Hoppa till innehåll

Träskorna och terrorattentaten på 1970-talet

Jag går här i min nutidsbubbla och tänker på dåtiden, som jag har fått för mig såg ut som i Timotej-reklamen.

Nutiden ser ut så här: ISIS tar på sig terrordåd, Trumpen beter sig ytterst underligt men tv-komikerna i USA är jätteroliga och sommarvädret suger hästballe. Japp. Dåtiden minns jag (om jag tänker efter ordentligt) så här:

  1. Månlandningen. Den svartvita tv:n var pytteliten, mina föräldrar åt ansjovispizza och jag hade morgonrock på mig.
  2. Knästrumpor och plåster på knäna. Många plåster på knäna.
  3. Bulltoftakapningen. Planet var en DC-9:a som hette Viking.
  4. Träskor och plåster på fotknölarna. Många plåster på fotknölarna.
  5. Sidenrosetter i flätorna. (Mina barn vet nog inte ens vad ett sidenband är.)
  6. Västtyska ambassaden. Hilfe!
  7. Sommarsolen lyste utan avbrott.
Fast den här sommarglassen har jag faktiskt inga minnen av.

Nu ska vi se hur det var med de här minnena!

1. Tyvärr kommer jag inte ihåg mer av månlandningen än just det där med tv:n, pizzan och morgonrocken. Däremot trodde jag mig minnas bra mycket mer innan jag förstod att jag blandade ihop allt med den utmärkta filmen Capricorn One. Det är inte ens säkert att mitt magra minne är från den första månlandningen 1969; det kan lika gärna vara från den tredje 1971 …

2. Förmodligen var det det kortkorta modet (som liksom inte ens skylde rumpan) i kombination med träskorna som gjorde att jag hela tiden snubblade omkull och skrapade knäna. Knästrumporna borde ju i rimlighetens namn ha varit långa som fotbollsmålvaktsstrumpor och täckt knäna. Minnet stämmer: jag har ärr och foton som bevis.

3. Flygplanskapningen på Bulltofta ägde rum på hösten 1972 och jag tänkte då mest på att jag var den enda tjejen i klassen som varken hade V-jeans eller snickarbyxor utan bara ett par röda manchesterbrallor. Men just precis den dag när klassfotot togs, kapades den där DC-9:an när jag var hemma och var sjuk. Alltså är jag inte med på bilden i tvåan, men jag kommer ihåg Bulltoftakapningen klart som grumligt korvspad.

4. Att springa i träskor är en konst. Att springa i träskor utan att då och då sparka sig själv på fotknölarna är en omöjlighet. Förmodligen gick plåsterkonsumtionen ner radikalt när barnen började gå i gympaskor istället. Bevis saknas dock – men visst var det så här?

Repris: Kommentatösen Annikas träskobild från 1977.

5. Jag måste ha sett väldigt prydlig ut i mina flätor.

Eller kanske inte ändå? (Fast den där koftan hade guldknappar!)

6. Våren 1975 ockuperade plötsligt ett gäng ur Röda armé-fraktionen (RAF) Västtysklands ambassad i Stockholm. Väl där krävde de att vissa medlemmar ur Baader-Meinhof-ligan skulle släppas ut ur ett västtyskt fängelse, men det hela gick åt pepparn. Nära midnatt exploderade (av misstag, trodde man senare) en bomb inne i ambassaden, som började brinna. På tv-bilderna fick vi se eldhav, poliser, panik, brandkår – och genom allt hördes ett tyskt rop på hjälp:

– Hiiiiilfeeee! Hiilfe! Hiiilfe! Hiiilfe!

Eftersom detta skedde på en torsdag, kan jag inte ha sett detta på tv i realtid. Vilket jag trodde ända till alldeles nyss.

7. Det var fan bättre sommarväder förr. Let me quote SMHI: ”Sedan år 1990 har vädret på midsommaraftonen dominerats av ganska svalt väder […]”.

Blä. (Barnen säger till mig att jag har för höga krav och att detta är helt normalt juniväder. Pfft!)

Nu ska jag gå ut och dansa en regndans. Det kan i alla fall inte bli värre.

