Förutom väldigt långa (gärna svettiga) män, tycker jag ju om Börssalen i Svenska Akademiens lokaler i Stockholm.
En gång var jag där och jobbade med salig Lennart Hellsing, en annan gång var jag där på seminarium. Jag uppför mig då som amerikaner som plötsligt får träffa presidenten eller som när en sexåring får syn på Zlatan: jag gapar, fnissar och dansar omkring lite på de litterära tiljorna. Blir helt enkelt lite fånig.
Idag var jag i Börssalen hela dagen för att lyssna på människor som pratade om ”litterär sakprosa”. Det är en motsägelse i sig eftersom sakprosa tydligen inte kan vara litterär. (I beg to differ jättemycket.)
Föreläsarna pratade på norska och svenska samt skånska, en finne pratade ljuvlig svenska i den av sakproseskribenter och dokumentärförfattare fyllda lokalen och det var hur trevligt som helst – och så fick jag ju prova på en ny sorts lunchwrapp.
Men det enda jag egentligen lärde mig under dagen, var faktiskt att
- det fortfarande finns massa människor som försörjer sig på att ge ut böcker fastän ”ingen längre köper böcker”
- en wrapp med sushi i är en mingeldödare eftersom allt lägger sig som en fastklistrad degklump i gommen och omöjliggör vettig artikulation
- talarstolar inte riktigt gör små människor rättvisa.
Men lite inspirerad blev jag allt: nu vet jag precis vad jag ska tala om när TNC (och Ingemar Stenmark) fyller år på fredag …
Sakprosan och Rikstermbanken borde faktiskt gå hand i hand mot solnedgången och skaffa små populärprosaiska, små och gemena folkbildande barn som strävar mot folkbildning.
” wrapp med sushi i”.
Ett bättre namn/uttryck för det borde väl vara sushirulle?
Äsch då
Vilka märkliga och ofullständiga definitioner. De säger att det bara finns två sorters prosa: rent informativ samt sådan som förmedlar hittepå. Blaha blaha! (= ren sakprosa.)
Kanslisvenska då? Som inte säger ett dyft, varken fakta eller hittepå?
Män ska väl vara utanför parentesen? Och Börrsalen hetterejuinte.
Gullig solnedgångsbild!
LL99: Nej, för det var verkligen en wrapp med sushi i. Alltså först wrappbröd, sedan sjögräs, sedan ris, sedan avocado, lax och – (!) – isbergssallad!
Men den smakade gott av wasabin i alla fall.
Tack för korrläsningen, Anna. Jag skrev med eld i baken (skulle till basketträning) och bakelden verkar påverka tangenttryckningarna väldigt negativt.
Jamen kanslisvenskan är närapå utdöd, Ninja! Det är jätteintressant: det finns till och med en (fantastiskt välskriven) sajt som månar om kanslisvenskans plats och menar att den har en funktion att fylla: Papperspalatset.
(Jag tycker att kanslisvenskan är en konstart – men den har inget i politiken eller hos ämbetsmännen att göra.)
… eller hos ämbetsmännen…
Hmmm. Som tidigare ämbetsmannakvinna i många årtionden, då vi höll den goda kanslisvenskans fana högt (liksom den oförvitliga och tadelfria ämbetsutövningens) ber jag att få anmäla en avvikande uppfattning.
Att sätta upp ett korrekt koncept inför ett regeringsbeslut. Att göra en reglementsenlig remissammanställning – eller remisslista, till att börja med! – att hålla reda på vilka remissinstanser som är datumberättigade… Vem sköter det idag? Ingen! Är det konstigt att landet är i det skick det är?
Jag kom bara på att jag måste peka ut ett välbekant exempel (bland tusenden) på sakprosa som ju bedömdes vara typiskt ickelitterär… Faktaböcker om historia, pfah. Ingen ordbegåvning där, inte.
Karin! Jag måste ju intervjua dig som varande ämbetsmannakvinna med kanslisvenska som specialitet!
Ooooh, Churchills nobelpris är ju ett perfekt exempel! Hurra, Annika!
OT:
Är alldeles speedad mittinatten. Har skrivit sju långa mejl (språkfrågor), letat efter uppdragsgivare (det är sannerligen tuffa tider nu, ska ni veta), hängt tvätt, tagit ur diskmaskinen, tvättat håret och sorterat en strumplåda. Under den senaste timmen bara.
Lotten det låter ju som en tunnbrödrulle fast med annat innehåll.
