… plocka blåbär, fira födelsedagar, ta hand om gästerna, lära mig att dansa can-can, bota en hälseneinflammation, leta efter en försvunnen nyckel samt sortera garderoben.
Men jag hinner inte!
Förmodligen har nån elaking snott tiden – varje dag äter ett för de flesta okänt tidsspöke upp några timmar. Men ingen märker det, alla bara klagar utan att tillsätta en utredning eller ringa till Ghostbusters. Jag hinner knappt vakna på morgonen, så börjar solen gå ner. Jag äter frukost och börjar samtidigt att laga kvällsmaten. Idag på förmiddagen plockade vi blåbär med båsets kommentator Örjan, och när vi kom hem två timmar senare var klockan halv fem.
Fast … Aha. Jag förstår. Tidsspöket funkar så här, när han flyger omkring på stadens gator och torg som en helt vanlig Laban:
Under dagens blåbärsplockning lade tidsspöket fälleben för min mamma, som med alla sina bär for på näsan och därmed slängde ut sin mödosamt plockade liter på en tre meter lång sträcka. Och sedan satte vi oss alla där och försökte plocka det som plockas kunde. Ni förstår vilket tidshål vi ramlade ner i?
Med detta sagt, vill jag bara ursäkta mig för frånvaron! Dansa på bordet, alla mina små möss!
Din tidsförlust måste ha varit mellan lunch och 16.30.
(Enligt mitt minne lämnade vi blåbärsskogen just vid lunchtiden)
Hoppas kvällens paj smakar 19-åringen.
Jag. gillade Momo eller kampen om tiden, antar att jag hade någon relation till tidsnöden redan som barn. Nu är jag mer van och låter vissa dagar försvinna i frustration och andra med en effektivitet som kompenserar dom sämre dagarna.
Däremot går tiden helt klart snabbare efter 31 … 36 … 41 … 47 år! Jag hinner inte med.
Snart snuddar vi vid avtagsvägen till Eskilstuna, tyvärr hinner vi inte stanna. Se där – nu fick du lite tid över till annat!
Pysse: Hemväg via Eskilstuna?
Vill påminna om att min dopkyrka även är vägkyrka för tillfället.
(Själva bor mor och jag 3 km från kyrkan- lätt att hitta vidare)
https://sv.wikipedia.org/wiki/J%C3%A4ders_kyrka
Nu är det så att Lille Maken och jag grälar väldig sällan och är rörande eniga om det mesta, hur mesigt som helst. VI KOM AV OSS REDAN NÄR BARNEN VAR SMÅ, TROR JAG. BLEV DET LITTE HETT I NÅN DISKUSsION KOM de små IN, TITTADE SRÄNGT PÅ SI N FAR OCH SA ’DU RYTER INTE ÅT HENNE!’ (Versaler nu igen. Slarvigt.) Och våra tvistefrön är då aldrig banala. Pengar, till exempel, det har vi aldrig grälat om. Har vi så delar vi och har vi inga så är det inte mycket att orda om. Nu, emellertid, ska vi resa till Värmland och då kom vi i gräl om en dikt av Fröding, närmare bestämt ’Våran prost’. Jag hävdade att prosten var led som själva ’den lede’ och lille M. sa som ’den onde’. (Jag kände på nåt sätt att den lede var lite VÄRRe. Men va då: led som den lede; skulle en poet aV RANG SKRIVA SÅ? JAG SKYLLER PÅ KOnJaken, som vi drack här för att inviga våra nya små konjaksglas, inköpta i jåns i Södra Skattkammaren på Bondegatan.) Men, så klart, det var ’den onde’, för det skulle rimma å bonde och då var det Lille M:s bondeblod på mödernet som gav utslag.
lärd lärd lärd, lärd som själva den lede, onde
Skyller på cognac igen. Allt är konjakens fel.
Där vet Hyttis besked. Om Fröding, då. Vi grälar om helt andra saker. Viktiga saker. Som om det ska vara nån mer vätska än olja i botten på stora löksoppekoket (egyptisk lök finns nu till strax under 12 kronor per kilo). Vi kör en sats på två kilo och hoppas att den nyligen beställda frysen hinner komma innan soppan blir dålig.
Till slut insåg vi att det där grälet var onödigt. Så jag gav med mig och tog hennes glas med torrt vitt vin och hällde i grytan. Där fick hon.
BTW, de där konjaksglasen verkar vara rejält tilltagna.
Mitt djupaste deltagande till din mor Lotten.
