Basketturneringen i Lloret de Mar är nu avslutad och vi är stukade, vrickade, fulla av blåmärken och vätskeersättning samt lite lagom snyggt brunbrända.
Mina stackars sex blånaglar ser så läskiga ut att jag väntar lite med att lägga ut bilder på dem – särskilt eftersom fötterna plötsligt är svullna som en hobbits.
På lördagskvällen var vi ute och rullade hatt i 30-gradig värme till fyra på morgonen och sov sedan i tre timmar innan vi begav oss till Barcelona för att flyga till Ferrol i Galicien.
Det var så underligt … Våra väskor vägde plötsligt flera kilo mer än när vi kom hit – utan att vi har handlat hantlar eller råkat packa ner potatis.
Men vi hade tyvärr packat ner en massa fukt.
Nu är vi hemma i spanjorens föräldrars lägenhet, där Portugal precis har vunnit EM fastän (eller pga. att) vi hejade på Frankrike.
Om ni nu skrollar upp lite och kollar på lagbilden så ser ni den väldigt unga, fräscha och glada Lotten knäande i mitten.
(Skrollpaus. Så, nu fortsätter ni att läsa här igen.)
Föga anade jag – basketspelaren – där och då att jag blott ett dygn senare skulle kalla mig tant Lotten och känna mig 97 år gammal eftersom tårna med blånaglarna inte klarar av andra skor än foppatofflor och jag fick rådet att köpa stödstrumpor mot svullnaden.
Jag har inte hurrat för tredjeplatsen, än, så nu hurrar jag för tredjeplatsen!
Stödstrumpor låter … varmt. Stackars.
Samt läste jag först jähättefel och tyckte att ni hade packat ”frukt” vilket ju hade varit smakligt men lite förvånande, särskilt med tanke på bilden som följde.
Sisådärja, inte ett enda xxx skrivet!
(Ja, jag sa ju i förra båset att alltför många runnit ur mina fingrar.)
”(Go West) Life is peaceful there
(Go West) In the open air
(Go West) Where the skies are blue
(Go West) This is what we’re gonna do”.
Jasså jaha var det fopoll på tv? Det hade jag glömt bort.
Grattis till tredjeplatsen! Det var ni värda, i synnerhet som det nu är tydligt vad priset blev. Men jag gissar att blånaglar och svullna ben är helt bortglömda nästa gång en basketboll studsar ut på en plan nära dig.
Den sedesamma kjolen var liksom pricken över i. Ska du ägna dig åt virkning i skuggan nu? Jag tror det hör ihop med den imagen?
Du anar inte, PGW, vad jag letade efter ordet ”sedesam” när jag skrev igår. För ”sober och sedesam” är precis vad klänningen är, men ordet var som bortblåst – jag kom bara på att det började på S.
Jag försökte så här:
sober och ssstilr nej
sober och sock NEJ
sober och schhhhhh suck
sober och senap men va fan
Se där kom tvättlinan väl till pass! Grattis till hedersam tredjeplacering. Och nu, Lotten, har du väl kvalificerat dej till att få skjutsas runt i rullstol, med knän och naglar och det hele. Kom ihåg Amis skildring från New York: Du får vila dina skadade extremiteter och ni kommer före i alla köer.
– Coming through! Coming through! Old woman knitting in ugly stockings and sore feet! Clear the way! Coming through!
Nu ska vi äta frukost (kl 11:49) och spanjorens föräldrar har dukat fram … pepparkakor.
Men den sedesamma kjolen är ju, hm, genomskinlig!
Oh Lotten – du har samma ordhittasvårighetsssjuka som jag! Jag kommer bara på ord som är ungefär lika långa som det jag söker, och börjar på ungefär samma bokstav, men inte alls stämmer. Himla konstigt är det.
Karl-Oskar öppnar alla dörrar och kortar alla köer. Folk kan snubbla över sina fötter för att hjälpa till. Vare sig det behövs eller inte.
Protesterar starkt mot alla påhopp på stickning och virkning. Stickade strumpor kan vara hur färsiga som helst. För att inte tala om mössor. Eller vantar.
