Om man ska åka till Skåne, sätter man sig på ett tåg, byter nånstans och vips, är man framme på en sisådär fyra–fem timmar. Och så bor man hos en släkting eller en av 300 gamla polare.
Om man ska åka till Umeå, måste man i en månad vrida och vända på prislappar, tidsåtgång, miljöhänsyn och bli kompis med inte bara SJ utan även truttiflutti olika flygsajter. Och så frågar man om man möjligtvis får bo i källaren hos en kompis’ kompis.
(Med ordet ”man” låter jag alltså här och nu antyda att detta är oomkullrunkeliga fakta med vetenskapliga undersökningar i litteraturlistan.)
Och när man väl kommer iväg – och har bestämt sig för flyplanet – och råkat fastna på väg till Arlanda pga. en tågurspårning, ja då …
Tyvärr fick min kompis’ Umeåkompis häromdagen ställa in mitt besök. Ingen fara – jag gillar ju hotell. Men … alla rum var slut. Hotellen var proppfulla. Det enda jag hittade var ett vandrarhem där jag skulle få sova i våningsäng i ett rum med fem andra.
”Näääää…” sa jag, och letade vidare. Samt ropade på hjälp.
Min uppdragsgivare (som alltså inte betalar för resa och hotell) ryckte in – och hittade ett återbud på hotell Mimer för (håll i er) 1 800 kr per natt. (När jag måste betala hotellet själv, är jag förstås väldigt noga med att beställa långt i förväg för att arvodet ska räcka till så mycket fil & mjölk som möjligt.)
Men hur är det då att sova på fint dyrhotell som gräver ett djupt hål i kassan?
Upphetsad av mitt fina hotell och miljöerna och de inte särskilt sluskiga gästerna samt den fina vattenkokaren, trippade jag ut på stan för att kolla omgivningarna. Allt såg ut som vanligt, scenen där jag hösten 2012 trillade omkull och vred sönder knät fanns kvar och … se på fan.
”Vad gör väl denna investering när jag nu betalar 1 800 för hotellet och dessutom är en miljöförstörare?” sa jag till mig själv och var sååå nöjd så.
Nu ska jag använda mig av alla fyra finkuddarna och lägga mig på diagonalen i sängen!
Frukostuppdatering!
Hotell Mimer är alltså en gammal skola från 1897, som påminner om Hermelinsskolan i Luleå och gamla Nyforsskolan i Eskilstuna. Breda stentrappor och högt i tak – men titta så korta barnen måste ha varit.
Just som jag satt och tänkte för mig själv: ”Hmmm, på min ära, är inte Båsmor i Umeå? Undrar om vi får en hotellrapport i morgon” — just då kommer en hotellrapport.
Jag är helt fascinerad av de där hyllorna i tofssnören, och grubblar djupt över vem som vattnar växterna och hur. Finns det ett dolt speleverk i taket, tro, som hyllorna kan hissas upp och ner medelst?
Jag ska kolla tofssnörshyllplanen imorrn! Kanske se om jag kan dra lite i nån tåt?
Oj hoppsan, nu hör jag klart och tydligt hur någon i ett annat rum står och kissar i en toa som måste ha en högtalare inkopplad.
I artonhundrakronorsrum borde man kunna kräva någorlunda kissljudsisolering, tycker jag …
Sannerligen!
Men trafiken utanför hör jag inte alls! Knäpptyst är det!
(Harrkl. Det är ju ingen trafik utanför.)
Ja just, jag skulle ju också säga att en av de saker man kan gräma sig lite över när man bor på bättre hotell, är när man bor där så kort så man inte hinner utnyttja allt som finns där.
Ha, vi bodde ju en natt i Göteborg för en vecka sedan, och jag blev så glad av en fullstor strykbräda i ett skåp (samt strykjärn, såklart) att jag nästan önskade att jag hade haft lite tvätt med mig att stryka.
Hade du kollat Pilen? Det är ett mysigt litet pang där man kan bo typ tusen billigare än i den gamla skolan där du bor. Inklusive frukost, dock delad toa för de billigaste rummen. Finns ofta rum där, även med kort framförhållning. http://www.hotellpilen.se/rum
Nämen vilket bra förslag, Ingela! Jag tar Pilen nästa gång — det kom inte upp när jag letade! (Förbaskat.)
