersom hon stod på sig och ville att de skulle följa böckerna och inte hitta på eget, mer säljande material. Stiller utövade till och med utpressning mot henne! I ett brev skrev hon 1924:

I och för sig tycker jag att filmen är en god sak. Jag har så mycket bott i småstäder och på landet, jag vet att människorna där behöva denna förströelse, den hindrar mycket kortspel och mycket drickande.”

Jahaja. Men nu tillbaka till 1917 och Tösen från Stormyrtorpet.

Pappan är här väldigt arg på tösen.

”Nu följer du med mig till Per Mårtensson! Vill han inte godvilligt kännas vid barnet, får du stämma honom till tinget!”
”Nej, nej, far – inte det! Jag skall nog själv försörja mitt barn!”

(Just den där passusen finns inte i novellen, utan funkar mer som en etablering av situationen.)

Och nu till dagens parallell till den förskräckliga branden i Notre Dame i Paris. Är inte rivningen av Selma Lagerlöfs hus nästan lika förfärlig – särskilt eftersom det gjordes med flit?

[tankepaus]

Ah well.

Men kolla här! Hela filmen! Alla har ni säkert tid att ägna en dryg timme åt en stumfilm, eller hur?

Share
Publicerat iBloggen

29 kommentarer

  1. Örjan

    Mariefredskrog föreslagen.
    Mitt emellan Eskilstuna och Stockholm.

  2. Ack Lotten, så bra att du är tillbaka och att detta bås finns! Jag är utslängd från Facebook, mobbad av e-post-leverantören (bajs-Tele2), så nu finns det snart inga andra sätt för mig att kommunicera med omvärlden än detta.

    Om filmen, som jag kikat på litegrann i början, undrar jag vad flickans mamma har för sig i spiselvrån. Hon gör en rörelse med handen, som jag förmodar att man på den tiden precis visste vad det handlade om, man jag har inte riktigt åldern inne för att förstå det. Inte sitter man väl vid spisen och kardar? Eller drar hon långmjölk?

    Om ställen värda att besöka utanför Stockholms innerstad återkommer jag (morrandes…).

  3. Ninja i Klockrike

    Det roligaste med såna däringa gambla filmer är miljöerna.
    Och orden. Visst förstår man vad som menas när nämndemannen är tidsam?

  4. Men Karin, hur kan du bli utslängd ur FB? Det kan förvisso kanske vara skönt ett tag, men så mysko!

    JAG VET INTE VAD TIDSAM BETYDER! HJÄÄÄÄLP!

  5. Ninja i Klockrike

    Jodå, mamman sitter och kardar, vilket är märkligt för det var inte något man gjorde om sommaren. Fast å andra sidan kunde skådisen inte karda heller.
    Både vår- och höstullen kardades om hösten, spanns innan jul och efter julen (som slutade vid kyndelsmäss) så vävde man.
    Däremot satt man gärna vid spisen och kardade och spann eftersom värmen gjorde ullen lättbearbetad, genom att lanolinet blev mjukare.

    För övrigt är det märkligt att man tillbringade så mycket tid inomhus, under sommaren, och att man var så välklädd. Man slet inte på läderstövlarna utan gick antingen barfota eller i träskor.

    Sjöström visste nog mycket om regi och film, men mindre om bondelivets faser.
    Lars Hanzons moder i filmen pselades av Concordia Selander.
    Sicket ståtligt namn, Concordia!

    Nu ska jag se färdigt filmen.

  6. Magganini

    Hon maler ju kaffe, Karin. Eller vad hon maler. Såg jag månne en minut längre på filmen än du? En sån kaffekvarn som tanten har hade min farmor. Jag såg aldrig nån mala kaffe i den, men den var en utmärkt leksak.

  7. Magganini

    Nämen, nu skrev ju Ninja nåt annat! Jag vidhåller malningsteorin.

  8. Ninja i Klockrike

    Hon mal kaffe när far i huset ska till att tvinga dottern att gå till tinget, men precis i början så kardar hon.
    Jag har en sån där kaffekvarn och det går alldeles utmärkt att mala kaffe i den. Mormor brukade mala kardemumma till bullbaket i den. smaken av kaffet fick hon bort genom att mala en skorpa till ströbröd först.

  9. Ni tittar för böveln på filmen! Och kan massa saker! Jahooo!

    Jag säger då det. Den samling människor som stundom bor i kommentatorsbåset, det är fantastiskt klokt folk.

  10. Ninja i Klockrike

    Ta mig Mårran, har du inte rätt, Magganini, tanten mal bönor till kaffetåren. Jag tar tillbaka präxist allt och låter skammens rodnad färga mina kinder.
    Fast man satt i alla fulla fall vid elden när man kardade.
    Om höstarna.

  11. Magganini

    Njaaa… jag tror hon maler när själva filmen börjar och hon dyker upp i bild för första gången. Gubben går bort till henne, det kommer en textskylt, och när den försvinner står gubben hos henne och hon verkar ha malt klart.

    Och ja just det, jag undrar om inte Farmor använde den där kvarnen till ströbröd i alla fall.