Nej, SG, haha, dom är små. Vi gillar inte såna där jättebaljor till konjaksglas utan söker dom där små, lite gammaldags kuporna och hittar nåra här och nåra där och då slår vi till.
Det där med can-can kan jag lösa åt dig.
Men tänk att ni hittade tändstickor i skogen. Och att ni tog med några bär för att visa på askens storlek.
Örjan, jag vill minnas att jag med två av döttrarna stannade vid Jäders kyrka förra året, då vi gjorde en kyrkotur och stannade vid varenda (nästan i alla fall) kyrka på småvägarna mellan Knivsta och Mjölby. Resan tog minst elva timmar! Visst finns Piktors målningar i den kyrkan med? Eller om det var en lärjunges. Nåväl, om min svärfar vurmar för kyrkfönster, så är jag mer intresserad av målningarna.
Nej, just det. I Jäders kyrka satt en konstutställning uppe (förra året.) Vita väggar och tak. Men i någon av de mindre kyrkorna i närheten hittade vi målningar.
Albert Målares bilder finns löjligt nära er. Kolla Härkeberga.
Den där konjaken verkar ju funka perfekt! (Jag har inte ens sett en konjak på ett par år!)
Den före detta Artonåringen heter numera Nittonåringen och av de 4,5 kg bären som vi plockade i Örjans skog bidde det en enorm födelsedagssmulpaj av sällan skådat kladd. Av de sex decilitrarna vispgrädde som vi hade till, fanns efter en kvart inte ens en liten fettfläck kvar.
Egyptens gräshoppor hade inte kunnat göra det bättre.
Hurra hurra!
(Jag vill också ha blåbärspaj. Stackars mig.)
Om du vill se fina målningar i kristen miljö så har vi en fantastisk målare i Mikael ”Mickel” Andersson från Falun.
Han gav sig ut i världen med en säck falu rödfärg och målade sig ända ner till Rom. Där klev han in till dåvarande påven och erbjöd sina tjänster. Det resulterade i en serie målningar ur bibliska historien där ett av de mera framträdande dragen är flitig användning av rött pigment – Vår Herre, Eva och Adam har, om jag minns rätt, rött hår och skägg.
Micke blev så småningom naturaliserad italienare och tog sig namnet Michelanderson vilket så småningom omvandlades till Michelangelo.
Åhååå. Så taket i Sixtinska kapellet är rena Falunderverket. (Och David är i själva verket mas. Jovars, lite antydan till pottkantsklippning finns där allt.)
Och här sitter jag och fnissar!
Pyss, du tänker nog på Torshälla kyrka.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Torsh%C3%A4lla_kyrka
… eller möjligen Vansö kyrka.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Vans%C3%B6_kyrka
Härkeberga är fabtastisk. Barnen fick dra mej ut. Där träffade jag en man som dessutom kunde berätta om alla bilder – helt fantastiskt! Spår efter honom finns i många kyrkor i trakten.
SG, du är en naturbegåvning! Har inte sett Michelandersons storverk än. Jag är inte mycket för att köa i flera timmar …
En rustik och enkel blåbärspaj minns jag från min barndom; kompisen Monas mormor gjorde den. En fin vetedeg med kardemumma i. Kavla ut så den täcker en ungsplåt. Gör en liten kant runtom. Strö över blåbären och pudra över strösocker med lite potatismjöl i. Grädda som kransar eller längd. Skär i stora rutor och mumsa sedan kakan/pajen svalnat.
Pysse: 2 filmer från Jäders kyrka
https://www.youtube.com/watch?v=bGtTzSKrMrs
https://www.youtube.com/watch?v=5myHmHgy5cQ
Vi har tagit fram lammfärs ur frysen för att hitta på en middag på. Förslag någon?
Fast först ska vi gå ut ett tag. Igår hamnade vi i ett regnväder. Men inte det stora, som översvämmade biograf Spegeln med mera, då var vi hemma igen.
Fetaost och oliver är alltid gott i lammfärs. Gör sen pannbiffar.
Eller stora köttbullar som får koka i en kryddad tomatsås.
Grillade lammfärshamburgare kanske?
Här har du recepttips: google.se/search?hl=sv-SE&ie=UTF-8&source=android-browser&q=Grillade+lammf%C3%A4rshamburgare&gfe_rd=cr&ei=u8udV7KcB-jk8AfYx52oAw&gws_rd=ssl
lägg till www. före länken. wordpress ville inte godkänna en klickbar länk utan ansåg att det var spam.
Fira födelsedagar? Grattis till allihop!
