Hoppa till innehåll

Tjejmaffian i min dagbok: friluftsdagen 1977

Jag har precis kört Artonåringen till en idrottsdag där han ska rida. På hästar. Eftersom jag är löjligt allergisk mot just hästar, har vi planerat noggrant med ombyten, plastpåsar och oömma kläder som kanske inte är de allra snyggaste.

Så slog det mig plötsligt – där vi satt och försökte komma på hästrelaterade ord – att jag ju nästan har ridit en gång. Det vankades friluftsdag i skolan när jag gick i sjuan, och vi fick själva välja vad vi ville göra. Alla tjejerna i klassen skulle rida och jag (mitt nöt) tänkte att äääääsch, lite allergi ska väl inte hindra mig från denna förmodligen alldeles underbara upplevelse. Så jag anmälde mig till ridning.

Plötsligt sa en av tjejerna på en förmiddagsrast:

– Men Lotten, du är ju allergisk. Du kan inte rida.
– Fast jooooo, det kan jag. Jag har medicin.
– Jaha.

Det här finns oerhört noggrant beskrivet i min dagbok från torsdagen den 7 oktober 1977 – jag har replikskiftena exakt nedpräntade.

dagoken1977På lunchrasten kom tjejgänget i samlad tropp fram till mig.

– Eh, Lotten. Vi har ändrat oss. Ingen ska rida.
– Va?
– Jag ska simma.
– Jag ska spela golf.
– Jag ska spela squash.
– Jag ska spela fotboll.

Står det i dagboken. Sedan skrev jag lite om stallrelaterade konspirationsteorier och blandade dem med en oerhörd ilska mot affären LM som inte hade blåa manchesterjeans i stl 27 av märket Pooh samt misstänksamhet mot en lärare som inte verkade alldeles nykter. När jag läser allt detta gapar jag av förvåning:

– SPELADE MAN GOLF I LULEÅ?

Tisdagen den 11 oktober 1977 skriver jag sedan om friluftsdagen. När ingen annan hade valt ridning, bytte jag till simning och blev arg igen – på att man inte fick bada top less på badhuset: ”Man ju får det utan problem på stranden!” Jag blev tydligen tvungen att ta min gamla baddräkt som var både ful och för liten. Och så nämner jag liksom i förbifarten att alla andra tjejer i klassen ändå hade valt ridning och att de bara hade hittat på att de skulle simma, golfa, spela fotboll och squash.

De hade gått ihop och svamlat (svamla i dagboken är det norrbottniska ordet för ”prata”) med mig och fått mig att byta bort ridningen, varefter de själva hade ridit.

– Det var det roligaste jag nånsin gjort!
– Jag ska börja rida varje vecka!
– Min häst hette Abba och var finast i hela världen!
– Men varför sa ni till mig att ni inte skulle rida? sa jag.
– Vi tyckte bara att det var konstigt att du skulle rida när du är allergisk.
– Planerade ni allt …? sa jag, och började gråta.
– Jaaa.

Därefter följer i versaler åtta stora VARFÖR, varefter jag

  1. recenserar killarnas i klassen kyssteknik
  2. kommer på att jag hellre skulle vilja vara kille för de är snällare.

Sensmoral: skriv förihelskotta dagbok!

alladiarys
Alla mina dagböcker i en alldeles för inte alls brandsäker väska.
Share
Publicerat iBloggen

84 kommentarer

  1. Christer, the Long Distance PT

    Fy vad nedrigt gjort!

  2. Ninja i Kolakaramellrike

    När folk ska i missriktad välvilja ska uppmostra andra, och bestämma vad andra ska göra. Det var gement, nedrigt och genuint taskigt gjort.

  3. Ökenråttan

    Nämen dom tänkte snällt. “Nu ska alla vi andra rida och då vill Lotten också vara med. Men hon är ju allergisk. Då mår hon inte bra av att rida. Då säjer vi att … o.s.v.” Ren omtanke om stackars allergiska Lotten. Så fattade jag det, i alla fall.

  4. Nej, tyvärr har Christer och Ninja rätt, Ökenråttan. Det var av pur jävelskap som detta gjordes. (Jag ska berätta en annan historia en annan gång: när tjejmaffian låtsades vilja komma hem till mig och leka – men hade helt andra planer …)

  5. Ser man på, det ska jag inte alls göra, för den historien har jag tydligen redan berättat för fem år sedan! Här!

  6. Ökenråttan

    Men va synd! Jag har tydligen en överdriven tilltro till omgivningens vänliga inställning. Nu hoppas jag att du fick tillfälle att hämnas gruvligt på dessa vissna kompisar.

