- Jag skottar, så jag skottar.
- Plogbilen plogar – oj, vad den plogar.
- Snön, den bara faller.
Så då börjar vi om igen.
Kampen mellan mig och snön å ena sidan, och min lilla fjantskyffel och plogbilens jättemonster till plog å andra sidan, är hård. Jag har försökt att springa ut och skotta samtidigt som plogbilen kommer. Jag har även försökt att glatt vinka till föraren. En gång lyckades jag muta honom med en hundring! En annan gång mejades vår brevlåda ner av en oerhört gammal och ångerfull plogbilsbonde som sa att han för all framtid skulle vara snäll mot just vår bilutfart.
Men han var som sagt väldigt gammal.
Igår lade jag ut detta konstverk på Facebook för att visa hur duktiga vi hade varit.
Men det där var förstås en fis i rymden: där bortom soptunnan finns en infart för postbilen. Och 20 meter bort finns en utfart för vår bil. Och längs tomten finns 100 meter cykelväg som vi inte ansvarar för, men som anonyma brevlådelappsläggare anser att vi ska skotta. Så svetten lackade, musklerna spändes, rygg och knän samt axlar fick sig en rejäl genomkörare. Vi kände oss som kungar – tills plogbilen kom tillbaka, förstås.
På bussen i morse hörde jag två unga män samtala.
– Jag kom inte iväg till gymmet igår.
– Inte?
– Nä, bilen var helt igensnöad.
– Ah. Orka skotta.
Min man hittade följande skrivning i de kommunala föreskrifterna:
”Skulle det komma så mycket snö att den som sköter vägen måste använda gångbanan som uppsamlingsplats för snön så har du som fastighetsägare inte längre ansvar för skottning och halkbekämpning.”
Så mycket snö är alltså så fort plogning krävs!
Halleluja! Bara postbilen kommer fram till postlådan så får vi använda resten av trottoaren som snöförvaring!
Intressant att man plöjer med plogar och plogar med … snöplogar?
Den som plogar runt oss har nån sorts gavelbitar på snöplogen som han kan vinkla till så att man inte får en vall på uppfarten utan att den snön (som brukar hamna där) får åka förbi infarten och lägga sig längs kanten bortom.
Älskar att folk uppfinner!
Ooooh, den där skulle vi ju vilja tipsa kommunen om, Cecilia N! (Känns bekant. Jag tror att vi hade exakt samma diskussion förra året …)
Har svarat ytterligare lite på bas- och gitarrkommentarer i förriga båset. Om det blir mer tvingar jag groomen att skriva Själv.
En syssla jag inte direkt saknar! Men ändå tycker jag om minnet när jag en mörk kväll skotta hela uppfarten på 250 kvm med snösläde och stora snöflingor dalade sakta ned. Lugnt och stilla.
De där killarna, det är väl samma typ av människor som tar bilen till idrottsanläggningen för att jogga på eljusspåret.
Nu har jag SOPAT rent runt bilen! Inte en snöflinga finns kvar!
(Va? tänker ni. Det var väl onödigt. Nu kommer det ju mer snö.)
Vi var och handlade mat. Jag körde (han gillar inte att köa bil, DDM) och hemma packade vi ur bilen, lade på hästtäcket på framrutan (det är förstås strikt talat inte ett hästtäcke), jag låste bilen och så gick vi in i huset och började laga mat. Klockan var 18:05.
Vi stökade och fixade och åt. Men då uppstod ett plötsligt behov av bilnyckeln – som var puts väck. DDM behövde den pronto eftersom hans mobil låg kvar i bilen. Klockan var 19 å nånting.
Eftersom JAG ju hade haft bort nyckeln på något underligt sätt, tog jag på mitt ansvar att lyfta på alla mattor och möbler och tömma soppåsen på diskbänken och dessutom sopa hela vägen runt bilen ren från snö.
Det blev lite nervöst eftersom vi ju bara har en bilnyckel numera. (https://lotten.se/2016/05/lottens-lilla-olle-i-skogen-sprang.html)
– HÄR ÄR DEN! ropade Sextonåringen plötsligt.