  12. Magganini

    Äsch vad jag är långsam och efter hela tiden! Det är också en aning pinsamt ju.

  13. Jomenvisst mal hon kaffe! Måste vara en rejält lång vev på den kvarnen, för hennes rörelser är vidlyftigare än vad jag minns från vår motsvarande kaffekvarn (och VAR är den nu?!). Vad mycket hon mal. Med så rejäla doningar borde det räcka med tre fyra varv för att få ihop till ett kok.

    Nåväl. Jag har ingen aning om varför jag är utslängd från fejan. Jag tror inte att jag gjort något olämpligt, så min bästa teori är att jag straffas för att jag är Facebook-lat. Jag bidrar just inte alls och åker alltså snålskjuts. Nu när jag försöker gå in och kolla får jag goda råd om hur man kommer igång med FB, som på bilden. Jag har aldrig loggat ut (vågar inte, eftersom jag glömt mitt lösenord). Att börja om från början känns inte aktuellt. Så jag avvaktar och ser om det kanske blir så att jag släpps in igen.

  14. När det gäller gamla fina hus är jag som Idefix när det gäller träd – buhuhu, snyft!

  15. Ökenråttan

    Gamla hus och kaffekvarnar – we couldn’t care less. Vi står hela dagarna i sovrumsfönstret med kikare och tittar på grannfastighetens gårdshus. Där byggdes ju ett taffligt bo av några duvor och nu har de fått barn! Två ungar! Föräldrarna far av och an med mat och mitt i allt detta har man börjat renovera fönstren! Såna där paraplyer har satts upp över fönsteröppningarna och nere på gården står gubbar (stavningsterroristen ville ha ‘Gunnar’ här, men Gurra är ju inte med längre …) och slipar träramarna med ett avgrundsvrålande ljud. Duvorna låter sej icke bekommas. Själva hoppas vi att alla som ser oss stå där med våra kikare fattar att vi inte är några voyeurer som spanar efter lättklädda grannar utan att vi bara studerar duvornas hemliv.

  16. Har tyvärr ingen timme över till filmen – knappt till båset – upptäckte att jag har ärenden med slutdatum både långfredagen och annandagen och måste väl färdigställa dem idag, och sen kommer den stora högen som ska vara klar tredjedagen – puh.

  17. Jag anar att Brid behöver en paus. Kan jag stå till tjänst? Är det översättningar och redigeringar? Korrläsning?

    Ökenråttan: Fortsätt att rapportera om duvorna framöver! Nu ska jag kolla om fiskgjusarna har nån kamera på sig i år igen. (Men sånt har du inte tid med, Brid!)

  18. Det är översättning och korrekturläsning, ja. Och visserligen kan du allt, Lotten, men jag är ändå inte säker på att kontrolläsning av 28 sidor kemitext med liten stil, för att se att alla bindestreck och nedsänkta siffror med mera sitter på rätt ställe och inte ser ut som i originalet (det är andra regler på engelska nämligen) är riktigt din tekopp.

  19. Ökenråttan

    Är det EU-texter du jobbar med, Brid? Där är det också ett herrans regemente med komman, mellanslag, stort eller litet, kolon och upp- och nedhöjt och olika i alla språk, verkar det som. Och så EU:s egna påhitt, då.

  20. Näe, patent. Men kemitext är kemitext.

  21. Magganini

    Kan du sitta ute, Brid? Det brukar vara lite svårt att se på skärmen, men nu är det Så Skönt. Och fågelpipandet är bra för hjärnan tror jag.

  22. Idag har jag läst korrektur på balkongen för första gången i år!

  23. Jag sa idag:

    – Den som uppfinner ett bra sätt att arbeta digitalt utomhus i solsken har omedelbart tryggat sin ålderdom.

    (Gissa om jag inte har njutit utomhus idag. Gah.)

  24. Ökenråttan

    Ah. Domstolstexterna kunde ju handla om vad som helst. Jag minns faktiskt en patenttvist (det här var texter från EU-domstolen) och det första en stackars översättare då fick göra var ju att sätta sej in i den svenska patentterminologin. Nästa gång kunde det gälla framställning av starkvin, fågelskydd, lagring av kött, sjöfart eller va 17 som helst. Man fick göra som alla gubbar som får nya direktörsposter utan att veta nåt om jobbet: vidga sej.

  25. Magganini

    Bra, Brid, synd, Lotten!
    Min dag var förstås en lång inomhuskontorsdag men NU sitter jag i alla fall ute med en p*lsn*r och jobbar inte alls.

  26. Och jag har fått mig en absint. Inte ett dugg gott, faktiskt!

  27. Kråkan

    Jag har just kommit hem efter en ballongtur – tar en wh*sk* mot dammet.

  28. Jag skulle ha åkt på ballongtur när jag var i Turkiet för några år sedan. Vi gick upp kl mittinatten och stod i kö i tre timmar och fick sedan åka hem igen för att vädret var opålitligt.

    Se där, en riktigt ointressant ballonghistoria!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.