Brids (11:02) lammfärs gjorde mig plötsligt sugen på något så osomrigt som Vorsmack, vilket skulle kunna vara ett tecken på att jag är bakis, men det är jag verkligen inte. Det sägs dock vara bättre bakismat än pizza. Det finns många varianter: bara lammfärs, både lamm- och nötfärs, med sill, med ansjovis eller med både sill och ansjovis. Själv gillar jag bäst den med enbart lammfärs, med ansjovis (eller max en matjessillfilé). Potatis och saltgurka till. Och smetana, förstås.
Hittar inte mitt recept på nätet, men det är bara att söka på ”vorschmack” och anpassa som man vill ha det. Men undvik alla recept som anger en orimlig tidsåtgång! Min förenklade snabbvariant (som inte heller innehåller tomatpuré, men rätt mycket grädde… hmmm… ÄR det verkligen vorschmack jag lagar?) tar en halvtimme att laga.
Brid: Snart kommer säkert Örjan med ett bra lammfärstips om du behöver fler!
Här kommer jag!
Tänker England och Shepards Pie (om du kan finna gammelpotatis till moset. Men det går ju att förändra. Dvs tillaga färsröran och servera med kokt färskpotatis)
https://www.google.se/?ion=1&espv=2#q=shepards%20pie
Alt tanke Gotland. Lammsmäckor
https://www.google.se/?ion=1&espv=2#q=lammsm%C3%A4ckor
Jag tror att Brid och Groom har smällt i sig en råbiff på lammfärs vid det här laget. Orimligt lång väntan annars.
Och där kan jag hålla med Ninja, finhackade oliver är bra i lammfärs.
Fårschmack som jag länge ansåg, och egentligen fortfarande tycker, att det skulle stavas var en ny bekantskap hos just Karin och hennes litterärt lagda make och vänner. Jag har aldrig fattat om det var en blodig drift med tyska språket eller om ordet faktiskt finns. I Finland finns det med säkerhet. Åtminstone i ”svenska talande bättre folk” kretsar. Det har jag hört upprepade gånger. Med just den ordvändningen. Varför Finland? Därför att Mannerheim var en tusan till karl som behövde en rejäl bakisfrukost lite då och då.
Själva har vi inte en aning om vad det blir till lunch. Löksoppan vände ut mycket bra (turned out extremely well) och nu har vi så det räcker till en hel del luncher. Men, om ni ursäktar, så blir det lite tjatigt med ytterligare un gratinée så tätt inpå.
Vi får se vad det kan bli. Lutar nog åt en paj med kräftstjärtar, musslor, sparris och tomat.
Vorschmack har jag aldrig tillagat. Kommande projekt?
Det var middag det skulle bli, så nej, inte än. Det kan bli chili. Annars gillar jag idén med fetaost och oliver i, om vi nu har någon fetaost. Vi har riven annan ost, vet jag.
Lille M. gnor just nu i köket i stor stil. Hallonparfait och kalvrulader à la Butler. Salviadoft över hela råttboet. Mums.
Såg kantareller för 289 kr kilot i närmast matbutik. Och gladde oss då lite postumt åt de kantareller som vi oförhappandes hittade i en blåbärsskog häromveckan. Vi hade inget att ta dom i men mitt lilla paraplyfodral räckte en bit och så tömde vi en ask modell större som det låg halspastiller i och balanserade sen försiktigt hem vår lilla skörd. God kantarellsås på smör, lite nätt med grädde, salt och lite timjan. Gratiskalas.
Brid, som du säkert redan vet, så går det lika bra med selleri.
Recension av operan Den Flygande Holländaren, som ges i närheten av Skogsgurra och Hyttis nya bostad.
http://na.se/kulturnoje/kulturnojenyheter/1.4121341-recension-odesmattat-vagspel-pa-skaret
Allting är Einsteins fel! Om han inte hade fått sina relativitetsidéer hade all tid varit lika lång.
PS Glöm inte klicka på xkcd-länken! Det är bara om man musar över strippen som den roliga slutklämmen syns.
Slut på semestern, men inte sommaren som tur är. Imorgon är det dags att sparka igång vardagen igen.
Plocka blåbär är väl en av de mest otacksamma uppgifter som finns. Om man inte står i en uppförsbacke i Lappland, på ett kalhygge. Riset var drygt knähögt och jag hade en bärplockare och rafsade av 5 L på nolltid. Kunde ju stå och dra med plockat utan att nöja mig. Det är skillnad mot Småland där riset inte blir så högt och tätt att det går att använda bärplockare. Då får man krypa på knäna och handplocka. Lider med ”mamma” som tappade ut sina. Vilket trauma!
