I couldn’t care less.
(Hela världen drar efter andan. Lotten skiter i litteraturpriset? VARFÖR?)
Nejdå, men jag är så vansinnigt upptagen med att måla ett tak och spika panel på ett annat tak, och då blev litteraturen plötsligt inte alls viktig.
Men. Nu dog ju min favoritnobelpristagare Dario Fo alldeles idag, alldeles nyss. Och eftersom vi måste ha någon pristagare med blott två bokstäver i efternamnet då och då (vilket jag har nämnt tidigare), så vet jag bestämt vem det blir:
Nu är klockan 12:59. Måste sätta på direktsändningen! Tusan hakar, takfärg på tangentbordet!
Uppdatering kl 13:01
Bob Dylan! WTF!!!
… för att han har skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen …
Ur katastrofintervjun från 1966:
– Are you a poet? A singer? Or do you write poems and then put music to them?
– No. I don’t know. It’s so silly. You wouldn’t ask these questions of a carpenter, would you?
Ständiga sekreteraren Sara Danius intervjuas och får – eftersom tillkännagivandet av oklar anledning kom en vecka senare än vanligt – frågan om Akademien var enig i beslutet.
– Mycket enig. Hrrrm.
Måtte nu alla i evigheters evighet analysera det där hrrrrm:et.
Här är ett exempel på originalspråk:
As human gods aim for their mark
Make everything from toy guns that spark
To flesh-coloured Christs that glow in the dark
Easy to see without looking too far
That not much is really sacred
Mikael Wiehe har sjungit Dylan på svenska:
De ensligas allé (1982)
Dylan (2006)
Dylan på svenska (2007)
Ulf Lundell har också sjungit några Dylanlåtar på svenska: ”Precis som en kvinna” och ”Hjärtat mitt”.
Tydligen har Bruno K Öijer och Eric Fylkeson tolkat Dylan också: Nu är jag tillbaka i regnet (1975).
En tolkning av en annan Dylan-låt. (Ja, jag har valt enligt min egen ytterst banala musiksmak.)
Tralallalaaaa!
”Poeter blir bara såna som inte duger till popsångare.”
/BOB DYLAN
Här sitter jag och diktar,
och så säjer då nån jävel
som är lagd för skryt och skrävel
och som bara sjunger pop
att nu borde jag ge opp.
Förbannade popsångare,
din hjärna är ju trångare!
Nänä, det heter trängre.
Jag orkar inte längre.
All right, så ger jag opp.
Sjung nu din jävla pop.Det värsta är att han har rätt ändå.
Det ligger nånting i att folk hör på.av Tage Danielsson (1967)
Nu är jag här, jag var nyss i förra, och priset går till …
Bob Dylan …
!!!!!
Oj
Uj
Oj
… och min andra hälft (som är en total adoratör sedan många herrans år) säger ”HAHAAA!”
Ja-a, det var ju — intressant.
Går Akademien i barndom?
Å i Kulturnytt sitter nån och sjunger Dylans ungefär mest söndersjungna låt acapella (How many roads …).
Bobban är bra, bara man slipper höra honom knarra fram sina egna låter, men Nobelpriset?
Det slutgiltiga beviset för att ödlorna tagit över.
Dylan – bra val! Lika bra som Dario Fo var – men BD har definitivt spelat en större roll för att väcka folks poesiovana öron. Verkar vara en grinig karl, men what the what.
Tycker han knarrar fram sina låtar alldeles utmärkt.
Naipaul var en jäkla tråkmåns, ärligt talat.
VAF!? Nytt bås? Dög inte det gamla?
Skogsgurra oktober 13, 2016 kl. 13:04
Som närking kan man inte annat än applådera valet av marmeladen!
Jag tycker att Dylan kan sägas ha gett marmeladen ett ansikte.
Jag håller med och. Dylan är ett minst lika bra val som
någon av de andra litteraturpristagarna.
Han är i alla fall någon som de flesta hört (talas om).
