Hoppa till innehåll

Sjuttonåringen på vift

Jag har närt fem hemmagrisar vid min barm. De är inte alls särskilt förtjusta i att resa utomlands, de gillar inte att flyga och hade – om de hade kunnat handarbeta – säkert broderat en duk med Borta bra, men hemma bäst.

Den som hanterar (och trotsar) denna jag-sitter-hellre-under-min-korkek-feeling bäst är Sjuttonåringen. Hon är just nu i Skåne med ett sommar-jojo-kort som berättigar till gratis tåg- och bussresor i under två månader. Dessutom får man ta med sig en vuxen och två barn gratis med kortet, så hon har som plan att ragga upp folk på vägen och bjuda dem på resor.

Hon sover hos barnens farmor i Viken, varifrån hon åker på endagsutflykter. I morse for hon in till Helsingborg för att ”gå på stan”. Men si, därifrån går ju båtar till utlandet.

– Jag tar båten till Helsingør! skrev hon bestämt i ett sms.

Och vips, var hon i Danmark.

– Va, Elsinore? Vad är Elsinore? sms:ade hon när hon var framme.

Och här måste jag faktiskt erkänna att inte heller jag visste att Helsingør utanför Norden är allmänt känt som Elsinore. Moa såg i fjärran ett bekant slott, och begav sig dit.

– Kronborg! Jag är på Kronborg! De spelar Hamlet överallt! Death to the tyrant!

Sex timmar senare hade hon upplevt hela slottet, och åkte hem. Ingen shopping, ingen mat, ingen pølse och ingen glass. Bara slott och teater! Och lite styltprovning:

Och swoooooooooosch åker vi tidsmaskin till 1978, när jag var 14 år och hade jobbat som barnvakt i Skåne och sedan åkte till min kusins lägenhet i Stockholm. Utan pengar, utan vuxet sällskap och helt utan planer eller ens telefonrapporter till mina föräldrar. Eller jo förresten – i min kusins lägenhet låg en vuxen, helt främmande karl och sov förstås. Han lånade också min kusins lägenhet eftersom han inte hade nånstans att bo, precis utsläppt ur fängelse som han var. Ack, det var tider, det.

Plötsligt löfte kommer nu! Nu vet jag! Om jag inte tågluffar under 2018, lovar jag att äta upp en sko! Jag ska ut på äventyr för att fira att det var 40 år sedan jag var ute på äventyr första gången! Yes!

Pliong.

Oj, nu kom ännu ett sms från Sjuttonåringen …

”Jag ställde mig på stenarna i vattnet för att kolla på kräftor, men en sten var hal och 0,5 sekunder senare var jag i vattnet. Imorrn åker jag till Skäralid!”
Share
Publicerat iBloggen

41 kommentarer

  1. Ninja i Klockrike

    Sjuttonåringen, jag älskar dig!

    Jag tror att vi är andliga systrar, eller så har du fått en bit av min äventyrliga själ, eftersom jag numera helst sitter stadigt på min rumpa.
    Oh, så roligt min själ ska ha det med dig!

  2. Heja heja, ha så roligt! Hela tiden!

    Och vad bra att vi fick en förklaring på benblessyrerna som jag ju hann se på styltfilmen.

    Och vad konstigt, Skäralid ligger i Riseberga kommun — hur kan Riseberga kommun ligga i Skåne när Riseberga kloster ligger blott några mil härifrån (i Lekebergs kommun)?

  3. PK

    Dom där benblesyrerna ser ut som om dom uppstått vid skogscykling. Har 17-åringen möjligen narrats en smula och cyklat mtb i smyg?

  4. Moa! på Moa.

    Och lite Moa! på Lotten också – det är snudd på hjältemodigt att rakt upp och ner tala om att man inte vet vad Helsingör heter på utrikiska. Och därmed medge att man inte läst Shakesperes samlade verk på originalspråket. Respekt!

    Men så långt som att avslöja att du inte läst Proust på originalspråket utan fuskat dig fram med en utgåva på Swahili kan jag inte tänka mig att du kan tänka dig att gå. Eller?

  5. Man undrar ju huuuur jag läste Hamlet, när jag läste den – på engelska. Till yttermera visso har jag ju spelat Hamlet på scen … på ENGELSKA.

    Kanske tänkte jag att Elsinore var Ofelias kusin? Eller Hamlets bror? Kanske poor Yorricks mamma? Hur gick mina irrvägar till fantasier?