Det heter Nypörtet, Örjan.
Kan nog bli nån slags båsträff av detta. Örjan med sällskap är redan bokade (den 27 augusti). Många fler är välkomna. Observera att det går tåg direkt från Stockholms Central till den egna stationen Skäret.
För dem som vill finns det både soppa och utsikt till hänförande frukost i Nypörtet. Samt hänförande utsikt över sjön Björken. Övernattning för upp till fyra personer utan problem. Och för den som klarar av att bo på luftmadrass i trädgårdsboden (jo, är varm) så är det ytterligare en möjlighet.
Kom ihåg att Bergslagen är Sveriges Provence!
(Nyskapad Ställdalenslogan – får användas fritt).
Det blev chili, med röda och vita bönor, lök, morot, vitlök och diverse kryddor utöver färsen. Groomen föreslog att lägga i fetaost och oliver också, men vi tar det en annan gång. Han tyckte att rätten blev väl snäll. Jag tyckte den blev bra.
27 augusti har vi nog redan annat inbokat, dessvärre.
Jag är inte inbokad, uppbokad eller avbokad den 27 augusti, så jag är halvt och halvt ”på”.
(Det blir i så fall istället för att åka till N.Y.)
Jag är inte inbokad den 27, och kan sova i min bil.
Men hur f… hmnjaä, det blir nog inte lätt.
Som distraktion vill jag visa en simmande fladdermus. (Noga taget en simmande flyghund, av huvudformen att döma — men flyghundar hör till fladdermössen trots att de flesta är betyyyyydligt större än möss, om man säjer.) Helt fantastiskt, och det hade jag ingen aning om att fladdrisar kan; den ser så bekväm ut i vattnet!
Ökenråttan.
Min kompis’ mamma som var från Finland bakade också sån där med blåbär och hemma hos dem kallades det blåbärspiroger. Mums!
(Och jag har receptet! Men inte kroppen till blåbärsplockning …)
Hur står det till med foten, Cecilia?
Recension nr 2 ang Holländren
http://www.operalogg.com/den-flygande-hollandaren-succe-pa-opera-pa-skaret/
Brid :Köttförsröra med bönor, chili och vitlök kan normalt aldrig bli fel . Smaklig måltid!
Rester kvar av röran för att lägga på morgondadens gratinerade macka?
Smultronblomman: Nästan aldrig plockat blåbär med ”appart# men såg och köpte ny minivariant under helgen för bara 50.-. Måste prova i morgon.
Mitt (årets blåbärsria) mist 30 cm högt.
Den lömska tidstjuven har försnillat mina helger, inte en enda i augusti finns tillgänglig för nya roliga aktiviteter. Annars låter ju båsträff kul!
Från tårna och nästan till knät är det gipsskena.
Alvedon på maxdos klarar smärtorna bra.
Går på tre ”ben”.
Mestadels sängläge för att benet ska hållas högt.
Så det är fortfarande ”bara” gipsskena och inte helt gips. Slapp du alltså operation?
(Ursäkta. Jag vet inte varför jag inte heter Nicke Nyfiken, för det borde jag nog göra …)
Viktigast är ju i alla fall att du inte har ont — och att du inte långleds, men en som stickar och läser brukar ju klara stillsamhet.
Må du läka fort!
Instämmer med Annika.
Är det inte så att man idag undviker helgips så gott det går eftersom musklerna förtvinar så förtvivlat?
Och så är det ju så mycket lättare att klia sig utan gips Cecilia N.
Må så gott du bara kan och låt alla andra passa upp med böcker, stickor, garner, och varma och kalla drycker!
Vad föreslår båset att jag ska göra av all halloumi som har samlats i kylskåpet (från matkassarna vi prenumererar på )?
Grillning går bort, för vi har ingen grill.
Känns pyrt att bara låta den ligga till bästföredatum gått ut, men jag vet inte vad den kan has till.
Ninja, bjud nära och kära på halloumisallad. halloumi går utmärkt att steka i stekpannan.
Rapport från Kilimandjaro (dom skriver så hos Laurens van der Post). Yngste sonen har nu beklättrat K. och nått högsta toppen. Råttmor kan andas ut.
Tar han den andra nästa vecka?
Apropå Kilimandjaro, i den nya säsongen av Landgång så kommer
Anne Lundberg bl.a. att besöka Kilimandjaro.
