Jag har en digital prenumeration på SvD – till stor del pga. tidningens underbara arkiv som jag kan drunkna i i flera timmar ibland. Före jul kom ett pappersbrev från SvD:s chefredaktör med en julhälsning och fem foton på vykortsliknande papper. Å ja ba:
– Huh? Hur många prenumeranter har Svenskan och hur många såna här brev skickades ut?
[googling, googling, varpå följande monolog tog vid]
– Vad betyder 358 000 läsare?
– Upplagan är på 165 000. Hm.
– Och 63 000 har en digital prenumeration som jag.
– Asså 358 minus 165 minus 63 är 130. Är det 130 000 som räknas som läsare fastän de inte prenumererar? Cheeky bastards. Neeej, fel ord, vad heter snåljåp på engelska?
[googling, googling, varpå en annan monolog tog vid]
– Nä nu jävlar, skinflint, miser, niggard, tightwad, piker, och curmudgeon! Hade jag ingen aning om!
Där nånstans tappade jag tråden och fortsatte med julfirandet, kalendrandet och matlagandet.
Men nu dök brevet upp igen i kökshögarna – med de där fotona som jag inte begriper varför jag har fått. Digitala prenumeranter kanske faktiskt inte vill ha papperspryttlar? Men okej, tidningen vill berätta att de har duktiga fotografer och förmodligen får väl fotograferna en liten extrahacka för att bilderna har tryckts på styv kartong i kanske 228 000 ex?
Samla er nu i smågrupper och diskutera till vem ni vill skicka dessa foton som vykort.
Eller sätta upp på kylskåpet?
Eller rama in och hänga upp på toa kanske?
Eller bara ge bort bafatt?
Jag låter några av mina barn kommentera bilderna – kanske mest för att visa att de inte är målgruppen, nu när jag påstår att inte heller jag är målgruppen.
Barnen:
– Naturligt, ser ut som ett tygmönster.
– Nyttigt, färger. Grönsaker är najs.
– Jag skulle vilja ha en flagga som ser ut så här.
– De har lagat mat, men först lagt maten snyggt?
– EN FISK??? Finn ett fel!
– The purest of all husmanskost, en blandning av goda och trista saker.
– Oj är den uppåner?
– Ja.
– Nej.
Barnen (där majoriteten till min förvåning inte vet vad bilden föreställer):
– Oj vad fult.
– Ett rum där nån tror att det blir snyggt och seriöst och lyxigt med guld, men det är för mycket investering i stolarna.
– Bajs.
– Är bilden inte lite sned? Eller asymmetrisk … Kristallkronan går inte i linje med grejen på väggen och prylarna på bordet.
– De aderton.
– Stolar på rad. Förmöget, men det är inte rätt feeling.
– Det är ett snyggt rum, ett vardagsrum med trista saker, allt är jättetrist.
Barnen:
– Intressant.
– Är det en framtidsvision från 1950-talet?
– Lugnt. Är det Dubai?
– Framtiden! Va, Dubai?
– Det påminner om ”Robots”, en film där huvudpersonens pappa är en diskmaskin.
– Intressant stad, byggnaden är snygg.
Barnen:
– Vad bär helikoptern? Lite ångest, vad är det i?
– En människa? Eller mat? Om det är en människa är det jätteläskigt.
– Oh, det är reklam, de tar vatten från havet för att hälla i en pool och så hör man ”It’s Raining Men” och plötsligt händer det.
– Kaffe.
– Det måste vara Sverige med tanke på träden. Är det ett kors på helikoptern?
– Vet inte, men helikoptern gör nog ett bra jobb.
Barnen:
– Mönster. Basic mönster.
– Alla är likadana.
– Alla har hopprep och samma frisyr.
– Det känns atletiskt. Det är positiva färger, men bakgrunden grå och smutsig.
– Kolla! Sinuskurvor!
– Hopprep utan hopp? Typ Nordkorea eller OS.
– Vill de ens uppträda? De ser inte glada ut. Hoppar de rep?
– Är de copypastade?
Chefredaktören Anna Careborg skriver till mig att SvD ”summerar året genom att skicka med fem utvalda bilder som våra fotografer tagit i samband med minnesvärda reportage”. Men hallå, vad ska jag göra med dem? (Hela brevet står att läsa här i kommentatorsbåset.)
