Med pukor och trumpeter och massa länkar på nätet, basunerades den nya kris- och krigsfolderns releasedatum ut i förra veckan. Det är ju jättekul, för sånt kan man skratta åt i fredstid. Som åt BOB t.ex.
Den nya foldern går att bläddra i på nätet, och i den betonas på två uppslag Hesa Fredriks tutanden – vilket jag ju som en papegoja har påtalat i snart tio år att vi inte längre gör. Trots att tyfontutiluren ju sitter på vårt tak och att aggregatet i källaren tar upp sina modiga två kubikmeter.
Projektledaren på MSB förklarar i en tidningsartikel varför foldern har tryckts upp:
– Det finns en rad begrepp kopplat just till krigsfara och militära angrepp som vi inte har kommunicerat till människor på väldigt många år.
I klarspråk: ”peace, love and understanding” har ersatts av ”jävlar, vad som helst kan ju hända” samt ”har vi ens tändstickor hemma?” – men inte för oss här i vårt område. Jag skrev än en gång till MSB, kommunen och Räddningstjänsten, som bollar mina besvärliga tutfrågor emellan sig som en het kanonkula. Jag citerar:
”Jag bor själv i […] och har svårt att tro att behovet skulle vara jättestort kring detta område.”
Kommunen, Räddningstjänsten och/eller MSB har alltså ”plockat bort/stängt av/avaktiverat relativt många tyfoner som i dagens läge, dvs fredstid inte anses behövas och inte heller testas”, fortsätter den i och för sig väldigt trevliga människan som ger mig besked.
Men varför i så fall ge ut denna folder? De ansvariga förklarar:
”Vi lever i en tid där följderna av extremt väder, IT-attacker, terrordåd kan påverka att samhällsservicen inte längre fungerar. Regeringen, som gett MSB uppdraget, menar att informationen också är viktig sett till att den säkerhetspolitiska situationen i omvärlden har försämrats.”
Jamen jamen jamen okej, då får vi väl lita på att våra kompisar inne i stan säger till oss så attt vi hinner springa till skyddrummen? Vänta, var finns skyddsrummen?
Men äsch, eftersom sannolikheten att krigskrisen kommer till vårt område enligt expertisen är ytterst liten och behovet inte är ”jättestort”, kan vi ju sätta oss under ett bord istället.
Finurligt nog finns det ett skyddsrum i ett hus bara två portar från mitt hus. Dock oklart hur många som beräknas få plats där. Det där med att kasta sig i annan fördjupning låter kul, tycker jag. Med tanke på all bråte som ligger på botten i ån utanför fönstret lär det dock snarare handla om att ”förorena närmsta vattendrag”, eftersom jag troligen klockar skallen i en eller annan kundvagn i dyn. Fly mig en Stetsonhatt.
Ursäkta att jag fnissar, Marianne! Men jag såg verkligen framför mig hur du handlöst kastar dig i ån och klonkar skallen i en kundvagn!
Här kan ni förresten se vad Metro illustrerar sin artikel om Hesa Fredrik med. Vad man ska göra om det tutar? Jo, hålla för öronen.
Glömde: välkommen tillbaka Marianne, du sällankommentatös!
Det är inte så ofta men idag var det riktigt roligt på DN:s Namn och Nytt-sida.
Tackar!! Kundvagnen är ärligt talat uppdragen ur ån vid en halvmesyr till upprensning förra året. Innan dess fånstirrade jag ofta på ett gäng änder som trots strömt vatten höll sig stilla på samma ställe stup i kvarten. De paddlade inte som besatta med fötterna; när vattennivån sjönk visade det sig att de givetvis satt på vagnens handtag.
Niklas, det går så många tåg här i obygden (jag tror att det kommer ungefär lika många också), totalt ett trettiotal varje dygn. Så vi bryr oss inte om att försöka pricka in ”rätt” tåg. Det heter ju att ”Det kommer alltid ett nytt tåg”.
I början, som nyinflyttade, var vår främsta förströelse att gå upp till järnvägarna – jag har väl sagt att vi har TVÅ – och titta på den dramatiska bomfällningen. Med pling! Samt påföljande tågpassage. Men nu har vi blivit lite blasé och säger som pensionerade stinsen; Där kommer det ett tåg och det ger jag också fan i.
