Hoppa till innehåll

Vad är väl en brevlåda?

Knirk, knarr, knaster, lät snön under mina fötter när jag gick till pappersinsamlingen idag. Det var kartonger, konservburkar och opantiga glasflaskor som ska till himlen fara. Jag gör som jag blir tillsagd och slänger enligt konstens alla regler sånt som slängas ska. Och så spilldräller jag alltid lite fil på vantarna.

På min återvinningspromenad säger jag som vanligt hej till brevlådan. Jag vet inte hur många brevlådor jag har sagt hej till under mina år på jorden, men jag har alltid fascinerats av det faktum att brevlådorna står där de står och suger till sig alla människors handknåpade brev med påklistrade frimärken.

– Hej brevlådan, säger jag.

Brev- och postnördar har kommit överens om att det var författaren Jonathan Trollope (1815–82) som faktiskt uppfann brevlådan – den som man stoppar utgående brev i. Dock sägs han ha ångrat sin idé eftersom han hade en redan på den tiden synnerligen gammaldags uppfattning om vad kvinnor hade för roll här på jorden.

Karln kunde ju gömma en hel brevskörd i skägget.

– De ska verkligen inte ta sig friheter och som vanligt folk (ergo män) gå omkring och skriva brev som kan postas och skickas till vem som helst, för då kan de ju kommunicera helt okontrollerat med pöbeln!

Sa Mr. Trollope och vred sina händer när kvinnor helt utan att fråga någon om lov – eller ens be sin make om ett frimärke – kunde skicka brev.

– Skicka brev! Utan att ens deras föräldrar visste vad de gjorde! kved Trollope och ville sparka omkull denna vackra tingest som på hans anmodan hade tillverkats.

Vän av ordning kan finna många andra som uppfann liknande brevinsamlare, men Trollope – som ju ångrade sitt tilltag – har fått mest uppmärksamhet.

Tillbaka nu till vår brevlåda här i området.

Men … vad den ser ledsen ut. Fopollsklistermärken om att man ska hata både Bajen och AFC samt en sliten postlogga muntrar inte upp.

Här har vi nog ett varumärkes totala förfall. Postens. Hejdå, lutande brevlådan!

Share
Publicerat iBloggen

35 kommentarer

  1. Magganini

    Kan det här vara tillfället när man en gång för alla får artbestämningen klargjord? Kan vi bekräfta att det som beskrives här alltså är en brevlåda, och det man pulsar iväg till om morgnarna för att hämta tidningen är en postlåda?

  2. Javisst!

    Brevlåda enligt SO: ”upp­hängd, lådliknande an­ordning där brev samlas upp för vidare befordran”.

    Postlåda enligt SAOL: ”privat brevlåda”.

    (Och jag har trots att jag har känt till detta i tusen år fortfarande inte vant mig.)

  3. Magganini

    Just det. Som jag alltid har trott.

    Men alltså – en postlåda är då en privat upphängd, lådliknande anordning där brev samlas upp för vidare befordran.
    Ja… det är klart. För vidare befordran in i tillhörande hus dårå.

  4. Jag försökte hitta ett klipp från Äppelkriget men får bara tips om vad man ska göra om katten bajsar utanför lådan.

  5. Utanför kattlådan alltså. Jag tror inte att man behöver göra så himla mycket mer än vara belåten om katten bajsar utanför brevlådan.

  6. Brid

    Vi har flyttat på betydande mängder snö. Jag blev lite trött. Man är inte van när man bor i lägenhet. Men det är alltid trevligt att upptäcka att man Faktiskt Kan.

  7. I vår förening förmodas medlemmarna flytta snön själva.

    * Problem ett: Han som såg till att skaffa en snöslunga har ruttnat på hanteringen och det finns ingen som vill ta över, eller ens kan hantera den. Folk får flytta manuellt, vilket iofs är lätt gjort i dessa dagar med pudersnö. Men sen…

    * Problem två: Att sanda är osexigt eller -manligt, så ingen gör det utom fläckvis utanför den egna porten, eller han som sandade en sträng från sin port till sitt garage. Skulle någon halka och bryta lårbenet så gör det inte så mycket, eftersom styrelsen har en kollektiv ansvarsförsäkring.