    – But in the beaten way of friendship, what make you at Elsinore?
    – Öh, jag tillverkar ingenting på Elsinore, hon är ju inte ens här.

  6. Har hon något att smörja på benen?

    Nu kom jag att tänka på Desivon. När jag var barn var det alltid Desivon man blev tvättad med på skrapsår och liknande. Finns det fortfarande? ** kolla kolla ** Ja oj, det står om’et i FASS, till och med. Huh. Det som känns som något som är jähättegammalt och historiskt och urmodigt. Undrar just om det innehåller samma som förr.

  7. Ingela

    Jag planerar att Interraila senast 2023. Om jag får leva och ha vettet i behåll.

  8. Dieva

    Tågluffa, det har jag planerat att göra i 40 år. Tänk, snart kanske det blir av.

  9. Jag kan rakryggat berätta att jag inte hade en aning om att Helsingör kan heta något annat.
    Att Örnsköldsvik blir lite pricklöst på tungomål utan prickar kan jag ta, men Eagleshieldsbay är ju helt befängt.

    Jag tycker det verkar vara lite Ronja i sjuttonåringen. Det är mer befogat att gå längs stranden och öva sig i att inte ramla i än uppe på åsen. Heja!

  10. Will är borta, Ökenråttan! Han sågs senast för över ett år sedan. Moa har accepterat faktum, medan jag fortfarande tror att han sitter i ett hörn och tittar på oss …

    (På bilden här håller Moa the valedictorian speech för några tusen människor, samtidigt som hon berättar varför hon bär med sig Will – som ses i högra handen – vart hon än går. För att … ”why the heck not?”)

  11. Ökenråttan

    Will kan inte ha gått upp i rök. Han finns nånstans och mitt tips är bakom böckerna i nån bokhylla. Till och med på biblioteket gömmer det sej saker där bakom. Där hittade jag till exempel del II av Förlorade illusioner (Balzac) häromveckan.

  12. Tågluffa, ja! Bara en gång till, skulle vara så kul. Sist jag åkte tåg i Europa var nog när jag tog nattåget till Offenburg. Det skulle vidare mot Strassbourgh med slutstation Paris och om det inte varit en tjänsteresa skulle jag fortsatt en bit till (efter stopp i Offenburg, som är en fin liten stad i utkanten av Schwartzwald.) I Sverige blir det oftast norrut med tåget, men ibland klickar bytena och man får vänta på torget i Sundsvall en timme mitt i natten, då anslutningen är en buss och vänthallen stänger klockan tio. (Japp, det var jag som borstade tänderna och spottade vitt skum i rabatterna på torget.)

  13. Det slår jag lätt, Pysse. Borsta i rabatten är väl inget mot att bajsa i busken. (Det var alldeles ohjälpligt, Allt annat hade varit värre. Mycket värre).

  14. Båthuspernilla

    Maj-Lis är inte borttappad (än), SG.

    Dagsfärskt bildbevis bifogas. Gurkan är också dagsfärsk och plockad i vårt lilla växthus bakom fastlandsradhuset som vi idag snabbesökte. Annars hänger vi så här års i Båthuset.

  15. Båthuspernilla

    Hmmm fel bild blev det. Här är den rätta. Vi har inte förvandlat båsbarnet till jordgubbsglass.

  16. Åh! Maj-Lis har ju alldeles jordgubbsglassfärgat hår, så inte konstigt att bilderna blev förväxlade. Lika smaskigt härligt underbar som glass ser hon ut också!

    (Bilderna ligger ner för just mig, men det gör då rakt ingenting eftersom jag kan tippa på datorn.)

  17. HK

    Luffar vidare gör Bodil och jag också. Just nu vilar jag mina knän, mest det vänstra som jag uppenbarligen överansträngde i går med vandring i Vålådalen.

    Om någon trodde att lokala injektioner av myggbettstyp skulle hjälpa mot ett slitet knä så är det fel.
    Möjligen skulle man kunna hävda att de är något distraherande, men mest en dubbel plåga.

    Vädret är å andra sidan riktigt bra.

  18. Vojne vojne, vänsterknäsjukan har spritt sig till Vålådalen!

    Spotta tandkräm utomhus gjorde jag en gång på en klippa i Stockholms skärgård. Randigt nattlinne hade jag, så det bör ha varit runt 1974. Flopp, så halkade jag i tandkrämsspottet så att jag for på huvudet rakt ner i vattnet.

    Men tandborsten tappade jag icke.

