Mitt livs konstigaste gatuadress är Mätaregränden i Lund. (Gäsp, liksom.)
Det är en helt vanlig gata och alls ingen gränd och gatorna i samma kvarter heter Ritaregränden, Bygglovsgränden och, eh, Planvägen. På samma tema bodde jag på Arrendevägen i Täby. Tråknormalt. Fast lite konstigt var ju vårt områdesnamn Björkskatan i Luleå, vilket alla trodde var Björksgatan. (Skata betyder udde.)
Att jag tar upp detta beror på att kommentatorsbåset under de gångna dagarna inte alls snackade SJ-service utan det faktum att Kvicksund ligger någonstans, och att Ninja-Malin frankt påstod att hon ju visste var:
”Kvicksund ligger i Närke för Kvicksundsgatan ligger i Hagsätra och där har gatorna namn efter orter i Närke.”
Jag satt just då fast på ett tåg i nyss nämnda Kvicksund – och jag befann mig på inga som helst villkor i Närke, så det tillsattes utredningar i ämnet i olika bloggbesökande datorer. Ninja erkände snabbt sitt misstag och deklarerade:
”Den tillfälliga, men långvariga, sinnesförvirring som drabbat mig fick mig att glömma att Kvicksundsvägen ligger i Högdalens industriområde, och där är det Sörmland för hela slanten. Sörmlands orter återfinns i Örby, Flensvägen återfinns där, Ripsa, Aspö, Vansö, Turinge, Bälinge och Stavsjö.”
Men inte nog med detta. Jösses, vad vi fick lära oss:
”I Långsjö har gatorna insektsnamn, och kvarteren musikernamn. I Hammarbyhöjden är det upptäcktsresande och på sin egen plan står, eller snarare ligger ihjälfrusen, Finn Malmgren staty.”
Och det är då vi tar fram Tage Danielssons Sagor för barn över 18 år och läser om stackars bussförare Hugo Berglund:
När vi så finner att Mannagrynstorget ligger på Kvarnholmen samt att Nättarövägen förkortas Nättaröv och Dalarövägen inte heller är helt rumsren som förkortning, är det inte långt till önskeadresserna Bakaxelgatan och Kardanknutskroken. Eller den här:
Jag hoppas nu att ni fullkomligen öööser ur er andra adresser än Skebokvarnsvägen och att vi sedan har som mål att resten av livet kämpa för att få en gata uppkallad efter våra idéer!
Uppdatering!
Se här vad jag (via Ninja-Malins hjärna) fann i DN:s arkiv från 28 september 1989!
Vilken ort blir först med Lottengatan?
Men Tage vispade runt bland områden, och la bageriverksamheten i Fruängen i stället för Sköndal, där det finns både Bagarfruvägen och Semmelvägen.
Men det är längre från Sköndal ut på E4:an, och det är ju den gatran som är hela vitsen med sagan om busschauffören som fick nog.
I Fruängens närhet ligger Långbro och där har gatorna blomsternamn. Bekanta bor på Narcisstigen, men får då och då post adresserad till Naziststigen.
Det förefaller mig som en icke avundsvärd adress.
Vilket osäkt också får mig att tänka på det område utanför Birmingham som köptes upp i avsikt att exploateras, trots den lokala opinionens hårda motstånd.
Den labourstyrda local council fanns sig överkörda, men kom med den geniala lösningen när de tvangs stadsplaneplanera exploateringsområdet.
Gatorna döptes till Hitler Avenue, Goering Lane, Belsen Mews med flera adresser med otrevliga associationer.
-Skulle vilja se dem sälja hus med de adresserna, sa den lokala opinionen.
Av exploateringen blev intet.
Detta är sant, ty det stod i DN någongång vid skiftet sjuttio- åttiotalet.
Obligatorisk korrning: I näst sista stycket, närmast över den förtjusande Lurendrejaregränd-skylten, står det ”Dararövägen” med ett r i stället för ett l.
(Som den kinesiska konsonantförbistring fast tvärtom — jag glömmer ju aldrig den kinesiske servitören som av mitt sällskap fick beställningen ”En karaff rött vin” och bekräftade att han uppfattat med att säga ”En kalaff lött vin”.)