BD-populärkultur?
Akademins nutida kompensation för att de aldrig belönade Astrid Lindgren?
SG: Sorry, du har fel ang marmeladens tillverkningsort.
http://www.bob.se/om-bob/
Ja, jag ser det.
Så då gick Priset till Norge, då. Det var på tiden – Peter Dass fick det ju aldrig.
SG: Förstår inte. Min ”allmännbildning ” räcker inte till.
Bob Dylan är väl inte populärkultur mer än – William Blake?
Populärkultur för mig är schlagers, Kim Kardashian och så.
Örjan
Jo, så här:
När sillen (som uppkallats efter den svenska popgruppen som vann med Waterlo) gick till Orkla så tyckte jag att något av svenskheten gick förlorad. Orkla var på den tiden norskt – och är det kanske fortfarande.
För mig är Eidsvold, Fredrikshald ochnumera även Nobelpriset tydliga tecken på att Volvo och SAAB snart kommer att vara norska. Men ärter med fläsk hoppas jag att vi får behålla.
Jaha. Ojsan. En pristagare jag faktiskt vet vem det är. Det är inte vanligt för mig.
Tihi Skogsgurra!
Bob Dylan är väl en Walt Whitman kanske?
För övrigt har
DNSvD en fånig artikel om litterära genier som ”Akademien missade”. Sylvia Plath, t.ex. Som dog när hon var 30 år …SvD, Lotten. Annars var det länge sedan de belönade en svensk, så det blir väl Håkan Hellström eller *lf L*ndell vad det lider.
Apropå Hellstr*m, det här har ni kanske sett förut?
Bob Dylan:
”Walking through the leaves
falling from the trees
feeling like a stranger
nobody sees”
Håkan Hellström:
”Jag går genom löven
som faller ifrån träden
känner mig som en främling
ingen ser
ingen ser längre”
—–
Bob Dylan:
”The woman that I love she got a hook in her nose
her eyebrows meet, she wears second hand clothes
She speaks with a stutter and she walks with a hop
I don’t know why I love her but I just can’t stop
[…]
I’m in love with the ugliest girl in the world”
The Ugliest Girl In The World
Håkan Hellström:
”Du vet, hon har skeva framtänder
och hon går som en studsande boll
hennes ögon svänger åt olika håll
folk vänder sig om
för hennes panna är så blek
och näsan e sne
och jag rår inte för det
men jag är kär i den fulaste flickan i världen”
Den fulaste flickan i världen
(Jag länkar inte till källan, för den källan hade kopierat det av någon på Facebook, som hade kopierat det från en sajt som inte finns kvar.)
Då blir det väl L*nd*ll dårå. Och Vaffo fick inte Evert Priset?
INTE L’nd’ll!
Mannen som kan skriva men inte har något att skriva om (utom Öppna landskap, den var bra -men böckerna…!)
Jag trivs bäst på öppna krogar
nära baren vill jag stå
ett par månader om året….
…. så att näsan den
blir blå!
OK, röd, men det rimmar ju inte.
Det var väl inte så länge sen en svensk pöt vann, Storkfors eller Tranström eller var det Korpfall?
Storkfors & Korpfall – advokatbyrån som rimmar i rätten.
Poesi är nu inte min konstform så jag skulle ejengkligen inte ha yttrat mig, men kunde inte låta bli. Tänkte bara på det här med att textförfattare med gitarr anses vara poeter.
Som så många har påpekat under dagen, har fältet utökats med (Lennon, dock icke postumt)-McCartney med flera låtskrivare/artister. Eller varför inte The Doors:
https://www.youtube.com/watch?v=lS-af9Q-zvQ
Nu kommer folk att fylla på med Hur Många Odödliga Texter Som Helst, så jag tillåter mig en till:
https://www.youtube.com/watch?v=Mb3iPP-tHdA
(Migad. Snart skaffar jag Spotify och återskapar min ungdom. Det behövs).
LarsW : Whiter Shade of Pale.
