Vad gör man med sig själv om man kan agera, sjunga, spela all världens instrument, skriva, rimma och jonglera samt är djupt fascinerad av allt som har med vetenskap att göra?
- Man skapar en teaterföreställning om Darwin.
- Man skapar en teaterföreställning om Einstein.
- Man skapar en teaterföreställning om Marie Curie.
- Man skapar en sångföreställning om vetenskap från A till Z.
Detta sker i Storbritannien och den där superbegåvade kreatören heter John Hinton och är mitt kusinbarn. (”Mitt kusinbarn” – det låter ju som om jag äger honom. Ja, det känns bra, så vi säger väl att det är så: jag äger honom.)
Jag har precis kommit hem efter att ha sett den senaste föreställningen; en show där John till varje bokstav i alfabetet
- hanterar ett vetenskapligt ämne som börjar på just denna bokstav, som DNA, röntgen, atomer, big bang
- spelar på ett instrument som börjar på samma bokstav, t.ex. gitarr, munspel, ukulele, theremin
- river av en låt i en musikstil på samma bokstav, bl.a. musikal, punk, opera.
Allt rimmar och allt är roligt och allt är så fyllt av energi att man blir trött bara av att sitta i publiken. Och alla tänker vi: ”Det här skulle man ju ha fått höra som liten i skolan!” Eller på dagis!
Och vad säger recensenterna?
”John Hinton is an absolute joy… You can’t help thinking: this guy could get anyone interested in science” – Adelaide Theatre Guide
”Hinton expertly makes the most complicated of concepts easily intelligible” – British Theatre Guide
”If you think that science is boring, think again, think Hinton” – Reviews Hub
”After beguiling me with yet another diverse, engaging show, I’m starting to wonder if John Hinton can possibly really exist” – Fringe Guru
Lysande! Hm. Här gick jag omkring i halva livet och trodde att jag skulle bli världsberömd skådespelerska utan att liksom anstränga mig. I mina drömmar skulle det gå till så här:
Ingmar Bergman, Stellan Skarsgård och Mimi Pollak skulle som en trio möta mig på gatan (ungefär 1982) och förvånat peka på mig och utbrista i ett unisont HENNE VILL VI HA! – och så skulle de sälja mig till Hollywood. Fast jag skulle få alla pengarna. Alla regissörer skulle vilja ha mig i alla roller utom sådana som Meryl Streep kunde få förstatjing på förstås. Jag skulle se till att Johnny Depp och Brad Pitt skulle spela mot varandra (och mot mig) i en och samma film. Och så skulle jag vara gift med min djefla man och få fem barn ändå mitt i alltihopa.
Näe. När jag ser hur kusinbarnet John sliter och jobbar hårt för sina fantastiska föreställningar, kan jag bestämt säga att jag inte alls har något emot att sitta på kammarn och redigera dåliga texter istället för att kyssa Depp/Pitt i Hollywood.
Uppdatering
Jag filmade föreställningen lite (ursäkta, kass kvalitet), och här kommer småbitar ur några av låtarna, dock inte den med thereminen. Men det första instrumentet är en speldosa!
Jag säger bara tråkighetskonferensen. För alla som tycker vetenskap låter tråååkigt.
Å så får båset se detta fantastiska kusinbarn som möjligen inte ens existerar.
Detta har vi i svenska itf jobbat länge och målmedvetet för. Säger bara det.
Kan väl lägga till att pendeln börjar svänga. Och att det sannerligen är på tiden. Nördarnas återkomst kan en del tycka – faktabaserad världsbild säger jag. Trumpen hade inte haft en chans om kusinbarnet och hans likar hade haft framgång lite tidigare.
Thereminen ville jag gärna få titta lite närmare på. Jag hörde Jean-Michel Jarre i vintras, på Hovet, och han spelar, bland annat, på en dylik contraption. Hur fungerar det??
Han borde komma till Scififest här i Uppsala med sin föreställning! Det låter som han kan fylla en del av tomrummet efter Hans Rosling. Det är ju intresset som ska väckas. (Ska jag tipsa?)
För info kan jag på min padda inte se bild 1,2 och 4.
Håller med Pysseliten på samtliga punkter.
Thereminen är egentligen bara ett par högfrekvensoscillatorer som påverkas av handkapacitansen och svävar (en del säger interfererar, men uttrycket har glidit i betydelse) mot en fast oscillator. Blandningsprodukterna lågpassfiltreras och skickas till högtalare.
Primitivt och alldeles förfärligt. Men går hem hos allmogen.
Här är ett TED-prat om thereminen.
Thereminen är ett kärt ämne bland mina bloggkamrater. T.ex. här hos Christina konstnären från noratrakten
Själv har jag imponerats av en efterföljare som jag såg i London 2010. Soundbeam Antagligen rent forntida teknik i dag.
(Vet inte om det är god bloggetikett att länka till andras och i synnerhet sina egna gamla postningar, jag tar inte illa upp om båsmor sanerar.)
Håller med om att kusinbarnet verkar helt fantastisk. Bäst live, säkerligen, men finns han inte i filmformat nånstans?
