Efter tre nätter i en polsk konstnärs studiolägenhet som hade kostat tiotusen per natt i N.Y. men blott 250 kr per natt här, har jag lärt mig att
- beställa Übertaxi utan efterföljande ågren
- åka spårvagn
- inte gå mot rött
- ignorera sura affärsbiträden
- uttala ”kärlek” på polska [miwåschtsj]
- inte falla i gråt vid åsynen av gamla vackra hus som är obebodda och bara förfaller.
– AHA! Czesław Miłosz!
Men nej, inte alls. Nej, kärlek stavas miłość och uttalas med dubbelt sj-ljud, medan Miłosz har ett enkelt. Det dubbla ljudet är lite som att säga ”dusch-tjosan”men hoppa över du och osan.
Hoppsan. Nu sa det bzzzzzzz på dörren.
Vi öppnade lite oroligt för vi ska ju inte checka ut förrän senare idag. Där stod en arg kvinna och gestikulerade och vrålade på polska. Mycket underligt.
Jag snabböversätter nu eftersom jag är en jävel på polska efter dessa tre dagar:
– VAD GÖR NI HÄÄÄÄR? Herrejösses vilka idioter ni är. Jag måste få (här fortsatte hon att skälla på oss) …
– Sorry, we don’t speak Poli…
– Kolla nu här när jag visar er hur dörren går att öppna och hur ni kan gå ut genom den utan problem. Jag kan hjälpa er! (Och så fortsatte hon att skälla på oss.)
– What? We don’t…
– Idioter! Jag har varit med om det är en, två, tre, fyra gånger och detta är droppen! (Skällsvadan fortsatte.)
– Sorry, we don’t understand.
Vi ringde snabbt till en polsk kompis för att be om översättning. Han heter Grzegorz och ser ut som Robban Broberg.
Man kunde tro att det var googletranslate som sög information ur detta med klockslag och dörr. Att hon varit med om det en, två, tre eller fyra gånger känns lite mera lottenskt kreativt än googleinkompetenskt.
Och nu till något helt annat:
Sommarens utekrukor flyttade in i “kuvösen”, ett högst oisolerat ställe, men söderläge och stora fönster, fast med stora glipor både här och var.
Pelargonen ser nu rätt plågad ut, och amaryllisarna likaså.
I förra huset fanns ouppvärmda men isolerade källarrum med fönster, men icke här. Här finns en mörk matkällare.
Tips?
Jag har ingen större erfarenhet av pelargoner, men anar att den skulle dö chockdöden om den bara skulle flytta in i värmen.
I Råttboet ställer vi pelargonkrukorna i västerfönstret i Lille Makens arbetsrum och slår av elementet. Klagar han över kylan får han ta på sej en bussig ylletröja.
Studiolägenhet med egen .städerska! Och till det priset!
Gratulerar till fyndet
Vår lägenhet har funster i SSO och NNV. Pellisarna klarar sig lika bra i bägge lägena som de som står i förrådsytan med belysning med timer, en svindyr växtbelysning.
Min mor övervintrar pelargoner mm i mörk matkällare. Fördelen med mörkret är att man inte alls behöver vattna under vintern.
Efter påsk någon gång, när vi börjar vara på landet igen, få de flytta upp på husets ouppvärmda (och dåligt isolerade) glasveranda. Då börjar de få lite vatten också.
Semmelmummel, semmelmummel, semmelmummel.
Vad menar jag?
Alls intet, inte ett smul, utan puder på toppen.
Robust, rustikt, menageri, bedrägeri.
Platt intet, platt alls.
I mörkret, längs in dväljs små råttor.
Ninja, jag gissar på saffran. Med eller utan semlor.
Några små duktiga entreprenörer sålde heroiska mängder saffran till oss. De kom till dörren och hade det i små burkar, jag tror åtta gram sammanlagt. Här ska bakas.
Nu när Robban Broberg dyker upp här vill jag lansera tanken att hans visa ”Jag måste hej, jag måste hej, jag måste hejda mej, när jag ser en tjusig tjej” får bli ett rättesnöre för dom killar som har svårt just för att hejda sej i damsällskap.
Robbansången blir bra! Gärna kombinerad med en app-app-app!-app, som frågar hur genomtänkt det man håller på med är. Till exempel när karlar gör klumpiga närmanden eller får för sig att skicka otrevliga bilder. Men den ska också kunna användas vid impulsköp och alltför hetsiga FB-inlägg. Någon som är haj på ai får idén gratis av mig, för vidareutveckling.
Karin! Registrera genast varumärket app-app-app!-appen!
