– Och då fick jag bära hundhuvudet … sa jag mitt i en lång historia precis när en människa i femtonårsåldern kom in i köket.
Hon stannade tvärt mitt i steget och satte handen för munnen. Och så fnissade hon och sa:
– Oj, jag blev alldeles rädd, jag hörde att det lät som om du sa att hade hållit i ett hundhuvud.
– Nej, jag fick bära hundhuvudet för a…
Det häftiga andetag som den här tjejen här gav upp, avbröt min mening eftersom ljudet påminde lite om ett inbromsande tåg. Handen åkte upp till munnen igen och veganen i henne skrek förmodligen SPRIIIIING FÖR LIVET! DU HAR HAMNAT I ETT DÅRHUS!
Här skulle historien bara ha kunnat bli en parentes, en bagatell och ett ingenting eftersom jag hade kunnat lugna henne med en snabb förklaring. Jag hade t.ex. kunnat säga så här:
– Nej, det är bara ett uttryck som kommer av medeltidens lagar. Adelsmän som hade begått ett lite grövre brott än t.ex. stöld, kunde – för att slippa fängelsestraff – bära en hund till nästa grevskap eller härad (ett distrikt liksom). Det knäppaste är att dom faktiskt kunde be nån annan bära hunden om dom inte kände för att göra det själva. Och det handlade alltså om en hund, inte en hundskalle.
Men så sa jag inte. Jag sa:
– Japp, här är en hund begraven.
Det föll inte i god jord eller någon på läppen.
Nu har vi förstås rett ut hela missförståndet, flickan har fått kött på benen och fjällen har fallit från hennes ögon. Vi har kommit att tala en hel del om de här roliga uttrycken som man måste ha hört ett par gånger, läst ett par gånger och kanske till och med undrat över för att förstå. Kreti och pleti, en lisa för själen och att veta hut.
Och så vandrade vi vidare till ord som för till och med en gammal 25-åring inte är bekanta.
- beläte
- vänsäll
- sävlig
- pickalurven
- knickedick
- bautastor
- ohemult
- äppelknyckarbyxor
- grötmyndig
- punchkonservativ
- hugsvalelse
- skråpuk
- flanera
- lunka
Slutligen hittade jag en särskild lista i min språkmapp på datorn (har ingen aning om varifrån den kommer).
Den här listan, ungdomar, kan ni få användning av när di gamle börjar yra om att man MÅSTE kunna vissa ord.
Vasslaperdusk!
Meh … Har ni flyttat hit nu när det pågår båsträffsplanering i förra båset.
Haha, mina barn brukar anklaga mig för att vara gnällpedant och nu ser jag framför mig hur de med hög röst ropar över skolgården att jag ska sluta vara en sån klittare.
Men titta! Slimsa kunde jag faktiskt (ordet är väl en — ha! — läsefrukt). Och grillkotte fick mig att gapskratta, för det kallar vi ibland en som bor i byn, av olika mycket invecklade skäl. Och så finns det, eller snarare fanns det!
Här har vi försjunkit i sommarletargi. Förmiddan tillbringade vi på en parkbänk varifrån vi kunde studera en fiskande tärna. Ovanlig gäst så här inne i stan. När skyar lika busar började fly på fästet opp då lunkade vi hem och blandade fredligt vår filmjölk med müsli.
Var läste jag om han som kunde svära i en minut utan att upprepa sig? Själv är jag som bäst uppe i kanske trettio sekunder. Och då är jag något så in i helvete gudförbannat satans jävlar i helvetes förbannad på någon hin håles avföda som inte kan uttrycka sig verserat 🙂
Tack för listan! Den behöver jag för att kunna skriva så att folk under 50 fattar.
MEN – vad är en knickedick? Jag fick snuskiga associationer, särskilt som ordet under var ”bautastor”. De verkade liksom vara motsatser!
”Bautastor” är för mig ett annat uttryck för jättestor. Jmf Bautastenar. Jag har än så länge bara hört ordet ”bauta-nånting”om just storlek, men det står väl inte på förrän folk tycker ”bautamycket” om något, eller att de är ”bautatörstiga”.
Punsch, med sch, ber ödmjukast svenska dryckeslaget.
Hur gamla är bauta-uttrycken? Känns sjuttiotal för mej.
Bauta sa vi på åttiotalet. Skråpuk är lite luddigt för mig, de andra känner jag till. Grillkotte är ett underbart kraftuttryck som snarast borde återupplivas!