Marianne, om det var under någon av de vanliga (kalla) somrarna så kan det ju också hända att änderna frusit fast. Då gäller det att rycka ut med varmluftpistolen och frigöra dem. Anka/and med rödkål är gott.
Ivar Arpi hade en tänkvärd betraktelse om detta och liknande dilemman i SvD i dag. Varning: Artikeln kan väcka anstöt hos normalmorala läsare.
Varmluftpistol och Stetsonhatt? Det blir bra. Nej, änderna hade inte frusit fast. Måste komma ihåg att bunkra rödkål inför krigsutbrottet. För övrigt är jag på allvar mest bekymrad över de av allt att döma ganska tomma medicinlagren i landet. Jag saknar egen insulinproduktion i kroppen och lär stryka med strax efter att det egna lagret i kylskåpet är slut, eller har förvarats för varmt för länge (strömavbrott). En helt onödig spänning i tillvaron, me thinks.
”Hello, This is me. Is that you?” Gulle!
Dagens resa från Krylbo till Stockholm gick som på räls och tåget gick som tåget (äsch, förlåt, det bara blev sådär) och jag kom fram precis när det var tänkt. Men stängd mun och otappade väskor tack vare att jag hann läsa Niklas (NoN:s) uppförandekod. Applåderade inte.
Jag hoppas sååå (apropå Niklasses bild) att kåserisidorna och lustifikationerna får hög status och återkommer i dagstidningarna.
Och så en plutteliten knärapport apropå skadan av den 17 maj: idag var jag på magnetkameraundersökning. Kanske får jag domen imorrn.
Rapport!
Den trevlige mannen som nu har gett mig massa information om hur vi inte ska ha nån tuta, återkom nu och berättade att det är Vattenfall som forslar bort
generatorerkompressorer och tutor som inte längre behövs!Nu ska jag kontakta Vattenfall!
NEJ! Gör inte det!
Den där kompressorn behövs i mitt garage. Den gamla har nämligen spruckit. En gul AtlasCopco är preciiis vad jag behöver.
Generator? Har du en sån också?
Oooooooh. Inte generator, shame on me. En kompressor är det.
(Nu när jag har lärt mig skillnaden mellan cement och betong samt sockor och sockar, skulle man ju kunna tänka sig att även generator respektive kompressor hade fastnat nånstans i minnet. Men tydligen inte!)
Så: den är din, Skogsgurra! Come and get it! Numera använder man sig i tutbranschen av elektro…fnuff…kompressorer (?). Den är alltså helt obsolet!
Då byter vi! Tuting mot kompressor. Men tutan vill jag inte ha.
Lite streesigt just nu. Men räknar med att utväxlingen kan ske under den (numera) varma årstiden.
Lysande!
Vattenfall har nu meddelat att de inte alls är intresserade. Vi bryter alltså inte ens mot nån överenskommelse eller lag. YAY!
Nu måste jag köpa en buffé att stoppa in i det snart tomma utrymmet i källaren.
Det är inte så att din källare som tidigare varande en rätt offentlig lokal har egenskaper värdiga ett skyddsrum då? Mestas mesta skyddsrum, typ.
Knärapport!
(Tack och lov klarar knäna sig när jag nu skaver fötterna av mig genom att traska Warsawas gator och lyssna på pappas historier.)
Berätta, Dina!
Om det är tutning vi ska prata, då vill jag påstå att jag har en viss auktoritet på området. Sistlidna helg tutade jag ett hundra tut medelst två stycken tryckluftsdrivna loktutor. Det ni!
Det är nämligen så att här i vår ort har vi en årlig jättestor hambollsturnering för ungdomar som spelas utomhus på ett fyrtiotal planer samlade kring ett par skolor och idrottsplatsen. Det är gemensam tidtagning för alla matcher, och start- och slutsignal sker med tut över hela området.
Det är jag som tutar! Lördag och söndag med totalt 25 matchomgångar med två halvlekar vardera, det blir hundra tut. (Ska erkänna att det blev 99 för mig, Herr M fick vikariera en gång när jag åt lunch.) Jag vetintehuuur många år jag har gjort det där, undrar hur många tut jag har åstadkommit egentligen.
Men jag har ingen kompressor, jag kör med lufttuber.
