PLOFF!
Japp, jag öppnade en stor flaska bubbel. Dock kom jag mig inte för att dricka mer än ett par småsmuttar eftersom denna sortens böcker inte kräfva sådana drycker.
Det här är faktiskt bara fjärde upplagan av Svenska skrivregler, konstaterade jag nyss förvånat. När jag med darrande händer och svettig näsa (det var för tusan varmt utomhus just denna dag) bläddrade lite huller om buller i den numera 44 sidor tjockare boken, hittade jag ett nytt kapitel om engelska ord och texter. Det fanns till och med lite råd om helengelska texter (tack!). Dessutom fanns ett kapitel om källhantering! Och så
- massa direktiv om avstavning (som jag hoppade över eftersom jag inte tycker att avstavning längre är ett problem)
- info om det där förbaskade foge-s:et som jag aldrig lyckas förklara tydligt (gammalt genitiv, ordbildning eller uttalslättnad?)
- förkortningar (helst med punkter, hörni, med punkter)
- massa främmande tecken (min favorit är cedilj, för det låter som en maträtt och ser ut som ett djur)
- stavning av lånord (ack, vad jag saknar kasjunöt i SAOL).
Allt är så intressant! Säger man airbag eller krockkudde? Stavar ni det månne ärbägg? Hade ni hellre sett att det hette luftpåse? Vill ni krångla med svenska ändelser och skriva containrar eller tar ni engelskans containers? Situps eller situpper? Nu är han verkligen inte i ropet längre, men kan ni verkligen stava Gorbys namn? Spring åstad och införskaffa skrivreglerna!
Hurra! I Svenska skrivregler kan man läsa precis allt och lite till om allt som har med denna min passion att göra! (Men inte en enda basketboll hittade jag.)
Tyvärr kom jag mitt i detta lyckorus till en sida med råd och tips om ”e-brev”. Med en förklarande parentes:
Eftersom jag träffar hundratals åhörare varje månad, ser jag alltid till att fråga vad folk använder för ord för elektronisk post, samtidigt som jag hötter med näven och slår med pekpinnen och indoktrinerar dem till att på samma sätt som de skriver tejp, numera skriva mejl. Så här ser mitt högst vetenskapliga undersökningsresultat ut.
Ni förstår? INGEN (i min världsbubbla) skriver eller säger ”e-brev” när man menar mejl. (SAOL listar sedan 1998 e-post, e-brev & mejl.) 
Detta till trots ska jag strax läsa boken en gång till i jakt efter något som jag inte redan kan. (Uppdatering med braskande rubrik om att någon måste stoppa pressarna kommer i så fall.) Provbläddra här!
Bokbetyg: fem stjärnor, fem getingar, MVG och succé till 99 %. (Blott bruket av ”e-brev” är en plump i protokollet.)
Vikken lattjo liten pryl!
Den boken ska snarast inhandlas!
(Lotten, uttalslättnad har nog fått ett t för mycket.)
E-post och e-postadress säger jag fortf.
När jag gick på maskinskriving i högstadiet (70-talet) så var det förbjudet att skriva punkter i förkortningar; det blev t ex och bl a. Är det inte så längre?
Till sist, hur uttalas EU-valutan; ska det vara evro eller joro? Jag säger det förstnämnda men vacklar.
Kram! Stina
Mina frkpktr försvann i och med att det föll på programmerarens lott att bygga enkla ordbehandlare i diverse system. Minns att det fanns en tid före IBM PC och att den enda texteditor som fanns tillgänglig i PC var ett monstrum som hette EDLIN. Sånt som Notes och andra avancerade ordbehandlare va int te å tänk på.
Eftersom en punkt i grunden betydde meningsslut så blev det mycket komplicerat att hantera förkortningspunkterna. Enklast vara att helt utesluta dem. Och då fanns det två val; antingen behöll man förkortningarna och skippade punkterna eller också lät man bli att förkorta. Dvs att man istf dvs skrev ut det vill säga och att det kryptiska istf fick stå i klartext i stället för förkortningen istf.