Hur är det med snön på K. just nu, kan jag inte låta bli att undra. (Jag har läst novellen men — oh dear — det måtte vara över fyrtio år sedan för jag var fjortis eller så … jag minns intet av den.) Den lär ju vara på väg att försvinna (ett av de allra mest slående tecknen på den globala uppvärmningen, då).
SG, enligt den Monty Python-film vi alla beundrade för några veckor sedan kan det finnas en bro mellan de två topparna … om så är hafver säkert råttbarnet redan knatat över!
Förresten, på tal om mat kanske jag också ska framställa en fråga, och ställa den redan i förväg så att jag är beredd …
Ämnet är aubergine, även känd som äggplanta. Förra året fick jag en planta miniaubergine av en vän, och skördade precis lagom stora småauberginer som vi skivade och stekte i olja samt kryddade med vitlök och/eller örter. Mumsigt!
Poängen med miniaubergine är att man inte får frukter stora som skor; de blir högst någon decimeter långa så man kan skära ut fyra till åtta centimetertjocka skivor av en frukt — alldeles lagom till två personer, som middagstillbehör.
Jag blev lite entusiastisk. Försådde i våras frön inomhus. Och som alltid när man sår och drar upp plantor själv blir man liksom lite snål och klarar inte av att bara mörda alla småplantorna hur som helst.
Jag har sex (sex stycken, min idiot …) plantor miniaubergine i mitt växthus, och vi har just börjat skörda och äta, men jag är rädd att när de kommer i sin fullbordan kommer jag att ha auberginer så vi drunknar i dem …
Jag känner naturligtvis till moussaka, men har någon några extra intressanta eller oväntade förslag på vad man kan hitta på med aubergine?
/en undrande överodlare undrar
Ge bort?
förlängande blablabla
Ja, Ninja, den tanken finns förstås också!
Alltså — om det blir så mycket så vi blir alldeles ifrån oss hoppas jag på att vi kan ge en del av dem ifrån oss till närmaste asylboende. (Detta ligger inte direkt långt bort, och såvitt jag känner till äter man mycket aubergine i hela arabvärlden inklusive Syrien, så jag antar att åtminstone en del människor där vet precis vad de ska göra med dem …)
Nå. Jag ser mig själv bära korgar hit och dit, men samtidigt vill jag ju själv äta det jag odlar, och gärna i oväntade sammanhang.
Fast jag vet förstås inte om det blir så mycket som jag nu misstänker (när jag ser de små brunlila ämnena växa som vore de dopade …). Det kan hända att jag ropar i ogjort väder. (Om spanjorerna … förlåt, jag menar mördarsniglarna … invaderar växthuset kanske det blir lite si och så med skörden ändå.)
Annika, vilken tur att det inte är squash! För de ligger där som strandade valar i trädgårdslanden och visst kan man skära ner squash-kuber i fisksoppa allt möjligt annat, men det går inte att få slut på dem. Aubergine, däremot, passar fint att koka ihop till en användbar ratatouille-bas, som är bra att frysa in. Förvisso ingår squash också, men tro mig: en god squash-skörd sträcker sig flera år – ja årtionden– bortom en hyfsad aubergine-skörd.
Är inte tofu och auberginekött ganska lika i konsistens och smak? Jag har iaf svårt att se skillnad rent okulärt.
Ninja verkar ju samla på tofu, hon kanske vill ha aubergine också?
Ja du, SG, det blir 2.600 m till.
Nej, SG, halloumi!
Och Ninjan vill absolut inte ha vare sig aubergine eller squash, enär hon betraktar dem båda som tröstlöst tråkiga. Förmodligen beror det på de stora brister i matlagningskonst hon besitter, men så är det.
Eller ja, det beror ju på det.
Kanelbullar däremot, det är Ninjans specialitet, det kan lugnt sägas att det saknas motstycke i sinnevärlden. Men än så länge vet hon inte hur man inkorporerar vare sig halloumi eller aubergine (för att inte tala om squash) i en ordinär vetedeg,
Schlutskrutet
Bra att vi är överens om en sak då, Ninja. Ber fåren (eller getterna?) om ursäkt för misstaget. Vi har varken det ena eller andra i nypörtet. Inte det tredje eller fjärde heller. Kom jag just på.
ÖR: Är det vertikala metrar vi snackar om? Då är det ju lite jobbigt. Speciellt om det är uppförsbacke. Fast nerför gör mera ont i knäna.
Kanelbullar! Där är jag gärna med.