    * Problem tre: Alla som vill kan faktiskt inte. Det här är en 55-plusförening med allt vad det innebär av krämpor och rollatorer.

    Ergo: Vissa dagar är många faktiskt innestängda i sina bostäder. Med min dåliga rygg och mina usla höfter är jag snart en av dem.

  8. Brid

    Det är förstås olika i olika föreningar. Vi hyr in personal som sköter snöskottning och sandning vintertid, det grövre trädgårdsarbetet annan tid och trappstädning alla årstider. Det finns snöskovlar så alla som ids kan skotta lite när personalen inte hinner med, och det görs rätt så flitigt. Ett antal huvudsakligen äldre damer sköter också rabatterna på frivilligbasis. Jag vet inte om det har funnits personal hela tiden eller först när medlemmarna börjat åldras: de som har bott där hela tiden är i allmänhet omkring åttio nu, de som inte har tagit slut.

    Svägerskans hyresrättshus i Stockholmen drivs däremot så att de boende ska dela på gräsklippning och trappstädning med mera, vilket betyder att svägerskan gör mer än sin andel.

  9. Olle Bergman

    En gulnande låda
    för post som ska ut
    är sorglig att skåda
    när den ställt sig på lut.

  10. Vår förening bildades -92, under åren när alla subventioner till nybildande försvann. Månadsavgifterna blev ohemult höga (och vår lägenhet ganska billig i inköp -99). En slags snålkultur grundades. Ingenting fick kosta, alla skulle göra allt och snöröjning och sandning avbeställdes. En 80-årig kvinna som hade synpunkter på sandningen fick faktiskt höra att då fick hon väl göra det själv.

    Rabatterna i vår förening är annars ett kapitel för sig. Den tjusiga trädgårdplanen övergavs av entusiaster som i stället pimpade rabatterna utanför sina portar. Det ser ganska olika ut, kan jag verätta.

    Den nuvarande styrelsen har inte ens en skugga av den dåvarande kvar, men en helt annan inställning än den förra. De ska härska, inte stötta. Två personer har hoppat av sedan den nya ordföranden kom till. Valberedningen har inte en tanke på att jag skulle in, eftersom de vet att jag skulle lämna under första mötet.

  11. Tillbaka till snöröjartemat igen?

    NYC var lamslaget av snö för några år sedan. Tror det var 2014. Det slets med diverse otjänliga redskap när jag och kollegan Lars kom ut på gatan.

    En man hade fått en snöslunga sig tilldelad. Men ingen visste hur den skulle startas. Kollegan öppnade bensinkranen, chokade och startade. Snöslungemannen prisade sin gud och frågade om vi kom från Nordpolen?
    “Ja, så gott som”

    Men här hemma är det grannarna som stjäl vår snö. Vilket visar att ingen är profet i sitt hemland.

  12. Nu har de kapat lite på min driva för sikten ut mot gatans skull.

    Men vet ni?
    Det snöar! Ymnigt!
    Håll upp, Gryta!

  13. Lille Maken

    Och här har fåglarna hittat tillbaka till vår trestjärnors balkongkrog. En koltrast, två stora nötskrikor, små talgoxar och blåmesar fröjdar vi oss åt att se.

  14. Då blir det till att kolla i Guide Pipelin, då. Spännande.

  15. Tittut, här är ni ju!

    Jag har sedan i onsdags redigerat och korrläst non stop – dels massa basketpapper, dels massa musikpapper och nu ska jag skriva en text om rättstavning. Äntligen är jag ikapp i jobbhögarna efter sjukan, och kan då konstatera att det är då för väl att ingen kontrollerar ordningen jag har runt om mig.

    För den är obefintlig.

    Enjoy: senaste artikeln på ord.se, där jag fick ordet “testikeladvokater” censurerat.

