Ska vi prata om den nye presidentens syntax eller kanske världsfreden idag? Nej, vi ska analysera forna tiders skoskydd.
Jag har nämnt galoscher, pampuscher och bottiner förut, men aldrig riktigt utrett historien. Det kommer jag förvisso inte att göra idag heller, men vi måste ställa oss frågan:
– När slutade vi att använda sladdriga gummiskor ovanpå våra findito? Och varför?
Men först tre definitioner!
galoscher (franska galoches ’träskor’), ytterskor avsedda att skydda skorna från smuts och väta, oftast tillverkade av läder eller trä till mitten av 1800-talet, när man istället började använda gummi.
pampuscher (franska babouche egentligen ’turkisk sko’), under 1700-talet lättare damskor, från mitten av 1800-talet lågskaftade damytterskor av företrädesvis gummi, ibland pälsbrämade.
bottiner (franska bottine ’känga’), sedan 1840-talet benämning på lågskaftade damkängor. Även ytterkängor, pampuscher, av läder eller gummi som skyddar skorna mot väta, har kallats bottiner.
Några snabbintervjuer med folk runtom mig:
– När det blev gummisula på skorna, blev galoscherna lite onödiga.
– De allra första hade dåligt gummi som sprack (men ingen blev med barn).
– De finns faktiskt moderna galoscher! Googla!
Så – försvann de under 60-talet? Slutade vi månne samtidigt att gå med skorna på inomhus?
Men jag som har allt i källaren, har inte jag några galoscher där? Jag klättrade in i det allra förfärligaste rummet och klev över ljusstakar, porslinsfiguriner, femton gympaskor, 15 års företagsredovisningsskattepapper och en skivstång – och fann dem! Bottinerna!
Efter blott 30 sekunders trippande fick jag dock ont i fötterna och klev ur bottinerna.
(Måste iväg och spela basketmatch – dela med er av alla galoschminnen så uppdaterar jag inlägget!)
Några spridda utrop och minnen kommer här från båset, som verkligen kämpar med näbbar och klor för att inte råka snöa in på den nye presidenten. Undrar om han har galoscher.
– De vuxna hade galoscher när jag var liten. Minns dock inga detaljer.
– Att pappa hade galoscher på 60-talet minns jag (mest använda om vi skulle finbort så han hade eleganta snyggskor som måste skyddas) men vad hade mamma? Stövlar samt skor i påse? Det minns jag inte alls. (Få se om jag kommer ihåg att fråga i eftermiddag.) Vi barn hade ju alltid pjäxor eller kängor samt lackskor i påse. Och kalasbyxor förstås.
– När slutade vi använda galoscher? Vi har inte slutat. Vår snobbige yngste son har galoscher och det har även hans snobbiga kompisar och kolleger. Galoscherna köps i välsorterade skoaffärer och finns inte bara i svart utan även orange och grönt. Färgglatt och piggt i regnet och slasket.
– När jag gick på gymnasiet i slutet av 60-talet och var lite modemedveten eller i allafall intresserad av kläder hade jag flera olika galoscher eller bottiner. Några var gamla, smidiga, nätta och snygga andra var nya, stela, klumpiga och fulare. Alla är numera utslitna och kastade.
– Vi använder vanligen charantaiser. Men har för tillfället total brist på dessa portvaktarfrufotbeklädnader. Så vi tar aldrig av oss skorna inomhus.
Tack, alla! Mina patienter på Danderyd (jag var sjukvårdsbiträde) hade allihop charantaiser som de aldrig tog av sig – inte ens på promenaderna utomhus. Inkissade och jättemysiga var de.
Att pappa hade galoscher på 60-talet minns jag (mest använda om vi skulle finbort så han hade eleganta snyggskor som måste skyddas) men vad hade mamma? Stövlar samt skor i påse? Det minns jag inte alls. (Få se om jag kommer ihåg att fråga i eftermiddag.) Vi barn hade ju alltid pjäxor eller kängor samt skor* i påse. Och kalasbyxor förstås.
* Lackskor! Lackskor var finast när jag var liten!
Jag såg galoscher på ett par skor på ett par fötter på en person härom dagen. Det är så ovanligt att jag hajjade till och kommer ihåg det.
