Hoppa till innehåll

Den där gympalärarn …

På kvällarna kör vi vid matbordet en lek som kallas ”associationer”, som bara avbryts av traditionerna

  • nån håller tal
  • leken ”jag är den enda som”
  • mamma spiller igen.
Kvällsmat.

I associationsleken kommer vi förr eller senare till Döden via Max von Sydow, men ikväll fastnade vi på gympalärarna och kom helt enkelt inte vidare.

Jag har absolut inget minne av gympalärarna i ettan till och med sexan. Jag minns den där klasskompisen som alltid blev vald sist och killen som en gång kräktes i den hoprullade mattan (där jag brukade gömma mig), men annars ingenting. I högstadiet hade vi en högst normal en, som hette Rigmor, och som lät mig ha gympa med killarna.

(Nu skulle man kunna tro att jag är uppvuxen på stenåldern när flickor och pojkar ju inte fick umgås innan de gifte sig, men så var icke fallet. I 1970-talets progressiva Luleå där allt var jämlikt och fint, delades vi upp utifrån kön och endast vid sällsynta undantag frångicks reglerna. Förmodligen grät jag en skvätt och påstod att jag vägrade eller nåt sånt.)

Gammaldags gympa.

Men sedan kom gymnasiet. I ettan på Hermelinsskolan hade vi en mystisk karl som kontrollerade oss så att vi verkligen duschade och inte bara låtsades. Jag minns att jag en gång skojade och klev bredbent ur duschen och vrålade till honom ”är jag tillräckligt ren nu, tycker du?”, vilket verkligen bara var på skoj och alls inte en uttänkt provokation eller protest.

Och så till det starkaste minnet: gympatanten i rosa joggingoverall som bara pekade på en elev och sa:

– Handboll idag. Du leder.
– Basket idag. Du leder.
– Jazzdans idag. Du leder.
– Cirkelgymnastik idag. Du leder.

Rosa gympatanten. (Fast hon var jättegammal Säkert 45.)

Vid de sällsynta fall när hon faktiskt råkade peka på handbollsspelaren när det skulle spelas handboll, blev det förstås lite roligare än när pingisspelaren skulle leda fotbollslektionen.

Men, som ni förstår; det här var bedrövliga lektioner. Det allra roligaste var när vi lyckades bryta upp det skåp som alla misstänkte skapade den vidrigaste odör som någonsin spridits över Tibblehallens korridorer. Där inne såg det ut som om någon för sex månader sedan hade smetat in en gympapåse och ett par skor i … leverpastej?

Så här, fast utan mjukost och på kläder istället.

Kulturodlingar i gympaskåp har våra barn inte alls fått vara med om. (Väldigt få av deras klasskompisar duschar.) Däremot hade Sjuttonåringen en intressant idrottslärare i nian:

– Han körde bara fotboll, spökboll och handboll i åtta månader. Sedan kom skolledningen på att han inte gjorde som han skulle och kickade honom. Hans ersättare fick under fyra veckor köra enbart dans, hälsa, orientering och aerobics för att kursplanen skulle hinnas med.
– Men … Hur kör man ”hälsa”?
– Vet inte riktigt, men förmodligen fick vi lära oss att äta enligt tallriksmodellen.

En annan dag ska jag berätta om mina träslöjdslärare, som hette i tur och ordning Sune, Sune och Sune. Ingen av dem hade tio fingrar.

Share
Publicerat iBloggen

66 kommentarer

  1. HK

    “Kaparboll”
    Man tager en halv gympasal (Tjejerna är på andra sidan väggen som delar). Två basketkorgar hängande i ribbstolarna på motstående väggar men inte mittemot varandra. Och så spelar man med en handboll och med stegregler som handboll tror jag att jag kommer ihåg. När någon springer eller knuffas in i ribbstolarna säger Kapar’n (dvs Kapten Sandberg) “Sällan slår man bucklor på glaskaraffiner”.

  2. I barnas skola fanns också en Sune. Jag trodde länge att han var slöjdlärare. Men han var vaktmästare. Eftersom han hade nycklar till alla utrymmen såg jag honom mest i slöjdsalen. Finns det ett dolt samband?

