I Sverige är ju möhippe- och svensexedatumen hemliga tills den blivande bruden och brudgummen plötsligt överraskas, kidnappas, får åka cabriolet på motorvägen, äta lunch med en Cary Grant-man, sy sina egna kläder, sjunga och strippa lite på gågatan i Malmö för att sedan äta och dansa halva natten lång. (Japp, det där var min möhippa 1991.)
Här i England är datumet inskrivet i almanackan av alla – även brudparet – redan ett halvår före bröllopet. Men det (och att alla pratar lite mer engelska här) är också den enda skillnaden. Ja, och en och annan brittisk egenhet.
Här kommer nu en liten bildrapport från denna möhippedag!
Brighton är en sommarstad med evighetslång strand och en nästan outhärdligt trist pir med spelarkad (Palace Pier) och en annan pir (West Pier) som har varit stängd sedan 1975.
Det enorma möhippegänget (drygt 20 tjejer och två tanter, där jag var en) fick under flera timmar dans ”burlesk dans” som går ut på att wiggle the bum, being seductive and pop up the boobs. (Hej alla spammare, nu slängde jag verkligen ut bete.)
Jag har hört förfärliga svensexehistorier som jag hoppas är osanna och överdrivna. Killen som söps full, ikläddes konstiga kläder, lades ensam på nattåget till Malmö och som sedan lämnades åt sitt öde. Eller killen som söps redlös och sedan när han hade smullit av fick ena benet gipsat.
Visserligen flödade alkoholen på brittiskt manér under denna möhippa, men allt var verkligen bara oskyldigt och roligt. (Utom, och detta tar jag i en diskret parentes, när stripparen kom. Och näckade totalt och helt – komplett humorlöst. Gah, fnys och blä.)
Prosecco, vin, piña colada, roliga människor, vackra kläder, intressanta diskussioner, YMCA-dans, Saturday Night Fever-dans, burleskdans och världens ostigaste pizza gjorde möhippan alldeles perfekt.
Men vad var det egentligen finaste på hela dagen?
Svensexa heter ”stag do” på engelska, och nu blire allmänbildning!
A common misconception is that the terms ‘hen’ and ‘stag’ both originate from simple social stereotypes. In fact, it’s more likely that the word hen hasn’t always meant female chicken, in middle English, hen could mean the female of any bird and so a hen party was a party exclusively for ladies. Similarly, but going back even further, is the stag party, and you’ve guessed it, originally stag could mean the male of any animals, not just a male deer and so a stag party is one exclusively for gents.
”Hale knew, before he had been in Brighton three hours, that they meant to wiggle his bum.”
”Brighton Hen Do” by Graham Greene
Jisses vilken hippa! Var det ni som knöt omkring dom där rören eller var det bara så ändå? (Först skrev jag ’Ja jisses vilken hippa’, men då låter det som om det är nåt jag själv minns, som om jag var med. Eller hur?)
I Brighton pluggar min lilla systerdotter Såg du henne, Lotten?
Förra båset: Alla stora människor är små, det är vår erfarenhet. Vi möter ofta Marie Göransson på våra promenader. Hon når mej knappt till axeln och jag är 168.
Jag såg minst en Ökenråtteliknande ung dam, men vi var jätteläskiga och högljudda, så ingen vågade gå fram till oss och fråga om vi månne var svenskar.
Jag undrade varifrån ”do” kom, men det var ju inte konstigt alls, det betyder helt enkelt party.
Men så skrev jag in ”hen do” i Googleöversättningen, och då blev det ”hön gör”. Ytterligare ett nytt pronomen? Vad står det för?
Hön gör! Google translate excellerar!
Nu ska jag strax bege mig till flygplatsen och smutsa ner atmosfären igen.
Värst vad ödsligt det var här. Har det hänt nåt? Eller har det inte hänt nåt?
Ja, tommare än tomt! Jag har kanske bara skrivit trist och intetsägande och alla är intill döden trötta på engelska äventyr?
Jag har i alla fall lyckats ta mig hem och ligger nu i min svenska säng med svensk mat i magen och lite väl svullna knän under täcket.