Även det sena 70-talet kunde få höra ett bauta, såp sannolikheten för att detskulle återuppstå under våra livstider får nog anses ytterst minimal.
Grillkotte lirar i samma division som sopprot och pottsork.
Bland positiva uttryck skulle jag vilja återuppliva ’vrålbedårisk’.
Knickedick kan väl närmast översättas med strulputte.
Vrålbedårisk! Det berättade min farmor att de sa om ”allt” när hon var ung! De svärmade också för gossar med ”rasande granna nackar”.
Knickedick är definintivt nån slags icke-seriös person, känns som det enbart går att använda om mankön.
Bauta är sjuttio- och möjligen 80-tal. Användes om allt möjligt i min ungdom.
Beläte och hugsvalelse låter bibliskt.
Men inget från 1700-talet är bekant. Det ska jag berätta för mina barn, så att de förstår den inte fullt så antika graden som de tror av antik-het (?) när det gäller deras mor. Samtliga är nämligen samlade på hemorten denna helg, så jag kan kommunicera helt analogt med dem alla. Dessvärre känner jag mej ungefär 50 år äldre än jag egentligen är. Son och döttrar med eventuella sambos/trolovade, tre småttingar och lika många hundar tar på krafterna för en som bara är van att tampas med två tjuriga tonåringarl om dagarna. Tackar och lovprisar det kommunala bostadsbolaget för gästlägenheten flera gånger om dagen.
(Jag älskar mina barn, barnbarn och gillar/står ut med sambos och hundar, i alla fall de som inte fäller hår så att det ser ut som om vi har döda marsvin i alla vrår.)
Vrålbedårisk är ju begripligt men illbedårisk var ett vanligare ord för mej.
En som allmänt gick under namnat Knickedicken bodde lite längre ner på gatan. Han var inte mycket att hålla i handen när åskan gick. En riktig visp skulle man nog kunna säga också.
Hohohooo, i förra båset planeras en minimal båsträff idag söndagen den 16 juli! HK kan plocka upp folk på vägen!
Tjomme är också ett bra ord.
Undrar jag, om det kanske är dags att trycka ”Dante och Tvärsan” i händerna på något av barnen (igen). Jag försökte med den nuvarande Tjugofemåringen i Lund (strax efter han hade tvingats se ”Ett anständigt liv”), men efter en stunds läsning gav han upp med ett
– Är det här ens svenska?
I dag är det apostladagen. Då passar det väl att ta apostlahästarna till det gula huset.
Idag har vi tolvårig bröllopsdag. Ska firas med besök på Historiska (samt middag med rosévin).
Vad som fattas i mängd kompenseras i längd (tid). Det ryktas att röjningen av banorna tar mera tid än tänkt. Så den som vill höra ljudet av bommar och se tågen gå förbi får finna sig i en oviss väntan. Vem var det som nämnde Godot?
Det ser inte ut att bli så värst mycket till båsträff. Men vi har förstås hyllat Båsmor hela dagen. Vi har planerat att plockat smultron till hennes ära och sjungit små fåniga sånger. Så det funkar bra med VBC (Virtual Båsmor Celebration). Eftersom RBC (Real Båsmor Celebration) inte kan genomföras på grund av platsbrist i Gula Huset så står vårt enkla pörte till förfogande närhelst någon känner för lite VBC.
PS Tågen går fortfarande inte. Och det regnar rejält.
Jag har känt hyllningen och ätit en symbolisk jordgubbe som jag hittade i jordgubbslandet som består av en rabarber, en död baskilika, en persilja, en gräslök och en liten jordgubbstuva.
Och här regnade det nyss. Nu är det oktoberkyla.
RBC/tågluff/båskalas/bloggorkester med tofs samt en tråkkonferens kommer att genomföras, sanna mina ord!
Jodå, jag kom allt iväg men sent. Har passerat Karlstad och GPS:en beräknar ankomst till Ställdalen tjuga över åtta!
Och vad drack du, båsmor? bestär … baskilika … Du sluddrar på tangenterna. Aj aj!
Jomen då så!
Den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge.
Löksoppan är tyvärr konsummerad. Oss emellan ska man nog hålla sig till gul lök. Färgen kändes lite ekivok.
Vi sitter på balkongen och väntar.
Har ni sett på maken;
http://www.pinknews.co.uk/2017/07/16/the-13th-doctor-who-has-been-revealed-and-its-a-woman/?utm_source=ET&utm_medium=ETFB&utm_campaign=portal&utm_content=inf_17_60_2&tse_id=INF_981c86e06a4a11e790011d41b85aaeb5
Nu ser himlen ut att klarna lite, men här har regnat en del. Hurra!
