Hoppa till innehåll

Dag: 12 oktober, 2017

Realtidsrapportering under en ganska typisk dag

Jag vaknade redan klockan 04:07 av att Femtonåringen knackade på, klev in och sa:

– Mamma. Är du vaken?
– Öh, ja …?
– Okej, gonatt.

(Han brukar vara uppe och ranta. Det gör inget – det var värre när den nuvarande Tjugofemåringen för 20 år sedan envisades med att mitt i natten gå in i en garderob och kissa.)

Halv sju var det dags att gå upp. Jag hade lagt fram kläder som passar för

  • cykling till stationen (svett-tåligt)
  • regn (inte ömtåligt)
  • tågresa (inte snävt i midjan)
  • föreläsning (propert).

Den högen glömde jag helt bort, varför jag nu sitter på tåget mot Jönköping iklädd ett par byxor som är lite för snäva.

Men jag har en tetermos i packningen, och precis som Miss Marple blir jag så mild och fin efter en kopp te.

Och byxorna kan jag ju knäppa upp.

Sekruttåg, aka ”biafra-tåg”.

Plingplong, sa det i mobilen.Nja, avboka eller omboka vill jag ju inte. Jag är ju liksom på vääääg redan. Och om jag avbokar blir alla åhörarna utan föreläsning. Nej, nu måste jag utreda. Klick.

Oj, nu klickade jag visst fel. På’t igen!

Eh. Börja om från bööööörjan! Klick!

Nämen här ser jag ju inte mitt sena tåg. Och jag är verkligen inte på Centralen. Okej, jag backar till sms:et om förseningen för att se vad mitt tåg heter. Tåg 525. Femhundratjufem. Femhundratjufem. Femhundratjufem. Klick. Söök.

Okej, tåg 525 till Köpenhamn är sent. Men heter mitt tåg Nässjö–Jönköping också 525? Hm. Hur ser mina biljetter ut?

Se där. Ett av få bevis på att jag är vuxen. Men … var är biljett 2? 

(Här tar vi en liten paus. Ni får se framför er hur jag bläddrar fram och tillbaka i mobilen, lägger pannan i djupa veck och frågar tågvärden om hjälp. Hon vet ingenting, men tipsar mig om att ringa kundtjänst. Och fråga i resebutiken i Linköping. [Som inte har nån resebutik.] Jag förklarar för henne att man inte gärna ringer till SJ, och hon håller med om att det ju är nästintill hopplöst.)

Oj, jag kan ta mig Eskilstuna–Linköping och Nässjö–Jönköping, men biljett nr 2 mellan Linköping och Nässjö är puts väck. Fast det tåget är ju dessutom sent och tänker köra mig till Köpenhamn.

Hej Sverige!

Framme i Linköping!

Linköping har en liten våg från Eskilstuna på plats.

Eftersom Linköping inte har resebutik (knäppt namn, väl?) och dessutom är känt för att inte ropa ut i högtalarna när försenade tåg plötsligt avgår före utsatt tid, haffade jag en stackars tågvärd som satt och fikade. Han hjälpte mig, så nu sitter jag på rätt plats, på ett försenat tåg – men fortfarande utan biljett.

X2000, aka ”AW på räls”.

Nu i Nässjö! Det är inte särskilt vackert här nära stationen, men se så fint Carl Fredrik Reuterswärd har prytt med ”Kolskyffeln” i diabas.

Att jag inte är kvar i värmen på stationen beror på att jag missade min anslutning och måste vänta i en dryg halvtimme – och sedan en tretimmarsförsening i Hässleholm 1997 har jag som princip att ta en vända i det samhälle jag befinner mig i.


Färdigföreläst!

Föreläsningen gick i ett huj och alla skrattade på rätt ställen.

Jönköping visade sig från sin mest fantastiska sida med solregn, ösregn, blåsregn och en liten paus i regnandet när jag var 2 mm från att slänga mobilen i en regnpöl.

Efter föreläsningen kom några av de ungefär 200 åhörarna fram för att ställa frågor – här en jurist som vågade skoja till det angående de-dem-dom-domare …

Nu ska jag åka Jönköping–Nässjö–Linköping–Eskilstuna och faktiskt komma hem exakt 12 timmar efter att jag åkte.

Men titta vilket roligt torn huset har! Har de klistrat på en ny fasad på ett gammalt hus eller dumpat ett gammalt torn på ett nytt hus? Uppdatering: Upprörande svar finns i kommentatorsbåset!


I Nässjö på tillbakavägen hade alla rulltrappor lagt av, samtidigt som tåget Stockholm–Malmö sades vara 90+ minuter sent. Ungefär som en fopollsmatch. Stämningen var förstås på topp!

Nu ska jag jobba som högskoleadjunkt en stund.

Killen i restaurangvagnen är ett geni: han bjuder tanter på kaffe, han skojar och skrattar och har jättekul och minsann fick jag inte mitt te gratis också. Hoppas att han inte blir avskedad nu när jag skvallrar.


Sista tågbytet för idag!

Nu var det meningen att jag (på detta biafra-tåg utan internet) via min mobil skulle sitta i skajpmöte med distriktsbasketförbundet, but computer says noo.

Jag får sitta beredd och svara på spörsmål och ha synpunkter via sms istället. Spännande!

Mörkret lägger sig över Sverige. Underligt nog möts jag och Sjuttonåringen på spåret i detta nu. Hon är på väg till fysikmöte i Lund, medan jag äntligen är på väg hem.

Jösses, tåget är i tid!


Nu cyklar jag hem i regnet – mot det gula, fula huset!

Skutt i säng och där förbereda morgondagens radioprat (om vad, vet jag inte än) och sedan ZZZNARK!


Arrangörerna i Jönköping gav mig en årsbok med 52 Alf Henrikson-verser. Den som gäller för just denna vecka, är passande nog regnig:

Attila red på sin häst genom regnet, Wellington red på sin häst
genom regnet, Wallenstein red på sin häst genom Sachsens regn.
Napoleon red genom regnet sin häst, Djingis khan
red på sin häst genom regnet – och här kommer du
till häst, till häst genom regnet, o rågblonda kontorist,
bump, bump över leran på stigen, varthän, varthän?
Dovt slog skvadronerna samman i Kliszów och Königgrätz
och Wagram, hurra med en duns
av skallar som spräcktes och ben som bröts och fallna schabrak,
o min blonda till häst i regn på din lediga dag.

Alf Henrikson, ”Hovslag” i Aftonkvist (1966)

Share
36 kommentarer