Kjolen är fin. Särskilt spetskanten. Och färgen. Och det tunna tyget som svalkar.
Har just gått knyppelkurs, nu blir spets på tillvaron ska ni se.
Frukostrapport:
• sockerkaka
• digestive
• mariekex
• pepparkakor
• juice
Å ja ba:
– Perdon. Desayuno en Sueca sin azucar. Soy loco. Pan y mantequilla?
Det ska betyda ”ursäkta men frukosten i Sverige är liksom inte så här sockrig, vilket jag förstår att ni tycker är galet, men finns det möjligtvis lite bröd och smör?”. Men vad jag sa var:
– Ursäkta. Jag äter frukost i svenska utan socker. Jag är galen. Bröd och smör?
Spanjorens pappa rusade genast iväg och hämtade gårdagens enligt dem oätbara bröd, och rostade det samt tog fram ett paket smör.
Hihihii!
Tänker nu på fraser som ”my hovercraft is full of eels” och pekar alla hugade mot den länk jag nu klistrar in i helhet (för att inte fastna i ålnätet): https://www.youtube.com/watch?v=akbflkF_1zY
Hihihiii!
Spanjoren till ära tröskade jag igenom Beevors Spanska inbördeskriget.
lärde mig då att Ferrol är Francos födelsestad!
@ och PRECIS så börjar det – Det blir bara värre den blyga (81)
Men man lär sig copingstrategier…
Lotten, jag tror bara att de spanska föräldrarna hade gjort lite
research på vad Svenskar vilja äta till frukost men på något
vis förväxlat frukost med fika. Möjligen beroende på klockslaget.
känna mig 97 år gammal
Hur känns det? – jag är ju än så länge bara 81 ;
Nä, Spanien och Italien är likadana när det gäller frukost. Inte på hotell. Men hemma hos sej äter sp. och it. små kakor, sockerkaksliknande större bakverk och söta kex till frukost. Så e’re! Man blir ju hungrig efter en halvtimme men detta tycks inte drabba de inhemske.
Jag och min gåkompis inser att vi är en berättelse i Italien.
På det lilla auberget delade vi bord med två italienska farbröder. Värden bringade oss rostat bröd. Farbröderna petade i sig var sin. De svenska kvinnorna mumsade snabbt i sig de som bjöds och såg sig girigt om efter fler och vid fråga från värden om vi ville ha mer så tjoade vi glatt och ivrigt.
Jag tror att sörlänningarna skulle bli chockade av en frukost t ex vid Vålådalen.
Angående Voltarenkräm: exponera inte smort ställe för solljus de närmaste veckorna.
Jag har hört att dessa frukostar, tillsammans med den franska bestående av en croissant, kaffe och en cigg, är vad som föranleder folkens soliga förmiddagshumör på dessa breddgrader…
Den svenska, däremot, skapar denna fina anda av ”Äsch, det går nog bra ändå!” som vi kan se hos våra politiker.
Aj, nu kom jag att minnas våra hotellfrukostar när vi var i Paris -88. (Ja, det var den gången jag nämnde vid ett annat tillfälle, med livlig och sent öppen restaurang på gatan utanför.) Frukosten var kaffe eller te, samt snedskurna bitar av gårdagens mycket torra croissanter med lite smör och marmelad. Det fanns inte ens juice.
Jösses — jag som är och alltid har varit en sån som måste ha yoghurt eller åtminstone fil, med frukt eller åtminstone müsli (gärna bägge), och smörgås, och mjölk eller åtminstone juice. Samt kaffe (eller åtminstone te). Annars blir jag en glupande varg, en vrålande tiger, en mänscha som inte ens går att tala med …
Herreminjemine, man måste ju få mat när man har kommit ur säng och duschat och klätt sig!
(Stavningsbigbrothern känner inte till ordet ”glupande” vilket jag faktiskt tycker är obildat av’en. Hen försökte med ”glipande” men det vete f*n vad en glipande varg skulle kunna vara — antingen något blodigt eller något snuskigt. Hu då.)