Share
Publicerat iBloggen

67 kommentarer

  1. Ninja i Klockrike

    Förr i världen regnade det i juli, lagom till industrisemestern började. Sen blev det fint väder i augusti, när den var slut.
    Juni var varmt och trevlig, utan dagg på mornarna. Det var lite kallt i vattnet, men det var väl den enda nackdelen.

  2. Ninja i Klockrike

    Nej, man kan inte ens gå i träskor utan att sparka sig på fotknölarna, åtminstone i början av sommaren. Sen får man muskelminne och i augusti gick det utmärkt att spela fotboll i träskor. Skadefritt.

    Flygkapningen på Bulltofta hade jag helt glömt bort, och jag var ändå tolv. Undrar varför.

  3. Ingela

    Vad jag minns sprang man ganska obehindrat i träskorna. I alla fall tills platåmodellen kom in i tillvaron, i kombination med V-jeans, eller omsydda jeans med kilar i sidorna på benet i en annan färg. Då handlade det om att röra sig med en viss värdighet, vilket man ju inte gör i 13-årsåldern.

    Minns dessutom alldeles tydligt att jag såg månlandningen i skolan, nån gång i lågstadiet eller möjligen i fyran. Fast det stämmer inte alls när jag kollar, eftersom det var i juli månad. Kanske att det var flygningen runt månen? Njae, knappast det heller, eftersom det var 21 december. Men nån rymdfärd vet jag att jag såg i skolan, med flera klasser inknödda i ett litet klassrum med en TV på ett högt stativ. Undrar vilken?

  4. Jag fastnade direkt på pizza och 1969 i samma mening. 1969 var nämligen året då Sveriges första pizzeria öppnade i Stockholm!

  5. Capricorn one såg vi på bio när den var ny, men när var då det? Aha, sommaren 1978.

    Nu behöver jag fundera på vad mer jag minns från sommaren -78. (En sak minns jag — en fyradagars cykelfärd till Göteborg, där vi såg Bob Dylan hålla superkonsert med massor av musiker och bakgrundssångare och så vidare. Den sättning som också finns på den berömda skivan Live at Budokan. Jopp, det var det året.)

  6. Träskospring var aldrig något problem. Möjligen när man lyckats slita bort sulorna och gick på träet som slets mycket fortare och var väldigt halt på asfalt.

    Var har du gjort av det uuuuutdragna tv-dramat med gamle kungens död och Norrmalmstorgsdramat? Evighetslånga sändningar där det inte hände någonting. Och så gav Janne Olsson och Clark Olofsson upp och så dog kungen och vi fick en spoling till knug.

  7. Månlandningen anses på många håll vara fejkad, men tydligen bara den första. Det bästa jag har sett i den vägen är förstås från XKCD. Annars anses Stanley Kubrick ha filmat den åt NASA. Som en mycket noggrann herre lär han ha åtagit sig uppdraget bara om han fick utföra det på plats.

    Tekniken 1967 var inte riktigt vad vi har i dag, inte bara när det gäller bildkvalitet. Det var inte möjligt, rent tekniskt, att fejka månlandningen med sina långa livesändningar. Det här är det bästa om detta som jag har sett i den vägen.

  8. Ingela

    Min far besökte pizzeria i Stockholm något av 70-talets första år. Han var pigg på nyheter i matväg hela sitt liv, bara det inte var frukt i. Han ville ha efterrätten separat sa han. Men pizza föll honom i smaken (ingen hade kommit på varianter med bananer eller ananas än) och han komponerade genast en egen variant. Den var alltigenom hembakad, inga kit fanns det heller vid den tiden. De första försöken bestod av vetedeg med pålägg av skivade tomater, stekt renkött i cm-kuber och Västerbottensost på toppen. Vi i familjen tyckte att det var jättegott. Men när han skulle bjuda andra kallade han anrättningen “herrskapspannkaka” för att ingen skulle bli misstänksam.

  9. Niklas: Från just 1973 med Melodifestivalen och dess svalor som häckar och Norrmalmstorgsdramat och kungen som dog och den nye väldigt lockige nye unge kungen minns jag ALLT. Men främst minns jag att jag äntligen fick ett par snickarbyxor – när modet tyvärr var på väg ut. Fast på hösten flyttade vi från Lund till Luleå, och där var jag minsann hur modern som allrahelst. (Måste försöka hitta bilder på de där byxorna.)