Själv har jag mest bott på alldeles tråknormala gator. Backgatan i Vretstorp där jag växte upp är en gata som — tja — lutar. Östra Storgatan i Hallsberg är — gissa, gissa, vad kan den heta så för? — den östra delen av ortens o-er-hört originellt benämna huvudgata.
Jag måste tänka.
På Hägersten-såsen har vi oerhört sexiga gatunamn inspirerade av bankväsendet. Sedelvägen som vi bor på ligger nära Sparbanksvägen, Riksdalergatan, Inteckningsvägen och Valutavägen. På den sista ligger en kemtvätt med namnet Valutatvättten. På Avgiftsvägen är det ingen som bor, men däremot på den av Båsmor inspirerade (vill jag tro) Lotterivägen.
Jag vill att det ska finnas en högt liggande gata i Hägersten, som får heta Skuldberget.
Tyvärr Annika, vi har varken Skuldberget, Utmätningsvägen eller Räntetrappan. Men bra idé!
Jag bodde mina första fem år i Lund. Baserat på mina föräldrars nostalgiska vandringar på minnets vindlande vägar verkar det som man anger områdesnamnet snarare än gatan. När jag föddes hade de redan flyttat från Studentlyckan till Vildanden, och sedan fick vi en fyra på Klostergården.
Det finaste gatunamnet i Åmål är nog Stupekullevägen, men vi bodde på lite mer prosaiska Åsgatan. När yngste brodern började på Chalmers fick han studentrum på Uppstigen i Göteborg. På den tiden hade han svårt att ta sig upp på morgnarna, så vi adresserade posten till Nyligen Uppstigen.
Alla gator på Hägerstensåsen ligger högt, så det borde verkligen finnas ett Skuldberget.
Förslaget är fullkomligt lysande.
När det nu byggs på ett fullkomligt maniskt sätt i Stockholm så borde det nånstans finnas plats för ett finanskrisområde.
Finansvalpsparken
Bostadsbubbelgränd
Återbetalningsvägen
Bankunderstödsgatan.
Räntebacken
Tänk er Djursholm eller så med gatunamn som
Socialbidragsgränd
Bidragsgatan
Understödsvägen
Omhändertagandestigen
Fattiglappsparken
Ett av de absolut vackraste namnen återfinns i Liseberg, mellan Örby och Solberga -julnamn- där en liten förtjusande park heter Fem Fålars Brunn.
Det är poesi det.
Här i Örebro ståtar vi med ett av landets längsta grammatiska fel, nämligen ”Lars Wivallius väg”.
Detta kompenseras möjligen av de väldigt vackra namnen ”Östra Vintergatan” och ”Västra Vintergatan”.
Här i stan har vi ett kvarter (eg. fastighet) som heter Kopparslagaren. Går man dit en söndag då en del har just kopparslagare, hamnar man på en Återvändsgränd (ja, det gör man ju alla andra dagar också förstås). Vidare kan man inte så långt därifrån hitta Hemvägen och har alltså funnit även Utvägen.
I samma område som Hakkes brors Uppstigen ligger även Motgången.
Jag bodde mina första 19 år i Lotterivillan, vilket förstås inte hade med mig att göra, trots att jag heter Lotta.
Vintergator finns även i Ljusdal, Stora och Lilla. De är dock helt opoetiskt uppkallade efter en som hette Vinter.
Där finns också Epidemivägen, nära (före detta epidemi-)sjukhuset. Den adressen är jag glad att vi sluppit. Å andra sidan bor vi själva på Idrottsgatan, vilket på intet sätt stämmer överens med våra intressen.
När jag var liten bodde vi på Släggkastargatan 6. Först i något så när vuxen ålder (långt efter att vi lämnat adressen) reflekterade jag över att det faktiskt betyder något. Som liten gillade jag rytmen i ordet.
När jag dåvarande pojkvännen, numera maken, började leta efter ett mer permanent boende, tittade vi på en lägenhet på oromantiska Bandyvägen. Att adressen hade en avgörande betydelse för att vi inte flyttade dit kan jag inte säga, men den minskade ställets attraktionskraft. Det blev Rådjursstigen istället.