Oj, jag kom just av mig (från självreglering, det vill säga läsning av vad jag har skrivit; i stället bara langade jag iväg …) för att jag blev anropad. Äsch, an-psssst-ad, heter det antagligen.
Det ligger en harunge lite hitom trädgårdsdammen, ungefär tre meter från fönstret åt baksidan. Oj vad det regnar på den och oj vad den ser moloken ut! Och så liiiiten …
Vi har tagit kort. Lilla lilla harpalten!
Här satsar vi på en rabbisunge istället för harpalt. Den bodde i vår trädgård när vi kom hit och hade trots sin litenhet livnärt sig på rabatternas innehåll. Framför allt en rabatt var totalt skövlad. Vi har en känsla av att mycket bits av bara för att det är roligt att bita av blommor. Grönsaksodlingar har vi inga så det är kanske tveksamt hur mycket näring den får i sig.
Den är uppenbarligen föräldralös och med tanke på hur dåligt trafikvett den har borde den varit överkörd för länge sedan. Totalt orädd för människor är den också; kaninungar är väääldigt mjuka om det är någon som undrar.
De senaste dagarna har den upptäckt en ny matkälla: När Fia sitter och äter till exempel muffins i ett träd ramlar det ner väldigt mycket ätbart, hon äter oerhört slarvigt
Åh, Cluedo! Eller … tja.
Kanin i trädgård med blommor.
Grå jako i träd med muffins.
Harpalt i plantering med timjan. (Jo, jag har nyligen observerat att den där palten har en lega ovanpå en matta gråtimjan — antagligen för att det är ett mjukt underlag och så kan ju ingen predator lukta sig till’en när ’en ligger i doftande timjan!)
Men mäh — jag glömde ju att tacka Niklas för den fina bilden!
Nu undrar jag bara om det finns nån bild på Fia i trädet med muffins också.
Vår timjan är så att säga skördad. It has ceased to be. Liksom lavendeln och cikorian. Det var ingen som talade om för Lillasyster Kanin att det är skönt att ligga på timjan innan hon betade.
Tja — jag misstänker att kaniner inte är de allra, allra smartaste kreaturen på jorden. Men det kan vara så att jag är en species-ist. Ha!
Vi har i några år sett att harar gärna ligger på något trevligt ställe, men att de inte begriper att om en gnager och knaprar och har sig på just den växt en tycker är så mysig, så dör växten …
Och varför det är ”gott” med olika sorters taklök och andra stenpartiväxter är helt obegripligt, för de äter inte opp dem, de bara biter sönder.
Jaja, vi bor i kanten på vildmark, så vi har helt enkelt att stå ut med faunan. Jag är bara glad att vildsvinen hittills inte har räknat ut att de kan klättra över tallåsen och promenera genom en trädgård eller två …
Ha, Annika, kaniner är visst smarta! När vi bodde i tropikerna hade yngste sonen en kanin, Plums hette hon, och hon var långt ifrån dum. Fiffig och modig var hon.
ÖR: Kanske stolt, glad och djärv? Som en riktig stridskanin.
Kaninhoppning är för övrigt en misskänd sport. Inte alls ofarlig. En manlig sport. SMOGS för diskussioner med härvarande lokalförening av KOSHER (Kanin Och Smådjurs Hopparnas Ekonomiska Riksförbund). om att erbjuda kombinerat medlemskap så att ekonomin inte ska vara ett hinder för dem som verkligen vill förverkliga sig själva. SNEA (Svenska Näversöms Entusiasternas Aktionsgrupp) har också anmält intresse. Men där tror vi inom SMOGS att SNEA egentligen bara är ute efter att dominera och på sikt lägga ner den manliga och gudaktiga syföreningen.
Visste ni att KOSHER startades av en person som tidigare var bosatt i kvarteret Leporiden? Outgrundliga är vägarna.
En tidningsrubrik som vi jublat över är ”Kanin bet kamphund.” Nej, det var inte Plums som bet.
Ja, där ser man. Det är inte den blankaste mössa som har di fetaste lössa.
Det skulle kunnat vara min Hjalmar som var upphovet till rubriken. Fast på Hjalmars tid var inte begreppet kamphund uppfunnet. Men kanin var han och hundar bet han. Gärna i nosen för att sedan vända sig om och med precision kissa vederbörande i ögonen.
