Sedan liten knodd har jag roats storligen av aprilskämten. Jag rusade ut till brevlådan i Luleå, letade i Kuriren och DN efter skämtet och kunde sedan luta mig nöjt tillbaka när de andra i familjen vaknade och letade de också.
Det allra, allra bästa aprilskämtet är det där om pengarna i Måttsundsbacken … Minns ni inte? Okej, jag citerar mig själv nu:
Under 1970-talet härjade Sveriges nationalbov Clark Olofsson som värst. Det gick rykten om att han under Norrmalmstorgsdramat 1973 lyckades smuggla ut hundratusentals kronor genom att placera pengar i internkuvert – och alla var vi intresserade som hyenor. Ett par år senare, den 1 april, deklarerade Luleås ena lokaltidning Norrbottens-Kuriren:
Clark Olofsson har grävt ner alla sina pengar i Måttsundsbacken!
Men så sa inte den andra lokaltidningen – alltså NSD. De blev storligen irriterade över Kurirens scoop, och åkte på skrikande däck till Måttsundsbacken för att kolla. Och kanske prata med folk samt gräva lite bredvid alla andra som ju måste vara där och leta guld.
Men NSD möttes förstås av en tom skidbacke. Och förstod aprilskämtet. Samt fick en snilleblixt. NSD-journalisterna sprang in i stugan vid backens fot, lånade en telefon (jo, ungdomar, det här var förr i tiden när telefoner satt fast i sladdar) och ringde upp Kurirens redaktion:
– Ni är ju helt sinnes! Här drar ni en vals om pengar i back’n och så far folk hit och gräv’ upp hela Måttsund! Den ser ut som en potatisåker! Gör nåt!
Så Kuriren satte sig i en bil och åkte på skrikande däck till Måttsund – för att där mötas och fotograferas av skadeglada NSD-reportrar.
Men så finns det ju en intressant underkategori till alla lyckade aprilskämt: fantastiska nyheter som är sanna och som råkar publiceras just den 1 april.
- Gmail presenterades den 1 april 2004 och ansågs vara ett synnerligen lyckat aprilskämt eftersom man junte kan erbjuda 1 GB gratismejl sådär bara tjoff, liksom.
- Morsesignalen SOS introducerades i Tyskland den 1 april 1905.
- Både Himmler (1933) och Franco (1939) fick just den 1 april högt uppsatta positioner som kom att påverka hela världen.
Men det bästa inte-aprilskämtet som publicerades den 1 april, är faktiskt The Big Bang.
Nu blir det spännande att se vad som händer i det amerikanska nyhetsflödet eftersom nästan allt som Trumpen tar sig för, ju påminner om aprilskämt.
Här är några påhittade tweets – om den amerikanske presidenten hade levt i andra tider och twittrat om det som hände då, hade det kunnat se ut så här:
Nu ska jag inte lura en enda på hela dagen!
Gillade Ring-så-spelar-vi:s skämt idag. Men visst är det sorgligt att folk inte kollar källor lika mycket alla andra dagar om året. Det behövs ju tyvärr.
EK idag.
http://www.ekuriren.se/sormland/asnor-och-nylonstrumpor-inblandade-i-klassiska-skamt/
Historiska museet har blandade känslor inför ett oväntat fynd i ett medeltida altarskåp.
http://historiska.se/crazy-frog1/
Är det förresten någon som vet varför det går omkring åsnor på torget här utanför?
Misstänker starkt att en artikel idag om att folk som inte tål kyckling också bör undvika att äta krokodil (DN, tror jag), är ett aprilskämt… Men jag hann tänka på reptilers och fåglars släktskap innan jag insåg det!
Förresten trodde jag det där med åsneträffen var ett svenskt skämt? Men det kanske har återanvänts.
Hela historien med tjuvgods i slalombacken var kul!
Håkan: För att inte tala om vad folk ser ovanför dopfunten i Högalidskyrkan. – Ett älskat april-lur när våra barn var små, 3-4-5 så där, var att komma rusande med andan i halsen ”Mamma, mamma, det är ett lejon nere på gården”. ”Nej men så ruskigt” och jag till fönstret. Vilt jubel från di små. Jag gick på det varenda gång …
Gösta Ekman har dött …
Dagens Medierna P1 ang aprilskämt Start 29.00
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/883565?programid=2795
Ja, han ler väl i himlen åt att det blev just den första april. Och vi andra kan bara vara tacksamma för att vi fick uppleva hans konst.
IKEA säjs ha ett aprilskämt om en parfym som luktar hyvelspån. Det var väl inget; Lille Maken har en pojkparfym som luktar nyvässad blyertspenna. Mums.
Jag är på väg till ett party i Täby (Arrendevägen, Orangeluvan, Arrendevägen!) och sitter här och läser allt ljuvligt roligt som skrivs om Gösta Ekman.
Skrutt, är det, allt det här döendet. Men som alla säger: 1 april var en perfekt dag!
Det känns som om jag borde skriva och notera en sak: Sillkalaset är slut.
Den som luras eller ljuger nu, gör det på vanligt normalt vardagsvis,. Ingen glittrig festlighet vidlåder längre luret. Inga fler ramsor ursäktar ljuget.