  19. Rapport on topic:
    Igår var Moa på Söderåsen, som ligger 90 m.ö.h. Förtjust deklarerade hon att hon var på 900 meters höjd. (Se bild.) Sedan klättrade hon upp på en stor sten och föll ner och skrapade knät. Allt var bra, förutom att det var fullt av japaner som prompt skulle prata med henne.

    Idag är hon tydligen på Kullaberg. Vi får se vilka blessyrer detta resulterar i …

  20. Apropå ånlajn – hjälp mig att hitta några sådan ord. Liksom (och här blandar jag etablerade, föreslagna och nypåhittade hej vilt så att ni förstår vidden):
    vaksin
    mejl
    sebra
    tejp
    skaut
    löjtnant
    vinerschnitsel
    kasjunöt
    fopoll
    jungfru
    klaun
    fogsvans

  21. Oj vad lång tid det tog mig att rätt tolka ”skaut”. Men det är ju i själva verket en jätterolig försvenskning eftersom den kan uppfattas som om den har innehåll också! Dock svårläst, ack så svårläst.

    Nu ska vi se, några jag kommer på i hastigheten (jag gör inte heller skillnad mellan etablerat och nypåfunnet/föreslaget):
    keps
    kex
    byrå
    fåtölj
    portfölj
    majonnäs
    konjak
    skejta/-are
    rejv/-a/-are
    vejpa (”vejpare” tror jag inte att det finns någon)
    tax

  22. Bonnaktion?
    Bonnlepp?
    Bonsjor
    Soare
    Tjilo
    Attemobil
    Sjarabang
    Döbattang
    Snuskummer
    Lajv
    Eråttisk (Statsrådet säger så)
    Erótisk (Bröderna Österman)
    Tujur (Esping)
    Karlbad
    Kapten (om löjtnant duger så duger väl kapten?)
    Hövding (för Hauptmann?)
    Sky (om saften som uppstår vid stekning)
    Mutter (maskinelement)

  23. Ökenråttan

    Di barnen, di barnen!
    Lilla Maj-Lis blir en riktig klassisk yrhätta, tror jag.
    Skrapade sej Moa igen? Där uppe på svindlande 900 meter? Och kan hon japanska? Frågorna hopar sej.
    Beträffande vårt lilla barn, yngste sonen alltså, så var höga höjder även hans mål, i fjol; Kilimanjaro! I år var det tio dagars meditation. Förra året uppåt, i år inåt, med andra ord!

  24. Snuskummer! Tack!

    Haha, så jag skrattade! Nästan så där så att man slår sig på knäna och tänker: ”men varför slår jag mig på knäna?”.

  25. Till följd av återupptagen (det var trettio år senast) rökvana (på grund av Leif Anderssons ’Smoke Rings’) har behov av askfat uppstått. Helst ett med älgkaraktär.
    Så vi kollade i det praktfulla Älgrummet och hittade en älg i arielteknik med hållare för litet värmeljus. I älgens praktfulla hornkrona placerades en spontanistiskt uppskuren ölburk (lite Fontanavibar) och resultatet kan beskådas i bifogad bild.
    Så nu har vi en verklig praktpjäs som i sig förenar skönheten och styrkan hos Skogarnas Konung med tekniken och elegansen hos Öhrström med Fontanas futila ’konst’. En treenighet som gör sig bra i naturens stora rökrum och samtidigt är ett utmärkt conversation piece. Askfatsfunktionen är också tämligen väl tillgodosedd.

  26. Vanor och ovanor lägger jag mig intet i. Den konstnärliga — ooooh så konstnärliga! — lösningen på det nyligt uppståndna behovet av askmottagare och -förvarare beundrar jag outsägligt.

    (Så outsägligt att jag får för mig att kontrollera om det engelska ordet receptacle finns på svenska, och det gör det som receptakel men då främst i samband med blåstång. Och då börjar jag leka med olika möjliga innebörder i ordet blåstång — synnerligen lekbart, ja — och försvinner bort i dumskan, eller i varje fall tramskan och fjompskan. Adjö.)

  27. Men nä-ä. Jag försöker verkligen bättra mig, och inte bli så upprörd och störd över vartenda litet spårkfel i massmedia (de är ju så mååååånga numera när det inte finns korrekturläsare någonstans längre) men ibland, alltså … nu vet inte folk på SVT:s nyhetsredaktion vad ordet segla betyder heller. Det står att den där stora ryska ubåten seglar genom Östersjön.

    AaaaaaAAAAAArrrGGhhhhHHH!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.