Jag begriper egentligen inte varför jag tjatar på om hur jag inte äter lever.
– Vad vill du ha? säger vem som helst.
– Vad som helst utom lever, svarar jag som vore jag stolt över detta faktum.
Det hade ju varit bra mycket intressantare om jag hade hyst djup aversion mot t.ex. havregryn, isbergssallad eller svartpeppar.
– Så … du äter allt utom lever?
– Nej, jag skyr förstås chokladbollar som pesten.
Nu är det ju de facto så att jag inte ens har sett lever sedan ungefär 1969 (när jag föråt mig på Magistratsvägen 7A i Lund) eller hållit i en chokladboll sedan den ödesdigra dagen 1972 (när jag föråt mig på Nyckelkroken i Lund). Gäsp.
– Efterrätt! Glass! Kokosflingor! Kolasås! ropar nån.
– Tack, vad gott! svarar jag. Men jag avstår gärna kokosflingorna och kolasåsen.
– Såååå? Är du lite petig, Lotten?
– Japp, de smakar lever.
Nej, det svarar jag ju inte. Men både kokosflingor och kolasås ingår i mina mardrömmar när jag har feber, så de är liksom inte en njutning. (Jag simmar i kolasås, fastnar i tjocka rep och någon strösslar kokosflingor över hela alltet som vore jag en anrättning.)
Gaston äter ju torsk med t.ex. jordgubbar eller ananas, vilket jag finner oerhört intressant. Gifter sig smakerna? Framhäver fruktsötman torskens speciella syra? Blandas kontrasterna i gommen som en löddrig springare med nyklippt gräs i vårsolen?
Vi får aldrig veta.
Men däremot kunde vi nu ikväll konstatera att min djefla man faktiskt inte bara kan peta i sig makrill med smörgåsgurka eller vita bönor med majonnäs. Han fick nämligen för sig att inför mig och Sjuttonåringen dokumentera den fantastiska sybariträtten ”kaviar med mörk choklad”.
Så nu vet vi var hans gastronomiska gräns går.
Jag har komponerat den utsökta lilla rätten blodpudding med majonäs och strössel. 10 extrapoäng till den som kan tala om vem som åt det. Och 100 extrapoäng till den som kan tala om vad vederbörande egentligen åt.
Fia åt!
Nope! Fia var inte ens en glimt i sin faders öga då det begav sig. Och jag tror du har sett delikatesserna.
Herr Enberg?
Jag tror inte han åt, men Greve Romanoff tyckte mycket om dem och bad om en till.
Vad åt de egentligen då?
https://youtu.be/VzuRp2RGboc?t=1h9m14s
Jag brukar göra en mycket fin levergryta. Den äter vi gärna. Och njurstuvning a la moutarde. Lika gott. Men njure på gammalt vis är vi inte lika förtjusta i.
Vid den årliga besiktningen häromdagen (när njurar och lever rannsakades) tog jag upp frågan om att anrätta mjälte på liknande sätt. Dåcktårn såg tveksam ut och menade att det inte var någon bra idé och att jag nog skulle få problem att hitta mjälte hos slaktaren.
Att äta mjälte låter deppigt. Som forna tiders –sjuka.
Lever och njure är fantastiskt gott om det är från unga djur och tillagningen är rätt gjord. Har du prövat lammlever, SG? En delikatess! Och så är det brässen du ska köpa, inte mjälten.
Jag har kollat jönssonsnutten. Älgen som döljer värdeskåpet ser bekant ut. Var finns den nu?
Njae. Bräss – då äter jag lika gärna uppstekt gröt. Rätt så lika.
Den kan vara från TV:s rekvisitaförråd men jag minns inte.
Den här har jag gjort, eller i alla fall dekorerat:
https://youtu.be/VzuRp2RGboc?t=1h32m53s
Njursauté (om nu det är njure på svenskt sätt) gillade jag som barn. Lever likaså. Det gjorde även mina barn. Kalvlever var godast. Nu ser man aldrig inälvsmat i butikerna. Kokt tunga med rotmos åt vi alltid på landet mellan nyår och trettonhelgen. Oxsvanssoppa är gott. Men vad tyckte jag inte om? Kanske grisfötter – smakade aldrig därpå. Kan inte inte komma på något jag inte gillar. Som barn tyckte jag inte om lutfisk. Det blev bättre då jag började gilla skånsk nymalen senap därtill. Numera, sedan mitt luktsinne försvann, är ätandet rätt trist.
Orm, ål och strömming hör till sånt som jag inte gärna äter. Och koriander.
Lagade kalvlever anglais för första gången härom helgen och det var fantastiskt gott. Stor skillnad mot den levergrytan som jag brukar göra ibland.
Lever gillar jag. Leverbiff med lingonsylt och kokt potatis. Men lagar det aldrig eftersom det bara är jag som äter det.