Kanelbullar ska du få, om vi träffs.
Hm, ”koka ihop till en användbar ratatouille-bas” ger mig åtminstone idéer — tack, Karin!
Jag är inte så god vän med tofu (ick!) så att jag kan göra jämförelser men — som sagt — att steka aubergine i olja gör den intressant och inte gummiaktig (kryddor och örter behövs för att den inte ska smaka mesigt, förstås, men så är det ju med allt möjligt i den legyma delen av matvärlden).
Ha, squash odlade vi en sommar, och fick de mest grandiosa plantor och åt bara lite eftersom squash är ganska poänglöst, så det slutade med att vi lät en frukt växa som den ville tills vi inte iddes längre. Den blev 60 cm lång och vägde nästan fyra kilo. Heh. Men squash är ju ungefär glorifierad gurka, liksom, så den finns verkligen inte mycket att göra med den. (Sommarsquash, alltså. Vintersquash är någonting annat, förstår jag, men sådan har jag ingen erfarenhet av.)
Men nybakta kanelbullar hör till de allra bästa gussgåvorna! (Nu fick jag lust att baka bullar.)
Fast de där tallriksstora sega varianterna man i obehärskade (= mer hungriga än man tror) ögonblick kan få för sig att köpa som del av mackfika, däremot, de är … ja, jag vet inte vad. Björnklister?
Nödmat är vad de är. Sånt man kan få för sig att förtära för att man förlorat förståndet av bullbrist.
Härmed införlivar jag ordet bullbrist i min grundvokabulär.
Själva ordet, alltså. Erfarenheten i sig är givetvis livslång.
Fick inte skriva. För kort. Men så här såg kommentaren ut:
Bullemi?
Kanske snarare bullexi.
Gör baba ganoush av auberginen! Det är ju supergott (och, enligt mina smaklökar, det enda njutbara sättet att äta aubergine på).
Fullänk till ett recepförslag: http://www.ica.se/recept/baba-ganoush-och-auberginrora-665380/
Tack, Båthuspernilla! Enkelt och användbart — och varierbart, ser jag ju direkt.
Glömde — hur gammal är båthusbäbisen nu, egentligen?
(Själva Majlis, menar jag … nu är jag nog lite tröttare än jag var medveten om; jag har fortfarande kanelbullefantasier. Därtill blåbärspajs- och vinbärssafts- och fläderbärs-kordials- …)
Båthusbebin har hunnit bli tvååetthalvt och är en bedårande trotsig solstråle med humor och humör. Det är fantastiskt vad jag får öva mina förmågor inom förhandling och diplomati.
Som en sann båthusunge övar hon på att köra båt redan.
-Vill du ha rosa, rött eller blått hårspänne?
-ALLA!
Typisk två å ett halvtåring. Tjugetvå å ett halvtåringar är obetydligt mindre envisa.
Huvudet på spiken, Ninja.
Åh titta, alla hårspännena och tofsar!
Två och ett halvt, tänk vad tiden går.
Groomen bidrar med ett recept där både aubergine och halloumi ingår:
AoM 1999, nummer 13, sid 20
Auberginepaket
Välj en stor aubergine och gärna lite rund i formen så får du ut fler skivor. Knytena kan göras helt klara dagen före och antingen serveras kalla eller värmda.
Det här behövs till 10 – 12 knyten:
1 aubergine, ca 350 g
1 tsk salt
3 msk olivolja
200 g halloumiost
2-3 tomater
10-12 basilikablad
Gör så här:
1. Skär bort stjälkfästet och skiva auberginen på längden så tunt du kan. Det ska bli ca 12 skivor.
2. Lägg dem på ett fat och strö över saltet. Låt stå minst 30 min.
3. Pressa ur vätskan och torka skivorna. Stek dem några minuter på var sida i olivolja tills de mjuknar.
4. Skiva osten i lika många skivor som auberginen. Grovriv resten. Skiva tomaterna.
5. Sätt ugnen på 275° grill.
6. Lägg en skiva ost, basilikablad och tomatskiva på varje aubergineskiva. Fäst ihop med tandpetare. Lägg dem på ugnssäkert fat. Strö den rivna osten över och gratinera ca 5 min högt upp i ugnen tills den rivna osten börjar ta färg.
Tack, Brid! Det där låter ju alldeles ätbart.
Men om man skivar auberginen på längden … *?* Räcker det med en tomatskiva på var då?
Det känns som att längsskivad aubergine borde bli avlång.
F ö anser jag att 2½-åringar är underbara per definition!