När slutade vi använda galoscher? Vi har inte slutat. Vår snobbige yngste son har galoscher och det har även hans snobbiga kompisar och kolleger. Galoscherna köps i välsorterade skoaffärer och finns inte bara i svart utan även orange och grönt. Färgglatt och piggt i regnet och slasket.
De vuxna hade galoscher när jag var liten. Minns dock inga detaljer.
Galoscher är värdigare än dessa skoskydd i tunn blå plast som har nästlat sig in överallt. Användandet är inverterat, kan man säga, men effekten densamma: Rent och snyggt på golven.
Vi använder vanligen charantaiser. Men har för tillfället total brist på dessa portvaktarfrufotbeklädnader. Så vi tar aldrig av oss skorna inomhus. Förr var det förr. När vi bodde i leråkern. Då tog vi inte heller av oss skorna inomhus. Visst märktes skillnaden. Jodå.
Nu har vi börjat fundera på att sy upp charantaiser i hajskinn. Då kommer nog PK att haja till. Eller shark too.
En av våra middagsgäster igår kom i knallgula galoscher. Jättesnyggt!
Lite trumpet vill jag påpeka vissa skillnader. Nämligen mellan president T:s och president O:s installationstal. T lät ju precis som han har gjort under hela röstraggningsperioden, samma gamla klagomål på hur uruselt landet hittills har skötts, ingen stil på nånting. Hur annorlunda lät då inte president O. Han inledde med att säja att han kände sej ödmjuk inför sin nya uppgift, tacksam för folkets förtroende och han tänkte på förfädernas uppoffringar som skapat Amerika. Jojo, det var annat det!
Ska vi nu hålla oss Trumpna, så var jag inte den enda som ansåg att han höll ett valtal en gång till. Statsmannamässigt och försonande var det inte. Slakten på klimat, rysslandspolitik och annat på whitehouse.gov stod nog annars hans stab, med högerextremisten Steve Bannon i spetsen för.
Många politiska och andra makthavare har nog numera President Trump @POTUS bland sina viktigare Twitterflöden. Men han tankar fortfarande på sitt expresidentkonto, @realDonaldTrump.
Annars talar den här bilden mer än tusen ord: Installationen 2009 jmf den i går.
När jag gick på gymnasiet i slutet av 60-talet och var lite modemedveten eller i allafall intresserad av kläder hade jag flera olika galoscher eller bottiner. Några var gamla, smidiga, nätta och snygga andra var nya, stela, klumpiga och fulare. Alla är numera utslitna och kastade.
SG: Charantaise(s). Likartad storlek för Hyttis och dig så ni delar på innehavet?
http://tinyurl.com/zxorg4u
Lackskor var ju definitivt det finaste i hela världen (för tusen år sedan), men förutom detta faktum måste det ju vara så att alla här i båset de facto är väldigt positivt inställda till just galoscher.
(Och idag förlorade vi mot Örebro med 9 poäng. De där jävla ungdomarna var bara 30 år yngre än vi, så vi är bittra och sura. )
Örjan, dom där ser ju mest ut som jympadojjor. Nä, rutiga i gammal hästfilt brukar vi ha. Och olika storlekar har vi.
Vi köper dom på Place Monge av en kille som har dom ligger osorterade i en wellpappkartong. Det ta sin tid att hitta ett par – det gäller att få tag på två stycken i samma storlek, samma mönster och olika sidor. Ibland får man bara acceptera olika mönster.
Men efter lackskorna kom dom svarta sammetslena kinaskorna. Sådana hade jag inte heller nä. Men plyschbyxor och blus med broderier på, det hade jag.
Jag är inte så förtjust i galoscher och har en teori om varför dom försvann (?) på 60-talet. På måndag skulle jag kunna lämna fotobevis också, dom kallas skyddsskor. Jag tror inte att det var så sexigt med skyddsskor på fritiden, när man också hade det på jobbet. Lite B liksom, när man kunde vara snygg bara. En hypotes i alla fall. Men vad vet jag, jag fattar inte varför folk slutade använda plysch och sammet, världens finaste tyg enligt mig!
Nu ska vi alla börja ikläda oss sammet! Och bottiner!
