Hoppa till innehåll

Min moster Kickan

Jag borde egentligen skriva om det underliga i att Björn Borg som nyss var 17 år idag fyller 60 eller att nationaldagen i gulblåa kläder avlöpte utan problem samt att jag fortfarande gläder mig åt gårdagens vinst i träningsmatchen mot Wales (herrfopoll). Men istället tänker jag berätta att min moster Kickan är död, vilket är helt naturligt eftersom hon var gammal och skruttig på slutet – men hon gjorde ett stort intryck på mig. Hon var så raaaasande rolig, nämligen.

Nu ska ni få se på Kickan! (Som egentligen hette Dagmar, men det struntade jag blankt i.)

kickan1956
Kickan spisar musik och röker pipa i jungfrukammaren i mormors lägenhet 1956.

Kickan var en jäkel på att ge födelsedagspresenter. Så här står det allra först i min allra första dagbok:

”Denna dagbok fick jag av Kickan fredagen den andra februari 1973 då mitt kalas blev förstört av Martin Davidson som är den sötaste killen i min klass och min lillebror Jakob. Dom slängde Jakobs jättestora nalle som han fick av moster Kickan upp i luften och till varandra tills den tappade huvudet. Det var halm inuti.”

Ni ser – två av hennes presenter till oss nämns direkt.

Jag åkte ofta till Kickan i Stockholm – både när vi bodde i Lund och när vi bodde i Luleå. Mamma och pappa satte mig helt sonika på tåget, and off I went. Ingen oro där, inte!

kickancigg
Kickan med cigg.

Kickan serverade aldrig hemgjord mat utan blott färdigköpt, fryst och uppvärmd – en som hette persiljehjärpar var min favorit. Och så rökte hon. Jösses vad hon rökte – när jag nu tänker på henne ser jag henne framför mig i ett rökmoln. Grönsaker var det aldrig tal om att ställa fram, och allt hemma hos Kickan var så annorlunda jämfört med hemma hos mina föräldrar att jag häpnade. Och skrattade. Och skrattade. Och skrattade lite till.

Så mycket skrattade jag åt allt hon sa, att jag när hon skulle gifta sig 1971 krävde att få vara med. Neeej, sa mina föräldrar och lämnade mig kvar hemma i Lund. Detta accepterade jag inte (förmodligen tjatade jag hål i huvudet på någon), så vips hade jag övertalat den som bestämde så att jag fick ta tåget åka upp till Stockholm och vara med på bröllopet.

lottensmormor
Lilla Lotten och mormor Birgit på Kickans bröllop 1971. Klänningen var av ett märke som hette “Hans & Greta” och jag hade flera stycken i samma design.

Dagboken igen, när vi bodde i Luleå och jag fick åka liggvagn med fem främmande personer i kupén:

”Fredag 24 oktober 1975. Nu sitter jag på tåget till Stockholm till moster Kickan. Jag ska bo hos dom i nästan en vecka. Mamma har gjort en stor matsäck till mig, fast inte i en säck utan i en påse.”

Jag har kvar alla Kickans fiffiga födelsedagspresenter och en farlig massa vackra, svartvita foton … men jag minns inte vad vi skrattade åt. Inte en enda replik kan jag komma på!

– Rätt åt dig! hade Kickan kunnat säga åt mig just nu, och så hade hon blåst rök i ansiktet på mig och så hade hon skrattat ett rått, hest, mörkt, bullrande skratt och så hade vi skrattat på det sättet åt varandra i säkert en kvart.

Share
Publicerat iBloggen

82 kommentarer

  1. Kickan verkar ha varit en underbar människa.

    Inbillar jag mig, eller visar Kickan-med-cigg-bilden på ett starkt s.k. släkttycke? Hon ser ut som några av dina barn. Eller, alltså, tvärtom, då.

  2. Jag kan ju aldrig se hur vi som är släkt med varandra är lika! Jag tycker själv att Artonåringen är mest lik mig, men alla bara skrattar och säger att Tjugotvååringen är en spitting image av mig.