Släggkastarvägen fick mig att tänka på Tallkrogen, där har gatorna olympiska namn. Den stora gatan i området heter Viktor Balcks väg, och gatunätet har formen av ett stadium.
Viktor Balck är den svenska idrottens fader (vem var dess moder?). Även Lingvägen finns och Lemminghs väg, efter den första, svenska olympiska guldmedaljören.
Förvånar mig själv, hade ingen aning om att jag hyste ett sådant intresse för stockholmska gatunamn och deras tillkomst.
Kan det vara en yrkesskada? Du och kollegan Berglund hade ju en del att fundera över under era turer.
Jo, fast jag har nog varit intresserad längre än så.
Men visst satt man och glutta å glana på skyltar när man körde.
Tror också att jag gillar iderikedom och konsekvensen i namngivningen. Ordning och reda, fast kul ändå.
Själv tycker jag att det är lite roligt att man på väg från Herrängen till Fruängen kan passera Gubbängen. Någon som vet var Gummängen ligger någonstans?
Men hur åker du då?
Vi passerade Larssons väg härom veckan.
Bälinge finns även i Uppland. Finn Malmgren tror jag är statyn vid Le Parc i Uppsala, har jag för mig?
I min ungdom bodde jag på Lottgatan, det var i alla fall NÄSTAN Lottengatan?
Efter allt rännande och gluttande gate ôpp å gate ner har vi blivit hungriga och börjat fundera på lite mat.
Vad anser det mångkunniga båset? Ska vi ha kapun eller kalkon? Och om det blir kapun – hur många per person?
Kapun förstås. Med sallad av vinterkrassa. En kapun per person är generöst och bra.
Kastrullerna måtte ha varit rejäla på den tiden.
Men nog borde en kalkon som ser fyllig ut räcka även åt båset?
Särskilt om vi öser den flitigt och lite söt grädda kan jag bidraga med.
Ninja, jag tror Dieva är ute och cyklar.
Sommartid bor jag i Fattigstugan. Efter en liten övertalningskampanj har jag numera den officiella postadressen Alskog Fattigstugan. Den konstiga ordvändningen beror på att man på Gotland sätter socknen före gårdsnamnet. Alltså finns adresser som När Folke, Burs Galtungs och Lau Goks.
Jag läste att kapunerna skulle stekas på manligt sätt, och undrade så vad det kunde innebära.
Orangeluvan: Jag läser ”wanligt”
SG: Med tanke på typsnittet gissar jag på en av sveriges första böcker med ”recept”. https://sv.wikipedia.org/wiki/Adelig_%C3%96fning
Undrar vilken storlek kapuner tilläts växa till, innan slakt, på slutet 1600-talet. (Referens enl ovan Åke Rålambs)
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kapun
Perstorp har ett område med gatu-fågelnamn.
Bodde en tid under 70-talet på Fasanvägen:
Ibland uttalades och kommeterades gatunamnet med betoning på första a-et. Låg ju nära till hands.
http://tinyurl.com/krmm5la
Plötsligt kommer jag ihåg en söt anekdot från ett par kompisar. De är tvillingar, födda och uppväxta i Hallsberg, och heter Per och Lars. Barndomshemmet ligger i södra Hallsberg, men i norr (på andra sidan järnvägen, vilket är det viktigaste i den köpingen) finns en gata som en gammal släkting (farfar? morbror? minns inte) brukade promenera med pojkarna till när de var små, och peka på gatuskylten och säga att i hemlighet var den gatan deras. Och det trodde de ju stenhårt på och kände sig stolta över. Gatan heter nämligen Per Larsgatan.
På Kvarnholmen ligger Mjölnarvägen (där jag bor), Rågvägen, Vetevägen och Havrevägen men tyvärr Lotten inte Mannagrynstorget. Det torget ligger vid Saltsjöqvarn en bit bort (och ja, det är en jädra skillnad hävdar vi Kvarnholmsbor). Gamla kvarnar finns det dock på båda ställena. Jag har faktiskt en smula aktivt sökt mig till adresser som klingar vackert, typ Maria Prästgårdsgata och Pålsundsparken, men misslyckades som ni märker totalt vid senaste flytten. Min mans mormor har en väg uppkallad efter sig: Kerstis väg som ligger i Sundborn. Måste erkänna att jag är en gnutta avundsjuk.