Jag funderar verkligen fortfarande på en fullödig galosch-dokumentär.
Babouche i ökenländer är tofflor som herrar bär. Bakkappan är liksom nergådd och så är dom lite spetsiga framtill, gula för det mesta.
SG, du dricker väl Pinot de Charentes när du tofflor omkring i dina charentaise?
Så skönt att det sällan behövs fotbeklädnader i kautschuk här i södra Lappland. Inte drar man in mycket smuts i huset heller även om man går in med skorna när man har glömt börsen/telefonen/handlarlistan när man gick första gången, när hela världen är täckt med nyfallen, ren snö.
Men kortskaftade gummikängor i Chelsa-bootmodell är en fantastisk uppfinning. Det är inte alltid man känner sig bekväm i högskaftade gröna med snörning baktill. När man besöker närmaste stad, till exempel, sisådär en åtta-tio mil bort, då vill man gärna se lite proper och världsvan ut och lämna HellyaHansentröjan och de gröna Nokian eller Tretorn hemma.
Trodde alla norrbottningar alltid gick i Sally Hansson överallt?
Gärna originalorange.
Å svarta tretorn med röd reflexrand överst?
Jag har en gång haft ett par pampuscher med tillhörande knäppkängor.
Något för stora, men de var så smala och platta att foten satt fast i alla fulla fall. Min mor led mycket mera av dem än vad jag någonsin gjorde, trots att hon inte begagnade dem alls.
Slängde dem gjorde hon. Fick hon inte.
Jag har gjort spridda försök att skaffa mig ett par gummistövlar. På en del ställen finns de bara i barnstorlek och på andra ställen bara modeller som ramlar av fötterna när man går. Skodon är överhuvudtaget inte min bästa gren.
Brid: Jag köpte mig i Köpenhamn världens finaste gummistövlar. Och de STALS!
Brid: I jaktaffärer har dom sjysta stöflor.
Ninja: Ja norrbottningarna ja. Men stövlarna är inte svarta Tretorn. De heter Power och tål -45.
Lantmanna (upphottat till Granngården numera) har också bra sortiment på gummistövlar. Köpte mina kortskaftade där.
Slängde hon dem, Ninja?
Mödramakt i sin värsta form. Det har jag sett andra exempel på, men såvitt jag minns aldrig varit utsatt för. Utom en gång då jag påtvingades ett par knallblå brallor. Säkert av bästa kvalitet och utmärkta på alla sätt men så knallblå och så fel på en sjuttonåring som försökte bygga lite manligt självförtroende i en beigebrunmurrig värld.
Ooooooj, vad jag måste blogga om hur man av välmenande föräldrar plötsligt var iklädd stickiga kläder och satt på operett.
Pssst: är inte min bottinfilm alldeles förtjusande? (Går med håven: vill ha beröm särskilt för det knarrande golvet.)
Ja, SG, hon slängde dem!
Jag förbannade och hatade i flera veckor, jag var så arg men framför allt besviken!
Bottinfilmen är lysande, Lotten, den kan få pris i kortfilmsklassen, tror jag. Nånstans.
Gamla tiders gummistövlar var inte gjorda i gummi för att vara smidiga, utan för att använder man ovulkat gummi så håller de. Hur länge som helst. Nästan.
Tiden är det enda som kan fördärva dem genom att sakta torka ut dem så de spricker. Men man får ha tålamod.
Det är väl imorgon kväll bottinfilmen uppmärksammas? Hur många klasser är den nominerad i?
Undrar om Bottina Axelsson använder bottiner?
Galoschnikov?
Le Bottin var en adresskalender i Paris, minns jag nu. Fanns i anslutning till telefonen, i nedre regionen på caféerna. Ack ja.
pampuschea?
Jag kan inte låta bli att fundera lite vilka ”caféer” ÖR vistades i källaren på. Botte/boîte känns lite släkt och då är det inte så konstigt att telefonkiosk (ni minns såna? annars finns det ju tardisar) också kunde kallas une botte, formen är ju inte alldeles olik en stövel. Åtminstone är det ett tätt slutande fodral kring vissa mera välväskta (som Trisses) kroppar – dit man tydligen inte kan räkna ÖR. Tillgången på kalorier är väl inte så god i Öknen, förmodar jag.