Undrar om Lotten fortfarande är på party, eller om det bara var aprilsilleri. Sillighet. Silliness, alltså.
Nej, jag har absolut inte ett skvatt av värde att säga, jag tyckte bara att det såg så tomt och ödsligt ut här.
Här behövs lite färg också. Men ingen dum lättlurad sill. Det får bli … jag lärde mig ju via ett radioprogram häromdagen — Vetandets värld var det väl **kolla kolla** jaaa, jättebra program — jo, jag lärde mig att det finns modiga mörtar. Så en mört ska vi ha, och härmed lovar jag att sluta använda ordet ”taskmört” (lätt löfte att uppfylla eftersom jag i stort sett aldrig tar det ordet i min mun eller skriver det).
Jag är fortfarande på party! Med det här gänget.
Tack för att du alltid håller ställningarna här, Annika! Självklart måste man in och i alla fall muttra lite när det ekar tomt och ödsligt. Eller så kliver man in i förra båset, där det fortfarande är hallabaloo.
Oj så många pojkar i den klassen! De borde ha trivits bra.
Du?
Antager flickan med nudelfrisyr och rödbrokig väst är blivande båsmor
Är inte Lotten gul och blå?
Yup, gul och blå längst ner till vänster!
Mammas sextitalsklänning och pappas pingiströja. Helt logiskt.
Gösta Ekman. Ofta, ofta mötte jag honom här nere på kajen, han på väg till eller från Dramaten och jag på väg från eller till jobbet. Han var alltid så helt inne i sej själv, varken såg eller hörde verkade det som. Jag tittade förstås lite extra, fast diskret.
Nu får jag skriva om Gösta Ekman! Vi (Råttan och jag) var ute och flög. Bakom oss satt Gösta Ekman och okänd medresenär. Denne inledde konversation med Ekman, uttryckte sin beundran och det konverserades en stund. Så sa Ekman: ”Nu avser jag dra mig tillbaka med min bok” och det blev tyst. Artigt och elegant avslut.
Ah, återträff i Täby! Men det finns två tjejer som ser ut precis som du där, Lotten – hon den blågula och hon i mitten!
Och nu är det ANDRA april, så nu kan vi börja luras igen!
Jag misstänker starkt att hon i mitten ska vara han i mitten. Eller?
Ninja: Håller med om mitt dubbelmisstag i natt.
Det är väl nästan tradition att någon av oss länkar till årets högskoleprovs ordkunskapsdel. Här är det (SvD). Lyckligtvis behöver jag inte rodna i år heller, för jag kunde alla. (Var det kanske ovanligt lätt i år, förresten?)
Jo, ovanligt lätt orddel. Eller som vanligt?
En del av orden var verkligen vanliga, i betydelsen att jag har hört dem sen jag var liten. Men en del av förklaringarna var verkligen långsökta.
20 av 20. Normalsvårt.
Representera kändes lite snett. I min värld betyder det inte i första hand motsvara – mera ställföreträda.
Och celiaki? Va ä dä för någe? Tvivlar starkt på att det är allmän kunskap. Blev felgissning hos mig.
Men glad åt mina futtiga 19 rätt. Jag är ju en sketen tekniker. Hur klarade båset matten?
Jag har inte hittat matten! Finns matten också? Jag vill testa!
(Jag var ju så himla bra på matte nån gång på stenåldern. Men har ju inte använt annat än procent upphöjt till tre och kvadratmeter på hypotenusan sedan ungefär 1984.)
Jag letade också efter den. Tycker att insikt och förståelse i naturvetenskap och matte är lite viktigare än ord som varierar och byts ut. Men har förstås inget emot att ords betydelse är hyfsat känd av en majoritet av befolkningen.
Förr var det brukligt att lägga in en förklaring efter ett ord eller begrepp som inte kunde förutsättas vara allmänt känt. Medicinska termer brukade få såna förklaringar.
Olika ämnesområden låter mej öva olika sätt att använda hjärnan, så alla ämnen fyller en funktion, tänker jag. Alla lika viktiga, dårå. Sen kommer inte allt till användning i mitt vardags/yrkesliv, men jag ser ingenting som bortkastat elller viktigare elller mindre viktigt.
Där är vi nog överens. Men ”biblioteksdamerna” fokuserar så gott som uteslutande på språk. Och framför allt svenska. I synnerhet de knepigare krusidullerna, som ofta är utantilläxa i stället för insikt och förståelse. Då känner jag inte att allt är lika viktigt.
Ha, jag är — eller var — en biblioteksdam och jag älllllskar ord och språk och sånt, dä ä mitt liv dä, se!
Men jag är rätt lugn, ändå. Jämför med vad jag just hittade: Bristols ”grammar vigilante”! (Jag är helt enkelt omåttligt road av beteckningen ”grammar vigilante”! Det är lite som semlehuligan eller kuddrebell eller nåt.)
Men jag håller med om att det är stolligt att det alltid bara är orddelen av högskoleprovet som visas upp vitt och brett och omtalas överallt. De andra delarna är ju också jätteintressanta, tycker jag.