Kersti. Carl & Karins dotter?
Föräldrarna hade tydligen anknytning till mina hemtrakter.
Hoppas kunna lyssna på följande föredrag på tisdag.
http://tinyurl.com/n8t67j3
Ami: Har du träffat föredragshållaren till ovan nämnda evenemang?
Nu har jag för hela sällskapet här hemma i huset berättat om Narcisstigen och Naziststigen samt Hitler Avenue och Goering Lane!
Måste-måste-måste kolla i DN:s arkiv!
(Korra måste jag också, jösses!)
Jag har urklippet om Birmingham, men kommer inte åt det förrän i veckan. Men då!
Nu ligger klippet i bloggen! Det är faaaantastiskt!
Vet du hakke, att Valutatvättens skylt brukar jag visa upp när jag föreläser. Mycket roande!
Ja, Örjan, det är Karl och Karins dotter – Ami och hennes man Pontus är orsaken till att jag har sovit i Carl Larssons säng.
Återvändsgränd, Hemvägen och Utvägen får mig att vilja flytta bums. (Tur att jag i alla fall har en bil som heter HEJ.)
Det var inte mycket rätt i det jag kom ihåg, men storyn är bra för det.
Och mycket imponerande att du hittade klippet med så mycket fel.
Schnyggt.
Här finns Namnlösa gatan. Som alltså inte alls är namnlös.
Och så vet väl alla att enda vägen utan hastighetsbegränsning är Bättringsvägen.
Groomen hälsar att han en tid bodde på Hjulgatan. En gång i december tillfrågades han av en lågstadieelev på skolan där han arbetade om var han bodde. Svaret (H)julgatan fick henne att tro att han drev med henne.
Groomen har för övrigt hittat fågelrecepten (två ordagrant, ett lite längre) i en kokbok som vi har i ett slitet exemplar utan försättsblad, men det står Nylanders kokbok på ryggen.
Brid: Intressant.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Margaretha_Nylander
Bättringsvägen vare, ja!
Här en bild av båsvärdinnan på Diagnosvägen.
Fågelrecepten hittade jag i en (mycket sliten, jo) ”Fullstendig Hjelpreda för Unga Fruar, Kokerskor och Jungfrur” av Lovisa Pettersson. Boken är tryckt 1851.
Hej! Jag har bott på Döbelnsgatan inte mindre än två gånger! (I olika städer) Jag vet att Döbeln var någon form av krigsherre, men jag tänker bara på en kombination av döden och bödeln, vilket gör att jag inte njutit av de adresserna.
Meeeen, vaddå! Namnlösa gatan – det där är ju Luleå, det ser jag på långt håll! Hur i hela friden kan den gatan som har funnit sedan lääänge heta ”Namnlösa gatan”?
(Detta vrålar jag samtidigt som jag är ytterst störtförtjust över namnet.)
SG: https://books.google.se/books/about/Ny_hush%C3%A5lls_och_kokbok_eller_fullst%C3%A4nd.html?id=MAHIMAAACAAJ&redir_esc=y
Örjan ledsen för sent svar! Nä den föredragshållaren har jag inte hört och har tyvärr inte möjlighet att lyssna nu heller. Hoppas han är bra och intressant!
Haha, HallonE, välkommen hit och tack för döden och bödeln, pöbeln och Döbeln!
… och nu måste jag ju avslöja att vi faktiskt såg en bit av Smartare än en femteklassare igår kväll (det var väl igår?). En av femteklassarna blandade — bokstavligen, med bokstäver — ihop Kain med Abel och skrev Kabel.
Förresten känns det som om det är dags att nämna gatunamn och liknande som helt enkelt är feeeeel.
