– Öh, mamma, idag hände nåt kul på bussen.
Sa Tjugoåringen medan jag slet bort telefonsladdar som inte har varit i bruk på fem år eftersom de plötsligt hängde fritt när socklarna plötsligt såg förjävliga ut och skulle bytas ut.
– Mhm.
– Bussen skulle in i en rondell … eh, jag menar cirkulationsplats.
– Språkpoliserna tackar dig för ditt korrekta termbruk, sa jag och slet loss sladdar så att tapeterna rök all världens väg.
– Varsågod.
– Kolla så det ser ut! sa jag och visade upp en grön tapet.
– Jo, i alla fall så stod en bil inne i ronde… alltså på vägen där bussen skulle köra. Med varningsblinkers på.
– Mhm, så konstigt, sa jag och pekade på den gula tapeten.
– Så när vi i bussen skulle förbi den blinkande bilen, kom vi för nära. Så bussen liksom körde in i bilen och skrapade så hårt att dörren bändes upp.
– Bussdörren?
– Japp, och när en bussdörr är öppen, finns det en automatspärr som gör att den inte kan köras.
– Så …?
– Vi stod stilla och bussen sa wrooom wroooom wroooom och då gick jag fram till chauffören och sa till henne att dörren ju var öppen och att hon liksom hade krockat.
– Hade hon inte märkt det?
– Näe. Och då stod vi där. Alla i bussen ba … tittade upp från mobilerna.
– Men ni måste ju ha spärrat hela rondellen? sa jag, som nu hade släppt alla telefonsladdar.
– Cirkulationsplatsen. Ja. Kolla, så här.
Sa Tjugoåringen och ritade sitt äventyr i Västermarksrondellen i Eskilstuna.
– Wow. Kunde dom som kom bakifrån köra förbi?
– Ja, små bilar körde förbi på höger sida. Men stora bilar och bussar kunde bara stå bakom och vänta och inte göra nåt.
– Men härreg…
– Så då gick jag ut och lyfte bort den blinkande bilen, sa Tjugoåringen.
– Va? Vilka? Vem? sa jag med uppspärrade ögon eftersom jag vet att Tjugoåringen är stark som en häst – men inte kan han väl lyfta en bil ensam?
– Det var jag och tre män som inte talade svenska. En afrikan, en arab, en tysk och …
– Bellman?
– Nej, Bergman.
Här tog vi en behövlig paus och skrattade så att vi fick torka tårar.
– Berätta mer!
– Då hade det bildats en lång kö av stora bilar och massa bussar. Ur bussarna klev alla chaufförer som ville hjälpa till, och jag tror att de valde den med mest erfarenhet som liksom fick backa loss bussen. Precis som när jag kör släp.
– Jättesvårt.
– Jätte. Och så när vi hade kommit loss, klev vår ursprungliga chaufför på igen och den erfarne gick tillbaka till sin buss.
– Hur lång tid tog det här?
– Vet inte riktigt … men när vi kom till nästa busshållplats mötte vi tre bussar som kom i rad för att de hade fått vänta.
– Oj! Kanske 20 minuter?
– Mhm. Ska du ta bort telefonjacket också?
– Japp.
Så återgick vi till våra vanliga bestyr. Spagetti och köttfärssås, så många gäster som möjligt och en spansk svärson som har fått en mask som han kan träna kondition med – den stryper syreflödet …
Oj. Lever du, Lotten?
Jag har förresten för mig att någon nångång sa att jack som i telefonjack har genus utrum. Har någon mer hört det?
Och pip och vink, förstås. Hur går det med den liggande dansen, Annika? Majlis
Försiktigt med svärmor, Julian!
Många färger blir det i ett äldre hus.
Jag tror det har varit gröna tapeter i vår hall en gång.
Sen, när tapeterna har kommit och vi fått ändan ur ska vi bli av med den fula svart-vit-gråa tvärrandiga tapeten i sovrummet och sätta dit en med mjukt gula blommor i nåt som ser ut som akvarellmålning.
Fast jag hävdar att det inte är egentliga tapeter utan glasfiberväv. Så mycket mer praktisk än tapeter. Kunde bara målas över när den var smutsig eller tråkig.
Satt dessutom som berget, inte ens mina kaniner fick tag på några hörn att tugga i sig.
Typiskt 70-tal.
I mitt kök sitter det elegant fiskbensmönstrad glasfiberväv. Obetydligt snyggare.
I mitt flickrum fick jag ljusgröna vinyltapeter. Äkta plastic.
Och så samlar glasfiberväven skiten i nederhörnen av mönstret på ett mycket elegant sätt. Med tiden tonar väggen in i grått. Har man glasfiberväv i köket kan det bli en lite brungulare och fetare nyans.
Vi har alltid bott i tidskapslar men det fattar vi inte förrän det blivit ett museum av den. Å då flyttar vi. Det händer regelbundet. Vart fyrtionde år. Ungefär.
HK vad kostar soppan?
Diesel kostar ca 0,94 €/l i Andorra. Pastis ca 7,30 €/l.
Och hur mycket drar ni, respektive?
Bobilen Bodil drar 0,85 – 0,95 l/ mil, mer på motorväg. Jag drar väl 0,5 dl per dag plus vatten, mer vatten och öl om det är varmt.