Jag har just kommit på att svenska språket saknar ett heltäckande uttryck för ”pregnant female” och måste nu luska ut om metoden att fastställa kön är avsedd att användas på människor, djur eller bådadera, i vilket senare fall jag måste skriva ”gravid kvinna eller dräktigt djur av honkön” hela vägen. Inte elegant.
För övrigt vill jag också ha croissanter till frukost. Men det vill inte groomen.
Nog för att det ständigt görs medicinska framsteg, men är inte ordet ”female” och dess svenska motsvarighet (vad man nu väljer) redundant i sammanhanget?
Christer: Redundant, jo. Men det är översättning av patentkrav det gäller, så jag måste skriva som det står, hur redundant det än är. Jag har nu bestämt att det handlade om människor, men jag måste fortfarande ha med formuleringen ”en gravid kvinna som bär ett foster”, antagligen för att utesluta gravida kvinnor som inte bär något foster. (Det är obestämd artikel, inte betonat ”ett”.)
Jag borde på något telepatiskt sätt ha förstått att du var i Umeå och behövde husrum! Då kunde jag ha skickat dig till min bästa kompis som bebor ett stort hus alldeles själv (och ensam). Pulveräggröra hade du antagligen fått klara dig utan men tekokare har hon.
Se där, tack Cruella!
För säkerhets skull: jag hade säkert om det hade varit jättepanik lagt ut ett skrik på hjälp här. Det brukar ju funka – precis som när Skogsgurra är ute och kör land och rike runt med dörrar och toalettskåp.
(Skogsgurra: Jag har verkligen tänkt efter om jag vill ha något kört nånstans, men kan inte komma på nåt annat än ”mig till New York”.)
OT, möjligen bara lite sent, men här är en podd för avocadointresserade. https://player.fm/series/fr-man-ta-mat-nu
Ni som (väl?) har beundrat mina nya, dyra handskar som jag betalade 450 kr för, ska veta att det var ett sjusärdeles kap.
Aha, mywalit! Har du sett min lilla, lilla väska som kommer från mywalit? Disajn i samma anda som dina handskar.
Fast nu tittade jag in mest för att skryta. Laget som vann i kvällens kulturfrågesport hade 23 poäng. Vi hade 26!
Ooo ja, Ökenråttan: trots att champagnen flödade, lyckades jag genom dimmorna se din lilla, lilla underbara väska.
(Det här var flera år sedan. Eller bara två kanske?)
ÖR: Gratulerar!
Måste själv efterhandskolla via TVT play.
Hoppas jag får minst 10 poäng.
ÖR, kundes månne arkitekten? Här var den delfrågan omöjlig emedan ingen av oss någonsin hade hört namnet (och nu har jag glömt det igen, men det gör inget eftersom huset var så anskrämligt så jag vill glömma det också).
Jag, som aldrig sett programmet förut kan endast utbrista;
-What a strange programme!
Jag fastnade på intet vis direkt för upplägget vilket ledde till att mina tankar satte igång och snurra runt i en massa ovidkommande frågor och kommentarer. Tur at jag var ensam, det var synnerligen styggatankar som for runt inuti firmamentet.
ÖR: Klarade 11p tack vare sista enkla slutrågan ang utvandrarserien.
Ja, vilket egendomligt programupplägg! Lite dagiskänsla, på nåt vis. Ja, inte nivån på frågorna men tilltalet.
Nu har vi lärt oss tekniken när det gäller dom stora frågorna som ger många poäng. Man behöver inte kunna allt på en gång. Den första frågan i går, t.ex. Konstdelen var ett hus. Lille Maken, aka Den galne arkitekten, skrek genast ”Bauhaus, Gropius” och musiken fick vi till Mahler. Aha! ”Va hette hennes tredje make?” funderade jag då och mindes Werfel. Jag har inte läst nåt annnat av honom än ”Sången om Bernadette” men visste att han skrivit mot krig och grymheter å så där. Och DÅ skrek vi i kör ”Alma Mahler”, den röda tråden, hon som var gift med alla dessa herrar plus den polske konstnären Kokoschka. Läs hennes memoarer; där ligger dagens alla vidlyftiga kändisbruttor i lä.