  10. Agneta uti Lund

    Allt var bättre förr.
    Sommarloven var längre.
    Solen varmare.
    Himlen blåare.
    Vattentemperaturen i sjön alltid okej.
    Regnet kom snyggt och prydligt en del nätter.
    Sidenrosetterna i håren fler. Hela fyrtiotalet tror jag.
    Kräftor räknades i tjog.
    Bästa smultronstället gav litervis.
    Systrar hade alltid likadana sommarklänningar som mammorna sytt.
    Montydress hörde sommaren till.
    Hölass drogs av hästar.
    Filbunkarna! Åh, så goda de var!

  11. Agneta uti Lund

    Fyrtiotalets schampo? Kanske var det Schwartzkopf? I glasflaskor.

    Sjuttiotalet drog jag om sommaren till landet via tåg-tåg-buss + taxi den sista av de 35 milen, med fem små gossar (4 egna och en kusin till dem). Då var det mycket träskor. Sommarklänningar var korta. Pojkar hade shorts och jeans och snickarbyxor. Flytvästar gjorde entré. Men än fanns inga barnstolar i bilarna. Endast bilbälten i framsätet.

  12. Förr var det förr. Och mycket är mycket bättre nu. Radioapparater behöver inte repareras, datorerna jobbar med 64 bitar och klockfrekvenser i GHz-området. Vi kan bota en massa sjukdomar som var svåra att hantera förr. Vi röker inte så mycket och äter ofta bättre. Men den stilla förnöjsamheten har försvunnit. Där har det blivit sämre.

    Pizza träffade jag först i Sverige på Restaurang Heden i Göteborg. Det var när vi tog idrift Tingstadstunnelns reservkraft ca 1966. Den pizzan var ganska lik de jag ätit i i Italien och Paris tidigare under decenniet. Men kraftigt bränd. Det visade sig att man var noga med att hålla 700 C i ugnen men utan att inse att det gällde att vara kvick. Bullbakstider fungerade inte.

    Vi har haft en gammal kartong för pizzakit som “frimärksalbum” och den har följt oss under alla år. Tror den är från 1967.

    Montydressen – ja. Alla skulle ha en sån. Eller en cowbojsdress. Min montydress bar jag med viss känsla eftersom jag för en gångs skull visste vem Montgomery var – hade till och med sett honom i Oslo. Undrar vilket år det kunde ha varit? Runt 1950 gissar vi.

    Den hängde med i “fält” (scoutläger) som var mycket regnigt och möglet spred sig så att kläderna blev naturligt kamouflagemönstrade. Grönt och gult mögel på khaki. Jag var lite stolt över att ha en kamouflagedress. Det var jag ensam om.

    Den goda modern kunde ju inte låta mig uppträde som öken/djungelkrigare och färgade om den i en intensivt brun färg som “släppte” i början. Så i stället för att dressen var kamouflagemönstrad var det jag som blev brunfläckig. Lite som en rödbrokig lantras eller som jag solat genom ett grovt såll.

    Det är sådana upplevelser som gjort mig till den jag är.

  13. Jag håller med SG, förr var det mest förr.

    Pizza var det första jag åt på lokal utan föräldrarnas närvaro. På La Grotta vid Fridhemsplan som var uppspacklad så den såg ut som en grotta. Där serverades även starköl tull ynglingar utan att närmare efterfråga deras ålder. Det här måste ha varit ungefär 1972-73. Så småningom öppnades också Pizzabutiken Rosa Pantern på Ålstensgatan som var först i vårt närområde att sälja pizza för avhämtning. Jag har ingen aning om varför den hette just Rosa Pantern.

  14. Ökenråttan

    Niklas: Rosa pantern-pizzeriean kom nog i samma veva som pantern dök upp på film. Det var ett tag poppis att döpa allting efter nån omskriven film. Jag minns ett företag som lanserade baddräkter under namnet La Strada. Den filmen var mycket omskriven men hade precis ingenting med baddräkter att göra. Men filmtiteln sågs ju lite överallt så då fick badklädsförsäljaren med samma namn lite draghjälp också. Måste han ha tänkt.