  3. LupusLupus99

    På mellanstadiet hade vi flera olika
    idrottslärare. Det var en som hette Rolf och sedan hade vi en yngre tjej
    tror jag. Jag tror också att vi hade fler än dessa två på mellanstadiet men jag minns inte.

    På högstadiet hade en som hette Yngve och han var bra. Sedan hade vi hans fru på gymnasiet och hon var rätt dålig.

    Hursomhelst har jag att vi har diskuterat idrottslärare tidigare här i båset.

  4. Men vad är det med moderna barn? Varför duschar de inte efter gympastiken?
    I och för sig duschar väl moderna barn (tonåringar) alla morgnar och kanske alla kvällar också, men det är inte riktigt utbytbart. Tycker en del äldre personer.

  5. Båthuspernilla

    Gympalärare jag haft.
    1:Mamma – bra gympalärare men jag hade mycket svårt att acceptera att mamma ägnade sig åt mina klasskamrater.
    2-6: Signhild – gympaläraren som aldrig var ombytt. Snäll, men tråkiga lektioner.
    7: Minns inte (överraskande nog), men tror att det varierade.
    8-9: Britta Thedin – bästa gympaläraren jag haft. Lyfte alla och gjorde lektionerna roliga genom sin inställning. En gympalärare som satte betyg även efter hur mycket man försökte och engagerade sig, inte bara efter resultat.
    1-2: Alex – uråldrig lärare med taskig människosyn som bara räknade friidrott och redskapsgymnastik, vilket var tufft för basketspelaren i mig.
    3: Svante – gympalärare vars huvudsyssla var som bartender på nation i Uppsala. Satte betyg efter resultaten på centralproven i matte, sug på den ni!

    Min mamma brukade säga att gympan ska vara som ett smörgåsbord där man ska få möjlighet att hitta din favorit så att man tar med sig den rörelselusten ut från skolan. Tyvärr fanns den inställningen inte riktigt med i läroplanen.

  6. Jag ger Båthuspernilla väldigt högt betyg i detta nu.

  7. Båthuspernilla

    Nämen, det är ju alla BRA gympalärare som ska ha bra betyg. Alla de som odlar rörelselusten och skapar förutsättningar för god inlärning i övriga ämnen och för god hälsa genom livet. (Och visst räknar jag in alla BRA ledare inom fritidsidrottandet också.)

  8. Gympa, ja! Det var ju sånt man gjorde hela tiden: sprang, klättrade, hoppade, stod på händer… Och att få göra det på lektionstid och rentav få beröm för att klättrande hoppande etc, var ju trevligt. Och så handbollen, förstås. Basket hade inte nått södra Norrlands inland på den tiden.

    Dorrit, som i Little Dorrit, hette en idrottslärare i tidiga tonåren (vars föräldrar kanske var socialt engagerade). Hon försvann och ersattes av en kapten nånting, som var mycket nöjd med sig själv. Han demonstrerade utförligt varje rörelse vi skulle göra och så landade han jämfota, men en mjuk knäböjning och sa: “Utmärkt!”

    Vi tonårstjejer övervägde till en början att bli förälskade i honom, men efter några utskällningar för att vi bröt ihop i fnissparoxysmer varje gång han sa “Utmärkt!”, kom vi liksom av oss med förälskandet.

  9. LupusLupus99

    Båthuspernilla, jag misstänker att Lottens goda omdöme om dig
    beror på att du hade med det magiska ordet. 😉

  10. Båthuspernilla

    LL99, jag anar också något sådant. 😀

  11. PK

    Jag tror banne mej att jag har haften träslöjdslärare vid namn Sune.

  12. I 1-3 tror jag vi hade vår vanliga fröken i gymnastik och så hade vi en Ylva i rytmik som var någon konstig blandning av musik och gymnastik. Ganska tjejligt tyckte jag.
    I fyran fick vi Koit som jag tror kom från Estland och som jag tror var före detta militär. Honom hade jag i 9 år. Lektionerna började med att alla pojkar (japp, vi var uppdelade efter kön) ställde upp sig på en lång rad i längdordning. Varje år ordnades längdordningen om efter hur vi växt under sommaren.
    De första åren bestod gympan av redskapsgymnastik, stationsträning, volleyboll, sladderbandy och basket blandat med utegympa eftersom skolan var liten och det bara fanns en gympasal. Utegympan bestod oftast av fotboll eller, om det var dåligt väder, av rundpingis och tyngdlyftning i ett kyffe i källaren.
    Med åren blev Koit tröttare och gympan bestod mest av fotboll på ängen (där han sällan visade sig) och basket (pasket) som inte var så ansträngande för honom.
    De sista åren i gymnasiet övergick jag och en kompis till att promenera (aka fika) och trots våra hårda ansträngningar sänkte han oss till en tvåa i betyg sista terminen.