Så rulle är nog precis vad det är. 😉
I fredags var jag på Språkforum, en dag ägnad vårt vackra rika svenska språk. Där fick vi höra att det finns ett presspråk. Nån exakt definition kunde vi inte få, men jag tyckte mej urskilja att presspråket i första hand ser till det politiskt korrekta; sen kommer, i någon mån, det grammatiska. En flicka från Språkrådet bidrog med gamla tjatiga mantrat ”Man förstår ändå vad som menas”. ”Ja, men hur länge?” vill jag då alltid fråga. Om vi mer och menar litar på att våra allt suddigare meddelanden ”ändå förstås”, då kommer vi väl ändå till nån sorts gräns för HUR långt vi kan vara suddiga och ”ändå förstås”.
Oj, jag borde ha varit där, Ökenråttan. Förbaskat!
”Man förstår ändå vad som menas” är liksom inte gott nog. Vi tar parallellen med ett dåligt foto: ”Man ser ju ändå vad det föreställer.” Eller en låt med en trummis ur slag: ”Man hör ju ändå melodin.”
Morr.
Det är som det vart en epedimi för att skriva för att förstå. Dem som skriver så gjör det för dem ju vet att dem som läser ändå förstår hur det menas. Dem skriver för deras egen skull, för dem tycker det vart svårt för deras tänkande.
Aj, Ninja! Aaaaj!
Min pappa jobbade med klarspråk och Postens kampanj ”skriv som du talar” i mitten av 70-talet. Han hade en stämpel som skulle användas på kanslispråkliga dokument: ”LÄST MEN INTE FÖRSTÅTT”.
En kampanj från 2016 skulle kunna vara ”skriv inte som du talar” och stämpel med ”FÖRSTÅTT, MEN INTE VAR DET LÄTT”.
Vadårå, du förstod ju hur jag menade?
SKRIV SOM DU TALAR var en bra kampanj. Det man glömde var att det krävs en klar tankeverksamhet för att det ändå ska bli läsligt.
Jag jobbar på myndighet och tycker att byråkratiska är det värsta språket av alla. Nedlåtande, elitistiskt, förskräckande, USCH! BURR! jag blir så arg av att tänka på det.
Och OKLART förstås. Ofta obegripligt.
Ja, Lotten du skulle varit där! Catharina Grünbaum talade om språket hos Bellman och hon var strålande!
Spökskrivaren Lagercrantz fick också komma till tals. Spökskrivare på flera sätt; hans pappa Olof hänger över honom som ett spöke, nämligen. Jaja.
En båsträff på nästa års Språkforum, kanske?
Lotten, så här såg våra skrivregler ut en gång i tiden på Utbildningsdepet: Språket ska vara lätt att förstå, svårt att missförstå och det ska inte ställa sig i vägen för innehållet.
Just det där sista syndade jag mot i början, med en alltför prunkande formuleringsglädje. Jag leddes dock milt men bestämt in på bättre vägar.
Upp stiga orden
Tanken stilla står
Ord utan tanke
aldrig himlen når.
De som gillar att skriva för att bli förstådda brukar antagligen mera tid åt att läsa igenom, korra, redigera och, framför allt, stryka än åt själva skriveriet. Hänvisning: Shaw, som bad om ursäkt för att ett brev blev så långt för att han inte hade tid att skriva kortare. Samt: Sigge Ågren, som tillskrivs ”Skriv kort, helst inte alls.” Hans För läsarnas skull borde bli obligatorisk (igen) i journalistutbildningen. Och i dito för reklamskribenter.
Ja oj vad alla fattar ändå … det gör de, om de känner skribenten utan och innan. Och det är just det.
Min andra hälft och jag förstår varandra utmärkt väl med bara handviftningar och tal som låter ungefär ”mrff den där plbrrr sen?” — men absolut ingen annan skulle ju begripa ett smack!
Till råga på allt råkade jag höra Kulturnytt i radio för en stund sedan. Reportern, alltså en kulturradioreporter och ingenting annat, talade om något som hade med Medea att göra (om det var en pjäsuppsättning eller så). Hon nämnde naturligtvis Jason också. Och sa namnet med engelskt uttal, ”jeyson”. Alltså …
Menaru att filmen som pjäsen e gord effter inte e amrikansk?
Jo, Ninja, d eren. Men ente Englesk fattaru vel. D ska ju va amrekanskt uttal ju.