Jag har en idé på en omvänd metoo-hashtag, där man kan berätta om situationer där den initiativtagande parten har gjort rätt. Sådana som har föreslagit något, fått nej och backat. Varit försiktig i känsliga och tveksamma situationer, t ex vid stor åldersskillnad, berusning eller maktställning. För majoriteten av alla människor (män och kvinnor) vet precis var lagliga och moraliska gränser går, och har inga problem att elegant backa om det behövs. Främst skulle jag vilja att de snubbar och snubbor som oroar sig för att flörten som konstart hotas av metoo kan få lite inspiration.
När alla springer åt samma håll och utan urskiljning skriker samma sak så leder det sällan till något gott. Det finns ganska många historiska exempel på det. I mindre och större skala.
Akademiens problem betraktades för inte länge sedan som något normalt. Av många som lite pikant och snudd på charmerande. Litteraturen har ganska många exempel på detta. Från grekerna och romarna till Decamerone och rätt många andra författare under det senaste seklet.
Ska alla dessa böcker nu rensas ut från hyllorna? Som Astrid Lindgrens eller Karl Mays och många andras?
Piratens noveller och romaner – kan vi tillåta dem?
Exakt så, Skogsgurra. Jag läste för ganska prick ett år sedan Bombi Bitt och jag, och kunde faktiskt under vissa beskrivningar inte ens njuta av språket för att skeendet var så läbbigt och – i mina moderna ögon – föråldrat. (Kommer inte ihåg vad det handlade om nu, men kjoltyg och kvinnfolk var inblandade.)
Ska den ”tillåtas”? Självklart.
Kan man läsa den utan att reagera över tidens flykt? Nej – men det är ju bara bra!
Kommer ni ihåg diskussionen om Enit Blyton – skulle hennes heeeeemska böcker kunna lånas på biblioteket trots att de var så banala? (Nej, sa överheten.)
Det var troligen kalaset vid möllan, ”den trettande”. Där Eli inte kunde slita sina ögon från det groteska kärleksparet. Men det ser jag mest som en målning med bred pensel och grälla färger. Och visst förekom och förekommer grov erotik IRL och i litteraturen. Mången sätter därpå värde medan mången blir av tanken sjuk.
EWB (hon med det lättförvrängda namnet) och fru Wachenfeldt generaliserade länge. Nu är det många, många som generaliserar. Att tillskriva en grupp människor (vi, dårå) en viss egenskap kallas i vanliga fall för fördom. Nu verkar det kallas rättvisa och moral.
Kan det inte ha varit. Den groteska scenen utspelas i Bombi Bitt och Nick Carter.
Hyttis hälsar lite matt från sitt hörn. Vi är på väg söderöver och blev lite entusiastiska vid frukosten.
Rensning i böcker och bland böcker var väl nåt som ägde rum i statsbildningar som vi nu i efterhand hjärtligen ogillar. Ska vi gå i deras fotspår nu, dårå?
När man förfinar ett system, oavsett om det är ett datorsystem, en värderingsgrund i ett företag, lagstiftning i ett land eller ett ledningssystem i en organisation så går man från grovkornigt till finkornigt. Först löser man de stora problemen, sen jobbar man med fel, buggar, inkonsekveser, hur specifika situationer ska hanteras, problemlösning och lägger till funktioner som gör att systemet fungerar bättre och uppfyller behoven. Inga system är statiska, liksom allt annat rör sig omvärlden och våra behov, och systemen följer med.
Ett land bestämmer att man inte får döda varandra och lagstiftar mot det. Och så detaljeras lagstiftningen och moralisk uppfattning för olika situationer. Gills det om det var i nödvärn? Av misstag? Anses det vara grövre om personen led? Om det är ett barn? Om det var planerat? Om det riktas mot en minoritet? Ska en kvinna som dömts för att ha mördat sitt barn nekas stipendier till en högre utbildning eftersom det inte är moraliskt rätt att belöna en person som har begått en sådan förkastlig handling?
Våldtäkt är olagligt och moraliskt fel. Men om han eller hon sa ja först och sedan ändrade sig? Om det faktiskt inte var en fullbordad våldtäkt? Om någon hotar med våldtäkt? Om någon tvingar till sig annan form av beröring? Om motparten går med på beröring mot någon form av belöning, till exempel stipendier eller förmåner i arbetslivet? Vad anser vi om situationer där motparten är i beroendeställning? Är det okej att offentligt hylla en konstnär som har begått sexuella övergrepp? Hur ska vi hantera konst som delvis bygger på situationer som merparten av våra medmänniskor idag tycker strider mot allmän moral?
Dessa offentliga diskussioner är viktiga för att vi ska kunna slipa och justera våra värderingar.