En bit i Hallsberg byggdes om på olika vis för några årtionden sedan. Ett litet stenlagt torg uppstod. Det skulle döpas. Och det döptes till Bergsparken. Allmänheten häpnade, och har aldrig slutat häpna. Det finns inget berg där. Ej heller någonting som ens avlägset påminner om en park. I december och januari förefinns julgran, och så finns nån sorts betonglåda som det ibland planteras lite i; ett tag stod en kryp-en i lådan men den har kreperat.
(Kryp-en är ett ord jag gärna skriver med bindestreck för det är omöjligt att läsa rätt utan: till exempel ”plantera krypen” ser ju jähättekonstigt ut)
Tack Lotten! Har letat efter en dräpande kommentar att göra entré med, men så blev det iallafall en med morbid koppling som fick bana väg. (Din blogg har varit min favorit de senaste tio åren, alltid så intressant och rolig)
Jag har bott på såväl Snickargatan som Hantverksgatan. Är en händig typ, så det passar bra. I staden Umeå har jag bott på fler adresser än jag orkar tänka på, så var det på sjutti- och åttitalet, man flyttade två gånger i halvåret ungefär. Här i byn heter många gator efter växter, träd och bär mest. Borggatan finns också, men någon borg finns förstås inte. Det är efter gamla Folkets Hus som kallades Malåborg, egendomligt i o f s eftersom det var ett helt vanligt gammaldags dansställe med en dansbana i mitten och sittplatser och servering en meter upp runt om dansgolvet.
Det mest spännande med mina adresser är att jag ända fram till senaste adressen nästan alltid har bott på nummer med en sjua i, 7, 17, 27 eller 127. Nu bor jag på nr 15 men det går det med.
Häromkring är det annars byanamnen som eggar fantasin, inte gatunamnen som är tämligen moderna i jämförelse. Vad sägs om Snipp, Snapp, Snorum, Hej och Basalorum, fem byar i en grannsocken?
Nämen oj, då kan du känna dig extremt välkommen, HallonE! ”You can check-out any time you like, But you can never leave!”
(Det brukar vara Örjan som välkomnar nykomlingar, men idag var jag före.)
VI VANN GULD I HOCKEY-VM OCH LILL-NYLANDER BLEV MVP!
Att heta Wedberg när man bor på Skogshuggarvägen har sina sidor. Skönt att jag hann byta namn.
Jag läser Ingelas kommentar här strax ovan och häpnar. Jag tar mig för pannan och gapar lite onödigt stort. Och älskar Sverige.
Snipp
Snapp
Snorum
Hej
Basalorum
Hej har en loppis och logdans och är även känd för sin speciella ”Hej-Ost”. Åhå.
På Norra älvstranden i Göteborg, i Lundbyområdet finns flera lustiga gatunamn tex. Hörselgången, Tankegången och Närgången.
Och hur var det nu den där kapunen skulle stekas, det måste väl ha varit på *omanligt* vis ändå!
NÄRGÅNGEN?
Så förtjusande roligt!
Sista styverns trappor och Trebackalånggatan är några andra fina varianter.
Ett rekorderligt fruntimmer från Kolmården, som jag träffade på en resa till Shetlandsöarna, berättade atthon och tre andra hushåll som bodde lite avsides i samhället försökte få sin väg döpt till Brottets väg, enär den ledde till ett marmorbrott.
Men det tyckte inte kommunen utan döpte den till Bergsvägen, eftersom alla hushåll hade namn som slutade på -berg. Trist tyckte fruntimret.
Ninja: Jag använde en gång f-ordet. Och orsakade så kraftfulla protester att jag måste lämna området. Är det OK att använda igen?
Snippesnapparn lär ha blivit så trött på namnpåhittandet att han, efter att Villhelmina och andra kungligheter förbrukats, drog till med det löjligaste han visste. Utan förbarmande och utan att tänka på kommande generationer. Så trött på sitt jobb kan man bli.
Jo, så var det med lantmätaren. Men sentida boende i byarna hade nog inget emot namnen, tvärtom. Jag tror att det bara är Hej som det bor kvar folk i. Loppisen i Hej är vida bekant och folk har färdats dit långa vägar. Under denna vinter har ägarna dock flyttat verksamheten till Bergsbyn utanför Skellefteå där man öppnar i dagarna. Men den heter fortfarande Hej loppis.