  15. Rätta mig om jag har fel, men var det inte vid ockupationen av Västtyska ambassaden som Bo Holmström yttrade de numera bevingade orden: “Lägg uuut, LÄGG UUUUUT!”

  16. Jo, så var det. Och att han redan var i sändning fattade han inte.

    Det var i samband med detta som det rätt så beskedliga bilmärket BMW fick den nya tolkningen Bader-Meinhof Wagen.

  17. Det var under bankdramat på Norrmalmstorg som Bosse yttrade de berömda orden. Det var en mycket förvirrad produktion jag har hört honom berätta om. Förvirrringen i TV:s kontrollrum var tydligen total och han fick felaktiga eller missvisande direktiv hela tiden.

    Annars är väl bikinin ett fantastiskt exempel på att sätta ett varumärke efter något som är i ropet. Den här gången var det faktiskt atombombsproven på Bikini-atollen i början av 50-talet om inspirerade till ett varumärke som sedan blev benämning på ett plagg.

  18. Vi får väl tro på det då.
    Men jag minns det som Västtyska ambassaden.

  19. OK. My bad, som det heter. Men hans berättelse om en kaotisk produktion står jag för. Radiohuset är ju inte långt därifrån och den fasad som vette mot ambassaden var avlyst och de lokalerna, studio 11-14, stängdes. Men en rådig tekniker hängde i smyg ut två mikrofoner från fönster i S13 respektive 14 och fick en hyfsat fin stereoinspelning av dramats upplösning. Den amerikanska ambassaden ligger emellan, och ‘skuggade’ ljudet lite.

  20. och

    Vadan detta nostalgiska återblickande? Är det det oberäkneliga vädret?
    (Säger jag som sitter i vinterkappa.)

    Sjuttiotalet – eh – halvdassiga filmer i liksom bleknade färger. Ungarna hade långa pinniga ben och blev ännu längre i träskorna. En termin i Lund, Värmlands nation (för mig, alltså). Himla kul med matlag och Lilla teatern och gatuteater och några trevliga killar. Och så såg vi kungen och Silvia gifta sig, och tittade på Raskens med en ung Sven Wollter. Och jag fajtades mot kärnkraften och åkte till Barsebäck i en blekblå Ford Transit med vänner och glina, som så småningom blev miljöpartister på kuppen.

    Och så alla dessa terrorister… Som ju bara har blivit fler och kommer från nya håll.

  21. Ingela

    Här är det 25 grader varmt nu på eftermiddan. Ville bara berätta.

  22. ÖR, vi är fortfarande i stan.
    Idag har jag baxat fem huggkubbar till hugade grannar och de sista resterna av björken har hämtats.

  23. Ökenråttan

    Niklas: Så Fia är inget för huggkubbar då? Rejäla saker annars; nåt att verkligen hugga näbben i, kunde man tänka. Men nu kommer det korkar, nästa vecka.

    La Strada var en film av Fellini. Den vann en Oscar för bästa utländska film. Den var så SORGLIG. Hur den svenska baddräktsfirman kunde koppla ihop sina bikinis m.m. med den obegripligt.

  24. Ninja i Klockrike

    Med tanke på att Holmström vänder sig om och säger:
    -Här är ambassadbyggnaden, så lär väl varken SG, Gustav eller Lotten minnas fel.

    Kan det tänkas att man misstog själva ordet strada som strand för att det låter nästan likadant?

    Har vi träffat Gustav i båset förut?
    Annars ska jag be att få hälsa välkommen i gemenskapen.

  25. Bra, Ninja! (Where are my manners?)

    Hoppsan. Gustav är, inser jag nuuu, DDM:s ene bror!

  26. Hihi, det där kan jag läsa så att det betyder att Lotten plötsligt och med förvåning har upptäckt att en person hon känner väl faktiskt är hennes svåger.

  27. Sedan så funderar jag på ordet terrorist. På sjuttiotalet betecknade det vanligtvis personer tillhöriga extremradikal och militant avgrundsvänster (eller annars, IRA respektive deras likasinnade motståndare bland unionistpacket).

