Idag stod jag i radiostudion och berättade om öppenhjärtigt och omständligt samt vänsterprassel, när det rasslade till i Ekonyheterna och den stora nyheten om det inställda Nobelpriset i litteratur basunerades ut.
Plingplong sa det i min telefon när även N.Y. Times och andra internationella organ på nolltid mångordigt berättade om hur det står till i Sverige med vår tafsande fransman till kulturstövel.
Så då gjorde jag det – som vore jag expert fick jag sedan uttala mig om detta osannolika som annars bara sker under världskrig: att priserna brinner inne eller skjuts upp. Radioreportern på Ekot i Stockholm läste med emfas ur pressreleasen:
– ”… beslutet har fattats med bakgrund av en numerärt försvagad ekonomi …”
Här hakade vi i den sörmländska studion direkt på eftersom vi inte förstod vad som avsågs:
– Va, va va, vadåååå ”numerärt försvagad ekonomi”, hur kan de skylla på ekonomin och kan en ekonomi som är något annat än numerär och bla bla bla …?
Men. Det var ju en felsägning. I pressreleasen står det ”numerärt försvagad akademi”. Helt begripligt.
Sju gånger har det litterära Nobelpriset ställts in. Både 1914 och 1918 – men åren däremellan gick det någorlunda bra (se mer info längre ner) att hitta pristagare. Åren mellan 1940 och 1943 delades inga priser ut, men även de andra krigsåren hade akademien problem med att hitta värdiga pristagare även om det inte ser ut så i statistiken. (Se nedan.)
Men vad i hela friden hände 1935? Var krigshotet så allvarligt att man av hänsyn till något eller någon inte kunde mäkta med ett pris? Eller låg det något annat bakom? Jag springer till SvD:s arkiv och finner att man inte förrän den 14 november lämnade besked om att priset hade ”reserverats”.
Spekulationens vågor gick höga. Akademien påstod att de inte kunde finna en värdig mottagare, men de flesta verkar överens om att de aderton (eller hur många som nu var på plats) inte kunde enas och därför antingen surade med armarna i kors eller slog ut med dem och sa ”skitiredå”.
Många tillfrågades av SvD om vem som borde ha fått priset om det hade delats ut, och Gunnar Castrén uttrycker sig då så här vackert:
”Sillanpää och Valéry äro inkommensurabla storheter.”
”Tror akademien verkligen att det ska bli återväxt på de litterära marknaderna på ett år? Eller skall det internationella författarbeståndet få stå på tillväxt någon längre tid?”
Ja, det kan man ju fråga sig. Och vad säger ni om denna trevliga journalistik?
(Om ni är intresserade av vilka som nominerades 1935, var det dessa 52.)
Man kan ana att priset höll på att reserveras även 1962, när Steinbeck tilldelades priset för att akademiledamöterna inte kunde komma överens och därför kompromissade med den som irriterade färst.
Jag tillsatte en ensamutredning för att via nobelprize.org hitta de historiska årtal när man sköt upp utdelningen – eftersom ingen tidning listade dem åt mig idag – så vassegoa:
Aha: ser ni att krisen från 1935 fortsatte 1936, så där gick två år utan prisutdelning. Och att man 1925–28 sannerligen hade det jobbigt att hinna ifatt. (Uppdatering: hittade årtalen så fint listade i den fullständiga pressreleasen, så jag hade alls inte behövt tillsätta en utredning. Fnys.)
Och vad vill jag säga om detta? Ptja, det är kul när allt inte bara följer i gamla hjulspår och att även om de trasslar alldeles väldiga just nu, så gör starka krafter under Svenska Akademiens paraply sånt härnt fint:
Jaja, Nobelpris Schnobelpris. Men betätta mer om HEJ! Hur mår hen? Har hen triskats mycket? Eller rullar hen på?
Kulturstövel var att kul och passande teleskopord!
Sedan undrar man ju om det är sportkommentatorer som har skrivit pressreleasen. Vadå ”numerärt försvagad”? Det låter ju inte klokt. Jag har alltid stört mig på hockeykommentatorer som envisas med att säga numerärt underläge/överläge i stället för box play/power play. Det är så himla mycket längre och krångligare, och nästan alla andra hockeytermer är ju på engelska.
HEJ rullar på med småblessyrer och batteriskröfs, men den är så fin så!
Christer – det tänkte jag inte på i förvirringen, men du har ju helt rätt. Varför krångla till det?
Här finns hela pressreleasen, men där stämmer banne mig inte årtalen som jag har fått fram. Måste genast faktakolla! Jag citerar:
”Sju gånger tidigare har Svenska Akademien – under rubriken ”reserverat pris” – valt att ej dela ut årets Nobelpris i litteratur, nämligen åren 1915, 1919, 1925, 1926, 1927, 1936 och 1949. Fem gånger har det skjutits upp och delats ut kommande år tillsammans med det senare årets pris.”
Såja, nu har jag korrigerat min lista. (Som man kunde ana, stod det rätt i pressreleasen och lite fel här. Gah, pah och pfft.)
Pressreleasen innehåller för övrigt blott ett ”ej” och inga ”skall”; ett steg framåt för Akademiens modernisering av språket!
Jag tycker SA ska fråntas rätten att utse Nobelpristagare i litteratur och så ska Nobelstiftelsen istället be Vitterhetsakademien.
Inte för att de är för få, eller tjafsar som mellanstadiebarn utan styrsling, utan för att de har varit såna genuina puckon att de gått på vad den där kulturmosatrallaren lurat i dem.