Bilderna som Pysseliten inte ser (paddlänges), ser inte jag heller (i turordning ett, två och fyra, alltså). Men jag skulle gärna se (och höra) kusinbarnet vilket givetvis och självklart tillhör Lotten eftersom det är Lottens. Språket kan man lita på!
Utom när man läser fel, då, som jag gjorde nyss när jag skulle kolla lite lokalnyheter och läste ”gräddbrist” som ”gäddbrist” och blev fantastiskt förvirrad — vad har insjöfisk med semlor att göra, hann jag undra.
På min Android 6.0.1 med Kompileringsnr MMB29K.G920FXXU5DQA7 🙂 ser jag bilderna, men Ingelas Soundbeamlänk når jag inte utan inbjudan.
Givetvis. Fel tänkt av mej, länkade till min gamla Kuoksikblogg som hör till det gamla livet och därför inte är offentligt längre.
Ny länk här då kommer du till min Återvinningsblogg. Missa inte Youtubeklippet.
Nu har jag fixat bilderna!
Och så har jag filmat honom. Ska se om jag kan trolla fram en snutt!
Och nuuuuu har jag lyckats klippa ihop några snuttar!
Han får publiken med sig! Precis som Owe.
Känns engagerbar.
Åh!
(Kolla min testballong flög! Jag var alltså inte bergis på att blott tre tecken var nog nuförtiden.)
Åh!! = uttryck för stum beundran.
Å
Den du, Annika! Jag kunde inte låta bli.
O
Missbruka nu inte er nya superkraft – att kunna skriva hur kort som helst är bara en liten present för att ni måste stå ut med allt annat som inte funkar än!
Å ja ba O efter Å men före resten!
?
!
Nej, här ska enbart brukas när nöden så kräver. Kanske.
(Det var väl Oscar Wilde och hans förläggare som var sådär fåordiga?)
… och när det skrivs extra kort i rutan och därtill/därför ingen ånger eller redigeringslust infinner sig, så hinner många kommentarer in på samma minut. Jajamensan!
Angående Oscar kommer jag inte ihåg på rak arm.
På rak arm är ett konstigt uttryck.
Imorrn ska jag förresten se John spela Einstein i London. (Jag klev tillbaka in i on topic-båset i en liten stund.)
Hälsa! (London alltså.)
A!
Ja, tydligen kan ju John spela alla instrument så det är klart han kan spela Einstein. Hur spelar man det?
(Ja, jag är larvig i kväll. Jag tror det är dunderförkylningens fel. Host snörvel snörvel host host HOST HOST)
– Tjänare London!
– Good afternoon. Nice mee…
– Jag ska hälsa från Niklas• som ju brukar åka hit.
– Who? What? Why?
– Ja, alltså, han sa att jag skulle hälsa.
– I cannot possibly keep track of all people who claim they know me.
Vilken typ! Sedan började London föra massa oväsen, så då gick jag.
Tack!
Tack, Annika, för nu fnissade jag mitt i en nysning och det var en ovanligt trevlig känsla.
Vad bra att den var trevlig, den låter annars som en riktig stänkare.
Det börjar bli som Bertie Wooster när han sitter vid flygeln och funderar om detta med Good night Vienna! Varför inte ”Hello Cleethorpes?” funderar han. Jeeves får lite pedagogik att syssla med. Som så ofta.
Åh. Titta. En genuin, värdig ursäkt för lite I’m sorry, I’ll read that again. Murder on the 3:17 to Cleethorpes (Danger and excitement, danger and excitement!). Jag är nu mycket lycklig.
Dagens gulligaste felskrivning: ”It’s instrumental!” när meningen ska vara ”it’s fundamental!”
Japp, jag har kul på jobbet! Läser mejl och sammanställer ofullständiga rapporter och så …
JAG FLYGER IGEN!!!
(Det var mest som en reaktion till Pysseliten, som sitter på jobbet och läser mejl.)
Norwegian, huh? Vi hade otur med dem och deras Wi-Fi några gånger förra året. De använder nämligen ofta inhyrda plan, som iofs är målade och intill förväxling lika, men saknar den puckel på flygkroppen som indikerar att maskinen kan Wi-Fi.
Andra bolag brillar med skärmar och filmer (bara man betalar) i ryggstödet framför en, men omvärldskontakten saknas. Jag undrade varför det fanns USB-laddare bredvid, men fick det förklarat av att alla behöver ladda sina och ungarnas Paddor hela tiden.
Perfekt resa med Norwegian! Alla tider funkde och alla väskor kom på rätt plats och flygvärdinnan var ursnygg.
Nu blri det värre: hur långt och sent kommer jag med SJ, tror ni?
Det blri värre framåt natten!
Norwegian blåste oss på en av fyra dagar i Rom förra året. Sent ändrade sex timmar senare avresa och tillika sex timmar tidigare hemresa innebar i praktiken en dag kortare vistelse på plats. (Inget av flighten hade Wi-fi). Eftersom det var mindre än tolv timmars förändring i varje riktning, så uteblev kompensationen från Tema.