Vi har efter sexton år fortfarande rosa sovrum (någon liten flicka bör ha haft det som sitt rum före oss). Man vänjer sig vid saker.
Pip och vink, Annika!
Då känar (nystavning i ekonomkretsar) man hyfsat på att tanka där. Om KSHB sedan drar 0,65 (på motorväg) så blir det ännu bättre. Och hyfsade hotell brukar vi hitta mellan 50 och 80 €. Ibland lägre än så. Fast det är klart – på Kempinski spricker kalkylen redan på garagekostnaden.
Nu lever jag igen! (Fast jag dog ju en stund igår på den internationella svärmorsdagen.)
För övrigt skrattade jag stort och gott åt drivmedelskommentarerna ovan. Tihi. (Fast det där var ju bara ett litet fnitter.)
SAOL tycker som jag att det heter ”ett jack”, medan SO säger att det även funkar med ”en jack”. (Såååå underligt det kändes att skriva det.)
Lite som en/ett paraply och en/ett apelsin. Alltid lika roligt att ta upp invandrarkollegorna.
Sedan fortsätter vi med HÄLSA på och hälsa PÅ.
Stegen på stegen och tomten på tomten är också roliga konfunderingar.
Petra: HÄLSA på och hälsa PÅ. Ja, vi kan inte hälsa PÅ hos Annika. men vi kan HÄLSA på henne på avstånd med pip pip och vink vink. Och det gör vi! Och önskar henne hälsa.
Hej Petra – välkommen tillbaka, sällankommenterare!
Ja, nu måste jag också vinkelivinka till Annika!
Pip, pip!
Tjugoåringen Oskar = Hulk! ♥️♥️♥️
Invandrarkollegor, var det. Det här relaterade jag i båset för några år sen:
”Annars hade jag en rätt så gullig upplevelse på jobbet häromåret när jag en junidag ropades in i en redaktionslokal bemannad av ett antal till åren komna 20- utlandsfödda. De var brydda, säger brydda, av att vi i Sverige sjöng julsången ”Små Grodorna” även till midsommar.
-Danslek, svarade jag. De glodde tvivlande, men trodde mig till slut.”
Slarvigt skrivet, men de var alla i åldern 20-25. Det tog lite tid att förklara, och journalister som de var dubbelkollade de nog mina utsagor.
Upptäckte just att det sista ordet i bloggtexten är ”syrefödet” – ska det inte vara ”syreflödet”?
Groomen undrar vad som hände med alla de papper som normalt ska fyllas i vid alla olyckor. Borde ha tagit betydligt mer än tjugo minuter, säger groomen.
Tack Brid, det är klart att födet med syre borde vara ett flöde! (Jag korrar.)
Enligt Tjugoåringen fylldes inga papper i nånstans – kanske slipper man det när man har en tidtabell att tänka på?
Den tidtabellen var nog redan rejält spräckt. Min egen tidtabell innebär att jag ska vara i Blacka (Skär-dito) om fem timmar. Borde nog ha dragit i går kväll. Man lär sig aaaldri.
Nu ska ni få höra nåt konstigt.
Vi har hittat en snickare som kommer när han ska och inte glömmer några verktyg hemma.
Kan han snickra också? Senast vi hade en ”snickare” i huset tror jag det var en förklädd långtradarchaufför.
PK! Äntligen!
Bilisten fick nog en liten lapp med kontaktuppgifter till bussbolaget och sen skriver chaffisen en trafikhändelserapport när hen kommer till garaget.
Det brukar vara så.
I råttboet skulle vi nu behöva en kakelmänniska. Lille M ringer runt. I mars kan nån komma. Vi kanske kan gå kurser och själva greja med kaklet? Lille M är ju väldigt händig och jag kan langa hant.
Jag skulle tro att Eskilstuna har duktiga kakelmänniskor som har tid före mars. Ska kolla.
Japp, just nu gör snickarn ett stort hål med tigersåg, för i köket ska vi ha ett fönster!
Gör han möjligtvis så här?
Lotten, det ser ju precis ut som i CtLDPT:s länk. Hemskt…roligt!
ÖR, att kakla är lättare än man tror i alla fall om underlaget är någorlunda kaklingsbart. Eller varför inte mosaik, som är ännu lättare, fast lite pillrigare.
Fast här handlar det om att sätta upp nån sorts väldigt tredimensionella krönbitar, en list ovanför befintligt kakel. Och i hörnet blir det inte lätt, tror jag …
Nu måste jag få fråga: Har ni också råkat ut för Halloween-ägg eller vad det nu kan vara? Jag gjorde en omelett i dag. Fyra ägg och alla fyra hade två gulor! Va e’re fråga om, undrar vi.
Det, ÖR, skulle jag nog inte våga mig på att göra själv. Men det låter som att det kan bli väldigt snyggt!
Inga tvillingägg här i Dalarna. Knappt ens några pumpor och inga trick-or-treatare heller. Kanske i morgon. Och kanske en mästerverkspumpa härstädes i morgon?
Nä, alltså den knasiga Sjuttonåringen har fyllt huset med långväga fysikgäster och annat vetenskapligt. Jag tror att de är sju nu och ska bli nio imorrn. Om hon ens hinner tänka på en pumpa, skulle jag bli synnerligen förvånad!
Ägg med dubbel gula är tuppägg. Det har jag vetat sedan jag var ett litet barn!