Uppstigen och Nedgången?
Gallgången
Tripptrappan
Trulltrappan (inga missuppfattningar på den inte)
Påstigen
Avstigen
Handgången
Namnlösa gränd finns i Härnösand, i Östanbäcken som är de äldre kvarteren närmast kyrkan. Namnlösa gränd går in bakom det som var Domprostgården tidigare och nu är ett B&B.
Min förra adress var Viktoriagatan. Den är två gator, men med numrering där den ena tar vid efter den andra. Mycket regn ett år höll på att skära av den till tre gator.
Hockey?
Ninja: Din Trebackalånggata. Var ligger den?
I Hällbybrunn, väster Eskilstuna, finns Trebackalångvägen.
http://tinyurl.com/lzctbfl
Lotten +Ninja: Är det nedgången som tunneln vid Eskilstuna jvg-station kallas?
Trebackarlånggatan är ett gammalt namn på Drottninggatan i Stockholm. (Tänk vad jag lärt mig av att lyssna på dåvarande Radio Stockholm.)
Nä, Här måste jag gripa in och rätta. Det är Tegnérgatan som hette Trebackalång.
Drottninggatan har bara två backar, mellan Adolf Fredriks Kyrkogata och Rådmansgatan resp. och mellan Odengatan och Observatoriegatan.
En jag lekte med när jag var liten bodde bredvid Gatan (på landet utanför Vretstorp). Nu kollar jag förstrött Eniros kartor och hittar sju olika Gatan: förutom Vretstorpsstället finns Gatan i Kristinehamn, Mellerud, Axvall, Bengtsfors, Bestorp och Brastad. Dessutom finns Gata i Bergkvara, Kisa och Söderköping.
Det är som Konsums gamla blåvita varor, tycker jag!
Och här måste jag gripa in. Drottninggatan heter inte Drottninggatan mellan Observatoriegatan och Odengatan utan har av någon outgrundlig anledning bytt namn till Norrtullsgatan där. Norrtullsgatan fortsätter sedan på andra sidan Odengatan ner till Norrtull.
Under ett par år i Ystad bodde jag på Svartgränd, jobbade på Tobaksgatan och passerade Supgränd på vägen dit. Idylliskt var det ändå.
Alla era expertkunskaper och kuriosadetaljer är ju fantastiskt inspirerande! SUPGRÄND!
Nu skäms jag Niklas, det är klart att den gör.
Det är säkert kröken som gör det.
Rörkröken?
Hr Jonas Krökén i Kröken (riksdagsman för Grönköping, yo)?
Annars klev jag in för att smitta fler med grubbel. En som har vunnit guld två gånger kan kallas ”den dubble världsmästaren”. Men en som har vunnit tre (Mats Sundin) kallas på ett ställe (AB) just nu för ”tripple guldhjälten”. Det är ganska logiskt, och det behövs, såsom här, men. Men. Den tripple! Ryyyyyyyys!!!
-faldig funkar ju bra. Utom i det enskilda fallet. Enfaldig låter just så.
Annika, ryyyys!
Man kan ju vara tvåfaldig världsmästare, men tripple?
Enfalden brer ut sig som härsket smör.
I solsken!
Utlyser härmed gissningstävling i båset vilken min nuvarande gatuadress är. (Min balkong längst till vänster på bilden.)
Tallrisvägen. (Jag vet en som bor på den vägen fast i en Örebroförort. På den vägen är han. Eh.) Tallbacken. Barrstigen, Barrvägen, Barracken …
Jag har ju ingen aning. Men just nu tänker jag att en som slåss med tallgrenar är en barrbar.
Kan vara en rabarberbarrbar också.
Rabarberpajsstigen?
Barrbara, det är dom där träden, och en barrbar är jag, de dagar jag rensar alla luftintag, petar med pincett under gummilister runt nevevbara fönster och andra detaljer på bilen. Boendeparkeringen ligger nämligen strax till höger utanför bild.
Och det är absolut tallar. Men tänk lite mer 70-tal.