De tyska stövlarna kallas ofta Knobelbecher av liknande skäl och sedan tror jag att det är lika bra att avbryta associationerna eftersom jag kommer att tänka på skitstövel. Och det ämnet skulle vi ju avhålla oss från.
En till göra-narr-av-trump-bild:
Trump var det, om än ett par dar sent. (Det var inte jag som började).
Bottinkänning.
SG: Le Bottin var en stor tryckt katalog som låg på nån hylla bredvid tillefonen, som alltid var placerad en trappa ner, intill toaletterna. Så var det förr på kaféerna, men du är väl för ung för att känna till det, fniss fniss.
Christoffel Robin.
Finns de skosten på take?
Förresten kom jag just på att jag borde tala om vad jag ser:
Förut hade citaten ur kommentarerna (i huvudtexten menar jag) samma teckenstorlek som resten av texten men nu har de plötsligt växt till sig som bara katten. Anabola citat?
(I några tidigare bloggposter har citaten också varit jähättestora, åtminstone hos mig, men föränderliga sådana har jag icke skådat förut.)
Ack, de är föränderliga för att jag har förändrat dem. De smälte in som om jag hade skrivit, och jag ville markera att de var citat.
Jag ser nu att de har blivit löjligt förstorade. Förbaskat. MEN STÅ UT! Jag ska laga allting så att bloggen blir fin å så.
(Fast först ska jag bara.)
Du får bara. Bara precis hur mycket du vill! (Bare as much as you want.)
När jag gnäller så gör jag det främst för att jag hoppas försäkra mig om att det inte enbart är hos mig någonting beter sig.
”Gnäll” är det inte, jösses, näää. Det är synnerligen viktig feedback som andra männschor betalar rysliga högar med pengar för.
OT, fast väldigt on topic i dessa dagar … Världens bästa demonstrationsplakat siktades under en av protestmarscherna (som väl är en synonym till ”demonstrationståg”?). Nämligen:
It’s so bad, even the introverts are here.
Grattis PK!
Tack Christer.
Vad har jag missat? Grattis, PK! Välförtjänt.
Galoschpagosöarna?
Hejsan, här är ni allihop!
Ack, minnen: När man sprang på teater som ung och bytte skor i garderoben…. Hur gör folk nu, utan galoscher och bottiner och utan att ha med finskor…?
Man klampar på. Själv tar jag gärna med en eller flera svenskor.
Galuscher, pumpiner och bottoscher. Hittade jag just på. De låter som kusiner ur cucurbitasläktet. Galusch skär man ner i sina ungerska grytor, pumpin gör man Hallowe’endekorationer till dockor av, och bottosch är nån sån där vattnig som möjligen blir ätbar om man steker den och beströr den med peppar och vitlök.
Nä, jag har inget att göra. Det är inte jag som ska laga maten.
Adieu Adieu får man väl ändå säga?
Fast GK kanske inte var troende (och det är inte jag heller)?
Men oh, Rrrrrené! (Den där serien tyckte vi mycket, mycket, mycket om när den var ny!)
Titta va ja hitta!
I sportbutiken idag, fast jag köpte inte några.
SG, jag trodde polskor var din grej.
LL99 + SG: Polska från Ställdalen att lyssna/dansa till.
https://www.youtube.com/watch?v=igtKX56okCA
Bloggen, var god dröj.
(Sent omsider kom ett nytt inlägg!)
Det var som fan, HK: den där sportbutiken måste jag nog besöka. Alltså – borde inte de där moderna galoscherna vara perfekta för den där slaskvintern som förgyller livet för t.ex. skåningar osh stockholmare?
Kalosjer! stavningen kan vara en anledning till att de är svåra att hitta.
Men oj vilken tur att jag såg att det hade kommit en ny kommentar här, för kalosjer hade jag då verkligen inte velat missa!
Detta kan vara första gången jag stöter på bottiner sedan jag senast lyssnade på Magnus Härenstams slalomåkare som var en lavinfara. För visst åkte han först i ”trenchcoat och bottiner”? Innan allt det där med att inteckna huset och köpa modern utrustning.