    Kickan har en tvillingbror, som hon inte är lik. Och en syster i min mamma, som hon inte heller är lik. Men numera är hon ett lik.

    (PRECIS så hade Kickan kunnat skoja! Hahaha, jag kom nu på hur hon lät!)

  3. Ha!

    Jo, ja, jag vet hur det där är.

    Jag och min syster tycker inte att vi är ett dugg lika (till att börja med är hon 13 centimeter längre än jag). Men det har hänt att människor som bara känner den ena av oss har identifierat den andra vid blotta åsynen. Fast det har visst något att göra hur vi rör oss också. (Vi går fortare än alla andra, till exempel.)

  4. Då, Annika, vill jag gå med dig och din långa syster; jag går alldeles för fort för de flesta.

  5. Det vore trevligt. Och vad fort vi skulle komma fram!

  6. Jodå, Kickan var lik både dig och tjugoettåringen. Rasande lik.

    För övrigt noterar jag de märkliga klänningar flickor skulle ha på sextiotalet. De ser urvuxna ut, fast de inte är det. Idag skulle man aldrig kunna klä flickor så.
    Vitstrumpor var obligatoriskt till fint. Skulle sluta strax under knät.
    Det gick inte att gå på kalas utan. Eller bröllop.

    Mormor Birgit har hatt på sig. Det hade damer förr i världen. Alltid. Annars var de inte klädda. Den behölls självfallet på inomhus.
    Min mormor kunde inte gå ner till ångbåtsbryggan på landet och hämta tidningen utan nåt på huvudet. Schavigt gick bra, bara det satt på skulten.
    Mormor Birgits ser visserligen ut att vara stickad, men den var säkert fin för det.

    Lika omöjlig som finklänningen på lilla Lotten är det idag fullkomligt omöjligt att sätta en sjuåring ensam på ett tåg. Då är man osedvanligt oansvarig som förälder-förlåt vårdnadshavare.
    Ytterst få barn har försvunnit från tåg i reguljär trafik.

    Vila i frid, moster Kickan, du verkar ha livat upp tillvaron en hel del.

  7. Ah! En liten Philetta. Sexrörs supeheterodyn. Med FM. Obligatoriskt var att säga: “Lyssna på cymbalen!” eller nåt.

    Det måste ha varit den största succén någonsin i det gebisset. Ungefär som VW 1200. Fast mindre, då. Fanns i gräddvit också. Men den mörkröda var nog vanligare.

  8. Skogsgurra har spanat in den snajdiga radion som står på golvet! (Här finns massa, massa intressant att läsa.)

    (Från och med nuuuuu finns det ingen Tjugoettåring. Hon byter nämligen idag namn till Tjugotvååringen.)

  9. Örjan

    Gratulerar pumpakonstnären!

  10. Trodde pumpakonstnären var yngre. Men om damers ålder och herrars vikt ska man inte orda. (Gammalt ordstäv från Yttre Heden).

  11. Pumpakonstnären är fortfarande bara Sextonåringen. Det är spanjorens fästmö som blir Tjugotvååringen idag!

  12. Yttre Heden har koll!

    BTW: Yttre Heden ligger nära Västkusten och Turbo. På det senare stället finns det en motortrimmare. Så kan det vara.

  13. Ökenråttan

    Lilla moster var också helt rätt i tiden. Ballerinaskor, stringbokhylla, smala byxben, lugg och hästsvans. Och så rökte hon pipa; det var lite i framkant, va? Som Gun-Britt Sundström som ung student i Uppsala, enligt boken därom.

  14. Ja, Ökenråttan, hon ser verkligen stencool ut! (Men stringhyllan förvånar. Mormor var inte så modern, och jag … hm. Måste kolla.)

  15. LupusLupus99

    Stort grattis till 22-åringen!

  16. PK

    Grattis 22-åringen!

  17. Haderian att gratinera kära tjugotvååring!

  18. Christer, the Long Distance PT

    Grattis till den tjusiga tjugotvååringen!