Vissa situationer beskrivs i lagstiftningen, vissa områden strider mot vår moral, och vissa är vi inte ense om ännu. Situationerna befinner sig i gränslandet mellan vad som är accepterat och vad som är tvivelaktigt, och ju mer vi använder regelverket, desto fler områden som vissa tycker är petitesser eller helt okej bara för ett par årtionden sedan är det många som vill ta upp och granska och inkorporera i en uppdaterat system. I detta arbete med att uppdatera och förfina systemet kommer även situationer och lösningar att diskuteras som majoriteten tycker är stolliga. Men de hör också hemma i diskussionen.
Att kritisera ATT många människor opponerar sig, eller ATT det finns åsikter i marginalen är inte så konstruktivt, tycker jag. Däremot ska vi förstås bemöta åsikterna och tillsammans hjälpa till att förfina vårt system.
Orangeluvan är en klok tant.
Jag har läst några bra skildringar, just om det som Orangeluvan efterlyser. Beskrivningar av bra situationer, där det funkar som det ska med flirtandet, eller icke-flirtandet, med ömsesidig uppmärksamhet på vad som är OK eller ej, som komplettering till berättelserna om när det inte funkat. Jag borde ha samlat på dem, men det har jag förstås inte gjort. Men ”te-riktlinjerna” kan ge lite vägledning. https://www.youtube.com/watch?v=5ujBoQSwFX0
Bra, Orangeluvan! Ganska precis som det arbete med lean production som jag just sitter och skriver om. ”Kontinuerliga förbättringar genom iterativa processer”, typ.
Och apropå ingenting annat kommer här en bild på vår Brian, som idag har varit medlem i vår familj ett år och en dag.
Åh vilken fin Brian! Grattis på födelseannandagen! Jag är övertygad om att han är hur bra som helst tack vare lika kontinuerliga som positiva iterativa processer!
Lean moral genom iterativa processer – en tvärvetenskaplig betraktelse.
Orangeluvan, så elegant och välformulerat!
Tack.
Nu har vi landat (vi har aldrig lämnat jordens yta, men man säger ju så ändå) i Köpenhamn och har en evighet av tid tills i morgon bitti då jag ska infinna mig hjälpligt klädd, skrubbad och nykter och med ett antal pärmar försedd för att köra ett seminarium för danska folket. Efter ett par meningar kommer alla att ropa; inte ’Bra, det vill vi höra!’ utan ’Can’t you speak English, please?’ Jag tycker att det är en konstig situation. Vaffan har vi begreppet Skandinavien till om vi inte ens försöker förstå våra tätt besläktade språk?
Och – Vaffan har vi EU för? Med omställning från 220 till 230 V och allt (Ehrenmarks favoritindignationsord) när England (som jag trotsigt skriver, lite trött på pekpinnarna) inte vill vara med? Nä fyffan. Och då betraktar jag mig ändå sedan urminnes tider just som europé.
Byter ämne
Beträffande de senaste timmarnas diskussion så undrar jag hur Niemi tänkte när han skrev Koka björn. Jag har bara hunnit drygt hälften och hoppas slippa spoilers men hittills har jag tagit del av en massa ingredienser ur Luvans resonemang i boken.
Boken handlar om våldtäkt och dödsfall. Den ger också olika personers tankar om detta och, det viktigaste, hur majoritetens självsäkra och självklara domar i olika saker vittrar sönder men ersätts av andra lika självsäkra och självklara domar.
Det gäller även Prosten, som inte nämns vid namn men utan minsta tvekan är Laestadius. Han dömdes ut av samhällets stöttepelare (landsfiskalen, länsman, kolleger, brukspatroner och affärsmän) men framstår i Niemis bok som en rätt så schysst kille som visste var han hade sin handduk. Jag har ingen aning om hur det kommer att gå. Och läser ivrigt vidare. Jag tror att jag lär mig av boken. Eller som Manuel säger ”I learn it from a book”
Vår elektriska tandborste blev färdigladdad flera timmar tidigare i 220V-miljön i Los Christianos än den gör i 230V-miljön hemmavid. Detta är på sitt sätt vidimerat av två laddningar under vår vistelse där. Första gången trodde vi faktiskt att något var fel, men det var det inte. Laddningarna räckte lika länge som vanligt. Lite mysko, må jag säga.
LarsW: Delar du och din kära sambo på en tandborste? Gulligt på nåt vis …
Vi har var sin borste till en tämligen vanlig Braun med utbytbara just borstar. Så gulliga är vi.
Personligen bryr jag mig inte om det heter England eller Storbrittanien, fast de som bor i landets olika delar har tydligen bestämda uppfattningar i frågan.
Men så tänkte jag att man kan ju använda UK också, om man översätter det. Men då säger vi ju Förenade Kungadömet. Blir inte det fel?
Ett kungadöme som är förenat? Nu blev det allt vajsing i de klockrikiska synapserna.