Klockan var då 20:45. Nyckeln låg på en soffa där DDM kl 18:06 hade satt sig, på väg ut till bilen … för att leta efter mobilen …
Men det hade han glömt. Gissa om han owes me one!
Precis så där gjorde Salig Maken också.
Man vänjer sig, och lär sig leta systematiskt.
U- ungdomar?
V-
X-
Ä-
Ö-
Ni som undrar över Ninjas bokstäver här ovan: titta här!
Oj, Lottens blå ruta kl. 21.28 väcker minnet av ett Bang-kåseri där dom hade tappat nåt litet, typ nyckel, och det var mycket snö och dom fick kratta igenom all snön för att hitta det där lilla. Himla kul. Men var står det? – Nu vet jag. Jag ska göra en databas innehållande alla Bang-kåserier med lämpliga sökord så att det är lätt att hitta rätt. Det är ju inte bara jag som brukar få Bang-associationer här i båset.
Snöskraporna far oförtrutet av och an här nere på stora breda granngatan och dess trottoarer . Så här dags. (Som tur är sover vi mot gårdssidan.) Varför är dom så idoga mitt i natten? En teori är att David Helldén, kommunalpolitikern som favoriserar tillståndet på stadens cykelbanor, fruktar för sitt liv om han inte gör nåt även för gångtrafikanterna, som det helt pompöst heter ibland. En annan teori är att alla kommunalpolitikernas gamla morsor bor i våra kvarter och att politikerna får fan om inte lilla mamma har säkra trottoarer att promenera på. Gonatt!
Jag tror att du är nåt på spåret, Ökenråttan!
Här körs det också på nätterna, men jag tror att det handlar om att det är så lugnt och skönt och att det inte springer omkring folk och ska muta plogarna ideligen.
Sent sänt! På alla sätt och vis.
Ja, ujujuj, det här med att agera på autopilot utan att ha färdskrivaren inkopplad ställer till det för mig och omgivningen.
Men hur som helst: jag kom på att jag ju har en snödikt i gömmorna. Det är till min samling Pectoris Group som handlar om ett svenskt medtech-företag.
Conny Grönberg
Janitor
Manufacturing
–––––––––––––––––––––
Someone asked:
Mais où sont les neiges d’antan?
My question is:
where is the bare ground
of yesteryear?
One winter of Sweden
hard on the heels of the next one
and for each cycle
more sips from the black well
of weariness and doubt.
Snow fell on snow
that had fallen
on snow
that had fallen.
I was the one facilitating movement
with my impatient snow blower
and my perseverant shovel.
Snow fell on snow
that had fallen on snow
that had fallen.
And deep down
under snow that fell
on snow that fallen
the longing that once …
looking into the heart of light,
the silence … the longing that once
guided us during some spring,
which now seemed hypothetical.
⦿
Kontoret där jag tillbringar mina dagar ligger ovanpå ett gym, och vi har utsikt över en stor parkeringsplats. På luncher och kafferaster kan vi sitta och förundras över människornas ansträngningar att ställa sina bilar inte på den avsedda parkeringsytan, utan utanför änden av parkeringsrutraderna (där det är meningen att man ska köra runt till andra sidan), på en cykelbana, blockerandes en gångbana samt mellan några flaggstänger, allt för att komma så nära dörren till gymmet som möjligt. Men de har förstås tunga vattenflaskor att bära på.
DDM owar dig bigg tajm, Lotten!
Majlis
Skottningen fortsätter: idag var det värre än nånsin eftersom det var plusgrader och snön plötsligt vägde som vatten. Ni skulle ha skrattat gott åt mig där jag försökte få bort snömängd motsvarande ett fullt badkar på biltaket. Klädd i klänning och rosett i håret.
Imorrn blire kallt igen! Då ska jag cykla en sväng på en väg som kommer att kännas som en knäckebrödskavel.
;
;!
Men nu känner jag mig lite utanför…
Semikolon? Och med utropstecken tillåmä?