  13. Träslöjdslärare heter per definition Börje.

  14. LupusLupus99

    Träslöjdsläraren på högstadiet hette Classe (Claes) har jag för mig,
    och han var bra/schysst.

  15. Innebandy. I sportens början var klubbladen mjuka och sladdriga och gjorde allt eventuellt finlir omöjligt.

  16. Namnet på han med träslöjden i mellanstadiet vill jag inte ge här, därför att alla som var med på den tiden än i dag minns hans sätt att stå tätt bakom och liksom hålla runt tjejerna när han visade dem. I dag hade hade han (pensionerad sen tre decennier och förmodligen avliden) fått sparken och troligen åtalats, men det här var på 60-talet då alla inte tänkte i sådana banor.

    Gympamajjarna var okej. Alla utom Bertil L, som var suverän. En lyhörd och mycket sympatisk skåning som aldrig ställde krav på oss som vi inte kunde klara. Av bollsporterna föredrog han basket och fotboll. Kontaktsporterna handboll och hockey var han mindre förtjust i. Där kan det gå hett till ibland, och sånt gillade han inte.

  17. Bridgroom

    I dag handlar det om det jag är minst intresserad av – idrott – så jag måste väl skriva nåt. De 6 första skolåren hade vi vår vanliga lärare och jag minns nästan ingenting av vad vi gjorde. Vi spelade korgboll ute när det var varmt och åkte skidor nån gång när det inte var det. Någon enstaka gång lekte vi “Hela havet stormar” och det var i alla fall lite kul. På högstadiet hade vi en relativt ung fd militär (åtminstone trodde vi att han var det – det verkade så). Mina idrottsliga höjdpunkter från den tiden var 1. när jag servade i Volleyboll och tog i för mycket, träffade bommen uppe vid taket så bollen studsade tillbaka och i basketkorgen bakom mej. Då applåderade alla.
    2. var när jag kom tvåa i en skolorientering (jag kunde läsa karta och var först på kontrollerna efter nr 4). När jag och han som sen vann (han kom ikapp vid sista kontrollen) nådde målet låg gympaläraren i baksätet på sin bil och läste (eller nåt) och när vi kom hoppade han ut och ropade: “Kommer ni redan – och du också” – det senare med en blick åt mej.

    På gymnasiet hade jag hyfsat betyg för vår lärare var imponerad av min snabbhet och av att jag kunde stå på händer.

    Fortfarande är fotboll det tråkigaste jag vet – i god kamp med ishockey.

  18. och

    Sitter just på biblioteket bland en massa bilder, medan P som hänger dem poppar popcorn och har sig. Kaféet här är enormt trevligt, bara att vara i! Precis som det där köket.

  19. Maj Korner

    Gymnastik. Märkligt nog kan jag inte komma ihåg ett enda lärares namn men det är väl för att gympan var som ett svart hål. Alltid vald sist och smidig som ett kassaskåp. Dålig på kullerbyttor och stå på händer var det inte tal om.

    En gång försökte jag slippa brännbollen och skyllde på ett getingbett på benet. ” Du kan väl hoppa på ett ben” sa han. Magistern.

    L*sse Åber* har skrivit en text som jag hade på min anslagstavla i köket ett lång tag i min ungdom, den slutar:

    “för fan fröken jag kan ju inte träffa en badboll ens med den här jävla pinnen fröken jag vill väljas först, först

    du är bränd Åberg (för livet)”

  20. LupusLupus99

    Kom igen nu Bridgroom, ishockey ÄR kul och mycket kuligare än
    handboll och basket. Fotboll är jag inte så förtjust i men det går
    att kolla på.
    Ishockey och i viss mån fotboll har ett bredd i spelet som
    jag tycker handboll och basket saknar. Det kan bero på
    att spelytan i de två sistnämnda är mindre än i fotboll och ishockey.
    Det är dessutom alldeles för mycket mål i basket/handboll vilket
    gör att det blir inflation i mål vilket förtar värdet av målen.