(Det är inte riktigt alla som bor här i byn som uppskattar signalerna; första matchstart är 7:30 båda dagarna…) (Gick det bra med semikolon där?)
Niklases ”Om tåget kommer” kan kompletteras med:
1. Om posten kommer
2. Om du hittar en parkeringsplats
3. Om du kommer in på vårdcentralen
4. Om du får plats på körrgårn
Etcetera, etcetera.
Tryckluftstuber är ju en miljövänlig variant. Är det därför ni använder dem? Eller av annat skäl?
Det var ju en utmärkt idé, Cecilia N.: jag förklarar härmed Mestas enda skyddsrum som varande min egen källare! Dock är den full av bufféer, så vid krigets utbrott kan vi bara ta emot väldigt små skyddslingar som får plats i besticklådorna.
Japp, Magganini: semikolon sitter mellan två fullständiga meningar, så det var alldeles korrekt!
Jo, SG, vi provade med en kompressor en gång, men det blev fullt med gräs och skräp i nån ventil eller filter, och så var det svårt att orka upp sådär tio meter till tutorna på toppen av en skylift.
Det är inte bra om det inte tutar i rätt sekund vid matchslut må du tro.
Tub är säkrare alltså. Och det gör ju inget om det är miljövänligare heller.
Knärapport?
Knärapporten innehåller än så länge lika lite som väderutsikterna: samma lika, liksom.
Magnetkameraundersökningen som jag gjorde i måndags har inte analyserats än, och knät är SVULLET. Jag ser ut som en häst, liksom. Stappla på det kan jag, men det är bättre för det gammeltrasiga knät om jag har kryckor.
I råttboet ägnar vi oss nu åt odling av sånt som VILL växa, det vill säja alla ogräsfrön som finns i den jord som vi köper och som tittar upp som små gröna propellrar som vi annars har brukat rensa bort. Vi låter dom hållas och kallar denna nya metod för ”Harmoni i balkonglådan”. Förra året började vi så smått med två stora svinmållor. Dom hade sen massor av frön och vinterfåglarna åt en del. Men somt föll i odlingslådan och därför har vi nu en mängd små svinmållor, tätt tätt, lite som terrakottaarmén, ni vet. Vidare har vi tre helt okända, kraftigare saker som kommer upp invid två skrovliga stenar som ligger i lådan; vårt stenparti kallar vi det nu. Vi tycker att bladen på de tre okända ser ut som hallon! Nej som hallonblad, förstås. Om nu de små getingar som äter målarfärg på vårt balkongräcke i stället ville ägna sej att att pollinera, så kan vi kanske, oh fröjd, se fram mot hallon på balkongen. Då får du komma och smaka, Lotten.
Stappla på!
Efter mitt höfledsbyte i noveber kan jag fortfarande bara ”stappelgå”, men med hjälp av en krycka, gå ”normalt”.
Hoppas kunna avstå från sista kryckan inom 2 månader. .
ÖR, det var bl a att se var farfar hade skomakeri och där resten av familjen bodde bak i affären. Samt var pappa och storebror åkte pulka ner mot Wisla. Och massa massa annat. Hann besöka Wroclaw, där de bodde efter kriget, och traska där också. I morgon skall vi hem.
Och så kan jag meddela om att om någon vill utforska gamla civila dokument (typ för släktforskning) bör man kunna tyda gammalryssk kyrillisk skrivstil. (Kunde vi tyvärr inte så det blev inte mycket forskande på stadsarkivet. Tyvärr!)
ÖR, fram för överraskningar i lådorna!
Köpte en bok på Book Depository för något år sedan, ”How to grow a wildlife garden” eller något sådant. Insåg senare att det räcker med att jag låter bli att ansa trädgården så blir den djungel. Kunde antagligen sparat pengarna.
Dina: Bra inställning!
Frances! Polly hette hon på svenska tror jag och hon åt marmelad och det var hon som fick mig att rymma hemifrån!! Har du boken?
Ja! Jag har försökt hitta människor som liksom jag rymde hemifrån till under ett köksbord pga. Polly! (Jag hade Finn-Crisp i min matsäck och de blev alldeles mjuka.)