  19. Ökenråttan

    Kläder på bröllop. Så här såg jag och mina systrar ut när vår morbror gifte sej med sin tjusiga fästmö:
    Min mellansyster var brudnäbb och blängde buttert med sina bruna ögon, så söt i en gul sidenklänning och med guldhjärta om halsen. Vår lillasyster var bara två år och flög omkring som en liten fjäril i rosa organdi. Själv var jag blek och tanig, med råttfärgat hår och hade ännu inte växt i mina stora tänder. Till detta hade jag en blå sidenklänning – blått har aldrig varit min färg – med hiskliga puffärmar och fula svarta lackskor. Det fanns ingen gräns för vad som satte på barn i vår familj.

  20. Själv hade jag sjömanskostym vid ett likartat tillfälle.

    Jag var oerhört generad – jag var ju ingen sjöman i fyraårsåldern. Och jag ansåg att det skulle finnas viss substans bakom vad man påstod. Hålla sina löften och så.

    Min syster var troligen utklädd till liljekonvalj eller någon annan blomma. I jämförelse kom jag ändå lindrigt undan. Sjöman kan man ju ändå bli – men att mutera till liljekonvalj, det är svårt.

  21. Jag var också felklädd! Och dessutom med Kickan! Dagboken igen:

    Söndag 7 oktober 1973
    Nu har vi varit på dop för moster Kickan har fått barn. Annika heter hon. Jag hade på mig en jätteful blå manchesterkjol som var så liten så jag fick ont i magen och så hade jag glömt att ta med andra skor än träskorna. Nu ska vi packa igen och åka hem.

    Det lilla barnet kom att kallas Nickan, så de blev alltså duon “Kickan & Nickan”.

  22. (Att jag hittar så snabbt i dagboken beror på att jag har digitaliserat den.)

  23. Man ska ha en rolig moster som gör intryck! Min hette Ulla. Jag älskade henne och hon var alltid så rolig. Som vuxen har jag förstått att hennes humor drog åt (barnförbjudet) sarkasm och ironi. Jag måste ha begripit det på något sätt, eller så gillade jag bara att hon var så fräck och rättfram. Egentligen tror jag att hon var pedant, men det uppfattade inte mina barnögon. Det bästa var att hon gillade mej och sa roliga och obegripliga komplimanger som “du har persikohy”. Det fattade jag inte vad det var.

  24. Fascinerande det här med kläderna och framför allt rökningen, men är det bara jag som funderar på det här med att sätta ett ensamt barn på nattåg genom halva Sverige? I dag vore det väl otänkbart, kanske till och med åtalbart. Vidtalades konduktörerna (de hette så då), förresten?

  25. Tjugotvååringen

    Tack för alla gratulationer, kära båskommentatorer! Om ni bara visste vad mycket glädje ni skänker min mor.

  26. Grattis 22-åringen som verkligen är sin vackra gammelmoster upp i dagen!

  27. LupusLupus99

    LarsW, jag skulle vilja påstå att det inte alls är ovanligt att det
    finns ensamresande barn på tågen. I synnerhet med tanke på
    att föräldrarna kan vara skilda och bo i olika delar av landet.

  28. Ni hade mostrar! Det hade jag ingen, ingen morbror heller.
    Och följdaktligen inga kusiner på mödernet heller.
    Mina fastar och kusiner på fädernet var ju alla så mycket äldre, min äldsta kusin var 42 när jag föddes. Inga kusiner att leka med ,det saknade jag.

  29. Nämen jag tänkte säga till LarsW att detta visst var tänkt på (bara läs kommentarerna), när jag ser att jag missat ett födelsedagsbarn! Grattis 22-åringen!! Hurra, hurra, hurra på skånskt vis.

  30. Ökenråttan

    Grattis till den 22-åriga! Lille M. vill framhäva att när han var 22 gifte han sej.

  31. och

    Ack, femtiotalet – jag kommer ihåg den sortens radio, och trånga brallor! Utan gylf för damer!

    Gillar Kickans kaxiga attityd. Och hon är ENORMT lik dig.