Å så undra ja åm d inte e sån dära konstig tejater som dåm skunger på å ente snackar. Å inen nån film asså.
Ja! Men hörni, det gäller att skriva så otydligt så att det är svårt att förstå! ”Skunger” var en utmärkt felstavning! Läs nu detta:
Ja trodde mn farmor va 7k till helgen men nu e allt ok.
Ungefär så skrev en ung tjej i mitt lag en fredag för kanske 15 år sedan. Jag svarade ”Okej, vad bra” och tänkte inte mer på det. Tyvärr var det hon skrev inte en liten lägesrapport, utan det innehöll detta buskap:
Jag och hela släkten trodde att min farmor låg på sitt yttersta och att hon skulle gå bort nu i helgen. Men hon har kryat på sig såpass att jag faktiskt kan följa med till Örebro och spela matchen imorrn!
Stackarn ställde sig och väntade på att bli upplockad i det vanliga hörnet där hon brukade bli upplockad. Och där stod hon medan vi åkte till Örebro och förlorade matchen.
Eftersom jag har en liten befjädrad familjemedlem är jag med i några papegojgrupper på Fejsbok. Tyvärr är det inte så få som skriver ungefär så där illa där. Jag längtar efter förra årets aprilskämt, appen som gör att du kan redigera dina fejsbokvänners inlägg.
Vad blekblå Lottens inlägg blivit. Finns mer färg tillgängligt?
Hjälper det om du vinklar skärmen lite, Örjan?
Niklas: Det var ett underbart aprilskämt!
Här är det samma färg på Lottens rutor som vanligt, tror jag.
Hm, det där uttrycket ”det var just ljusblått” (som betyder att det var totalt misslyckat, fel, tokigt, med andra ord ett starkt ironiskt ”det här var ju lyckat”) — var i all världen kommer det ifrån? Jag goooooglar, jag slår i Bevingat, i Ett ord i rättan tid, i Ord med historia, och jag kikar i SO. Noll. Nada. Ingenting. Det var ju ljusblått, det … Nu ska här lösas!
Jag får rota djupt i SAOB på nätet för att hitta fram. ”Ljusblå” finns inte som eget ord, man får leta under LJUS. Och där når man småningom:
[LJUS-BLÅ.ssg 1.a]
a) i fråga om sinnesstämning, optimism, idealitet o. d.: (naivt) godtrogen, lätttrogen; jfr BLÅ-ÖGD slutet. SÖDERHJELM Brytn. 121 (1901).En ljusblå optimist. ESSÉN Fob 123 (1919). Ett uttryck för den allra ljusblåaste sentimentalitet. TurÅ 1929, s. 2. b) (vard.) ironiskt: (som är) alldeles på tok, urbota; ”snygg”; jfr LJUS adj. 8. FRÖDING ESkr. 2: 43 (1891). ”Jo, det är ljusblått!” svor jag i häpen förbittring. BERGMAM Lappk. 39 1904.
Jahaja. Vad står då under LJUS adj. 8? Så här:
8) (vard.) i ironisk anv. av : som ger anledning till allt annat än tillfredsställelse l. tillförsikt, ”snygg”, ”trevlig”; dels om person, dels om situation l. förhållande; jfr LJUS-BLÅ 2 b, MÅN-LJUS, adj. Han är (mig) en ljus figur, få- gel, gosse, poike. Jo det var ljust! Nu ser det ljust ut för honom! StKopparbLT 1842, nr 22, s. 8. En ljus mor! .. du har vårdat ditt barn du så att fan kunde gråta deråt! BLANCHE Våln. 429 (1847). Jo, du är ljus du! ÖDMAN UngdM 1: 8 (1862, 1881). Det är ljusa pojkar, sa’ f-n om presterna. GRANLUND OrLspr. (c. 1880. (De gamla häxorna) voro just tre ljusa juveler! DAHLLF Vänersag. 145 1912.
Se vad man lär sig, bara för att man börjar tänka på en färgnyans!
(Oj vad jag tar upp plats i båset med mina små undringar, och till slut ordnar jag upp det själv … så kan det gå.)
Annika, det är alltid, alltid läsvärt när du tar upp plats i båset. Fortsätt med det.
Oh tack, då kan jag sluta vara blåvulen (ett fint ord som jag hittade när jag hölls och läste under BLÅ, vilket jag inte hade något för i just den förhandenvarande ordjakten men vilket icke desto mindre var roligt — oj vad många ord det finns här i världen som man borde använda oftare!).