    Nuförtiden har jag en beklämmande känsla av att ordet reserveras för islamistiska illdådare, och att alla andra som begår terrorhandlingar nedgraderas till “vanliga” massmördare. (Exempel: vitmaktgalning i USA skjuter ihjäl ett stort antal svarta personer i en kyrka dit företrädesvis svarta går — kallas “mass shooter” av media. Om han hade varit muslim hade han självklart kallats terrorist, för exakt samma handling.)

  28. Exakt så, Annika! Den ena plötsliga förvåningen efter den andra!

    – Jag har en svåger!
    – Nej, jag har ju två, DDM har ju en bror till (som heter Karl)!
    – Men vad tusan, jag har ju tre svågrar: Orangeluvan har ju en karl (som heter Patrik)!

  29. Ur NE:

    terroris´t subst. ~en ~er
    ORDLED: terr-or-ist-en
    • person som utövar terrorism {→extremist}: ~erna sprängde ambassaden i luften
    HIST.: sedan ca 1800

    Se där, även denna NE-skribent tänkte på Västtyska ambassaden!

  30. Ja, sånt där är faktiskt lite förvirrande. Ibland får jag för mig att jag bara har en svåger fast jag har två, för att de liksom tillhör lätt olikartade kategorier. Den ene är gift med min syster. Den andre är bror till min andra hälft. Och då är deras respektive relation till mig inte likadan, tycker jag.

  31. Förtydligande: “sånt där” hänför sig till Lottens svågerkommentar, inte den som följde på denna. Ingen av mina svågrar är terrorist. Ber om ursäkt därest förvirring uppstod.

    (Skrev hon bara för att få anledning att använda ordet “därest”, vilket brukas alldeles för sällan numera!)

  32. Ingen av mina helt olika svågrar är heller terrorist, ska tilläggas.

    Om man idag hade hittat på ordet “svåger”, hade ingen språkvårdare godkänt att två så olika kategorier hade haft samma epitet.

  33. Dessutom är ordet svåger ogenomskinligt och allmänt knasigt. Oj, nu påminde jag mig ett grubbel min syster och jag lekte med en gång när mannen en kusin till oss är gift med, skulle fylla år. Vi försökte räkna ut hur vi kunde omtala “mannen som kusinen är gift med” på ett kortare och snärtigare vis. Vi ville skapa en kortform av “kusinsvåger” och vacklade mellan “kusåger” och “svåsin”. “Svåsin” vann till slut för det var lättare att säga.

  34. Nej, nu går det inte längre! ÖR har ju inte varit hemma och pysslat om Skotte.
    HUR MÅR SKOTTE?

  35. SKOTTE!

  36. Annika, kanske mosters måg hade varit en genväg?

    Jag skrev “ety” häromdagen vilket fick min arbetskamrat att reagera: “Det är inte ofta man ser det ordet!” med ett glatt smajl.
    Jomen det ryms bättre på en papperslapp än “eftersom”, jue.

  37. Ryska språket har minst tre olika ord för olika sorters svågrar. Dessutom olika ord för svärfar/svärmor beroende på om det är hans eller hennes. Men de skiljer inte mellan faster och moster, farfar och morfar etc.

  38. Jag har bara en svåger men han är nog närmare en terrorist än de flesta svågrar efter medverkan i föreställningarna Svinhugg: kortrevy för vuxna på aktuella händelser (1975) och Tarmludd: som avslöjar personer ur det offentliga livet (1976).

  39. och

    Är en halvsysters man ens halvsvåger…? I så fall har jag en halvsvåger och en halvsvägerska. Båda är väldigt snygga. Och norska.

    Ordet terrorist: Just nu begår extremislamistiska grupper flest terrorbrott, men vi har ju som sagt haft IRA och Röda fraktioner och fler. Undrar om inte ordförvirringen kring pojken som mördade svarta i en kyrka hänger ihop med att man inte hade någon fysisk “grupp” att klistra ihop honom med, och nu är man ju dessvärre “van” vid att allting terroristiskt ska vara IS och liknande. Men ingen såg väl Breivik som något annat än en terrorist, och det var terrorbrott han åtalades för.