Gröt däremot äter jag INTE. Hade till och med skriftligt intyg från min mamma så att jag slapp äta det i skolan. Men nån ersättningsmat fick jag inte, utan åt knäckebröd och vitkålskuber de dagarna.
Jag är överhuvudtaget inte så förtjust i kletig mat och tjocka såser, hrr.
Raisins are oppressed grapes.
Är du alldeles säker, Lotten, att du vet var DDM:s gastronomiska gräns går?
Kombon kaviar och choklad är välbekant. Serverades redan på 50-talet i Horndals folkskola. Då i form av chokladsoppa och knäckemacka med Kalles Kaviar därtill.
Och, SG, du vet väl att harvregrynsgröt förekommit som kalvbrässerzats i våra hemtrakter? När herr V var full krävde han kalvbräss till middag. Hans kloka hustru serverade då dubbelpanerade överbliven havregrynsgröt och herr V var nöjd.
När slaktarbilen kom till mina morföräldrars trakt fick lilla mormor bräss gratis; ingen vettig människa åt väl annars sånt elände! Lilla mormor var lite äventyrlig så där, pigg på lite nya finesser. Trävligt!
I våras firade vi Lille Makens födelsedag i Paris och på själva Dagen åt jag lever med sås med hallon. Supergott.
Jag måste fråga, fick du en chokladkaviar puss när kameran stängdes av? Såg ut som om den var på väg.
När det står koriander i receptet så byter vi ut det mot persilja. Annars undviker jag gärna lutfisk, paltbröd, surströmming, gravad och kallrökt lax.
Ibland äter jag en hel buske koriander till en enda portion thai.
Karin, min variant av den historien är att V. nästa dag undrade om han hade fått nånting att äta kvällen före. ”Ja, uppstekt gröt” svarade fru V. ”Det hade jag inte velat ha haft!” stönade V.
Korrekt historieåtergivning, SG. Klok hustru jiddrar inte med full make. Men låter honom få veta den bistra sanningen nästa dag!
En gång i Frankrike serverades jag Andouillette. Det var väl inte alltför hemskt men när jag googlade vad innehållet var så lockades jag inte att prova ytterligare en gång.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Andouillette
Ja, Per. Det hjälper inte ens att det är en AAAAA andouilette. Jag försökte en gång men klarade inte av den. Satte ner tallriken till den kringströvande och förhoppningsfulla jycken. Han nalkades försiktigt, visade tänderna, morrade hotfullt och såg ut som han tänkte äta av mig istället.
Enda stället jag ätit andouilette med framgång var i Camargue. Bild med nästan aväten A, med fådd manadierkniv, bifogas. Det var en lindrigt tjock tjocktarm. Kanske därför den var ätlig.
Två ting har jag svårt att svälja: majonnäs och sake. Det sistnämnda är lätt att undvika, det förstnämnda mindre så. Jag säger bara smörgåstårta – huu!
Sen finns det åtskilligt annat jag gärna undviker men kan äta om jag blir bjuden.
Kondispersonal blir ofta orolig och börjar leta i recept när jag frågar om det är jordnötter i den kakan, redan innan jag har hunnit säga att det är helt okej med spår av, bara det inte smakar jordnöt. Håhåjaja.
Koriander är verkligen himmelskt! Det doftar som en liten insjö en tidig sommarmorron.
I mina näsborrar är det inte insjö det doftar av koriander.
Snarare vägglus.
Men mänskligheten är strängt uppdelad i två fraktioner; korianderälskare och korianderhatare. Likgiltiga koriander ätare lär inte finnas. Orsaken torde vara gentetisk.
Wikipedian om andouiletten var mycket tydlig utan att vara övertydlig. Elegant.
Greyhounds tycker om semla, vilket just nu högljutt förtäljs mig av Kolakaramellen. Eller rättare sagt, hon tror att hon tycker om semla. Väldigt, väldigt mycket tror hon det.
Jamen visst ja, Gaston fyllde 60 år häromdagen.
Sanna: NEJ! (Vi har helt avskaffat av kaviar nedkletade pussar.)
Lever är väldigt gott, men som någon påpekade – finns inte i butikerna längre!
Vad gör de av alla levrar? och njurar? och hjärtan? De fanns också på ICA en gång i världen!
Gaston 60 år – man blir nostalgisk – låt oss blåsa i elefantofonen…
Jag köpte kalvlever i en butik härom dagen.
Var? Var?
Men jag tycker ju inte om kaviar!
(ej heller lever, koriander, svamp, paprika, bönor större än haricots verts, selleri samt en hel del annat …)
Det beror väl på vilken kaviar det är?
