Hoppa till innehåll

Dag: 25 juli, 2018

Att köra vilse till Öland

För nytillkomna tittare: att ”köra vilse” med ett mål där vilsebiten ger en extra krydda på resanrättningen är mitt favoritsätt att resa. Jag stoppar in frivilliga barn i bilen and off we go, bara.

Artonåringen nyser eller sjunger. Jag njuter och kör.

Om det kommer en intressant, brun skylt kanske vi svänger av. Alla båtöverfarter är värda en omväg och glass intages lämpligen varannan timme. Matsäcken består av dubbelmackor med jordnötssmör och nykokt svartvinbärssylt samt hårdkokta ägg.

– Om 100 meter ska du sänga höger, sa kartläsaren och GPS-hanteraren Artonåringen nånstans utanför Flen.
– OKEJ! sa jag … och vred tre sekunder senare ratten tvärt åt vänster.

För se vad som stod där!

Gulf! Tre vackra bensinpumpar som annonserade att bensinen kostade 1 öre litern, vilket den förmodligen inte gjorde ens 1920.

Jag klappade och klämde på pumparna, inspekterade rostangreppen och pep av lycka. Så vände vi uppmärksamheten mot själva bensinstationen.

Som en sårskorpa som man inte heller bör pilla på, flagade färgen i stora sjok.

Vi kikade in. Där hade tiden stått blick stilla. Fönstrena var smutsiga, men inredningen uppställd av en person med ordningssinne och fäbless för snörräta rader.

Denna skylt andas tidigt 1970-tal. Men via den här grafen får jag inte riktigt ordning på bensinpriset så att det stämmer med matematiken här.

Det är inte alldeles rent och tillfixat inne i det ljusblåa huset. Kan det vara så att någon entusiast går dit och håller ordning lite grann, men att ingen har egentligt ansvar?

Vad heter fotbollslaget? ***viks IF?

Så såg vi plötsligt en tidsangivelse!

En almanacka! Vilket år? VILKET ÅR?

Hur vi än kisade med ögonen, lade huvudet på sned och zoomade med kameran, gick det inte att skönja ett årtal eftersom almanackan var så blekt av solen. Jag hämtade kikaren i bilen.

Artonåringen spanar årtal.

– Vad ser du? VAD SER DU?
– Jättesvårt. Nittonhundra … nittonhundra … nittonhundra …
– Nittonhundrafrösihjäl?
– … sexti … sexti … eh … sextiett!
– 1961!!!

Mycket nöjda vilsade vi vidare och åkte på småvägar och åt ägg och glass och tog färjan över mellan Skenäs och Säter i Bråviken.

Underbart är kort; vi kom över till andra sidan på bara fem minuter.

Jätteproppen Orvar på vägarna i denna del av landet heter Söderköping. Bilköerna ringlar på E22 genom staden och då hjälper bara en sak.

Glasspaus vid kanalen.
Och fotbad i densamma. (Artonåringens sandaler är både gamla och fula och brukar få sig ett dopp varhelst vatten finns.)

Vårt sista delmål på väg till Öland var Valdemarsvik. Vi gick in på Systemet för att be om vattenpåfyllning, vilket i sig är en sak att berätta för barnbarnen om.

– Systemet? Japp, det är mitt vattenhål.

Inne på Systemet hittade vi en dam utan byxor.

Vid närmare eftertanke kanske damen utan byxor liksom vi var en tidresenär. Mikrokjol, anybody?

I kvällningen kom vi fram till min kusin – den närmare två meter långe ”Lill-Per” – vars källarfönster speglar utsikten så här fint:

Öland.

Uppdatering 29/7 2018: här finns massa att läsa om den mystiska bensinmacken!

Share
34 kommentarer