Hjalmar höll undan både rovfåglar och mink när han var lös på landet. En alldeles för stor själ i en alldeles för spräcklig och hängörad kropp.
Annika, varför skriver du ’en’ i stället för ’man’? Skulle du kunna ha godheten att sluta, mon ryggrad knorvlar sig så elakt?
Vad är det för skillnad på oätbart och oätligt?
Ökenråttan juli 11, 2016 kl. 14:30, ok jag litar på dig i det här fallet.
Sedan kan man ju undra hur de kom fram till att kakor/fikabröd
är lämpligt som frukostmat?
Ninja, i min mening är oätbart något som smakar illa men
som inte är farligt medan oätligt är sådant som kan vara
hälsovådligt. T.ex. flugsvamp.
Du förvånar stort, Ninja. Vad har det flugit i dig?
Tack Ll99, den skillnaden hade jag inte tänkt på förut.
SG, förmodligen utomordentligt dåligt omdöme. Ber ödmjukast Annika om ursäkt.
Tack SG för att du håller reda på mig.
LL99 10.56. Tack för förtroendet.
Ja, it. och sp. kom väl fram till att sött och gott ska det va och det gör inget om man blir tjck och trind och go, för, som det står på ett tidningsklipp i vår kompis Albertos badrum hemma i Venedig: ”Fat boys have more fun.” Kan det vara svaret?
På allmän (eller i alla fall Annikas) begäran.
Och så skulle det ju varit en bild med.
En liten sele … hmm, Fia är inte vingklippt, alltså. Vi hade även en papegoja när vi bodde i Tropiken. Hon kom promenerande en dag, vi lyckades inte utröna varifrån hon hade rymt, så vi adopterade henne. Vi köpte den största fågelburen i stada och där satt hon sen och käkade frön och retade gallfeber på grannens hund genom att härma hans skall.
Vår lille trädgårdsdräng, Krattan, tittade fundersamt på henne och sa att man kunde lära såna där fåglar att prata. ”Spanska”, sa han förtydligande. Inte sånt himla skumt språk som vi hade, alltså.
Åh, tack för Fia-bilden! Var kan man se fler? Jag är ett stort Fia-fan. Jag känner på mig att hon har en hejans personlighet.
Haha, jag blev inte förnärmad ens innan Ninja bad om ursäkt!
Sanningen att säga skriver jag bara sällan ”en” i stället för ”man”, men man kan ju variera sig ibland … och i min hembygds vilda tungomål har ”en” faktiskt mycket gammal hävd. En säger ”en” i närkingska. (Välbekant är väl Jeremias i Tröstlösas dikt En borde inte sova. Humpf, jag ser att Helen Sjöholm har sjungit in den som ”Man borde inte sova”. Feeeeel!)
Åh, så fint Fia fjädrar sig på en trädgren! Med muffinsformar!
Tackar ödmjukast.
Ökenråttan: Roligt hur han tänkte att det bara skulle funka med spanska. Ibland är verkligheten så himla kul!
På vår första etapp: upp upp upp och upp från Saint Jean Pied de Port såg vi en konstig syn.
En man stod och pratade med … jaa, vem då? Sig själv? Nån inbillad person uppe på lägdan?
Nej! En grön papegoja! De blev goda vänner och gojan flög i förväg och inväntade mannen på nästa telefonstolpe. Där satt den tills han gått förbi och så whoop! flög den förbi i en djup båge till nästa stolpe. Och så pratade de. Franska.
Men rätt vad det var kom den inte i en djup båge och när mannen tittade efter den så var den försvunnen. Då hade den antagligen kommit på att den var för långt hemifrån.
Och nu försöker jag livsfarligt nog att få med en bild här. Den är antagligen alldeles för stor. FÖRLÅT!
Här fanns en bild på en papegoja, stor som ett underlakan. Den finns i en kommentar lite längre ner nu. /Båsmorsdiktatorn
Och åt fel håll också. Ack ja …
Stödstrumpor kallas numera för kompressionsstrumpor och är ganska inne i vissa träningskretsar. De är väldigt sköna och särskilt bra om man inte vill ha så kallad gubbvad, vilket jag antar att du inte vill, Lotten.