Om arton pers är för blåögda och försagda för att kunna säga ifrån på direkten när nån utanför akademien försöker lägga sig i, ja då är man för dum för att få utse pristagare.
Det är min enkla åsikt och den står jag för.
Sen undrar jag om man skulle kunna ha en folkomröstning i samband med valet där svenska folket fick rösta på sin favvoförfattare och så ger vi vinnaren Nobelpriset.
Det kan bli Stephen King eller Camilla Läckberg men skit i det. SA ska knäppas på näsan.
’Schäkta en yngling, men det går nästan inte att andas denna fredagskväll: lag-pingis-VM på SVT2 nuuu och hockey-VM på nån annan kanal kl 20:15.
Hälsningar från en synnerligen splittrad en
Vad finns det att säga om vänsterprassel då? Helst utan att blanda in några akademiledamöter eller närstående.
Du får helt enkelt lyssna här, Brid: https://t.sr.se/2HSfzVk
(Jag ser på hockey. Vi vann pingisen och är i semi imorrn. Mot Kina. Det kommer att gå åt helskotta. Hockeyn leder vi med 2-0.)
OT!
Igår kom H hem med Muralgranskaren. Jag ser egentligen bara två problem med boken:
1. Jag skrattar så mycket att jag måste torka tårarna ur ögonen ungefär var tredje sida för att kunna läsa vidare.
2. Jag måste gå och snyta mig ganska ofta för att inte boken ska få fläckar.
3. Jag hade ganska ont i magen och lite svårt att somna eftersom jag låg och småfnissade i sängen.
Jag måste fixa den boken! Han är värd all framgång!
Hon får inte vara med i våran syförening mer …
Nej, såna okammade typer kan man ju inte ha i möblerade rum.
Du, som varit nere i medelklassen. Hur är det? Har dom piano?
”Nu vänder vi blad och går vidare”
Benny Fredriksson höll på att stjälpa Aftonbladet. Vilken tur för Åsa Lindeborg att Akademiens klanterier drog blickarna åt det hållet i stället.
Vända kappor, nosa upp trender och vara politiskt korrekta. Där är vi bra. Och eftersom så många kastar första stenen, och andra och tredje så måste vi ha mycket gott om personer utan skuld.
Nuuu tror jag att jag har fått ordning på min jet lag!
(Not. Vaknade nyss. Klockan halv ett på eftermiddagen.)
Hej, vi verkar vara alldeles ensamma i universum.
Det är nog inte bara jetlag. En bra bit utmattning kan det nog också vara. Jag kom hem en gång samma väg och tvingades iväg på ett jobb några timmar senare. Kom några timmar innan resten av panikgänget dök upp så jag fick sitta och frysa i bilen. Jag var så slut så jag satt och grät i kylan. Jag tror inte att Nansen eller Nordenskiöld eller Andrée nånsin hade det lika eländigt.
Men nu är jag glad igen.
Du har helt rätt, Skogsgurra: jag är inte alldeles eländig (än?), men så inihelskotta slut i rutan! Jag har ju diverse sjukgymnastikövningar att göra varje dag och jag kan knappt ta mig ner på golvet för att utföra dem – av pur trötthet. Golvet är liksom en dryg halvemeter ner, vilket är för mycket.
Men i morgon är en annan dag!
Säger kroppen vila så vila! Annars brakar man in i väggar och ner på golv.
Sägs väl att det tar en dag per varje tidsskillnadstimme. Du har väl inte varit hemma en vecka än?
Jo, prick sju dagar idag!
Nu ska jag vila!
Zzzzzzz …..
Precis så, HK! Zzzzzz!
(Jag håller på att utreda sekelskiftets damcaféer i Stockholm för ett blogginlägg, men det är stört omöjligt att hitta nåt vettigt!)
Förra sekelskiftet antar jag. Senaste sekelskiftet bjöd mera på tjejgängsfik och just nu befinner jag mig på en spa-anläggning i Gbg. Inte för annat än övernattning och en bit mat.
I restaurangen sitter ”damer ur Göteborgssocieteten” som det helt ogenerat beskrevs i reportagen för inte så länge sedan. Rutinerna sitter som de ska. Stort runt bord med stora avstånd mellan damerna. Förtjusta pip när hovmästaren presenterar menyn. Återhållsamt positiva leenden och små förskräckta handen-mot-munnen-gester när någon avslöjar sådant som man egentligen inte ska prata om men det är ju så förtjusande originellt att det ändå måste sägas. Etc, etc.
Redarnas Göteborg. Följt av de ganska många framgångsrika industrierna bäddar för denna förljugna och pretensiösa stämning på Särö, Arken och liknande anläggningar. Mig passar det inte och jag anar att det är fler som känner likadant. Jag var, utöver en färöing, ensam manlig gäst.
Detta på tal om damkaféer. Men där handlade det mera om att ensamma damer inte kunde frekventera lokaler hur som helst. Nu känns det som om saker vänts 180 grader.
Bara en enda träff i Stockholmskällan på damcafé. Och vad värre är: man har flyttat på Urvädersgränd!
https://stockholmskallan.stockholm.se/post/1887
Informationen är knapphändig men jag tror att man kan få hjälp om man skriver till källan.
Jag har gjort det (skrivit till källan) – men Skogsgurra hjälpte mig utan att veta om det!
(Jättespännande konstpaus.)
Om man googlar på ”damkafé” med k, blir det fler träffar – men ändå väldigt få förklaringar och utredningar och berättelser.
Nu har jag inte alls utrett damkaféfrågan! (Men i alla fall bloggat om den.)