Ekonomin och det begränsade lagringsutrymmet vann över läsbarheten och det fick bli dvs och istf. Take it or leave it, sms.
Virrandet och tyckandet inom området är stort. Att ändra skrivregler lite hur som helst och när som helst leder inte till bättre språkanvändning. Snarare motsatsen – människorna har så mycket annat att intressera sig för och kan inte förväntas plugga skrivregler när utgången av diverse makabra utslagningstävlingar i avmagring, sexualakrobati, rytmiska rörelser och andra kulturyttringar i media verkar vara viktigare än något annat.
Om dialektala egenarter kan accepteras, tom hyllas, så bör även variationer inom detta område kunna accepteras.
Intressant med punkterna Skogsgurra!
Men. ”Att ändra skrivregler lite hur som helst och när som helst …” Vabaha? Det pågår inom språket lika mycket forskning som inom andra vetenskapliga områden. Inget görs lite hur som helst. Och mellanslag är fortfarande lika korrekt att använda i förkortningar även om språkvården rekommenderar punkter.
(Jag fnyser oerhört förnärmat så det hörs ända till Kina.)
Exempel: Man skriver på engelska allt oftare tankstreck när man vill visa att någon blir avbruten (istället för ellipsligatur). Så här:
– Well I have nev–
– Shut up!
Detta undersöktes fram- och baklänges av språkforskarna för att man ville se om bruket hade börjat dyka upp i svenskan. (Jag tycker att det ser bra ut, jag.) Men nej, i Sverige skriver alla (med ”alla” inbegrips bokförlagens redaktörer) fortfarande tre punkter för att visa avsnoppning och dylikt:
– Men ni har ju inte tagit på er sko…
– Ska du säga som står med rumpan bar!
ALLA som jag korresponderar skriftligen med skriver mail. Förstenade gamla typer.
Hej Christina Vendel! Uttalet av valutan euro är en av de allra vanligaste språkfrågorna. De flesta säger nämligen joooorå, medan ordböckerna (NE och SO) säger:
[eu´ro] eller [ev´ro]
(Jag kan inte få fram att [eu] är en diftongsläng här, men så är det ju.)
De som påtalar att [eu´ro] inte går att säga för att det är obekvämt i munnen, har nog aldrig sagt Europa. Själv säger jag bara kronor.
Tack för korrläsningen, Anta Snaque!
Om en språkändring ska få genomslag så ska den vara rejäl och få tid att sjunka in.
Bara för att det idag går att göra omfattande frekvensstudier och därmed ha ett mycket bättre beslutsunderlag än vad man hade på Fridtjuvs tid eller när singularformerna slog igenom på allvar någon gång i slutet av fyrtiotalet betyder det inte att man MÅSTE ge nya anvisningar om hur språket ska användas i tid och, just det, otid.
Det bidrar inte till att utveckla en säker språkkänsla. Och det är den fasta, invanda känslan för hur språket låter och ser ut som ger bra språkanvändare.
De gamla landskapslagarna var handfasta och i många fall lätta att förstå. Verklighetsanpassade, även om det kan vara taskigt att låta lekare ligga ogill. Dagens lagtexter med prejudikat och detaljanvisningar i det oändliga kräver specialister för att rätt tolkas. Ska vi alla behöva bli språkspecialister för att kunna uttrycka oss rätt? Ett stabilare regelverk som inte ändras i otid (och som till stor del verkar vara terapi för Språkrådet och språkforskare) tror jag att alla skulle må bra av.
Tankestreck i stället för ellipsligatur?
Vafaba?
Sade hon och hånskrattade så det hördes te Kina och tebaks.
Sedan satte hon sig ned och prövte att uttala mail så det hörs att det är stavast på englesiska. Samt undrade voffo då?
Mejl låter trevligt, och är lättböjt.
Mailen låter som Maj-Len. Ungefär.
Eller kompjuter.