    Vi kan ta och länka lite schyssta ishockeyvideos.
    https://www.youtube.com/watch?v=Vczq0HbgEZo
    https://www.youtube.com/watch?v=gRiyvdrB1YM
    https://www.youtube.com/watch?v=hGRiL0QJ9bM
    https://www.youtube.com/watch?v=m1m1E63eY8g

  21. Nä LL99, ska man ha roligt ska man analysera och minimera logiska utsagor med Karnaughdiagram. Eller Läsa Balderson, göra löksoppa på fem kg lök, dra runt i Europa och andra delar av världen alldeles utan mål och plan. Såga till byggklossar med barnbarnsbarnen är inte heller någon tråkig syssla eller, som är aktuellt på onsdag, ta reda på varför en kompressor på en bilverkstad rasar sex gånger i rad när “det inte är något fel nånstans” och leverantör och nätoperatör gett upp.

    Sånt tycker jag är roligt. Men tvinga mig inte att trängas med en massa folk på idrottsevenemang för att se legosoldater utkämpa rituella strider utan större mening eller mål. Visst kan dom som tror att det är givande få ha detta som sitt tidsfördriv (hemskt ord) eller kanske rent av intresse. Men då ska vi som inte har det intresset få odla det vi tycker om. Utan en massa missionerande och pekpinnar. Jo, jag kan faktiskt nöjaktigt redogöra för offsideregeln, så alldeles utan bildning är jag kanske inte ändå.

  22. Jag fastnade på Balderson, Skogsgurra – och förlåt om jag har frågat detta förut – vilken av dem bör jag rekommendera en tonåring (som jag inte är släkt med) som har blivit intresserad av just dessa böcker? (Som fenomen, inte som litteratur.)

  23. Förresten ser jag just nu på den pratigaste filmen sedan Alla presidentens män (”pratig” är i detta fall något oerhört positivt): Spotlight.

    Just filmer i tidningsmiljö faller mig på läppen. Särskilt när de är pratiga.

  24. “Statsrådet sitter kvar” känns bra som introduktion. Det är nummer fyra eller fem och Bo har hittat stilen. Där finns också några intressanta fakta om hur landet styrdes, skulle styras och hur det faktiskt blev. För oss som var med på den tiden och var dumma nog att inte utnyttja inflationen/devalveringarna var det ett slag i ansiktet och har nog bidragit till att jag har mycket svårt för politiker på alla nivåer. Trumpen kan till och med kännas ärlig i en del avseenden. Han hycklar i alla fall inte. Just nu är jag inne på nummer sex i serien. Jag tror att vi har alla.

  25. Utmärkt, tack! Undrar om jag ska släpa mig upp ur sängen och kolla om vi har ”Statsrådet sitter kvar” …

    Nä. Jag ska roa mig med att gå till biblo imorrn och få bibliotekarierna att åka hissen ner till katakomberna med arkiverade böcker. (Jag har frågat om jag kan få följa med när de åker. But nooo.)

  26. Ninja i Klockrike

    VEEET vi vem den där Balderson var? Finns det nån som vet mer än han själv och förläggaren? Vill vi veta?

  27. Ingela

    Jag läste nästan alla när jag var i nedre tonåren och hade halsfluss jämt och ständigt. Och Kar de Mummas “pojkböcker”, Ehrenmarks kåseriböcker och (förstås) Sjöwall/Wahlöö. Egendomligt barn, i alla fall när det gäller litteratur. Å andra sidan läste jag nästan allt annat också, som var mer tänkt för läsare av mitt slag.

  28. Ninja i Klockrike

    Nä, inte så värst egendomligt, det där läste jag också.

  29. Ökenråttan

    Alla vi som läser är egendomliga,höhö. Vi blir det av att läsa.