Ty det må jag verkligen säga, att för en som är lite trädgårdsintresserad är den här sommaren av den art som gör att alla väderrapportörer säger fel. Det heter inte ”solchans” och ”regnrisk”! Ånej, det heter ”regnchans” och ”solrisk”.
Nämen hu, så jag sluddrade på ”tangenterna” här ovan. (Det var på mobilen. De däringa tangenterna är ju små som små myrägg.)
Helt rätt, Annika – det hedrar dig att du är lite språklig i ett inlägg som detta.
Och hur har det gått med HK och Skogsgurra? Har ni hittat varandra?
Det kan du slåre i backen på! Precis rätt grabb att köra en VBC tillsammans med.
HK har just gått ut til bobilen. Man kan tro att det är ett snuvigt uttal av mobilen, men så är det inte. Älgrummet blev tydligen lite för mycket. Och det kan jag ha förståelse för. Älgen lockar fram det sämsta hos konstnären och det är Älgrummet ett tydligt bevis för.
Du kände vibbarna från VBC:n, hoppas vi.
SG, när HK vaknar imorgon kan du väl tacka honom ordentligt från Fia? Champagnekorkarna har varit till stor belåtenhet!
Ska bli!
Tur att han inte skickade de små fina kantarellerna till Fia. De kan ju faktiskt likna korkar.
Å nu kom sopbilen! Men sopgubben blev inte irriterad på Bodil (bobilen) som var lite i vägen.
–Det är värre i Stockholm. sa han bara.
Solen skiner mellan molnen och frukosten är klar säger SG En bra dag verkar det.
Läste jag ’trädgårdsintresserad’ där uppe? Ja, det gjorde jag. Då berättar jag väl hur planerna gått för vår balkongodling i år. Vi struntar totalt i att köpa sjåpiga växter som tappar viljan att leva så snart dom kommit ner i våran balkonglåda och som vägrar totalt att slingra på den vidhängande spaljén. Odlandet är nu rationaliserat till en jättestor murgröna som vi hängt upp på spaljén. I lådan står ett par krukväxter som sett lite skruttiga ut och som vi burit ut och avser att låta dö i frid. Sen satsar vi på mållor och andra levnadsglada rackare som alltid finns i jorden. En av dom, praktmålla kallar vi den, är nu över en halv meter hög och växer väl snart om Lille Skotte.
Fick du äggröra, HK? (Skogsgurra är en jävel på äggröra.)
På vår balkong –i SSO– växer det hyfsat. Pellisarna, Lobelian, Tobaksblomstren och Petuniorna går bra, men blomman för dagen ligger efter sitt vanliga schema med någon halvmeter. En tomatplanta behövde stöttas, så det var tur att jag hade en bryggtamp från mitt f.d båtägande kvar, vederbörligen splitsad och taglad 😉
Äggen gick åt till en omelett igår. Jag hade några kantareller med mej.
Och plötsligt slår det mig: Visst brukar re- betyda åter- eller om-. Så varför heter öronvaxuppmjukar- och -avlägsnarprodukten Revaxör? Det låter ju som något som återvaxar.
En som frågar för sin mamma.
(Sant. Jag har varit med henne på vårdcentralen där hon fick örona spolade. Ha! Sannerligen hade hon knäck i lurarna, men nu är den borta.)
För att Revaxör omvandlar knäcken till fint, mjukt vax igen?
Annars kunde ju Devaxör varit mer logiskt, men då kommer jag att tänka på en klibbig charmör av danstyp.
Idag råkade vi åka buss från Högdalen till Liljeholmen och passerade då bland annat Skebokvarnsvägen. Samt diverse kvarter med bilanknutna namn, från Handbromsen till Punkteringen.
Då åkte ni 165 genom Örby.
Ninja: det stämmer, även om jag inte noterade bussnumret så noga.
Sen åkte ni genom Liseberg där gatorna har namn med julanknytning.
Där finns Stockholms vackraste parknamn; Fem fålars brunn.
Själv åkte jag cykel till Liljeholmen idag för att laga en söndersprucken mobilskärm på vägen till tandläkaren i Hornstull, så nu kan jag äntligen läsa att jag har missat reella och virtuella träffar med Båsmor. Det var som fanken, fick man stå med hundhuvudet igen.
Vad är det här för diskriminering?
Ingen fopollmats i bloggen.
Monsieur Devaxeur var en steur charmeur. En sån med blanka skor, blankt hår och blank mustasch! Jodå, Ninja, jag kan se honom för mig.