Störens rom känns lite oljigt ofräsch. Det beror nog mest på ovanan. Men laxrom går an. Och löjrom är alldeles fantastisk. Stenbitsrom äter jag i påvra stunder – den är betydligt billigare än löjrom. Kalles kaviar duger gott som extra smaksättare till skalade räkor. Eller till ett löskokt ägg. Dillkaviar av olika slag kan man bli beroende av och torskrom på burk är ett effektivt proteintillskott. Men inte så exalterande. Jag tror att alla individer kan tycka om fiskägg. Men kanske lite olika sorter.
Dock avstod jag från, och tackade Makterna när den försvann ur hyllorna, Kalles kaviar med banansmak.
Alldeles riktigt, Skogsgurra. Den kaviar jag i första hand invänder mot (=undviker att äta i möjligaste mån) är den där svenska uppfinningen på tub (Kalles m.fl.). Om jag till exempel får för mig att fika blandsmörgås/landgång på servering brukar jag skrapa bort så mycket jag kan av kaviarknorveln (ja vadå, kaviaren knorvlar sig ju när den trycks ut ur tuben) på äggskivorna, och smörgåstårta äter jag gärna men tycker den är lite äcklig om det är en massa kaviar i fyllningen.
Löjrom är fina fisken (ha!), stenbitsrom har jag inget särskilt emot utom om den är för salt. Äkta rysk har jag aldrig smakat och räknar inte heller direkt med att göra det.
Coop i Rotebro.
Annika, jag läste prinsesstårta istället för smörgåstårta, och med tanke på alla semmelvarianter som finns nuförtin, så tog det tid innan kablarna kopplade.
Men äckligt var det.
Jag har just uppfunnit en ny ”läcker vickningsrätt”. Man tar en tub eller flera, om man så hava kan, Kalles kaviar och ser till att tubmynningen är ordentligt öppnad. Mänga slarvar med detta och trycker bara igenom så pass att det kommer en smal strånk. Det duger inte – stor och generös öppning ska det vara!
Man ringlar sedan ut hela innehållet i tuben ner i en fritös, andas några tag (lite längre tid än för persilja, således) och tar upp med hålslev. Strössla med färsk koriander. Och njuuut!
ROTEBRO!!!!
Så varför har inte mitt innerstadscoop kalvlever? Måste tipsa Mats i Coop att om andra kan köpa in lever, kan han!
Grillad dubbelmacka med stenbitsrom, hackad lök och mjukost…
CityGross brukar ha många roliga (?!) styckdetaljer i sitt sortiment. Där har vi sett grishuvud, tungor, olika sorters lever, njure, oxsvans mm. Ärligt talat är det just utbudet av annat än biff, kotlett och filé som får oss att då och då ta en bunkringsrunda dit.
B-pernilla: Och Majlis hänger med?
Majlis! Finns ny bild? Lika bestämd? Lika grant hår?
Av saker i tub föredrar jag böcklingpastej. Men det ska vara Biggans.
Majlis hänger med. Hon såg ett halvt grishuvud och utbrast
— Gris – söt.
Jag som hade hunnit fundera över om hon skulle bli lite rädd …
Visst är hon minst lika bestämd och numera väldigt intresserad av böcker, vinterlekar och lego. (Äntligen smålego som är så roligt, jublar jag belåtet.)
Hon är ju alldeles bedårande!
Ninja, jag gissar att jag är en likgiltig korianderätare, eftersom koriander likt i stort sett alla kryddor och all lök och all … är helt smaklösa för mig, såvida de inte smakar salt eller sött eller beskt eller surt. Och hela världen är f u l l s t ä n d i g t doftlös.
Nu kom jag ihåg att jag inte gillade havregrynsgröt som barn.
Maj Korner, jag med!
Båthuspernilla, vilken härlig bild — man får ju rentav lust att åka skidor själv, fast man (gudskelov) inga har.
Vi är som en skidåkande familj så Majlis får öva hon också och med rätt handledning och många bensinstationer (stopp där man tex kan få några russin av sin goa mormor) så kajkar hon fram i spåret.
När jag drog henne i fjällpulka i skidspåret satt hon och coachade genom att säga åt mig att böja på knäna och åka snabbare, tokungen.
Blivande travkusk, månne? Majlis Goop!
Vad kul med båsbebisen på besök!
(Själv har jag med mitt basketlag tagit in på Strand Hotel i Visby. Vår minibuss höll på att fastna i grändern och vi ligger nu lyckligt nedbäddade i finfina sängar eftersom vi är för gamla för att sova i gympasalar på liggunderlag.)
Duktiga lilla Bås-Majlis, Sveriges skidhopp!
Men hörni! Plötslig och oväntad lördagsnyfikenhet har uppstått för att jag råkade se början på det här båset. (Början på Båset — allra första plankan, då, eller kanske en liten spik?)
Paging Niklas. Niklas to Information desk, please.