Nästa stora fråga, där kunde vi guld-Klimt och Golding. Men musiken? ”Goldberg-variationerna”, föreslog jag, för guldet dårå. ”Är du tokig det är ju Beethoven”, fnyste Lille M. och drog till med Hayden, vilket var rätt. Symfoni nr 79, vilket vi inte kunde. 79 är guldets atomnummer – liiite långsökt ändå. (Vi funderade på att ge oss en pluspoäng för att vi kunde namnet på Klimts guld-dam, men man ska inte fuska …)
ÖR och alla andra, ni har väl hört Tom Lehrers visa om Alma? Här med liten talad introduktion:
https://youtu.be/QL6KgbrGSKQ
Ja, ni förstår ju själva: Om Tom Lehrer skriver en sång om en, där ÄR man nåt extra.
Ja, tilltalet är mycket märkligt, och sen undrade jag varför domarens namn måste sägas i varannan mening?
Extremt ego eller begynnande demens?
Guldets atomnummer var mycket långsökt, och frågorna spretade ganska rejält.
Tänkte på gamla Sten Broman som hade gjort kaffeved av den som inte kunde skilja på Haydn och Mozart. Det VAR bättre förr.
Med utmärkt högaktning
Surkärringen.
Ja, jag har ju följt programmet i någon sorts förhoppning att deltagare och ledning ska slappna av och bli som folk, liksom, men det tycks inte ske. Allt är lika stelt och tondövt (ja — i överförd bemärkelse, förstås, och Tomas von Brömssens ton är det naturligtvis inget fel på) som när det började.
Men frågeleken i sig är emellanåt riktigt rolig och utmanande så vi lär följa det hela till slutet ändå.
(lite senare)
Jaha. M-hm. Man kanske skulle skaffa sig en ny titel eller tre. Som presidenten i Tadzjikistan. Det har blivit bestämt att varje gång han omnämns i massmedia ska han kallas ”Grundaren av fred och nationell enighet, nationens ledare, republiken Tadzjikistans president, hans excellens Emomali Rachmon”. Varje gång. Synnerligen smidigt och elegant — klart grabben ska ha sina titlar!
Svindyrt hotell? Men vad sägs om ett grismysko ställe?
Hyttis och jag kommer hyfsat bra överens på dagarna. Men på nätterna vill vi inte ligga och slåss om benutrymme och kämpa om täcket. Så det där med Grand Lit har vi slutat med. Så när vi bokade på hotel Amselhof och de inte hade ett rum med Getrennte Betten så tog vi ett rum för tre personer. Då var vi garanterade nattro. Trodde vi.
När vi kom dit idag så blev vi utsatta för ett mycket egendomligt förhör. Misstänksamt och grinigt och till slut orkade vi inte mer utan gick tillbaka till bilen och lämnade platsen. Vi hittade ett annat hotell (med sparrispremiär!) och var nöjda.
Men vi kunde inte förstå vad vi råkat ut för. Värden på nya stället berättade då att vi förmodligen misstänkts för att ha en Gespenstergast i bilen. En tredje person som vi tänkte släppa in på rummet i skydd av mörkret och som vi förstås inte hade tänkt betala för.
Aldrig hört talas om något sådant tidigare men när vi tänkte tillbaka på incidenten så var det nog det vi var misstänkta för. En egendomlig blandning av förvåning, ilska och känsla att ha varit med i Dolda Kameran var vad vi kände. Och nu, i efterhand, är vi lite roade också.
När jag försökte komma ihåg hotellets namn var det Hotel Alzheimerhof som dök upp. En förvarning.
Hotel Alzheimerhof låter ungefär som Hotel California. You can always check out, but you can never leave.
Titel, titel, vad ska man ha för några?
Den aller högsta vägledaren och den upplysta förevisaren av den sanna, rättvisa och ödmjuka toleransens bekännare, tillika himlens och molnens uttydare, rättrogenhetens gyllene vägs betraskare, den ytterst sannfärdiga Ninja i Klockrike, sanitetsporslinets bevarare.
Gud nåde er om ni inte använder min titel, VARJE GÅNG.
Den aller högsta vägledaren och den upplysta förevisaren av den sanna, rättvisa och ödmjuka toleransens bekännare, tillika himlens och molnens uttydare, rättrogenhetens gyllene vägs betraskare, den ytterst sannfärdiga Ninja i Klockrike, sanitetsporslinets bevarare, borde du inte bygga in ett liiitet stavfel eller en felkommatering som du kan bli upprörd över att vi missar när vi tilltalar Ers Högätta?