Synnerligen sensuell låt, i min mening.
Undrar hur många engångs-/relationer/barn/äktenskap den gett upphov till?
Minst lika många som denna, Örjan.
https://www.youtube.com/watch?v=7rkgm1yGgbM
Fungerade för min del lika bra som den klassiska musfällan: Vitt vin och räkor.
Tillägg: Jösses! Minnena sköljer över. Sittandes på golvet lutade mot IKEA:s bruna manchestersoffa till ljuset av ett antal (oparfymerade) blockljus i den exakta triangelspetsen i ljudet från de bägge stereohögtalarna från min remdrivna Lenco B52 skivspelare via förförstärkaren och slutsteget jag inte längre minns namnen på, men klockrent lät det.
Vi bor numera 50 mil från varandra, men sedan med än tjugofem år ringer vi varandra varje nyårsafton och rapporterar av året som gått.
LarsW och jag ungefär årsgamla (slutet 40-talet).
Ni ynglingar.
Vilka var era favorit/hånglarlåtar?
Flottarkärlek kändes rätt. Det var inget problem att framstå som en sofistikerad hårding i jämförelse med Gösta Nordgren. Till och med det yttre klarade sig hyfsat vid sidan av honom.
Tihi åt Skogsgurra!
Plats för slingrig anekdot, framlockad av båsets senaste avvikelse men i själva verket helt on huvud-topic:
Vi har ingen låt. Om man ser på film och teve verkar det ju som att gamla stabila par ska ha en särskild låt. Näh. Nada. Aldrig haft.
Fast när vi var vähäldigt unga och nya som par (cirka tidigt 1977 … ujj vad länge sen …) började min andra hälft att ibland kalla mig Blondie. Och det namnet hade inget med Chick Youngs tecknade seriefigur att göra; det var en förkortning av Blonde on Blonde, ty min romantiske kavaljer döpte mig efter sin absoluta favoritskiva.
Förresten vill jag tillägga att jag aldrig har begripit H*kan H*llstr*ms ”storhet”. Bah, fnys.
DDM och jag har inte heller någon låt, och inte har jag heller hånglat till musik.
Men jag blir väldigt glad av t.ex. Fox on the Run. (Djupingmusik is my middle name.)
@Lotten 00:06
Sweet eller Manfred Mann?
Glöm inte https://www.youtube.com/watch?v=qnFhf3BisUA. En av de längsta rocklåtarna på sin tid.
Jag kommer speciellt ihåg min påskresa 1974 från Cleveland till San Francisco när jag lyssnade på sången via planets tryckluftsdrivna plastslangs-hörlurar medan jag betraktade mellanvästerns platthet och rutnätsvägar i jordbruksområdena. För en gångs skull fick jag nästan en filosofisk sinnesstämning.
Det var inte jag som satte mellanslag efter plastslang!
.
.
Lotten meddelar:
Denna djupa särskrivningsångest måste vi eliminera. Jag ersätter mellanslaget med ett bindestreck, Tomas!
Simply red, synnerligen bra hånglarmusik.
Men hörrni, ingen här som dragit fram Tages fina ”Inkastad handduk”? Jag såg den på fb och reflekterade över att man alltid tycks kunna hitta ett aktuellt Tageverk!
Bra, Pysseliten, den stoppar jag in i inlägget!
Jag håller helt med Annnika om H*k4n H3££$7röm.
Jag fick lite pensionärsskam när alla började skrika om Åkan Ällström. Jag hade ingen koll på honom. Men det ville jag ju inte tala så högt om.
Nu verkar det snarast va en merit att inte hava haft det. Jobbigt för en trendkänslig gôbbe, det här.
Men Tomas upplevelser av den enformiga mellanvästern kan jag instämma i. I somras fick vi för oss att ”ta en tur inåt landet” när vi åkte från Kentucky upp mot Wisconsin. Det kändes som att bila på ett oändligt schackbräde där tornen ersatts med silos och inget annat fanns att se.