    Grattis alla 22-åringar!

  32. och

    Stringhyllor! Och lampan…

  33. Kickan i yngre år? Eller?

    Version 3

  34. Haha, ni tycker visst att ALLA är lika Kickan!

    Det där med att gifta sig när man är 22 tycker jag var en bra idé. Själv var jag 27 och hann bara få fem barn, vilket är på tok för få.

  35. Allting hänger tydligen ihop med allting annat, och vi är allihop neanderthalare också (ja, det är ju det paleogenetikerna hittar fler och fler bevis för).

    Lottens moster Kickan är lik Lotten och Lottens barnkull — den allra första Bergmanfiguren jag kom att tänka på när jag såg cigg-fotot var nog faktiskt 16-åringen, men så där går det …

    Och jag har, eller snarare hade, också en mycket närskyld Ulla, nämligen min faster som avled strax före jul (senaste julen) vid 90 års ålder. Hon var en på alla vis underbar och älskansvärd människa.

  36. Näe, jagär inte lik Kickan, å inte har jag nån Ulla i släkten heller.
    Men med tanke på att dina barn har aningens syskontycke så äre velan inte konstigt att de är lika moster Kickan allesammans.

  37. … åsså har ju inte jag hurrat för 21-åringen som nu är 22!

    HURRA
    HURRA
    HURRA
    HURRA

    Aldrig mer kan hon drabbas av det gamla läbbiga skämtet.

    (Vid middagsbjudning, äldre herre placerad bredvid yngre dam.
    Äldre herre: Åh, så söt du är, hur gammal är du?
    Yngre dam: Jag är tjugoett.
    Äldre herre: Tjugoett är inte en ålder, det är ett kortspel!
    Yngre dam: Det är Skitgubbe också!)

  38. Örjan

    Åter till ursprungent i kommenterna.
    Likhet mellan moster Kickan och båsmor?
    Självklart klarar båsmor sig inte jämförelsen irl. Den blicken kan hon inte se i egen spegel,
    Jag drar likheten i framför allt via ögonen, därefter munnens konturer.
    OT: Kolla ögonen på yngste sonen och jämför med moderns.
    Q.E.D.?

  39. Vän av ordning undrar också hur det blev med Martin Davidson?

  40. Grattis Tjugotvååringen!

    Jag har övertagit fastrar, mostrar, morbröder och farbröder samt kusiner från far, mor och groomen i brist på egna sådana. På det sättet har jag fått en väldig mängd.

  41. På avstånd i Skåne finns det ohyggliga mängder släktingar som jag i stort sett inte har en aning om vilka de är och var de finns.
    Mormorsfar var äldst av åtta syskon. Han hade tre barn, min mormor var yngst.
    De andra sju blev kvar i Skåne och är i stort sett bönder allihop och har förökat sig kraftfullt. Mormor visade sig ha typ 42+ kusiner som i sin tur i stort sett är bönder allihop och förökat sig kraftigt, varför jag torde ha ett förbryllande antal bryllingar. Deras sysselsättning har jag ingen aning om. Ej heller deras förökningstakt.

    Jomen, se på fan, en av mormors kusiner heter /hette Ulla. Jag är med i gänget.

  42. Welcome, Ninja! Vad tror ni om Sherlock som hundnamn? Dottern har släppt idén om begynnelsebokstav B, vilket jag tycker är lite synd – nu finns oändligt många fler valmöjligheter.
    PK och jag var 23 när vi gifte oss, men 18 när vi träffades. Jisses vad ungt!

  43. Ninja: Jag har hittat Martin Davidson på FB, så han finns fortfarande. Så här såg han ut när vi gick i ettan …

    Skarmavbild2016-06-07kl.21.46.01

  44. LupusLupus99

    Pyss, om det är en honhund så föreslår jag Elvira.

  45. Bannars kan ju Bysse-bottern behålla b-bosktavsbidén, och balla bunden Berlock.

    Bursäkta.

    (B-retro-effekt. Betrobebbekt.)