Jag skulle bara somna. Men nu ligger jag här och kluckar av skratt.
Sömnsabotörer är vad ni är!
Niklas, ni klantar nog till det på egen hand, utan att jag behöver hjälpa till.
Den aller högsta vägledaren och den upplysta förevisaren av den sanna, rättvisa och ödmjuka toleransens bekännare, tillika himlens och molnens uttydare, rättrogenhetens gyllene vägs betraskare, den ytterst sannfärdiga Ninja i Klockrike, sanitetsporslinets bevarare.
Varför kasjunöt, men inte kroasang?
Titel som ovan.
Kära Den Aller Högsta Vägledaren och den Upplysta Förevisaren av den Sanna, Rättvisa och Ödmjuka Toleransens Bekännare, tillika Himlens och Molnens Uttydare, Rättrogenhetens Gyllene Vägs Betraskare, den Ytterst Sannfärdiga Ninja i Klockrike, Sanitetsporslinets Bevarare.
Eftersom jag idag på grund av omständigheter och annat är aningen Englandsk föreslår jag ovanstående ändring.
Högvördligen
Den Andre
Niklas är englandsk om Den Betitlade, och då kommer jag att tänka på hur de brukar göra i engelskspråkiga länder när folk har mer än en titel: förkortningar, i en radda efter namnet. Få se nu.
Ninja i Klockrike, D.A.H.V. o. d. U.F. a. d. S., R. o. Ö.T.B., t. H.o.M.U., R.G.V.B., d. Y.S., S.B.
**torkar svetten ur pannan**
… ungefär.
Nämen nu glömde jag ju att nämna hur djupt jag beundrar titeln betraskare. Betraskare i alla länder, traska på!
Annika, du kan få vara medbetraskare
**blinkar storögt**
Åh, tack!
Bergsbeklättrare kan man också vara, du titel som ovan Ninja etcetera. Inresserad?
Ooo vilket bra ord, gör sig bra även som verb. Jag känner tydligt att det finns så många stigar, vägar och gator som jag ännu inte har betraskat. Ja olika slags terräng också, diverse underlag över huvud taget.
Bergsbeklättrare- bra ord för de som betraskar stigarna upp till Himmelsbergets topp i Danmark
Klart OT, men vill berätta om kvällens måltid.
Från fådd 1.5 kg gädda, som mörat till sig i några dagar.
Kokt hel (nej delad i 2 bitar) rensad men ofjällad gädda, med pepparrot och skirat smör.
Gott, med sitt fasta kött.
Andra biten (den nu kalla). Undrar hur den kommer att smaka med ev (även pepparrotskryddad) remouladsås.
Andra båsmedlemmar som smakat/uppskattar kokt gädda med pepparrot och smör?
Gädda är en delikatess. Vi fiskade sån tidiga mornar på 70-talet. Jag var håvdam och Lille M. rodde och kastade. Gäddorna åts så där som Örjan beskriver.
Om abborrar hade knäskålar skulle gäddorna inte nå upp till dem. Tycker just jag, alltså.
Men nåja, lite gott är gädda om man proppar den full med smör, pepparrot och örter. Fast då är det ju smöret, pepparroten och örterna som smakar gott. Som smakar någonting alls.
En annan tackar allra ödmjukast för att ni håller liv i bloggelden; Eskilstuna Basket Cup (med alla sina mellanslag) äger rum lö-sö-må och de få stunder jag är hemma och andas, är svårräknade.
Men idag kom PK och Pysseliten hit! Jag pratade så fort jag kunde, men hann inte med ens hälften av vad jag hade tänkt säga innan det var dags att rusa iväg. Igen.
Annnika: Håller med. Gädda synnerligen neutraltsmakt, och dessutom magert.
Min normalanvändning av gäddkött är till queneller (franska fiskbullar) eller fiskpate..
Tack vare sin ”magerhet” klarar iskall 5 hg gäddfärs, med hjälp av några äggvitor, att absorbera/inkorporera 5 dl/hg tjock vispgrädde till färdig färs.
Kryddning av queneller/färdig färs/paté blir ju upp till kocken.
Japp, så är det. Gädda till färs. Bullar, biffar eller paté. Endast gädda från strömmande vatten som ätit så pass med öring att den är alldeles rosa i köttet äter jag tillagad i hela bitar.