Jag har fastnat på det där med kontanter. Dels ska man inte använda kontanter och inte ha stora summor kontanter hemma, dels ska man ha kontanter hemma om det blir kris (då går de plötsligt att använda?). Men det ska väl fortfarande inte vara stora summor? Eller ska man gömma dem på inbrottssäkert ställe? Och hur ska man då komma ihåg var det var? Inte förstå.
Fast vi har nog några kilo blandade utgångna mynt från lite varstans i världen. Vem vill ha sådana?
Och knäröntgenen nu då?
Till under bordet har jag nog aldrig rymt, nej.
Mina rymningstankar inspirerades av Pelle som flyttade till Komfusenbo för att han var orättvist anklagad för nåt. Komfusenbo var (tolkade jag det som i alla fall) ett utedass. Så till vårt stora utedass skulle jag rymma, till den bortre ingången på framsidan, för den var det aldrig någon som använde. Problemet var dock att jag aldrig blev orättvist anklagad för något jag gjort. Jag blev ju inte ens anklagad för det jag faktiskt gjort. Ett barndomstrauma!
K. Du visade tidiga tendenser att dra dig undan på otillgängliga ställen. Vår (oftast, väldigt ofta) milda moder kunde inte hitta dig vid något tillfälle när vi vistades på Naturreservatet.
Till slut hittade hon dig, uppkrupen på vedhögen i den gamla timmerladan som man brukade arkebusera människor mot.
Hon undrade vad du gjorde där uppe? ”Jag är Tassaren av Ryssland” förklarade du. Och så var det bra med det. Du fick troligen fortsätta att tassa.
Akut språkfråga!
Om nån säger sig minnas nånting och faktskt minns rätt. Va säger man då?
Rätt minnt? Rätt munnit? Eller nåt annat? Jag inser att båda mina förslag är urdåliga. Men vad säger man?
Jag skulle såga typ ”rätt minnet” (enl mig)
Rätt ihågkommet?
Språkakuten låg och sov, men håller med Christer!
Ja, det kom jag på i natt. Ihågkommet väckte mig. Alldeles annat ord, alltså. Jag var nog lite trött igår.
Vad kallas det när ett ord blir ett annat ord när det står i supinärt preskeflektum?
Jag jag kallar det nog omskrivning, omformulering, workaround, hoppa bock över problemet, eller nåt sånt
Rätt ihågkommet SG. Och döm om min förvåning när jag många år senare hittade boken Tsarens vedbod ”en berättelse för ungdom” av Carl-Göran Ekerwald. Den kom ut många år efter min karriär som Tassaren av Ryssland, så det kan inte ha varit därifrån jag fått idén.
Och nu går jag och grunnar på en språkfråga. Varför säger man (för det gör man väl?) att man gjort något med sina bara händer? När man egentligen menar att man bara använt händerna och inga verktyg.
Povel Ramels egen participform av ”minnas” på hans gravsten.
Povel formulerade några andra olika varianter av versen, men den han själv återgav i ett TV-program tror jag löd:
”En studsig liten sockerboll
av glada visor spunnen
– så vill jag man ska minnas mig,
just så vill jag bli munnen.”
Om Vitterhetsakademien tar över utdelandet av Nobelpriset i litteratur, så kan väl Svenska Akademien kallas för Bitterhetsakademien?
Ni vet väl att Sara D. är ledamot ävenledes av Vitterhetsakademien. Spark i häcken på …
NEJ! Det visste jag inte! Vad KUL! Nu kan det bli åka av!
Nu vill jag inte längre bli invald i Akademien. nu vill jag bli invald i Vitterheten.
Tack! MagnusA
Då känner jag min övertygelse om min egen förträfflighet stärkas till nära olidlighet. Mitt förslag – så nära Mästarens!
Åsså vädret. Och en del annat. Undvik mig de närmaste dagarna. Odräglig och Jettejobbig är mina förnamn.
[…] Här finns bakgrunden till detta agerande – men i korthet: vår tyfon (beredskapslarmet) har inte funkat på drygt tio år och ingen instans, myndighet eller brandman vill kännas vi den. Så Skogsgurra fick själva kompressorn som står i källaren. (Jag tror att det kan liknas vid att jag ju tar emot all världens uppslagsverk som annars hamnar på tippen. Av barmhärtighet liksom.) […]