En sak som är verkligt bra med ordet mejl (eller mail — det händer faktiskt att jag skriver så när jag inte tänker på någonting särskilt) är att det är helt begränsat och specifikt i sin betydelse på svenska, såsom det inte alls är på källspråket. Även i engelskspråkiga länder finns ju fortfarande vanlig post också.
Punkter i förkortningar vill jag ha. Det fick då jag lära mig i skolan, och perioden då de har ansetts inte behövas (samt vara farliga för dataprogrammen, en på sin tid naturligtvis helt legitim anledning att låta bli dem) har väl varit ganska kort — ett undantag i historien, liksom. Vad menar jag … en liten loop, en återvändsgränd, en tidslinjens blindtarm.
(Stavningsfuriren känner inte till ordet loop, nu blev jag paff!)
Ninja – tack för skrattet!
Jamen språk är ju nästan världens mest intressanta ämne, up there med film och kanelbullar, men nedanför små bebisar och jättepassion.
Jag låter mitt högbrynta estetiska sinne, hand i hand med min oomkullrunkliga logik, styra hur jag skriver. Alltså aldrig ”partner” i pluralis, vem kom på den dumma idén? Blandar mail och mejl. Mail är snyggast, jag gillar a:n i kombination med i, så det hänger kvar. Mejl låter för mitt inre öra som en sjuåring som retas (”meeeejl, haha!”).
Containrar kittlar helskönt i kistan. Man hör liksom hur det skramlar i plåten när man staplar dem på varann.
Har skippat punkter i bl a och dvs,medan engelskspråkiga tycks ha kvar alla punkter, som i O.K. Bl a och dvs kan man inte misstolka, däremot tv (alltså television) så det går tvärbort, och teve ser fånigt ut. Förstår att TV hänger på gärsgårn, vad göra?
Logiken vinner ibland, estetikern ibland…
Lotten: Avsnoppning sker klarast och tydligast medelst tre punkter! Anledning: Tank(e)streck före anger att nu säger ngn ngt, och så kommer det ett streck till…? Risk för förvirring, och inte är det SNYGGT heller!
Men det är ju fasen så mycket svårare det är att säga e-u-ro med betoning på första stavelsen, jämfört med e-u-ro-pa med betoning i mitten. Är det bara ovanan? Eller är vi helt enkelt slarviga med u:et i Europa och det funkar ändå, men det funkar inte att säga e-ro, eftersom det låter som en finsk timmerhuggare och inte en valuta?
Jag använder också ”e-post” fortfarande, när man vill uttrycka just att man vill få kallelsen, skicka ordern eller få svaret på frågan i elektroniska brevlådan och inte per brev i plåtlådan. Annars blir det oftast ”mail”.
Ingela: Blir nog snart ”Ero”, trots att man kan ”leka” med det uttalat.
Härmed meddelas: jag läser och läser och har ännu inte hittat något i den nya upplagan som för mig är en nyhet.
Fasicken, vad bra jag kan mina skrivregler!
Definierar den något nytt språkbruk. Förra upplagan innebar ändrade rekommendationer gällande stor bokstav i partinamn, vill jag minnas.
Här kommer frågetecknet som saknades: ?.
DDM:
Jag tänkte precis skriva att det enligt skrivreglerna ska vara ett ? som avslutning på frågor …
Mja, reglerna för hur man böjer ord är liberalare i nyboken. Man ska inte behöva stuka tungan för att vara korrekt.
Man slipper därmed att försöka säga
• dom där designersarna (= designerna)
• tre olika sloganer (= slogans)
• thrillrar (=thrillers).
Samtidigt rekommenderar Språkrådet fortfarande att man bör försöka använda svenska ord som finns, istället för att ersätta dem med nåt som låter coolare på ett annat språk (skräppost och matberedare istället för spam och food processor/mixer).
Di däringa formgivarna?
Tre olika reklambudskap?
Spänningsromaner?
Och nu tänker jag ”reklambudskapet slog an”.
Formgivare och formgivning är ord som jag ofta och gärna — med andra ord hellre — använder för att slippa de lite fjompiga och tillgjorda designer och design.