  16. Ökenråttan

    Men jag får säja att fåglarna har inget fint sätt på tallrikskanten. Nu har jag skapat ett städredskap för att mocka efter dom där på vår lilla uteservering.

  17. Christer, the Long Distance Personal Trainer

    Tuuut!

  18. TUUUUUT!

  19. Ninja i Klockrike

    Salig Maken kom hem med en gedigen snöslunga i plåt lagom till snövintrarna i Eken slutade vara snövintrar och övergick till vanliga vintrar. Därföre hanns inte slungan användas och dess handhavande meddelas familjen. Under åren som gått har den sakta närmat sig syrenbuskaget och lutar numera betänkligt.
    Snön har barmhärtigt lagt sig över den, och man kan bara se en liten bit av handtagen. Hela bråten har den där gammaldags, mörkröda färgen som redskap plägade ha förr.
    Vi skottar med skyffeln små gångar till grinden, soptunnorna, bilen och brevlådan. Rullatorbreda gångar.

    Någon postlåda har vi inte, vi får våra brev i brevlådan.

  20. Färdigtutat för dagen.

    Jag har nu läst artikeln ovan. Håller med om åtskilligt, men partners? Jag säger nog en partner, flera partner, eller försöker undvika ordet (i teknisk text vanligen genom att ersätta med “part”).

    Och “muffinsen”. Däremot är singularformen i familjen vacklande: ett muffin, eller ett muffins, eller en eller ett muff. Eller “ett sånt där bakverk”.

  21. Lottens taktuta är inte med i gamet längre, och Stockholm blev utan häromåret. Någon hade glömt att aktivera larmet. Så mycket för MSB.

  22. Lotten. Den kanske hamnar i vår sommargrannes xxxx-låda. Den börjar så här dags på året bli väldigt full och kokar i likhet med Cecilias gryta över. Men någon sötgröt är det inte. Snarare pulp, sånt som Sverige exporterar.

    Vår ståtliga låda, som vi övertog vid inflyttningen är en maffig pelarliknande grunka som tål både snöplogens härjningar, kollision med skotran och dynamit. Förre ägaren satte upp den sedan ungjävlarna sprängt den gamla som straff för att han inte lät dem snedda genom vegetationen på tomten.
    Dessa ungjävlar har numera blivit aktade medborgare som skyggar lite när xxxx-lådor kommer på tal. Man anar fragment av ansvar växa fram.

  23. Christer tLDPT

    Vadå för musikpapper? Behöver du faktagranskare?

  24. Oooh, tackar som frågar, Christer, men det behövs inte; det är en numera korrläst fotobok med massa text (300) sidor om musikfenomenet som ägde rum i Katrineholm på 70- och 80-talen. Boken heter ”Rockholm” och är alldeles förtjusande. KSMB, anyone?

  25. Christer, the Long Distance PT

    Jag sjunger som jag vill!

  26. Ökenråttan

    Aha. Ivan Boring sticker upp.

  27. PK

    En slemmig torsk.

  28. Kanske till och med en pirål?

  29. Finns situationisterna med i boken? Guy Debord? Någon liten rad eller fotnot?

  30. Men alltså, snö! Jag har vant mig vid att ha det så här ju!

  31. “Stackars” dig, Niklas.

  32. Läkardilemma:
    Tvåårskollen avlöpte så att säga “Cum Laude” – levern OK.
    Den stackars doktorn fick ett problem när jag berättade att jag ersatt *lk*h*l*n med tobak. Automatiskt fördömande ersattes så småningom med viss acceptans. Och när han fick klart för sig att komsumtionen var blygsamma tre, inte paket, utan cigaretter om dagen så tyckte han att jag, med tanke på att jag nog snart ändå hamnar på skroten, gärna kunde fortsätta.
    Men så var han förstås tysk, också. Där tänker folk fortfarande med lite mer än förlängda märgen.

    Niklas, du äter väl inte av den där gula snön?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.