Rabarbern, apropå den ska jag göra en tur till gammelhuset någon dag och röva en tuva från mitt f.d. land.
70-tal? Gröna vägen. (Eller vågen, då.) Proggvägen kan den ju’nte heta.
Eller är det en sån där komplett vilseledande skummis som den jag berättade om härom när-det-nu-var … Villastigen. Ängsbacken. Bondlyckan.
Gud vad jag börjar bli nyfiken.
Nya gatunamn ev stadsplaneirektörer till hjälp
Tema. ”Utrotningshotade maträtter”
Lungmos
Pölsa
Hackkorv
Sluring
Ölsupa
Strömingslåda
Romlåda
Korvkaka
m.fl.
Någr gamla kvarvarande
Salta biten (med impotatis)
Uppsalastuvning
Karvjärpe
Surstek
Fler exempel finns, men jag måste finna bl.a min T.W:Husmanskost.
Skogggsgurra/Hyttis? Rätter ni vill tlllföra?
OK för kolbullar, men det var väl inte normalmat , utan ”nödmat” för kolare och virkeshuggare.
Ingela du bor väl på Furubacken eller Furulund om det inte är Furugatan/vägen
I min födelsestad Skara fanns en gångtunnel vid järnvägsstationen som aldrig hette nåt annat än Undergången.
Är det på Supgränd som kröken finns?
Och i Gällivare finns Andra sidan. Men skylten som pekar dit står på samma sida så åker man över bron i andra änden på ”Andra sidan-vägen” hamnar man på andra sidan som inte är Andra sidan men ändå varken heter Denna sidan eller ligger på denna sidan.
Glasklart!
Kabeljopuddingstupet!
Eskilstunasoppastigen
Leverlådsleden
Lattjolajbangången
Utanför Horndal hittade jag Rosslandet.
Örjan,
Glödstekt salt sill
Njurstuvning (Rognons de Veau aux Moutarde, en favorit)
Idag gjorde jag en gammal matsalsklassiker: Kokt frukostkorv med senapssås.
Strömming stekt i överflöd av smör. Vi filear dem och skakar i plastpåse med skorpmjöl, peppar och salt.
Kålsoppa. Väl kryddad utan jävla fåniga korvsnuttar och med de grova delarna med i koket.
Jösses. Vi hittar fläsklägg ibland. Och då blir det rotmos. DET kan väl ändå aldrig dö ut?
Nej, måste sluta. Hungern sliter. Kommer att gråta mig till söms.
Men, Ninja!
Det är ju där jag vuxit upp! På och i sjön Rossen.
Vi kallade området för Sjölandet. Men visst hette det också Rosslandet. Tänkte aldrig på det på det sättet.
Jojomen, HK, Furugatan är det. Byggt i mitten av 70-talet. Jag bodde i ett av husen på den andra gården när jag flyttade hem efter mina studieår, -79 var det, och mitt hem gjorde skäl för gatunamnet både ute och inne. Köksluckorna fanns i utförande tomatrödorange eller mossgrönt. Numera är alla vita.
Jag läser helt fel, Adolf Hitlers Kyrkogata hos Ninja och beroendeparkering hos Ingela. Jag måste nog gå och lägga mig nu. Seså. Marsch i säng hakke!
Gå och lägg mig nu, sa jag ju!
Nej, stanna kvar och var vaken!
Visstja, jag skulle ju få veta svaret också. Och det var …
Furu.
Herregud så dum jag kan vara. Naturligtvis var det Furugatan.
”Fjurö” som de engelska inredarna sa. Med förakt i rösten.
Al-anon har lokal i grannområdet. Så det är nog där beroendeparkeringen finns. Här är det bara barrbarerna som flippar ur på parkeringen.
Om du inte lyssnar, Hakke, måste du säga till dej på skarpen.
Yeah, all that bl***y fjurö. Jag flyttade hemifrån 1979. Allt var i furu, överallt, hos alla människor. Jag minns knappt om det fanns några möbler i andra material på de stora möbelvaruhusen (det med platta paket måste vi på den tiden åka till … hum … Köping var det väl, för att handla på, ty då fanns det inte utanför Örebro).