Ta det lugnt SG, alla har varit n0ob nån gång. 😉
Nu jävlar!
BREAKING NEWS!
Dylan refuses Prize!!!
Inte helt oväntat.
Va?! Så intressant!
Hittar inget på nätet, var har du hört det, SG?
Det är inte offentligt än. Men tyckte att Lotten kunde få vara först med nyheten.
Han skulle nog sova på saken. Och nu är klockan bara lite efter midnatt i Vegas, så han har väl knappast somnat än.
Hur det än må vara med det, har priset i alla fall gett en del fina Dylantips på nätet. Den här versionen av Like a roooolling stone hör till de ovanligare, med Robin Willianson och en harpa… https://www.youtube.com/watch?v=6DvSagxL57Q
Hur jag än vrider och vänder på valet av pristagare, så kan jag inte annat än vara positiv. Snacka om att inte vara en stelbent gammal akademi.
Dock har jag en intressant iakttagelse, uppdelad i en tvåstegsraket.
1) Av alla som jag känner, är 97 % av männen oerhört positiva till Dylan.
(Brasklapp: jag känner bara män i åldrarna 0–79 och ingen av dem är ryss, så statistiskt sett är urvalet inte alls perfekt.)
2) Av alla som jag känner, är 97 % av kvinnorna likgiltiga till Dylans verk.
(Brasklapp: jag känner bara kvinnor i åldrarna 1–81 och ingen av dem är tondöv, så statistiskt sett är urvalet inte alls perfekt.)
Aktuellt igår kväll …
Jag tillhör de likgiltiga. Jag är inte sur eller upprörd. Zzzzzz liksom. Personligen tycker jag det hade varit roligare om Hrflîgan Grädeschmütz fått priset för då kunde jag gått till en boklåda och bläddrat lite i en för mig okänd bok av ett för mig okänt författarskap som höjts till storhet. Kanske hade jag köpt boken och läst den eller i alla fall försökt läsa den. Kanske hade jag fått en stor läsupplevelse eller så hade jag lagt den ifrån mig på sidan 15 och sagt att det där går långt över min horisont.
Nu blev det en sur gnällgubbe som med vad som måste vara världens tråkigaste röst framför sina alster.
Och frågan till Akademien är: Om Robert Zimmermann inte tonsatt och ”sjungit” sin poesi, hade han då varit värdig Nobelpriset?
Vi har en låt. Låten vi dansade till natten vi blev tillsammans. Chris de Burgh – Lady in red. Hjärtslaget i Halmstad 2000. Vilka minnen…..
Javisst ja, jag har en konspirationsteori också:
Att Bob fick priset beror på att Horace inte blev inbjuden på Polarprisfesten när Bob fick Polarpriset så det här var det enda sätt han kom på för att få träffa sin idol.
Hahaaaa, bra Niklas!
Jag försöker hitta rader som jag gillar (bara på engelska, inte översatta) och har lite svårt. Kolla, här har The Independent några exempel.
Vi har en låt. Eller nästan. Under vår första middag ihop spelade groomen Hildegard von Bingen på repeat, av misstag. De olika styckena på skivan är rätt lika, men inte så lika, insåg han efter en timme.
Jag gillar Dylan. Men har svårt att läsa lyrik på engelska med riktigt den rätta inlevelsen, trots att jag anser mig vara bra på att läsa engelska.
Hur amerikansk press hade skrivit om Bob Dylan, om Bob Dylan inte hade varit amerikan.
(Läs långsamt. Det är mycket välgjort.)
Tack Lotten! Mycket bra artikel om syltfabrikören.
Kom igen, bildade båsister! Tror ni Sapfo LÄSTE sina dikter? Det var lyrik = sjunges till tjusigt spel på lyra. Därmed skulle hon vara okvalificerad för Nobelpriset?
Fotnot. Amerikansk erotikfrämjande sångarröst: Leonard Cohen…
Hoppsan – ser nu i bladet att Sara Danius redan har kört det där med Sapfo och Homeros. Jag som trodde jag var så originell…
Men äsch, jag skulle snarare tolka det som att du är ett ständigasekreteraren-ämne.