Niklas, jag längtar efter en app som bygger på den här algoritmen. Så fort jag har installerat den kan jag på vetenskaplig grund svara folk som skriver dumt och dåligt ”Gå hem, du är full”.
»Olla podrida är en ännu rörigare mat än Lappkojs«, så nu vet såväl ni som jag detta tack vare felstavningen av BERGMAM i SAOB härovan. (Ska stå Bergman, som jag misstänkte och kollade).
Här står det rätt:
(Jag) visade min hustru lasstals af enkla, smakfulla hattar. BERGMAN Lappk. 18 1904.
Undrar vilken bok Lappk. är. Samekonst kanske? Och vilken Bergman det rör sig om.
Agneta uL, det roliga är att jag inte alls såg att Bergman var felstavat när jag läste artikeln på själva SAOB-sajten, men jag såg det när jag hade klistrat in texten här (och brydde mig inte eftersom jag redan hade skrivit så långt …). Faktiskt har jag sett sådana där småfel både nu och då på SAOB. Se bara mitt i LJUS 8-stycket, där det står ”få- gel”.
(Undrar just om texterna från början är optiskt inlästa ur böckerna samt handrättade, det brukar vara vara roten till just sådana fel.)
Det finns bibliografisk sökning på sidan så svaret på min undran är:
Bergman, Dan (pseud. ”Dan”) Lappk. Lappkojs. Sthm 1904.
Åh tack, jag började just undra!
Och här haver vi tidningsredaktören och kåsören A.E. Daniel Bergman.
Lustigt, förresten. Lappskojs med s i mitten (och med antingen två eller ett p), heter maträtten såvitt jag vet. Det är också den enda varianten som finns i t.ex. Svensk Ordbok som jag nu råkar ha liggande här. Men tydligen kallas den av somliga lappkojs i stället, för om man gooooglar den varianten så hittar man åtskilliga recept. Huh.
Som sagt, vad man lär sig!
Det står någonstans på SAOB:s webbplats att sidorna inte är korrekturlästa. Eller kanske var det detta jag läste: »I samband med detta har vi rensat bort massor med fel från inläsningsfasen, men det kräver inte någon större bekantskap med SAOB på nätet för att upptäcka att mycket återstår.«
Tänkte väl det. Just den informationsbiten har jag aldrig läst — ty jag är lat och bara kastar mig in i söket, jag!
Kollade också. Jag såg någonstans att varianten lappkojs även förekommer.
Enligt Wikipedia:
Lappskojs, lapskojs, lapskaus eller tidigare lappsko är en maträtt delvis gjord av kött. Rätten förekommer i olika varianter i länder i norra halvan av Europa.
Norra halvan? Undrar jag över nu. Går gränsen mellan norra och södra halvan? Och vargår den gränsen.
Man vaknar alldeles för tidigt och hoppar in i båset och vad finner man: jo två underbara språknärdar som rockat loss under natten! Sugen på Lappskojs blev jag också, det måste ju vara perfekt turmat! Ikväll bär det av till snö(o)vädret i Jämtland!
Ja! Nattskojs!
SAOB började en bit på 1990-talet att digitaliseras maskinellt, och det är därifrån som boken inte är korrläst. (Alltså fram till att allt blev digitalt redan från inskrivningen.)
När jag var på besök på SAOB-redaktionen häromåret sades att en app skulle presenteras under 2017 och att man då även skulle ha kommit ända fram till ö. Champagne!
Hittasde det här på svt. Skriv som du talar? Naa, tror inte de va?
http://www.svt.se/springfloden/johan-widerberg-om-att-folja-i-sin-fars-fotspar
Naa. Om jag läser det högt låter jag nästan som ett litet ledset lamm. Och om det vore norska så vore det ”Nå?” men det är det ju inte. Ma-na-ma-naa!
(Jodå, jag vet att det händer att folk säger just ”naa” men det de faktiskt säger då är ju egentligen det ord som skrivs ”nja”. Så det hade varit snyggt om den som skrev av intervjun skrev så i stället …)
(Tack, Ninja, för ännu ett tillfälle för mig att dribbla lite för mig själv här i hörnet.)
(Du läser väl parenteser nuförtiden, hoppas jag, efter det där tillfället häromdagen när några kommentatorer gömde sig för dig i dem. Jösses vilken komplicerad konstruktion, fast den är så naturlig. Pronomina står som spön i backen. Adjö.)
På det här företaget borde båsmor kunna söka jobb som fotomodell.