Trevligt tecken iofs, men jag trodde det krävde sällskap av bokstäver.
Semikolonets dag!
Jahaja; man hängernte med.
Tack, Cecilia N.
I morron är det visst tankens dag, då blir det värre.
Ja jösses, inte förrän NUUU kom jag på att det var semikolonets dag!
[kontrollpaus]
Jahapp, jag har använt semikolon tre gånger i dagens översatta skittext. (Den blev mycket bättre av det.)
Hahahaaa, Magganini!
För det är väl inte oljetankens dag? Men i så fall blir det inte jobbigt, för det har vi ingen, så då behöver vi väl inte göra nåt.
Och så det resterande i alfabetet då. Jag som inte har just nån båshistorik i huvet har ju egentligen inget att komma med. Så
V – Vavava?
Ä – Äsch!
Ö – Öööhh…
X är ju särskilt svårt. Har ni inte lekt med det nån gång? Xhosa kanske, det är ju i alla fall ett språk?
Knorr är i alla fall ganska tydliga.
Oh, så bra Magganini, vi utelämnar X så länge.
Lotten, redigera raring, så vi får se alfabetet i dess schönhet.
Nu har jag hittat Bangs snöfyllda kåseri: ’Kommer upp i tö’ (s. 33, Hemmakväll, 1953).
Stora snöfallet förliden vecka lär ha kostat staden en halv miljon på ett par dygn. … Även oss har snöfallet kostat något. Det har kostat en röd portmonnä. D.v.s det kom att kosta lite till, för Viran tog hand om efterspaningarna … [Barnet hade varit ute med hunden och tappat sin portmonnä med portnycklar m.m., ringde till Viran på jobbet och gnydde.]
Viran tog en taxi hemåt. Under färden tänkte hon sig för. Snö, tänkte hon.
Taxin stoppades vid en järnaffär. Viran trädde in.
— Jag skulle se på krattor, sa hon.
Biträdet bet ihop tänderna och plockade fram krattor. Det är inte vanligt att folk köper krattor i början på februari när det är två meter snö ned till de små vissna fjolårslöven. Men allt för kunden.
Viran handlade en kratta för 5:95. [Priset på kåserisamlingen var 7:75, står det på baksidan. Som jämförelse.] … Taxin fortsatte till vår gata. Vira och kratta steg ur. … Barnet hade travat runt på praktiskt taget alla smågator i vår hemtrakt och korsat och tvärsat sig fram över halva Gärdet.
Det spred sig som en löpeld och kom ganska snart mycket folk i rörelse. Husmödrar släppte sina köbrickor i butikerna, små barn myllrade fram från gårdar och prång.
Alla för att se på den ståtliga vithåriga damen som allvarligt och metodiskt krattade sig tvärs genom snödrivorna över stora delar av övre Gärdet. De trodde hon hörde till renhållningsverket. Hit med den halva miljonen!
Heja Ökenråttan! Heja Bang! ”Vira och kratta steg ur.”
Tihi!
Just nu jobbar jag med att översätta sådana här texter till engelska:
”Vikten av attitydbaserad lojalitet visas i figur 37. Skillnader i lojalitet och bytesbenägenhet illustreras mellan kunder med olika nivåer på beteendebaserad och attitydbaserad lojalitet. I figuren poängteras betydelsen av hög attitydbaserad lojalitet även för de kunder som beter sig som lojala kunder, genom att beskriva skillnader i bytes-benägenhet mellan kunder som har högre och lägre attitydbaserad lojalitet.”
Säg mig, vad tycker ni att jag ska blogga om idag så att jag kan ta en paus i jobbandet?
Det känns som att den texten först behöver en översättning till begriplig svenska innan det är dags för engelska.
Vad har du gjort för ont för att få det där på din lott, Lotten?
Vem lägger sånt där på vår Lott?
Bra fråga, Magganini. I min värld borde jag slippa och istället åka runt och föreläsa inför människor med glittrande ögon och tappade hakor!
Men nu finns det ett nyöppnat bås! Om Kopfkino! (Ja, jag tog en jobbpaus.)