  30. Bridgroom

    Ninja (och alla andra): Nej vi veeet inte vem Balderson var – och kommer nog inte eller att få veta det. Jag har en teori som jag inte offentliggör och en massa andra har haft en massa teorier som de gärna offentliggjort. Det är i varje fall ingen vars ekonomi påverkades väldigt tydligt av att böckerna sålde bra. Annars hade vi nog vetat.

    LL99: Ämnet är avklarat för min del och det har inte engagerat mer ju längre livet gått – men numer är det i alla fall ingen som frågar om jag vill vara med.

  31. Nästa inlägg: ”de egendomliga barnen som sedermera blev båsister”?

  32. Och så en allmänt hållen ursäkt för att bloggteknikpetandet inte framskrider:

    FÖRLÅT! Det är som att ha en stökig källare (hrrrm) eller för små brallor; ”det blir nog bra av sig själv vad det lider”.

  33. Lotten, det låter som om du var med på 70-talet när min dåvarande flickvän var tvungen att ligga ner för att kunna knäppa byxorna. Väldigt opraktiskt!

  34. Angående gympalärare har jag inte mycket att komma med, jag minns bara dem jag hade på högstadiet och gymnasiet och de var trevliga och vettiga allihop.

    Niklas, nytvättade tajta jeans på 70-talet var verkligen, verkligen tajta. Som jag minns det kunde man få domningskänslor i huden på höftknölarna ibland.

    Haha, nu kom jag att tänka på att jag har ett foto från cirka 1975 föreställande ett par jeans, tvättade för andra gången sedan de köptes — och detta, barn, hände sig på den tiden jeans inte tvättades alls innan de såldes till användaren — som jag har lutat mot en dörr. De står alltså på egna ben.

  35. Ökenråttan

    Det fanns nån andjunkt Björn Sjöberg som anses vara Bo B. Han hade en bror i regeringskretsar och det gjordes stora royalty-utbetalningar till Björn S. Han har bosatt sej på Irland där skatten är snäll mot royaltyinkomster. Hans barndomshem lär likna stadsrådets hus. Honom håller jag en slant på.

  36. Ökenråttan

    Och märk väl att statsrådets petimäter till svåger, “berättaren”, är adjunkt! Bara en sån sak.

  37. Jag undrar en sak. Den där leken “Jag är den enda som…” Hur går den till? Visserligen kan jag gissa mig till det på ett ungefär, men lekar ska ju ha regler och så. Kanske lite som “Never have I ever…”?

  38. Ökenråttan

    Uschäckta “staDsrådet” 13.31. PINSAMT.
    Balderson är insatt i regeringsangelägenheter men han säjer att konseljen var på fredagar. Torsdagar skadeva.

  39. Ökenråttan

    Nu blev jag en nolla igen. Jag ger upp!

  40. ÖR. Jag levde också i tron att stavning med d förekom. Men hittills (under den pågående omläsningen) har jag bara sett med t. Varifrån kommer förvillelsen? Därest tu vittnen äro samstämmiga ligge väl lekare ogill? Eller?

  41. Ökenråttan

    ÖG: Stadens rådsgubbar och -gummor heter borgarråd. Och ministrarna i regeringen heter statsråd, men ack huru lätt slinter inte fingrarna på tangenterna och så har man skapat en (felstavad) hybrid.

    Vad jag hade velat redigera var ett förtydligande. Utnämningar tillkännages i torsdagskonseljen men Balderson skriver fredag.

  42. LupusLupus99

    Bridgroom, du får ta inte allt på så stort allvar. Jag bara
    narrades lite,men bara lite 😉

    Jag tror att Lotten redan har koll på detta men inte fall du
    inte har det Lotten kan du läsa om det här.

  43. Jag måste säga att det häringa oredigerandet skapar lustifikationer i min smak!

    Jag är nog lite, lite för ung för att ha haft snäva jeans under den allra snävaste eran. Det var i sexan (1976), och då tänkte jag mer på mina puffärmar än på benen. Jag har aldrig tagit på mig blöta brallor som fick torka på plats och heller inte dragit upp gylfen med hovtång. Däremot har jag sytt in jeans, ojojoj, flera kilometer jeans har jag sytt in. (Mest åt mina klasskompisar.)