Extra vänlighet idag till vår alldeles egna Ninjabusschaufför på
”Transit Driver Appreciation Day”. 🙂
Oj, LL99, den dagen kände inte jag till. Då måste jag ju.
Hurraaaaaa för Ninja, en av de personer som faktiskt och på riktigt gör vardagslivet bättre!
Jag ids inte rimma. Jag letar på en bussförarsång i stället. Hm … **leta lite, kolla lite — oj då, titta här, kiwis!** … tja, en liten övning i att höra vad folk säger när de talar nyzeeländsk engelska kan ändå vara på sin plats. The Bus Driver Song. Heh. Den e roli.
Även de små gillar att åka buss.
Annika, nej jag kände inte heller till den men råkade se en artikel
om det någonstans. Förövrigt så är det så många egna dagar
numer så att det går inte att hålla ordning på dem.
Hahaaa!
*ursäkta, det där skrattet kom från ingenstans*
Agneta, lustigt nog var det den visan jag först tänkte att jag skulle leta rätt på, men jag hamnade på snedspår, till min lättnad.
Jo. Kort anekdot.
The Wheels on the Bus… var en melodi som spelades i en liten liten vahettere plastbussåktursmojäng på en flygplats en gång. Ick. Allvarligt, vad heter sådana där små åkdon som sitter fast i en vickningsanordning, och vari man stoppar in sitt barn och sedan ett mynt, och så drar speleverket igång och mojängen rör på sig och musiken spelar och barnet har förhoppningsvis roligt men ibland börjar det skrika och gråta i stället … Nå i alla fall, en sådan fanns tre meter från det kafébord vi satt vid en gång när vi skulle flyga hem från England, och flyget var försenat så vi satt där vi satt.
Och den spelade.
Och den spelade.
Och barnen skrek.
Och grät.
Och skrek.
… the wheels on the bus go round and round …
Och grät och skrek, och våra hörselorgan höll på att krepera.
Men jag minns visan. Jag glömmer den alllldrig. (Tyvärr)
(äsch vad jag är långrandig nu igen)
Så sant, LL99. Var och varannan dag hör man talas om den-och-den-dagen, och till slut blir man bara trött. Utom på de roliga!
Kopia av FB-status.
”Har oplockad gås baktill i bilen.
Grågås, som sköts av Mark Bergsland på egen mark.
I morgon kommer fjädrarna att flyga. Nej så snabbt kommer det nog inte att gå, men hoppas en timmes plockningstid kommer att räcka.”
Annika, jag tror vi får inför en dagen dagen, dagen då vi
uppmärksammar alla speciella dagar.
Medan vi änder håller på så kan vi införa gala-galan. Galan där
vi delar ut priser till alla de galor som finns. T.ex. bästa tacktalet.
bästa motivering, bästa skämtet och etc.
Helt vansinnigt att rimma ’refering to volume’ med ’Thompson’, i alla fall i skrift, men si, si det lät alldeles utmärkt.
Nu handlar visan om beställningstrafik och jag kör ju linjetrafik, men jag känner mig alldeles väldigt uppskattad av båset ändå.
Såna däringa specialdar får man ansöka om på nån sajt, jag tycker vi ska ansöka om andra februari som bloggbåsisternas egen dag.
Det har hänt att jag tvingat 791 mot Södertälje att sjunga ’Hjulen på bussen, de går runt, runt …’ för att jag ska köra vidare.
Ninja: Din dag idag?
Lyssnade på eftermiddagens Spanarna P1 http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/692209?programid=516
Där påstods att idag är ”busschaufförerers dag” är dagens ärobetygelese..
Bara kollar in en stund. Ser att ni har det bra. Fortsätter att rulla hatt.
Örjan, se mitt inlägg: mars 18, 2016 kl. 16:31 😉
(Tyvärr råkade jag mitt i hattrullningen se Säcken Wassberg dansa i Let’s dance. På Ingemar Stenmark-dagen och allt! Eller, förlåt, Ninja-dagen.)
Eftersom jag för tillfället inte jobbar så vet jag inte om stockholmarna uppskattar sina busschaufförer. Förlåt, resenärsnära medarbetare heter det ju.
**drar in snor som höll på att fara ut genom näsan**
Resenärsnära medarbetare!
Det ska bli mitt nya stridsrop. Nej! Det är vad jag ska kalla mitt folkrockamericanamusikband, jag måste bara övertala min andra hälft först …