Om jag skickar Svenska Akademiens tomma sammanträdesbord till min kusin eller sätter upp de nordkoreanska flickorna på en anslagstavla – vad vill jag då säga? Shanghais skyline är för mig helt obekant, jag har inte lust att påminna någon om skogsbränderna med tillhörande släckning och har aldrig tänkt på fisk och hallon eller ärtor och äpple i samma andetag. Bilder på roliga djur hade jag däremot gillat.
Om SvD vill ha snygga bilder av mig, kan de få t.ex. dessa:
Nu ska pappersåtervinningen få lite mer att äta.
Även jag har SvD digitalt och funderade i liknande banor då fotona kom precis före jul:
Vad ska jag göra med korten? Hur många har de skickat till? Till vilken kostnad? På det hela taget en märklig gåva från dem.
Liksom jag. Men jag kan inte minnas att vi fick något vykort från SvD. Kanske det gick rakt i pappersreturen utan att passera gå? Jag borde klippt det i remsor att skrapa Fia-bajs med men pappret var kanske för blankt.
De låg i ett kuvert med ett följebrev. Relativt stora i formatet: 13×19 cm. Fotografernas namn på baksidan, samt vad kortet föreställer. Kanske skickades de endast till prenumererande kvinnor!?
Så här ser brevet ut!
”På SvD utgår vi alltid ifrån att ni vill bilda er en egen uppfattning.”
Matbilden är snygg, om man håller tummen över fiskhuvudet. Shanghaibilden skulle kunna vara ett faktiskt vykort. Jag har försökt titta i kors på gymnastikflickorna för att få 3D-effekt, men de är inte riktigt tillräckligt lika. Mina känslor inför skogsbränderna känner ni ju till. Och så Akademien – meh.
Vykort är i alla fall bra att skrapa smulor från bordduken med, när man inte ids ta av och skaka den. Men det räcker med ett, om man minns var man la det.
De 130 000 kanske är prenumeranternas beräknade familjer?
• Matkortet: känns ihopslängt – hade kunnat vara så mycket mer intressant med lite om- och eftertanke.
• Shanghai: en urban mardröm och en fruktansvärd miljö att placera människor i. Hu!
• Helikopter: känns som en bild från en lärobok där eleverna ska analysera bilden. Vad symboliserar den upptornande röken? Vad blir effekten när den juxtapositioneras med villataket? Vilken roll spelar helikoptern?
• Nordkorea: visar väl mest att socialism inte bara leder till förtryck och ekonomisk stagnation, utan också en kultur som är trist och fantasilös.
• Akademin: varför påminna sig själv och andra om denna stora sorg? Som att stirra på en rykande, utbränd ruin av en institution som man en gång uppfattade som värdig och kompetent.
Fick nu ett mejl från en konfunderad och lite orolig icke-kommentator som undrar varför ”Niklas skriver att han ska skrapa Fia-bajs”.
Förklaring till alla nypåstigna i båset: Fia är en förtjusande papegoja!
Jag kan tycka att initiativet är fint, att visa tidningens fotografers alster.
Men!
En märklig samling för precis som du säger, vad ska man med dem till? De är alltså gjorda som vykort med adressrader, frimärksruta och allt?
Var det där det bästa de kunde hitta bland fotografernas alster? Reagerade också på att akademisalen är sned samt att matbilden är mörk och inte särskilt glad.
Ingen av bilderna är särskilt glada. Skickar man verkligen den typen av bilder då vid jul? Var är lyckan och värmen? Jag vet, allt behäver inte vara guldglittrande men tänk de som tycker att julen är jobbig och sedan få det där i handen … Kan knappast hjälpa.
Måste ha kostat massor det där … Skänk det till behövande i stället! De har säkert en mailadress till alla prenumeranter, informera dem där om fotona.
Glömde ju säga att ungarnas kommentarer så klart var klockrena!
Kloka och knasiga barn du har, Lotten!
Även jag är digital prenumerant som har fått dessa märkliga vykort. Tänkte först på de organisationer som inför jul skickar ut julkort som de vill att man ska betala en slant för. Men om SvD vill tigga pengar så måste korten vara användbara. Jag är vän av vykort, både de med turistmotiv och de som har ett budskap. Dessa var stora och av fin kvalitet, men motiven ger mig bara frågetecken och dåliga vibbar. Man borde klaga!
SvD är ju ingen bildtidning direkt.