  44. Humdidum … från en helt annan del av tillvaron vill jag meddela att Leif GW vet mångahanda ting, så jag undrar om (och gissar att) han rodnar efter kvällens sändning då han inser att han har suttit i teve och talat om noshörningsbetar. Uj.

    Vi skrattade så vi nästan ramlade ur soffan. (Gandhi blev ytterst förvånad)

  45. Ökenråttan

    Var det jag som var Lena B. där i “det här inlägget” från 2006? Det var innan jag blev Ökenråttan. Ack, those were the days.

  46. Det är väl då Gul & Blå som avses. Jag hade kompisar som inte kunde få på sig sina par annat än liggandes på golvet. Själv var jag lite vulgo som lade upp mina med häftapparat, till jag lärde mig att textillim var alldeles utmärkt. Blev det fel, så var det bara att kema brallorna så att limmet löste upp sig och man kunde göra om och göra rätt.

  47. … men vad är det med folk i dag? Nu hörde jag en seriös person i radio tala i ett seriöst ämne, och därunder säga “en ung person som är lättpåverklig”.

  48. Kanske overklig?
    En annan overklig person dök upp i det så kallade flödet.
    Verkligheten är hemskare än dikten.

  49. Jupp, Ökenråttan – du hade inte varit i öknen än, då.

  50. Ingela

    “De egendomliga barnen som… ” Det låter som titeln på en skum engelsk barnbok från tidigt 60-tal. Typ “Lånarna” eller nåt. Medan jag borstade tänderna i kväll tänkte jag faktiskt på de historierna, det var sånt jag läste som hörde till kategorin “lämplig litteratur för flicka ca 11 år “. Jag älskade de böckerna, lånade på bibblan ett par gånger om året och läste och läste. I vuxen ålder försökte jag läsa dem för mina döttrar, men de var ju helskumma och inte roliga nånstans. Vilken besvikelse… Å andra sidan gäller det nog för “Sigge Nilsson och jag” också, som jag tyckte var vansinnigt roliga. De har jag inte ens kunnat hitta nånstans för att läsa om, tanken har faktiskt aldrig slagit mej. Men det vore säkert intressant, om inte annat för att analysera den lilla flickhjärnan.

    Intressant att Ninja varit lika egendomlig. Tar jag inte fel har vi scout/fältisförflutet gemensamt också.

  51. Vaaaaa sa G.W., Annika?

    (Honom kan jag lyssna på endast när jag inte är stressad.)

  52. (Tydligen skriver jag Vaaaaaa och tvåååååå så här sent på kvällen.)

  53. Haha, jag har redan babblat i nästa bås! Om LGWP!

    Jo, han skulle tala om afrodisiaka och jakt och sånt och råkade säga att noshörningsbetar var eftertraktade. Han tänkte förstås på elefanter. Elehörningar och nosefanter.

  54. Apropå böcker man dyrkade som barn och läser om som vuxen bar för att upptäcka att de är mer eller mindre usla, tänker jag på ett uttryck jag sett på ett amerikanskt ställe (där jag läser ofta): the suck fairy. Stinkfen, skulle vi kunna säga. Den som har varit på ett älskat verk och förvandlat det till smörja.

  55. Ingela

    Mina gympalärare (för att nu något hålla sej till ämnet och inte kapa alltför mycket) hette Eivor, även fröken hela lågstadiet förutom den vårterminen när hon hade den otroliga fräckheten att få en bebis så att vi fick en vikarie. Vikarien var egentligen pensionerad och använde samma metoder för lärande och fostrande som våra föräldrar antagligen utsattes för när de gick i skolan på 40-talet. Vi hade inte henne i gympan, minns dock inte vem som hade det under den där vikarieterminen. I mellanstadiet hade vi min klasskompis Svens mamma i gympan. Mor och farmor till ett gäng hockeyspelare i elitserie och NHL. Outhärdligt spänstig, är så fortfarande. Hon skulle säkert springa ifrån mej lätt fast hon måste närma sig 90. När jag började högstadiet hade vi en liten trind man som kallades för ett namn som bärs av grundaren för en asiatisk religion. Han var också väldigt intresserad av hur noga flickorna duschade efter lektionerna och en dag var han bara försvunnen. Ingen skandal eller nåt kom i dagen, men jag gissar att det kunde ha blivit om det inte skötts diskret. Sista åren i högstadiet kom det två riktiga gymnastikdirektörer till byn. Man kan lugnt säga att det blev ordning på undervisningen i ämnet idrott, alla slags sporter, träning och idrott, höga krav och strikt disciplin i sport- och simhall. Väldigt jobbigt för några, väldigt bra för de flesta.