Vem läser hans texter om hundra år? Säkerligen färre än de som lyssnar till hans låtar. Kanske de döper om priset till Låteratur vad det lider, eller snarare Klickeratur som dagens medielandskap ser ut.
Vem vet hur det ser ut om tjugo år. Förhoppningsvis har buckerna lyckats klänga sig kvar, liksom den en gång dödsdömda Vinylskivan har gjort i dag.
För egen del håller jag på FM-radio, en kontributionsform som varit dödsdömd ett par decennier nu utan att Makterna fått ihjäl den.
SG, H&k#n H^7llstr rtc låter lika bra som er dörrklocka.
Ett grundläggande krav man kan ställa på en Nobelpristagare är att de ska vara glada för attde fått priset. Inte konstra med’ inga kommentarer’ och så. Då ska priset gå till nån annan,
Det där om dörrklockan var elakt, grovt, ohyfsat och alldeles underbart!
Det är en gammal poets rätt att göra som han vill efter att ha visat att han har: Distans, humor, talang, grinighet, språkekvilibrism, sprucken röst och en förmåga att placera sej själv i vilken roll som helst.
Här ett citat från 1964:
”Now they asked me to read a poem
At the sorority sister’s home
I got knocked down and my head was swimmin’
I wound up with the Dean of Women
Yippee! I’m a poet, and I know it.
Hope I don’t blow it.”
SG, precis som jag då!
Oh, nu får jag också vara med i spamgruppen, vi som fastnar i filtret. En länk gick inte. Nåja.
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/glogg-rapportering-felaktig
Leonard Cohen är väl från Kanada? Och om nu glöggrapporteringen var felaktig, vad ska vi rasa om då? Har ni hört att EU har bestämt att lussebullarna inte får vara gula? Vetebröd ska vara vitt i EU. Har dom inget vettigt för sig, lägg ner bryssel. Nu är det krig, EU ska ge fan i mina lussebullar.
Eftersom vi inte vill att Ugh Lö@d≠}} och H&k#n H^7llstrtc ska hitta hit och bli ledsna för att vi är slummiga & dumma mot dem, tycker jag att vi i fortsättningen kallar dem just det: Ugh Lö@d≠}} och H&k#n H^7llstrtc.
Och så ber vi om ursäkt lite grann, för att det faktiskt finns sånt fôlk som funkar lite bättre än vi och förstår att uppskatta deras alster. (Ni förstår, jag tycker ju om basket. Alla som inte har förstått förtjusningen med basket kan förringa basketen, men då måste de nog be om ursäkt lite grann då och då.)
Fotnot: Det är nu snart elva år sedan Ugh Lö@d≠}} kallade mig slummig och dum. Men nej, jag är inte den som är långsint, nej, inte alls.
Jag sökte på Alias Österlens Herre i din stavning och fick bland annat detta. I natt eller i morgon lär väl Ugh Lö@d≠}} leda till detta båset.
Följer Ninas glögglänk, tänker i och för sig ”det var ju bra”, men upptäcker något annat att rasa över: SVT klarar plötsligt inte att skriva korrekt svensk ordföljd! Låt mig citera (och markera vad jag rasar över **ras ras ras!**):
SVT Nyheter och flera andra medier har i flera dagar rapporterat om att nya EU-regler kan drastiskt ändra den svenska glöggmarknaden (Ingressen! Första meningen!)
SVT Nyheter har tidigare rapporterat att EU lanserat ett nytt hårdare regelverk – att alla varianter av jul-drycken som innehåller whisky eller rom skulle inte få kallas glögg längre.
**ras ras ras!**
Nu tar det sig tamefan.
Vi har hur mycket som helst att rasa över.
Låt oss samlas under parollen; ’Nä, nu jävlar får det vara nog, nån förbannad ordning får det väl lov att vara’.