Så kallad skräppost är sådan ost som inte uppfyller Svenska Mejeriförbundets kvalitetsnormer. Den fragmenteras och säljs till pizzerior.
Varför måste det vara engelska i alla lägen där man vill att det ska låta svalare (se där en som strävar att följa Språkrådets rekommendationer)? Det finns ju några hundra andra alternativ.
Håller helt med, Annika – och jag skulle kunna gå så långt att jag hellre anlitar en som kallar sig formgivare än en som kallar sig designer. (Inte på grund av just oooorden, utan pga. omdömet, liksom.)
Kommer ni ihåg att jag yrade om en formgivare för några månader sedan? Och att jag med hjälp av en sådan skulle få till en ny basketlogga? Well … vi är näääästan där! (Rapport kommer. Och loggamannen är ”formgivare” och inget annat.)
Kommer ämnet textdesign på MDH alltså att ändras till textformgivning?
Åff kårs.
Och så ska förstås bollspelet heta korgboll. Basket låter ju så fjompigt och tillgjort.
Korgbollsmärke?
Nej, nu ska vi inte vara såna. Det har startats krig på grund av hundar och potatisland. Risk att det kan bli ännu ett. Ett språkkrig.
Vänner?
Min pappa säger som tyskarna: oj’rå!
(Och jag med ibland, när hjärnan slår slint.)
Det finns en kvinna i P1 som är mästare på skorrande R, Lisa Tallroth tror jag hon heter. Allt annat hon säger låter uppsvenskt, men R-en formligen tillrar! Man fick nästan ont i halsen när hon meddelade att Kim Jon-Uns halvbrrrorrr hade dött. Det låter som om hon gurglar sig med pärlor.
och: Även i Västergötland finns skorrande ”R”.
Påståendet baseras på utflykt/resa med lokalpatrioten ”Västgöta-Bengtsson”
https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4stg%C3%B6ta-Bengtsson:
Studiedag under rekryten på K4 Skövde , slutet 60-talet.
Minns speciellt
-första gången jag fick höra att alternativ- engelska ordet för ”swede” dvs ”kålrot” även kallades ”routabag”. Skulle ha sitt ursprung i västgötska ”rutabaga”, och ordet vara infört av vikingar
https://en.wikipedia.org/wiki/Rutabaga
-han påstod även att både skorrande och rullande-”R”, fanns kvar lokalt i västgötskan. Tom i samma ord.
Hans exempel var ordet ”större” som enligt uppgift kunde uttalas med först ett gutturalt skorrande ”R” direkt följt av ett rullande ”R”
De säger faktiskt rutabaga om en sorts kålrot, men det är inte samma variant som swede eller swedish turnips.
De får skorra eller inte, bara de på något sätt markerar r. Idag kunde man på Ekot höra om Arbogamoden, fanska pesidentvalet mm.
OT- Rekryttiden på K4 Skövde. 3 mån sommaren 68 + 12 mån 69-70 till miitärpolis.
Inser i efterhand.
Mötte då min ”Lassie”
Var nämligen logementskamrat med (men har ingen kontakt sedan dess)
https://sv.wikipedia.org/wiki/Peter_Egardt
Ninja: Sortförädling?
Men namnet består?
Kolla själv, nu på våren importeras kålrötter till butikerna från andra EU-länder. Mer smaklösa än de svenskodlade (som väl även genomgått någon form av sortförädling?)
Som född och uppvuxen i Skara kan jag meddela att det absolut finns både tungspets r och tungrots r i min ursprungsdialekt. Den enkla regeln är tungrotsskorrning i början av ett ord och rullande tungspets r inne i ord. Med många undantag och varianter förstås. Pröva bara att säga tungrot! Skorrande ety det är sammansatt. Båda i samma ord? Röra t ex!
Det finns en hel del inspelat med Väschöta Bengtsson, och musik med räfs och lie gruppen bröderna Djup.