  40. Ökenråttan

    Vi har en frånskild svåger. Vi bjöd honom på äggakaka hos Rut på Skäret nu häromsistens, söderut.

  41. Lika lite som man ska nämna Adol Fittler vid namn ska man prata om massmördaren B.

    Men – det var ju SKOTTE vi var mest bekymrade för.

  42. Ninja i Klockrike

    Fast jag tänker att är det verkligen så viktigt att skilja på olika slags svågrar och svägerskor?
    Man är släkt med dem genom giftermål, men kan man inte liksom bara inlemma dem i surven av släktingar?
    Vare sig det är ens partners syskon eller ens syskons partner.

    Sign. En som alltid önskat sig en större släkt.

  43. och

    Point taken, SG. Höll du med mig för övrigt?

    Ety är fint. Liksom ehuru, allskönt och alldenstund.

  44. Jag har inga egna kusiner och kallar därför mammas och pappas kusiner för kusin (några av dem är för övrigt närmare mig i ålder), liksom groomens kusiner. Och deras respektive. Och deras vuxna barn. På detta sätt får man många kusiner.

    Hur går det för Skotte?

  45. och, ja. Den gamla svenskläraret vrider sig. Det var ju en period inte alls tillåtet att börja meningar med ‘och’. Men vad ska man göra?

    Jag har för övrigt våndats med en text där en tjeckisk kund ville ha den på sitt modersmål. Det är svårt att gå till en översättare med sådant eftersom översättaren måste veta och förstå vad synnerligen specifika uttryck heter och hur sambanden ser ut.

    Jag provade Google Translate och fick till min mycket stora förvåning ett svar där kunden tackade för anvisningarna. Kanske dags att ta Google Translate lite grann på allvar? Det trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva.

    Och Skotte mår bra?

  46. Det är lustigt med den där myten att man inte skulle få börja meningar med “och”. Så här börjar en ganska känd bok i en ganska känd översättning:

    1. I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
    2. Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet.

    Den boken har ju genom århundradena räknats som själva mallen för hur svenska språket ska skrivas.

    Någon språkvetare (minns inte vem — Catharina Grünbaum?) har någonstans (minns inte var eftersom jag inte minns vem) skrivit att hen misstänker att det där “förbudet” har uppfunnits av skollärare som tröttnat på elever som börjar varenda mening med och. Någon grammatisk regel har det ju aldrig varit.

    (Men jag skrev en liten artikel för en tidskrift en gång, där en redaktör tydligen hade gått på myten för jag hade börjat ett par meningar med “och”, och de och-en ströks helt sonika vilket gjorde texten rätt konstig på några ställen …)

  47. Agneta uti Lund

    Ety? Ity använder jag?

    Tiden går: Förr hade jag nio mostrar varav två var ingifta mostrar, samt nio morbröder varav sju var ingifta. Nu har jag bara en ingift moster och en ingift morbror kvar – de råkar dessutom vara syskon!

    Svärdöttrar har jag, men kan inte få svärsöner.

  48. Värst vad jag gick igång på det där, då. Ursäkta. Fort, byt ämne …

    Skotte!

  49. Och(!) då byter vi väl tillbaka terror. Den här sidan är intressant. Den påvisar att 70- och 80-talen krävde åtskilligt fler offer i Västeuropa än 00- och tiotalen hittills har gjort. Det värsta året –1988– infattade förstås Locherbie med 270 döda.

    Längre ner på sidan finns nedbrytningar till olika begrepp som islamistista dåd, USA och även globalt.

  50. Ninja i Klockrike

    OM jag kommer ihåg så har SKOTTE blivit en stor planta, som närmast kan mätas i meter och som ska få flytta ut på balkongen.
    Men i likhet med alla andra emotser jag spänt en rapport från ÖR.

    Tänk att vi har både båsbarn och båsväxt.

  51. och

    Jag har en hyfsat stor släkt. Egentligen. Men får tyvärr inte träffa dem. En annan släkt fick jag i alla fall träffa i barndomens dagar, det var trevligt, för de var många och spelade dragspel.