Å häller EU kräkmedel i pepparkakorna så blir det smulor utanför parlamentet så de aldrig sett på maken. Tonvis.
Ras ras ras
Pepparkakskras!
Raseri över felfraseri leder till kakkraseri!
(puh)
Nu sitter jag plötsligt och tänker på det trevliga gamla ordet filfras.
Nämen, det var ett ord som jag glömt bort. Se goddag, gamle vän!
Annika, du har väl inte glömt bjärven? Den olyckliga korsningen mellan björn och järv, blodtörstigare än något annat rovdjur.
https://youtu.be/vDvNj9OrtmA
Jag gapar, häpnar och faller i korinter. FILFRAS!
Åh, bjärven. Tack, Niklas.
Vintern ras …at in
I Skåne blåser det kall östanvind – hade inte varit så dumt med en filfrasmuff.
Jag är inte Dylandiggare – har för mig att han plockat en hel del från Rimbaud och en del gamla latinska poeter. Men eftersom jag inte kan Dylans texter kan jag inte peka på vad.
Jag hade hellre sett att priset gått till en litterär författare jag inte känner till. Som till exempel Modiano vars verk jag funnit läsvärda. Såg att det nyligen översatts ännu en bok av honom. Den köper jag!
Fast filfrasen heter nuymera Gulo gulo på latin.
Gulogulomuff?
Jupp!
Exklusivt som 17.
Och nu vill EU förbjuda oss att äta hummer! Får det gå till så här? Nu får det vara nog! Någon måste göra något. Tänk på barnen! Någon måste ju tänka på barnen.
Ja, nu går hummern på torra land!
Och inte får man köra med dubbdäck i Tyskland. Men rätt så packad får man vara när man kör. Lagom packad så att man blir optimal bilförare, dvs runt 0,3 promille.
Det kan nog behövas när det är gefahreisglatt på grund av Glatteisgefahr.
Psssst! Glögginlägget från häromdagen är uppdaterat eftersom oglöggen bara var en feltolkning av reglerna!
Filfras – det trodde jag var nån variant av müsli. – I dag ska vi gå och hälsa på filfrasarna på Skansen. Vi köpte nämligen årskort den 11, till lågpris enär Skansen firade 125-årjubileum. Vi var där i går, men då låg filfrasarna tydligen och sov. Men vargarna var vakna. Häromdan passerade vi varghägnet, på utsidan och tittade länge på en av vargarna som plaskade i en liten vattensamling. När vi stod och glodde i går, inne på Skansen, kom den ena vargen fram mot oss, stannade och tittade på oss en lång stund. Vi såg vad den tänkte: ”Konstigt. Dom där två såg jag ju häromdan, härutanför. Nu är dom inne igen. Undrar hur dom gjorde för att ta sej ut.”
Men apropå glöggen så tycket jag att det är intressant hur lite vi kontrollerar källor och hur snabbt nyheter sprids. Det är ingen nyhet i sig, men den här gången tror jag att många som i vanliga fall är kritiskt lagda svalde nyheten utan att faktiskt surfa in hos EU för en snabbcheck. Och visst var den svt som hjälpte till att sprida ”nyheten”, inte ens där kontrollerades sanningshalten. Oroande!
Det fanns ett filfras-band, Bob Mandell and his Wolverines.
https://www.youtube.com/watch?v=MQ_18yQzLNQ
Åh, ÖR vilken härlig musik! Jag har en Spotifylista (”Vattenkammat”) med bara 20- och 30-talsmusik. Det finns gott om skatter från den tiden!
Annats tycker jag filfras låter som cornflaksens tillstånd i filen innan dom mjuknat.
(Nu ljög jag, för på min lista finns också nyare musik, men allt är mycket vattenkammat!)
Om ni kommer till Hofbräuhaus (am Platzl i München) så finns ett Stammtisch nära orkestern som heter Wolperdinge. Där berättas otroliga historier om den mytiska Wolperdingern.