Gårdagens krönika i DN av Patrik Hadenius om modespråk och kodväxling är trevlig och läsvärd. Det är positivt att språket lever och utvecklas. Sen är det givetvis viktigt att vi förstår varann och att det inte uppstår missförstånd och konflikter av den anledningen att vi inte förstår varann. Tolerans och en viss vildvuxenhet måste få finnas, liksom lagom med regler.
Dock är det skillnad på talat språk och texter. Det är också skillnad på vad för slags texter det handlar om, hur formella de är och var texten finns att läsa. Dagstidningar som är fulla av både skrivfel, fel använda idiomatiska uttryck och kass meningsbyggnad är tröttsamt. Men hur tråkigt vore detta kommentarsfält om det inte var fullt av kreativa och nyskapande skriftspråkskonstruktioner?
Nej, jag är hyfsat säker på att det är två olika underarter.
Men kålkomplexet är inte att leka med för en amatörtaxonom.
Apropå skrivregler och kål: I min lokalblaska står det i dag om Vattenfalls brunkålsförsäljning. Vilken art kan det vara, tro?
Allt detta är alldeles vad jag också tycker. Vad jag inte tycker är att det ska ryckas och slitas i språket så att det blir söndertrasat. Och i bland en kamp om vem som är rättast eller har de rättaste principerna eller den rättaste rätten att sätta sig till doms över andras avvikande små egenheter.
Språket och vårt förhållande till det blir lätt som ett politiskt slagfält där det gäller att ligga bäst till i någon imaginär kamp om något imaginärt ’bästa läge’ – det leder också till en massa detaljjusteringar och korrigeringar som gör en del förvirrade, några likgiltiga för regler överhuvudtaget och glädjer några, som inte ser runt bokhyllehörnet.
Den gamla ordlistan, som påbörjades på artonhundratalet och ännu inte är fullbordad, har visserligen en viss konserverande funktion men att den skulle behöva kompenseras med nya skrivregler vart åttonde eller nionde år kan inte vara rimligt.
Vi lever i något som politiskt definieras som en demokrati. Men på språkets område gäller diktatur. Kortsynt diktatur.
Ingela:Smutsig.
Men i sig det finns klart ätbar tillagd annan variant på vitkålsblad.
http://www.ica.se/recept/brunkal-158327/
Ajajajaaaaaj, Skogsgurra! ”Den gamla ordlistan” är ingen ordlista! Det är SAOB – en ordbok!
Såg du inte kroken?
KROKEN? Oooh.
NTSCD:
En tryckt lärobok i svenska vill ha ett av mina kåserier som exempel på ”kåseri”. Nu undrar jag: minns någon av er (som råkar ha läst dem) ett kåseri som varande extra roligt?
North Texas Scottish Country Dancers?
’Svenska skrivregler’ och SAOL är bra hjälpmedel för dom som skriver i yrket, särskilt är det handlar om ’offentliga’ texter. Det händer ju hela tiden saker med språket och det är bra att ha ett nedskrivet rättesnöre att följa när man börjar undra. Ett enhetligt språkbruk underlättar både för dom som skriver och dom som läser.
Privat får man förstås skriva hur f*n man vill.
Nu tar jag fram ”Die hard, liksom” och letar fram Lottens roligaste kåseri. Blädder, blädder, blädder.
Är det inte lite sent påkommet, om den redan är tryckt?
Erratablad, kanske? Fliegende blätter? (Skriver jag bara för att se om jag kan stava det … och se, det kan jag!)
Heh, jag läste alldeles nyligen på ett annat ställe om svårigheterna att få en (engelskspråkig, i det fallet) datoriserad bibliotekskatalog att fatta skillnaden mellan ”Die Hard” och ”Die Fledermaus” — i ena fallet ska ju inte ”die” räknas i alfabetiseringsordning!
Förresten, apropå ingenting utom språkbruk i allmänhet, varför säger man så ofta ”friliggande villa” — och ”man” i det just nu för mig aktuella fallet är en bostadsannons — när själva definitionen på villa är friliggande hus med en eller två bostäder? Ett hus som inte är friliggande är inte en villa. Skumt.