  56. Magnus A.

    Jag tror GW tänkte på flodhörningar.

    Fast det har faktiskt fötts en liger-källing nyss. I Ryssland.

  57. Nu föll det lite saker på plats. Och Gerbilen var ett mellanläge?

    På tal om verkligheten och hur hemsk den kan vara så inser jag att min kommentar 23:49 är lätt att tolka alldeles fel. Gör inte det! Bildtexterna är viktiga.

  58. PK

    Ja att kalla noshörningshorn för noshörningsbetar är ju ett fruktansvärt klavertramp som kommer att för konsekvenser för hela landet. Dessutom förstår man ju ingenting, man begriper ju inte alls vad karln snackar om. Det är ju som att råka kalla Flora för smör eller Kefir för filmjölk. Eller klister för lim. Och det är ju verkligen något att skratta ut någon för. För själv är man ju mycket bättre och skulle aldrig någonsin göra en sån tavla.

  59. Eller man kan skratta sig halvt fördärvad just för att man känner igen sig så väl.

  60. Ingela

    Jag har förstås också varit gympalärare, på den tiden jag hade klasser. Undervisningens kvalitet har varierat utifrån förutsättningarna, men den var inte alltid av toppklass. Detta då jag hade valt musik som huvudämne av de praktisk-estetiska och endast hade en orienteringskurs i ämnet idrott. De där gamla lärarutbildningarna är märkliga, för har man gått en sådan har man en otroligt bred behörighet. Jag får t.ex. undervisa och sätta betyg i idrott upp till åk 9, NO-ämnena likaså eftersom jag valde såna som fördjupning, men även musik och en del annat smått och gott. Jag skulle alltså formellt kunna putta ner nästan vem som helst i kollegiet som har kortare tjänstetid än jag, vilket är alla utom en, tror jag i alla fall. Baksidan är att skolledningen kan placera en på nästan vilken tjänst som helst, utan att man har ett smack att säga till om den saken. Det gäller sen lärarlegitimationen kom till att den lärare som gör bedömningar och sätter betyg har den formella behörigheten, oavsett om den har erfarenheten eller lämpligheten. Jag kan säga att det vore mycket dumt att sätta mej att undervisa och sätta betyg i fysik på högstadiet, men i praktiken skulle det kunna hända.

  61. Ingela

    Förresten hade jag ett återfall i gympalärarbranschen i fredags. Vabbruari har börjat redan i januari, med sjuka lärare, vikarier och vikarier som måste vabba när de skulle ha vikarierat. Så i fredags blev jag med enda merit att jag stod på benen, gympalärare. Rektor sa till mej att det fick bli promenad för klasserna denna gång, så jag ilade hem och bytte till underställ och vindoverall. Tyvärr hade inte budskapet om ändrat innehåll i lektionen gått ända fram, så när jag skulle möta första femteklassen satt de förväntansfulla i en ring, ombytta till shorts och t-shirts. Det blev improvisation tillsammans med en elevassistent och gick ganska bra. Tur att vi var två för mitt i lektionen var det en flicka som började hulka, och jag bad assistenten att ta med jäntan och försöka hitta en förälder. (Var det egoistiskt, säg?)

    Nästa två klasser visade sig ha simning, och det var inte aktuellt att föreslå några ändringar till promenad för deras del. Alltså ringde jag efter vaktmästaren i sim/sporthall och frågade om hen kunde ställa upp som kompanjon. Det går liksom inte att vara ensam med 29 sexor i en simbassäng. Dessutom gjorde jag mitt senaste livräddningsprov för kanske 15 år sen, när jag senast hade gympa på mitt schema.

    Ja, så kan livet vara i en glesbygdsskola, en fredag om vintern. Min promenad i den soliga eftermiddagen med minus 4 på termometern fick bli en i halvskymning hem efter dagens slut.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.