På vår dagliga promenad har vi passerat förbi den USAnske ambassadörens residens. Där flaggas på halv stång. Först tänkte vi att det var av sorg över landets galne president, men sen förstod att det var för att gubben Busch har dött. Han är visserligen begravd nu, men flaggningsreglerna är olika i olika länder, tydligen. Nåväl. Den galne presidenten har nu masat sej till att utse en ny ambassadör, ett år efter det att den förra lämnade posten. Det var ovanligt nog en dam, från Iran ursprungligen. Innan hon blev ambassadör var hon verksam bl.a. som ”investeringsbanktjänstekvinna”. Vad säjs om denna rent strindbergska titel?
Även manliga prenumeranter på papperstidningen fick dessa. SvD får ju ofta pris för sina bilder och jag kan uppskatta dessa kort men vet inte riktigt heller vad jag skall göra med dem.
Bilden med de nordkoreanska flickorna blev jag sittande en stund med, zoomade in och tittade på mönster och uttryck. Några flickor tittar framåt, andra ser upp. Repen för dem som står näst längst till vänster ringar in klänningen på flickan ovanför på ett snyggt sätt.
Den tredje flickan i den avhuggna övre raden leviterar banne mej! Den tredje flickan i näst nedersta raden gör också en gott försök.
Ökenråttan! Nu måste vi ju skriva en roman … ”Investeringsbanktjänstekvinnans dotter” eller nåt!
En detalj: Man prenumererar på DN men man ’håller SvD’.
Vilken tur att jag inte är prenumerant där. Då hade de fått skicka ut 63001 kortpaket och jag hade blivit irriterad.
Eller ”hållare” då? Hållant? Hållist? Hållör?
Hållandaise?
Hålldam?
Hålleri, hållera?
Ja, nu är det ju mest gammelfronten som gör den där distinktionen mellan ’att prenumerera på DN’ och ’att hålla SvD’. Samma generation som vår gode väns farmor tillhörde, hon som ansåg att sonsonen blivit socialist när han gick med i folkpartiet.
ÖR, på din kant av Stan är det väl så att man håller Tidningen?
Men nu fick jag se en oroväckamde sak på en av de snygga Lottenbilderna: Du eldar väl inte målade bräder? Och grillar mat direkt ovanför?!
Ajajaj.
Magganini! Ooooops! Ajajajaj! Men till mitt försvar grillade vi just dessa marsmallowsar för flera år sedan, så vi överlevde …
Men har kanske fått i oss dödens pest på längre sikt?
Apropå Folkpartiet, hörde att det fortfarande inte bildats någon ny regering i Sverige. Hur fungerar allt då? För jag har inte läst något om att Sverige står still.
Det fungerar så bra så. Den gamla regeringen sitter kvar tills vidare och sköter det akuta, och resten får vänta till ett annat år. Riksdagen har dock godkänt en budget, som inte verkar passa ihop med den regering som verkar mest sannolik, om vi nu får någon.
Med reservation för att jag inte begriper politik.
Med andra ord, kanske regeringar och sånt egentligen inte behövs …?
Eller kan gamla regeringen sitta kvar hur länge som helst? Spar säkert en massa pengar.
Tack för svar!
(Nu är vi ju verkligen OT.)
En politiker som jag känner, tror att politikeryrket är på utdöende. De som styr i framtiden kommer att vara yrkesmänniskor och expertspecialister, inte ”politiker”, säger han.
Meritokrati då, alltså.
Ang. den målade veden igen: Ja Lotten, det kanske ni har fått, men bilden blev snygg med det blå. Och jag är rätt säker på att den var god i alla fall, gladmaten.
Heja meritokrati!
Även om självutnämda experter kan vara minst lika farliga som yrkespolitiker.
(Ja jag har lite anarkistiska gener. *majlis* Morfar och hans bror tillhörde någon anarkistiskt rörelse i Polen när sånt var olagligt. Tydligen värre än kommunism för brorsan blev sänd till Sibirien av sovjeterna. Ja, helt OT!)
Själv klistrade jag fina julklappsetiketter på ett av korten, klippte isär, och vips hade jag placeringskort till gårdagens middag. Så sällan som jag nyttjar plaveringskort klarar jag mig några år framöver!
Aha, Christine – använde du korten bara som varande kartong eller syns även motiven på placeringskorten?