    Seriöst, Sherlock är enligt min mening ett utmärkt bra hundnamn. (Dessutom finns det ju implicita b:n i namnet … CumBerBatch!)

  46. HK

    Här händer det saker. Släktingarna står som spön i backen och tjugoettåringar blir plötsligen tjugotvå. Grattis och Hurra!
    Efter en stunds funderande minns jag att jag har en kusin vid namn Ulla, men vi har nog inte setts på närmare femtio år. Gills det?

  47. Graddevattis en kvart för sent.
    Och även jag har en kusin som heter Ulla.

  48. Christer tLDPT

    Eller Berlock?

  49. Jag kan inte påminna mig att någon av mina många släktingar heter just Ulla, men min dagmamma hette så (det heter hon förresten fortfarande), gills det?

  50. Åh, Berlock! Det ska bli en liten hanne, men namnet ska ju mest vara fint, lätt att säga och höra, så vi är inte så kinkiga på han/hon fronten.

  51. LupusLupus99

    Pyss, en hanne? Då föreslår jag att han ska heta Melker. 🙂

  52. Ökenråttan

    Varför inte B? En trevlig bokstav, tycker vi. Bertold, till exempel, är väl ett pampigt hundnamn.

  53. Vi döpte en stor svart-vit katthanne till Leopold. Det tyckte vi var ståtligt. Passar just en sådan katt, tänkte vi.

    Men Leopold visade sig vara lite stupid och inte alls så renlig av sig som katter brukar vara. Han föreföll dock vara lite filosofiskt lagd – plötsligt landade en tanke i hans ädelt formade och vackert svartvita kranium. Då kunde han bli sittande och tänka i tio-femton minuter.

    Det spelade ingen roll om han satt på blomsterklädd kulle eller i en lerpöl. Och eftersom vår gårdsplan dominerades av lerpölar, snarare än av blomsterklädda kullar så blev Leopold väldigt ofta grådaskig och allmänt osnygg.

    Vi döpte då om honom till det mera relevanta “Loppe”. Och som Loppe lever han vidare i PIN-koden för ett av mina kort. Daglig hugkomst är inte många loppiga katter förunnat. Men Loppe lever än, trots att det var 16 år sedan han togs av räven. Under en av sina funderingsstunder, som jag gärna vill tro att det var.

    Bortsett från den risken är Bertold ett fint hundnamn. Det associerar dessutom till Bartholdi. Han med lejonet – den häftigaste skulpturen jag vet. Slår till och Nike på muséet i samma stad som hyser lejonkopian. Fan vet om inte kopian är bäst. Man ser tassen och den bräckta pilen bättre.

  54. Christer, the Long Distance PT

    Bamse, Bosse, Buster, Benjamin, Bartolomeus, Bengt!

  55. Maj Korner

    56773. Det är fem siffror. Ovanligt.

  56. Jag vet en majestätisk norsk skogskatt, som regerar över sin bondgård, och är den enda av gårdens katter som får vistas inomhus när det passar honom själv. Han lystrar till det fantastiska och mycket passande namnet SPARTACUS.
    Ett av de få människonamn som verkligen passar på ett djur.

    Varför inte döpa hunden till Essge?

  57. Ökenråttan

    Berrrtold ska då givetvis uttalas med klar markering av rrrrtttttt – inget sabla kosthugget Bärtt, som den där snikne fan, ni vet.

  58. Men – nu blev jag blå igen. ??

  59. Toppenbra namnförslag allihop! Jag läser upp för dottern. Mitt förslag är Borsten (efter rödbetssoppan). Nåväl, att ge passande namn till husdjur är svårare än man kan tro.
    Om du blev blå ÖR, kanske du är en smurf?

  60. Ökenråttan

    Nämen, Pysse. Vi åt nyss borst till lunch. Telepati?
    Att ge namn åt en katt är marigt som katten … Inte lättare åt en hund.

  61. Nån annan

    Som jag minns det ska det vara s-ljud i hundnamn för att de ska bli lättare för hunden att höra. Vad sägs om Basker-Ville? Basker till vardags. Eller Basil?