Vad är en gubbvad? *sägerhonsomförsökerslippasina*
Det är vad som kan drabba främst medelålders män som plötsligt börjar löpträna mycket hårdare än de tidigare gjort. Jag hittade en längre utläggning här.
MEN CECILIA N!!! Vad har jag sagt om bilderna! De måste hålla sig på runt 300 pixlars bredd, annars sprängs universum!
Nu tar jag bort den och vänder den och förminskar den och lägger in den i ett separat inlägg här nedan; det är ett himla bängel att få in den i den ursprungliga kommentaren.
Här kommer Cecilia N:s fågelbild från kommentaren kl. 18:06!
För övrigt kan jag tala om apropå stödstr… eh, kompressionsstrumporna att de är lite för stora att de korvar sig som engelska damers på 1940-talet strumpor. (Detta för att jag blev fåfäng och inte kunde förmå mig att köpa rätt storlek när dessa bara fanns i hudfärg.)
Nu sover döttrarna middag medan vi väntar på kvällsmat. Galna tider, dessa!
Jamen jag veeeet ju att det blev fel. Men det gick inte att sudda bort bildlänken och jag fick samma problem i huvudet. Annars hade jag ju löst att ha kvar texten, men låta bli att ha med den för stora bilden.
Så jag vet att jag gjorde fel, men jag vet också att båsmor är en händig kvinna. *smicker smicker*
Tack för hjälpen.
(Finns det nån skola för såna här länkar också?)
Plaza Tetuan i Barcelona är full med små gröna papegojor. Dom bor där och far omkring i träden och skränar hela dagarna. Det är mycket pittoreskt.
Jag har en kompis, som har en kompis, som hade en kanin som hade ihjäl katter. Kanin och katt lössläppta i trädgård försedd med stenmur. Katt jagar kanin. Kanin skuttar i full karriär mot stenmur och viker av, så som kaniner brukar kunna göra, precis före stenmur. Jagande katt gör det inte. Krockar med stenmur. Bryter nacken. Senare samma sommar: Kanin och annan katt lössläppta i trädgård – resten kan ni lätt räkna ut.
När man finta bort motståndaren i basket, först åt ena hållet och sedan åt andra så hårt att han nästan ramlar omkull, kallas för en ancle breaker. Men en neck breaker var ju ännu brutalare. Stackars kissar, även om det var självförvållat.
Kaniner är inte de mjukismesar som de gärna framställs som.
Dvärgväduren Hjalle var lös i sjöboden på nätterna. Där hade fassan sågat ut sopspringor i golvet. Minken tog sig in en natt och förväntade sig ett enkelt skrovmål.
Vi hittade den på morgonen med avsliten strupe och en påtagligt belåten kanin bredvid.
Han var inte så värst gosig av sig, men förbaskat intressant att ha att göra med..
Jag skäms. Men kan inte låta bli att kommentera de sänkta kraven för antagning till polisutbildning (det är ”begåvningenskravet” som sänks från en fyra till en trea – vad det nu kan innebära).
Betyder det att vi kommer att få dumsnutar?
Som sagt. Jag skäms. Skulle inte ha skrivit detta. Men får skylla på att den lille göteborgarns fula tryne gjorde sig påmint.
”Dumsnutar” var en av dina absolut bästa, Skogsgurra! Jag skrattar så att min av sockerfrukost (hembakta kakor) fyllda mage hoppar!
Lite senkommet: En fin sak med att vara papegoja är att man inte får hål i tänderna av att käka muffins.
[…] Och hur mår de blåa tårna? undrar allmänheten. Jodå, de är synnerligen intressanta. I vänster pektås nagelband har jag ett aldrig sinande grustag som jag öser ur på kvällarna, men jag konserverar alla tår i handsprit när jag kommer åt och har inte haft något annat än Sextonåringens sandaler (stl 42,5) på mig sedan i lördags, när vi spelade sista basketmatchen. […]