Fopollen slutade nôlla–nôlla. Vilket inte är så illa, med det motståndet. Ja-happ. (Näe, jag såg inte hela, bara en del.)
Sorry, jag var upptagen med att umgås och prata med människor och titta på en film (War Dogs) och äta ohemula mängder glass! Fopollen fick bli jättediskriminerad!
Men det ska du veta, Cecilia N., att jag blir JÄTTEGLAD över att du saknade referatet!
Och jag är glad att de lyckades hålla oavgjort.
Bättre lycka med referatet nästa gång.
1-1 blev det.
Du menar väl skeur, Annika?
Var, Lille Maken?
Sverige-Tyskland blev 0-0.
Hakke, än är det inte för sent. Här kör vi med Virtual Båsmor Celebration ännu ett tag. Den andre Håkan har just smugit ut till bobilen Bodil efter en intensiv dag med lunch hos Staffares på Bredsjö ostkafe (Bredsjö blå), inspektion av Hyttis hytta, glassätning i Nora och besök i det absoluta drömvistet i norasjöns norra ände. Med nakenbadet tvärs över viken. På grund av låg temperatur var nakenbadarna påklädda men eftersom de inte heller badade så beslöt vi att det var alldeles OK. Vi avstod, mest på grund av diverse kroppsliga ofullkomligheter, från att gripa in och visa dem hur man EGENTLIGEN nakenbadar. Vi har i själva verket varit så ivrigt sysselsatta med allt detta att vi glömde att vi inte hade någon mat hemma. Det löste sig genom att vi slog samman resurserna och ordnade en ljum potatissallad med stekt kryddig korv. Den bibliska historien upprepar sig men med andra ingredienser än fiskar och kornbröd. Jag tror faktiskt att vår måltid var mera lyckad. Och det är inte illa. Omständigheterna till trots.
Tack för dagsrapporten, Skogsgurra!
Och stort tack för formuleringen ”diverse kroppsliga ofullkomligheter”, för fantasin tar ett lyckligt skutt och far ivär bortåt absurditeter …
Jag borde sova men måste dela med mig av den här apropå ”diverse kroppsliga ofullkomligheter”.
Både Lotten och Niklas har uppfattat vad det handlar om. Man kunde tro att Niklas lurade i buskarna med kameran.
Ja, stopp och belägg, Lille M! Han blev väl överentusiastisk när svenskorna inte förlorade, så han plussade på lite. Gulle!
Tack för ett skratt, Niklas.
Nora nakenbad (naturistcamping står det på skylten, vad?) brukar vi tala om när vi åker förbi avtagsvägen, men vi har aldrig varit dit (nä, för vi naturistar så väldigt sällan och då endast utan främlingars närvaro). Men Noraglass är det bara två veckor sedan vi åt (två veckor i dag, kom jag just på). Mmm.
Stort skrattack — skrattattacktack! — till Niklas.
Tack SG o Hyttis för trevlig samvaro, guidning i trakten, måltidsgemenskap på flera plan mm. mm.
Det blev en utmärkt båsträff även om antalet deltagare var ganska litet.
Aguélimuseet i Sala var tyvärr stängt (på måndagar och tisdagar) så det får bli en annan gång.
Nu irrar jag vidare med Bodil.
Stort tack för inbjudan och rapport Skogsgurra! Här på sommarstugan ses jag under stundom irra runt i en tischa med ryggtexten på bifogad bild. Även om uppgifterna är något inaktuella känns som en lite glimt av en tänkt virtuell möjlig båsträff, på sitt sätt.
Ladda upp bild funkar dåligt när vi bara har 3G, men nu får jag prova igen för nu har vinden vänt från nordlig till västlig så jag har 4G en stund igen.
Hemma efter Stockholmsséjouren. Bland det sista som hände var att jag träffade på ett sällskap på ett halvdussin vuxna och barn som stod inte långt från Mariatorget och pekade åt alla håll och på en karta i en mobilfon. Jag frågade om de behövde hjälp. En småländska (?) sa att de skulle till Medborgarplatsen. ”Det är ett gott stycke åt det hållet”, sa jag och pekade. ”Men vi kommer därifrån!” sa hon upprört. ”Då är jag rädd att ni har gått åt fel håll”, sa jag vänligt. Sen dök det upp två personer till, som höll med mig om var Medborgarplatsen ligger, och eftersom groomen väntade på mig lämnade jag dem åt att reda ut saken på bästa sätt.