  62. Och jag, jag tänkte precis som Maj Korner.

    (Har precis föreläst på en gymnasieskola. Det var … annorlunda.)

  63. Maj Korner

    Apropå blå. Ni vet när det väljs en ny påve och alla kollar om röken är vit eller grå för att få veta om de kommit fram till någon. Läste att om röken är blå, då har de valt en smurf.

  64. LupusLupus99

    Nån annan, vill du ha b och s med så borde ju Bosse fungera bra,
    eller kanske till och med BaskerBosse? Ni vet han med de bara benen. 😉

  65. och

    Missar allt det där med hundar och Berrrtold…

    Jo, på tal om sjuåringar på tåg, så satte min man och jag samvetslöst våra barn i den åldern på tåg mellan Stockholm och Lund för att de (en och en) skulle hälsa på mig, där jag nästan bara nominellt pluggade sociologi en termin, men i själva verket skulle snabb-uppdatera min förlorade ungdom (fick barn, hett önskade, vid 18).

    Ungarna klarade sig fint, och det räckte bra med en termin med teaterspelande, matlag, nationsliv, romans och fester för att fixa den där ungdomstiden.

  66. Det behöver inte vara s i hundnamn. Hunden hör alldeles utmärkt vad vi säger och lär sig sitt namn alldeles oavsett bokstavskombination (även his hunden själv).
    Mina hundar heter Cappi (Capella), Tippi och Kola. Funkar utmärkt.

    Hunden ser på oss, vårt kroppsspråk, vår mimik och vårt tonläge, mycket mer än våra ord.

  67. PK

    Sigurd. Benedict. Maj-Ros. Snejp. Terro.

  68. HK

    Lite OT
    Sitter och tittar på Kinnekulle tvärs över sjön och funderar på en tur dit med bobilen Bodil, när brevbäraren kommer.
    Reslusten ökas väsentligt av skriften “The tragical history tour” som damp ner i lådan; ska bara städa ur bilen först .
    Tackar Ninja!

  69. Hittade kuvertet i en ficka i stolsryggen….
    Det är roligt att se att det gick att göra illustrerade reseskildringar med skrivmaskin, tuschpenna och kopiator. MAJLIS.

  70. Ökenråttan juni 8, 2016 kl. 11:56
    Att ge namn åt en katt är marigt som katten.

    Tror att vi var påverkade av “The Naming of a Cat” när vi fastnade (så fel) för Leopold.

  71. Förlåt, nu har jag varit på vift igen – men nu är Artonåringen vederbörligen studentad och flakåkt!

  72. LupusLupus99

    Stort grattis till 18-åringen. Vad har han tänkt sig bli när
    han blir vuxen? Jag har ett minne av att han funderade
    på IT-utbildning?

  73. Sedan slog det mig att hunden kan heta Brugd! Jue! (Fast det är lite svårt att ropa … det blir kanske Brugge då.)

  74. Samma här, Annika. kan Povels text mycket bättre än prins Gustafs.

  75. Grattis till alla som är i grattisläge: 22-åringar, nystudenter och alla som just fick sommarlov.

    Och apropå det, Lotten, hur går det med ditt projekt med en Handbok för rektorernas tal till eleverna inför sommarlovet? Jag var just på en sådan där avslutning idag, som var helt förtjusande med sång och dans och ett par niondeklassare som konferencierer. Det var lite Petra Mede och Måns Zelmerlöw-klass på dem. Och jag vet inte om det var med meningen eller bara berodde på dåliga högtalare, men jag fnittrade lite när de sa att “Nu kommer vår rektor att hålla sitt dåliga tal…” (Fast det sa dom förstås inte utan “sitt årliga tal”.) Talet var rätt OK för övrigt, men nog hade man kunnat fixa till det en hel del. Så: hur går det med tal-projektet?

  76. Talprojektet ligger på samma is som barnboken om stilfigurer och vuxenboken om barn … Jag ska bara … eh … vänta på att nån sparkar mig i rumpan tror jag …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.