Ninja: Fanska pesidentvalet! 🙂
Friliggande villa – på engelska ”detached house”, vilket är himla skumt, för det låter ju som om det en gång i tiden HAR suttit ihop med ett annat hus, men sedan förnärmat rest sig upp och fnysande flyttat femtio meter åt höger, för så vitt det inte är åt vänster. Att britter kallar radhus för ”terrace houses” är också märkligt.
Sedan har vi nya konstiga förkortningar: Hus som säljes med ”glimt”. Huh?
Ifall berättelsen om när du letade barn i köpcentrum är ett kcri är det bäst. Annars har jag tyvärr inte tid att läsa igenom alla idag.
NU har jag läst och dessutom varit ute i snöstorm där en massa glada små barn baxades hem från dagis! Dom visade mej sina teckningar, nallar och dylikt när jag svepte förbi vagnarna. Jag log uppmuntrande och hoppades att ingen galärslav till förälder tolkade detta som tecken på pedofila böjelser hos mej.
Jag röstar på ’Pengakris’ av den 8 mars (tryckåret?) eller ’Tunnelbanan’ av den 21 november.
Tack för kåseriåsikter!
Jag har även fått veta att det vore bra att välja
• den där jag har tappat rösten
• den där skotten har kilt
• den där jag faller nerför en trappa
• den där jag utövar häcklöpning i källaren
• den där jag knölar ner luciaklädda dagisbarn i overaller
• den om nyårsaftonen när alla fick mask och löss samtidigt
• den där granen ligger och sover
• den där jag inte kunde baka bröd
• den om tjejerna och killarna som …
Hm.
Örjan: Jo, jag vet att det är en skånsk specialitet. Men det vet nog varken lokalblaskan eller Vattenfall. Man kan tänka som min bror gjorde, att det hade varit mer miljövänligt ifall det handlat om grönkålsförsäljning.
För övrigt tycker jag det är bra att Språkrådet finns. Då behöver vi inte bråka, vi som har åsikter om språket. Det finns en kompetent organisation som skapar reglerna, för de sammanhang där det behövs sådana. Väldigt skönt.
Så sant, Ingela.
Och nu är det så sent i båset — jag menar inte klocksent, utan ligga-först-sent — att jag kan larva mig lite extra (båset: som om hon inte jämt …). Det där i parentesen på gravstenen, Ergo Mejl, ser faktiskt ut som något man skulle kunna heta. Fast jag vet inte vem som skulle heta det. Ser det inte lite albanskt ut? Eller är det i själva verket Star Warskt? Hm …
Ergo Mejl, den slutledningsstarke postiljonen, drog sin ljussabel och gjorde några prövande utfall mot tistlarna i vägkanten. Vruuuuum, sa sabeln. Tsst, sa tistlarna och böjde sig graciöst ur vägen. Ergo, sa Mejl, är ljussablar inte lämpliga jordbruksredskap.
Äh, nu blir klockan nollnollnollnoll. Tur det.
Ha! Jag visste det! Nu finns det ett nytt bås. Det ska jag genast läsa.
Ha! Du är tankeläsare!
Ja. Lyckligtvis är jag också diskret.
Jag glömde ju att meddela: Ingela! Jag skrattade HÖÖÖGT och frustande åt brunkålsförsäljningen!
Lotten, jag är INGEN!
Oh dear, Agneta! Du får gå en snabbkurs hos mig:
”Skriv mejl eller e-post istället för e-brev.”
Slutkursat!
Nej, det varken kommer jag att tänka, eller skriva! E-post är det hele medan e-brev är enskilda brev i e-postsammanhanget. E-et finns ju där för att särskilja mot den helt vanliga posten som levererar brev (och ibland annat).
Mejl händer förstås att jag använder.
Tillägg: Google ger 2 280 000 fynd för e-brev.
Så här skriver Svenska datatermgruppen.
http://www.datatermgruppen.se/visning.html?obj=a13