Ursprungsdjuret, som påminner lite grann om skvadern, men är mera utstyrt, är inte alls särskilt fasansfullt eller skräckinjagande. Men får efterhand som aftonen går alltmer skrämmande egenskaper. Något lite kan det bero på att musiken på HB gör samtalet svårhanterligt och överdrift är ett sätt att få åtminstone delar av andemeningen att tränga igenom.
Måhända har bjärven en likartad, kanske identisk, bakgrund?
SG, jag tror bjärven föddes i Lars Lundströms huvud. Möjligen med hjälp av Stephan Apelgren, Lennart Jähkel, Jakob Nordenson och Tomas Norström.
SG: Wolpertinger finnas tydligen i många olika varianter (till skillnad mot skvadern). Se bilder.
http://tinyurl.com/zmmw2p2
På tal om glöggen – här finns fler EU-myter:
Kudos, AuL. Man kan undra om det här med Brexit hade blivit av om de brittiska väljarna hade läst på. Det här med gurkorna var faktiskt ett tungt argument, liksom byråkratin och hemlighetsfullheten.
En artikel angående glöggen i NA avslutas så här:
1. Ha som tumregel att om du hör en nyhet om en otroligt korkad lagstiftning från EU, så är det troligt att det inte är sant.
2. Byråkraterna i EU-kommissionen lägger visserligen förslag till nya EU-lagar. Men det är medlemsländernas regeringar och EU-parlamentet som bestämmer ifall det ska bli något eller inte!
Om detta kan vi naturligtvis skämta och ha roligt. Men en orsak till att Storbritannien nu lämnar EU är att EU-myterna har fått stor spridning i brittiska medier. Brittisk opinion har år efter år matats med nyheter om allt från att EU skulle kräva att kungahuset avskaffas till att EU-byråkraterna har viagratabletter som löneförmån och att EU har regler om storlekar på kondomer – och att maxstorleken är för liten för brittiska män.
Säjer AuL som har direktkontakt med Bryssel …
Sorry för onärvaron! Sitter med mina syskon och kuckilurar i Stockholm! (Broder Jakob fyller 50. Mysko, han som ju liksom bara är sisådär 7–8 år.)
Hälsa Broder Jakob! från en som han träffade 1978.
Nämen! Va! Hette du då det du heter i efternamn nu, Brid? (Måste ju kolla med Broder Jakob. Har detta faktum nämnts här tidigare och jag helt enkelt glömt bort det?)
Om nämnde Broder Jakob är född dato som i dag, så är nämnde Broder Jakob exakt 21 år äldre än min systerdotter till vars 29-åriga existens* ära jag – och flera med mig – för några timmar sedan intagit bulle, kaka och tårta.
* Existenses. Existenss. Existens’. Heh.
Ja, det har nämnts tidigare. Vifemman, alltså. Det var vi som vann hela middevitten så småningom.
Och jag väntar mig inte att Broder Jakob skall minnas mig personligen, liksom jag inte heller minns honom personligen. Men jag hoppas att han har förlåtit mig/oss.
SÅÅÅ var det ju, Brid! (Vi pratade om Vi i femman igår och tänkte det var då fan att vi inte hade en VHS då …)
Nej, han fyllde år den 16 augusti, Annika. (Som för övrigt är Elvis dödsdag, fast 1977.)
Med anledning av oktober 14, 2016 kl. 08:41 finns det anledning att fundera över Dylans inställning till priset. Jag börjar tro att den fejkade nyheten faktiskt är sannare än jag anade.
Dylan är mera känd, mera älskad, mera respekterad än Nobel nånsin blev. Hans ekonomi är troligen också mycket god – så priset tillför inget.
Däremot kommer han – åtminstone i sina egna ögon – att vara bakbunden av att vara accepterad och inkluderad i den del av tillvaron som han ofta kritiserar och inte vill vara en del av. Och eftermälet kommer – fortfarande i hans egna ögon – att domineras av priset. Detta måste han hantera, och det är ingen lätt sak.