Jag råkade idag snubbla över ett tåg som var så ini bänken praktiskt: Arlanda–Eskilstuna utan byte! Har ni hört på maken! Det tåget har inte funnits sedan det drogs in för en farlig massa år sedan. Jag bara satt och satt och njöt och njöt och klev inte av förrän jag var framme.
Det kan vara tyst för att vi sett dokumentären på SVT om de där som säger sig på allvar mena att jorden är platt.
Man blir stum inför sådan befängd tillkämpad idioti.
Den kunskapsresistensen är mäktig, CN!
Jag har inte skrivit nåt, inte för att jag tycker du skriver tråkigt, utan för att jag faktiskt inte förstår mig på möhippor. Eller svensexor.
Jag var livrädd att bli utsatt för en sån där traditionell historia, det passar mig inte alls. Jag kan spektakla mig och drar mig inte för att kliva upp och elda massorna om det behövs, men inte på det sättet.
Nu vurte det ju aldrig aktuellt, eftersom jag höll det hela hemligt tills det var dags.
Hade nån velat hade det blivit världens absolut snabbaste möhippa på ungefär fyra sekunder.
Det verkar onekligen förstummande, Cecilia N.
En liten fångst i håven får vi väl ge Lotten i alla fall: Nähä det är väl inte tråkigt, du skriver så trevligt så om både möhippor, England och tjusiga rörinstallationer.
(Nu blev det sådär igen. Tre saker efter ”både”.)
Ja, men det är fullt tillåtet, Magganini! Både har förlorat lite av sin innebörd av ”två”.
”Min begravning ska bli både billigare, roligare och dyrare än min möhippa.”
Mina möhippe- och svensexerfarenheter är few och far between och liksom sekundära, men ändå på sitt sätt minnesvärda. Möhippan ordnades av dottern och hennes kompisar för en av kompisarna. I stället för manlig striptease ingick en krokilektion, där jag inkallades som lärare och oj vilken professionell modell och vilka hängivna elever. Det var kul!
Svensexan begicks av ett antal killar som samlat pengar till en garageport åt en kompis och dessutom monterat den, med fjärrstyrning och allt (händiga killar). När de festat hela natten var det tänkt att festens clou skulle bli en presentation av presenten. ”Men”, sa festföremålet ”det där är inte mitt garage. Jag har det där längst bort i längan”. De gossarna vann en tävling som handlade om klantigaste reparations- och bygginsatsen. Jag kom tvåa med mitt bidrag och missade välbehövliga 10.000 kronor. I stället fick jag ett par snickarbyxor.
– Är det saaaaaant? sa jag nyss högt och tydligt till ingen.
Vilket garagedörrsäventyr!
Men nu vill vi ju gärna höra om ditt bidrag, Karin!
Kanske…
När det gäller plattjordingarna småler jag då och då åt organisationen ”Flat Earth Societies Around the Globe”.
Nån möhippa hade jag inte och knappt nåt bröllop heller. Det var den blivande Lille Maken, jag och varsitt vittne.
När jag tänker på det ståhej som vårt bröllop blev och alla dukar som skulle fållas och alla långväga gäster och när en gammal man behagade skälla ut Broder Jakob för att han hade hål i örat, ja då känner jag att ett sådant bröllop egentligen hade varit lite trevligare, Ökenråttan! (Men vi hade kul, jävligt kul. Till slut.)
Ingen svensexa och ingen möhippa, för någon av kontrahenterna. Men det blev ett hemligt trippelbröllop som håller bra ihop ännu m(förutom att jag blivit föränklad då).
Åh! Så fint: föränklad! (Men sorgligt förstås.)
Jag överraskade Salig Maken med ring och präst ute på Riddarfjärden och vi är fortfarande gifta, även om han råkar vara lite död.
Även jag är föränklad.
Kära Hustrun blev ivägdragen av sina kompisar till Sturebadet. Bara mysigt, inget offentligt förnedrande. Jag blev nästan lite stött av att ingen av mina kompisar gjorde sig besväret att hitta på nånting.
När en f.d. jobbarkompis gifte sig var det bara brudparet, prästen och Freskkvartetten i en liten ölandskyrka.
Våra kompisar kidnappade oss tillsammans och bjöd på middag i en liten stuga ute i skogen.
Paret före oss i gänget firade vi likaledes tillsammans, med en båttur till Finland.