Vi fick aldrig veta vad det var som föreställde blodpudding med majonnäs och strössel. Eller hur det nu var. Vad åt de?
Selleri går aldrig lika bra. Det går inte alls.
Inte heller älglever.
Niklas, kom och säg!
Dagens planka: dammsugit huset och sågat ner en häck (det sistnämnda gjort i portioner under dagen, eftersom jag sågar manuellt.)
Pumpernickel med majonäs, Annika. Lite skumt men mycket godare än rå blodpudding med majonäs.
Lotten! Om du tycker om blodpudding så bunkra Gutecharks dito innan du lämnar öjn. Den smakar som Geas gjorde innan den förstördes av de nya ägarna.
Langa, Lotten, langa!
Blodpuddingsmugglare Lotten Lindemann.
Jag brukar köpa några extra paket som jag fryser in, Ninja. Funkar utmärkt.
Detvar exaktemente min tanke med, Niklas!
Vi passerade Coop Värmlands butik i Bråten för några dagar sedan. Och köpte fem förpackningar av deras blodpudding. Den med små fettprickar i. Den ska stekas ungefär fem minuter på varje sida så att den blir knaprig. Lingon till den köper vi på hösten av våra duktiga internationella plockare.
Nu är vi verkligen On Topic, tillbaka till Sybariterna och deras huvudområde!
Blodpudding som är knaperstekt, serverad med bacon, stekta äppelklyftor och lingonsylt. Mümsich!
Tore Wretman om barndomens hemlagade blodpudding.
Ungefärligt citat:
”Ett lotteri.Äppeltärningarna var vinst. Späcktärningarna förlust”
Jag vill ha god blodpudding!!!
Åk till Gotland, Pysse!
Eller testa den från Undersåkers Charkuterifabrik. Jag har inte prövat den men deras isterband och falukorv är underbara.
Jag tycker att stekt fläsk är godare än bacon till blodpudding.
Ooooh, blodpuddingsmugglare Lotten Lindemann har sadlat om och åker numera till Gotland med biskvier!
Jag ska nu leta restaurang här i Visby. Niklas har tipsat om en skaldjusdito, men vi måste gå nån annanstans på grund av anledningar och orsaker. Återkommer med rapport!
(Preview: Vårt protokoll blev gult. Vilket Christer kommer att förstå, men kanske inte ni andra.)
Gul betyder nog att ni blev varnade allihop. Eller att ni hade så roligt att ni alla skrattade så ni kissade på er. Eller så blev ni matchens citroner.
Vi ska äta skaldjurspaj med mycket villk och dill i.
I dessa tider av alternativa fakta bifogar jag en bild på en hummer.
Extrapoäng till Undersåkers för att dom skriver heraldiskt korrekt i sitt ”emblem”. Börjar på krönet och skriver åt medurshållet, som barnen sa, utan att vränga bokstäverna på nåt annat sätt än bokstavens övre kant mot ”emblemets” ytterkant.
Hurra för Niklases hummer.
Pysse och andra blodpuddingintresserade, kolla på Hammarströms fisks hemsida (Östgötagatan, Södermalm, Stockholm). Där kan man se när det finns Kalles hemlagade blodpudding i butiken (han jobbar där). Inte min favvomat annars, men Kalles är bra. Jo i fiskaffären. De gör lite av varje, nämligen.
Hammarströms kanske till och med gör Niklases falska fiskpudding?
Niklas, är det en röd strömming?
Det ser du väl, PK!
Tveksamt, SG. Och väldigt osannolikt att de gör köttbullarna som ska ätas till.
Åh! Dagens bästa tips Karin. Tack! Jag tror till och med att jag hittar till Östgötagatan.
Någon gång ska jag hälsa på Gotland också. Jag tyckte jag såg att sommarens båtbiljetter finns att köpa nu till bra pris. (Eller så var det den vanliga lurendrejerisörjan.)
Vi kan nu se Eskiltuna Baskets damer knäa av färjan under tyngden av all blodpudding som folk i båset vill ha!
Jag undrade om Niklasses firre kunde vara en hummört.
Det bidde ingen blodpudding. Och inga skaldjur. Det blev en helvetisk massa hamburgare på O’Learys …
Då är det väl bäst att jag bifogar en bild på en hamburgare så att alla vet säkert hur en sådan ser ut.
Den där hamburgaren är märkvärdigt lik en blodpudding!
Ja visst är det konstigt!
”Såsom ärtsoppa räknas …”
SG och Niklas: Fiskpudding med köttbullar? Aha, jag vet, ”Surf and turf”. Eller hur?
Jag försöker föreställa mig den falska fiskpuddingen. Det går faktiskt väldigt bra.
Undrar om man kan använda krabba i stället för hummer. Det borde gå ganska bra. Och njuta hummern mera naturell. Ut i skåpen och inventera.