Akademien har å sin sida troligen mera tänkt i förnyelse och flexibilitet. Att priset skulle innebära en belastning för mottagaren har säkert funnits med i diskussionerna men viftats bort med ”Priset vill väll all ha” (ur Pistvakt: ”Pening vill väll all ha”).
För Dylan är priset en probersten. Inte lätt att ta ställning. För Akademien och svenska institutioner i stort riskerar beslutet att, tillsammans med KI-katastroferna, ytterligare försämra trovärdigheten. Den riskerar att smälta ner som en förvaltarregistrerad pensionsfond.
Som någon sa: Att ge Nobelpriset till Bob Dylan är som att försöka sätta en medalj på Mount Everest för uppnådd höjd. Jag undrar om han inte funderar på att ge priset vidare, men vill tänka över saken. Till någon eller några han vill uppmärksamma. Det bör vara lätt ordnat genom att han meddelar att han tyvärr är så inbokad att han har svårt att komma, men han skickar ett (eller några) ombud för att ta emot det och så är det bara att skriva över checken på henom (dem).
16 augusti?! Mycket trevligt födelsedagsdatum vet jag av egen erfarenhet.
Wiehe har jag alltid haft lite svårt för, jag har kallat honom en jäkla amatörornitolog. Men efter att ha läst den här texten http://www.aftonbladet.se/kultur/article23716882.ab har jag ändrat uppfattning. Läs den med eftertanke och utan brådska.
Nu ska vi till vår egen katedral, Hörkenkörkan, och lyssna på Blå Bergens Nyckelharpor.
SG: Intressant exteriör på kyrkan.
Oj, time flies. Nu har jag läst Wiehe-texten, som tydligen skrevs redan 2007.
”Jag har aldrig betraktat Dylan som särskilt politiskt medveten, utan mer som en respektlös rebell mot det etablerade och som en visionär för det kommande.”
Det här med att vara en ”respektlös rebell mot det etablerade” … är det så avundsvärt, det, egentligen?
Respektlös rebell mot det etablerade är ju en sanslös nonsensfras som nog inte betyder det man skulle kunna tro att den betydde.
Man kan ju roa sig med att applicera den på olika människor som gjort revolt mot etablissemanget och se om den passar.
NELSON MANDELA, en respektlös rebell mot det etablerade. Njäe.
GANHDI, en respektlös rebell mot det etablerade. Inte det heller.
MARIE CURIE, en respektlös rebell mot det etablerade. Ja, inte den bild jag har av henne i alla fall.
OLOF PALME , en respektlös rebell mot det etablerade. Kan man nog inte kategorisera honom som. Mycket men inte det.
JOAKIM THÅSTRÖM, en respektlös rebell mot det etablerade. Jamen visst. Är det nån som kommer ihåg honom?
Å så BOBBA GNET då.
Härmed får det väl anses bevisat att det är en floskel som ingenting betyder.
Bra jobb, Ninja!
Undra sa flundra, om Pippi Långstrump kanske var en respektlös rebell mot det etablerade.
Japp, det är inom kulturen det funkar.
Bob Dylan har talat!
”– Priskommittén består av en bunt baktunga boksnobbar som för länge sedan lämnat scenen och nu sitter som asgamar i frack invid litteraturens slagfält och lystet blickar mot slamsorna av det som en gång var en gärning i mänsklighetens tjänst, i dag förvandlad till ren kommers. Jag varken kan eller vill associeras med den typen av avfallshantering. För övrigt anser jag Nobel inte vara mer än en förmögen dynamitard. Varje år väljs det ut en särskilt människofientlig bok till hans minne, som ofelbart orsakar livsleda och apati hos sina läsare. Nobel gick de kopplade hundarnas ärenden, medan jag alltid varit en fri rebell. Det är en ocean emellan oss!
Eller inte …
http://inzoomat.se/kultur/bob-dylan-vagrar-ta-emot-nobelpriset/
(Det är satir.)