  52. Lille maken

    Lille skotte

  53. Ökenråttan

    På allmän begäran … Lille Skotte mot bakgrund av vår djungelpersienn i köket. Luta på huvet, gott folk. Skotte har numera avancerat och flyttat in i stora blomfönstret bredvid monsteran. Skotte är 1 år och 3 månader samt 1.20 hög. Monsteran är ännu högre. Har inte Bradbury skrivit om nån som blev strypt av sina vilda krukväxter? Vi sover med ett öga i taget.

  54. Ninja i Klockrike

    Taxi myskoxi!

    Månntro att lilla Skotte skulle behöva mista huvudet?

    Sätter han små skott i bladvecken?

  55. Åh, titta Skotte. Tackartackar!

    Hm, strypt av krukväxter minns jag inte i hastigheten, men den tanken fick mig att associera vidare, till The day of the Triffids. (Det gick en teveserie i början av 80-talet som jag minns väl, men det finns visst en från 2009 också, som jag undrar … wut, Eddie Izzard ska ha varit med i den. Nä, då kan inte jag ha sett den, då, för det skulle jag ju komma ihåg.)

  56. Ninja i Klockrike

    Jag har sett den med Eddie Izzard, och den var chockerande uselt sevärd.
    Men var, men var?

  57. Ingela

    Maken hade sex syskon, tre på morssidan och tre på farssidan. De på morssidan hade två olika fäder, ingen densamma som makens. De flesta har dessutom varit gifta och samboende ett antal gånger med diverse barn i olika kullar och dessutom finns det ett antal bonusbarn. Det är hur tjorvigt som helst. Men alla får gå under samma släktbeteckningar. Det skulle helt enkelt bli alldeles omöjligt att ha olika namn på alla sorters släktingar och nästansläktingar. Mina stora barn som inte är det minsta biologiskt släkt med detta anhang kallas också “kusiner” till alla i horden i ungefär samma generation.

    Mina egna föräldrar och syskon har däremot hållit sej i skinnet och inte orkat skilja sej från sina makar/makor en enda gång så där det bra struktur på det hela. I den flocken är det bara jag som ha varit lite krånglig.

    Vavadenu för nåt den här postningen handlade om från början?

  58. Ninja i Klockrike

    Träskor.

  59. Träskor.

    Men inte träsk-or, vad nu oren skulle ha haft i träsket att göra. Och inte heller träs-kor, frågan om det är lättare att få kossor än kameler genom nålsögon.

    **This comment was brought to you by some idiot who shouldn’t be allowed anywhere near a keyboard**

  60. HK

    Lotten avslutade med: “Det kan i alla fall inte bli värre.” Men lite värre kunde det bli.
    Min lilla husbil, Bodil, ville inte starta igen efter ett kort stopp på en rastplats nära Arboga i gårkväll. Det blev bärgningsbil till verkstad, som förstås är stängd ända till måndag. Då är det bra att ha en klasskamrat i Kungsör!
    Nu är jag på fortsatt resa med SJ till Uppsala. Och tåget är i tid. (Hoppas att jag inte nedkallade nån förb*nnelse nu)
    På måndag är det en ny dag.

  61. Vi önskar Bodil ett snabbt tillfrisknande och tipsar alla som har verkstadsdrömmar att öppna en sådan med 24/7-service i Arbogaområdet.

  62. Annika! Så coolt med Dylancyklingen.

    Och jo, visst kallar vi någon för terrorist mycket snabbare om hen är mörkhyad, och/eller muslim. Det finns många exempel, jämför tex självmordsbombaren på Bryggargatan eller lastbilsmördaren på Åhléns med nazisterna som bombade flyktingförvar eller med knivmördaren i Trollhättan (fy vad många gånger jag skrev mördare i samma mening!).

  63. och

    Anna: Ja, det stämmer – man blir chockad av att organiserade nazister med våld på programmet, till råga på allt vapenutbildade i Ryssland, anklagas för “allmänfarlig vandalisering” eller dylikt, som om de slagit sönder saker på måfå i fyllan, när det uppenbart rörde sig om terrorbrott. Om inte det är terrorbrott, är ingenting terrorbrott.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.