Pyrt.
Men du reser ju så himlarns mycket, LarsW, så kanske du även hinner med lite lattjolajban mellan flygtrubblet!
Oj, jag har visst glömt i vilken ordning man sätter orden på svenska.
Tricky language, Swedish, Lotten. Fniss fniss.
För att inte tala om boxtäverna.
Jag har en telefon som det iofs går att ladda ner filmer på, men skärmen –någon man kan täcka med handflatan– är alldeles för liten för annat än Wordfeud och nyhetstexter med mera i min RSS.
Senast jag hade Wi-Fi på Norwegian brillade min stolsgranne med sin Padda till jag fick upp min laptop med pekskärm.
Hur man vinner en Pissing Contest.
Vad betyder brilla? Har aldrig hört ordet.
Man kan ju gissa. Verkar vara en ständigt pågående grej i delar av befolkningen.
Själv kan jag brilla med att jag besöker Växjö Vatten och just nu bor på superflådiga hotellet som kan vara ritat av Den Galne Arkitekten. Trekantigt på många sätt. Kallt, litet skrivbord, låga stolar så man sitter som en treåring när man ska jobba. Plus ofungerande WiFi.
Impade, hoppas jag.
Pysse, jag tror det rimmar med det där man gör med julskinkan när man har kokat den.
I min hembygd är det annars slang för glasögon (brillor), i minyrkeskår är det slang för en vanlig slipning av en väldigt hård sten.
Briljera. Vanligt uttryck i Fjollträsk. Ej att förväxla med ”brillor” (ögonkryckor), som är plural av något annat och för mig okänt. Snarlika ord handlar inte alltid om samma saker.
*infoga lärd utläggning från Lotten här*
Oh dear, lärd utläggning.
(Oj vad jag är svårflörtad.)
Sedan 1664 (när Shakespere hade fyllt 100 om han hade levt) säger man på svenska ”brillor” om glasögon. Det kommer av beryll, som är ett jättehårt mineral som man inledningsvis använde i glasögonen.
Kuriosa: pincené kunde förr kallas brilla. Helt logiskt, för det var exakt det det var.
Uttrycket ”sätta en brilla på näsan för någon” har jag aldrig hört, men det sägs betyda ”föra någon bakom ljuset.
Brillor kommer av beryll (halvädelsten) vilket var materialet man först använde att slipa. Råkar jag veta i huvudet. Nu ska jag för säkerhets skull slå upp också … jajamensan, så här säger wikipedia om glasögonens historia.
Kolla va ja brilla me va ja kan …
Man får vara glad åt det lilla med vilket man kan brilla så lugnt och stilla och ta en prill- … näe.
Åsså hann Lotten in medan jag skribblade. Ha, nu ska jag läsa vad hon skrev!
(Själv var jag åtminstone lite rimlig.)
SG: Men dom serverar utsökta isterband i sin bistro. Och har även sittvänliga soffor och liknande, som ritats av Carl Malmsten. Om det är PM vi talar om.
Just det. ”Brillor” är vad vi alla tänker på, men det är inte för den skull plural av ”brilla”, som alltså är en (Stockholmsk lokal?) hopdragning av ”briljera”.
Aj rest maj kejs.
Jag tror att alla visste och förstod. Okunnigheten och missförstånden var ett sätt att markera avståndstagande till företeelsen briljera. Den härjar ganska svårt i Stockholm och även jag var en tid ansatt av den. Men jag togs ner på marken av folk med mera jordnära syn på tillvaron. Som Hyttis med flera.
ÖR. Nej, det är nåt som heter Elite Park Hotel. Isterband skulle jag gärna tärt som kvällsvard. Men i valet mellan spöad gös och slak fläsksida med calvadossås blev det slakan.
Som infödd, tillika äkta stockholmare har jag aldrig hört ordet ’brilla’ användas i betydelsen briljera. Har över huvud taget inte hört ordet.
Glasögon kallas briller i Stockholm.
Skridskor kallas ’griller’ eller ’skriller’.
Ej heller har jag hört stockholmare använda ’fjollträsk’ om sin egen hembygd. Gammalt tillbaks sa man ’Eken’.
Sent omsider är jag hemkommen och nerbäddad i hemsängen och dessutom nybloggad.
Från Wikipedia:
”Från slutet av 1800-talet och framåt användes Eken som smeknamn på Stockholm. ”Eken” besjungs i Ruben Nilsons Balladen om Eken från 1947 och i Olle Adolphsons Slagsmålet på Tegelbacken. Namnet härstammar från knallarnas språk månsing vars namn på Stockholm var Storhäcken eller Stockhäcken (där ’ä’ uttalas som ’e’), något som senare förkortades via häcken till eken. En manlig stockholmare kallas följaktligen för ekenskis. Namnet är numera mindre använt.”
Jag tänkte väl det – något gammal om Fjollträska skramlade i bakhuvudet! (Hoppas nu att artikeln inte ligger bakom betalvägg.)
Stockholm får kallas Fjollträsk.