    Av nån anledning fick inlägget mej att minnas “Pellas bok” (Claque, Anna-Lisa Wärnlöf) och frågan om klädsel på konfirmationen. En av flickorna gick med svart ortopedkänga och för att hon inte skulle sticka av i allt det vita tänkte konfirmanderna att dom alla skulle ha svarta ortopedkängor. Dom blev själva så rörda att dom nästan grät, men “så verkar det på något sätt inte så snällt som vi menar”.

    En fördel blev väl ändå att du riktigt kunde sträcka ut i den tomma bassängen, helt ensam, Lotten?

  7. Jag sträckte nog inte ut ett enda dugg eftersom jag hade den där förfärliga, turkosa frottébaddräkten … *ryyyys*

    (Samma baddräkt som jag bara två år tidigare hade älskat djupt och innerligt.)

    Nu ska jag rota fram Pellas bok!

  8. Men så utstuderat! (Jag menar, de måste ju ha varit tvärsäkra på att absolut ingen skulle råka prata bredvid mun på minsta vis, att inte heller någonting skulle kunna komma fram via en lärare eller annan vuxen, eller någonting. Huh.) Utfrysningar och andra konster har vi väl alla varit med om, men en sådan genomtänkt plan minns jag mig inte ha sett i den åldern .

    Däremot har jag ridit mycket på hästar, men det är minst 35 år sedan senast.

    Och dagbok skriver jag, men den är jättetråkig — jag skriver ju inte mycket om vad jag känner och tänker, bara redogör för dagen. Som barn och ung skrev jag inte. Synd, det.

  9. Zozzo

    Såna ormiga berrudar. Jag som trodde det bara var snörnosarna i överbefolkade stockholmsskolor som kom undan med sånt.
    Lotten, låt inte allergin hindra dig från att ta reda på om du kunde ha gjort/kan göra karriär på hästryggen. Bashkir-hästen funkar även för allergiker.
    Claques Pella, underbar, tillhör Böcker jag läser om (betona sista ordet). Även Pellas andra bok finns på den listan.

  10. Zozzo

    Kan inte låta bli ta fatt på dagbokstråden.
    Det var vådligt länge sedan jag skrev dagbok. Men varenda sommar sedan 70-talet har det seglats i den här familjen, och därmed förts loggbok. Härlig vinterläsning när båtabstinensen slår till. Och mycket användbart i diskussioner om När vi egentligen var Var och såg Vad, loggboken har svaret. När vi så fick tillfälle till rejält långa -nej, inte i avstånd men i tid – seglingar och båten gick in i IT-åldern utökades loggboksanteckningarna till resebrev som vi gladde (?) vänner och bekanta med.
    Och, i lilla huset på ön, aka landet, finns en bok vari det nogsamt antecknas väder och vind, utförda sysslor och esomoftast också vad som serverats till middag.
    Men vanlig dagbok, det skrivs inte. På något vis känns inte vardagslivet särskilt viktigt att dokumentera. Ändå, det är ju just det man själv skulle ha varit intresserad av att läsa om. För det där med att i tid fråga morföräldrarna om hur de hade det “förr”, det blev ju aldrig av. Tänk att få läsa en dagbok nu!

  11. Lottenpotten

    Fy så elakt! Tyvärr också typiskt tjejer, varför är det så? Hemma hos oss hade vi ett talesätt “tjejer är inte som andra killar” och följaktligen hade jag fler killkompisar än tjejdito.

  12. Tjejer är elaka! Hade inte den där Eva varit så elak så hade vi fortfarande lallat omkring nakna i den där trägårn.

    “Tjejer är inte som andra killar” – mycket bra!

  13. Ökenråttan

    Dagbok skrev jag i ungdomens dar. När vi fick barn började jag igen. Jag har 26 fullskrivna böcker om dom små liven.

    Ja, Pella är bra.

  14. hyttfogden

    Kom att tänka på Anna-Clara och hennes bröder av Hasse Z.
    Boken filmades och senare gick den som teaterföreställning i radio. Jag tror
    att det var så här att Anna-Clara blev bjuden på en danstillställning
    för flickor och pojkar i den lilla staden och plötsligt fick hon veta
    att hon inte var välkommen för då skulle de bli ojämna par.
    Jag minns än i dag hur ledsamt jag tyckte det var, när hon den kvällen, då hon skulle ha varit med, med gråten i halsen konstaterar: “Nu dansar dom, nu dansar dom.”

  15. Finnig med fett hår, glasögon och allmänt osäker i mina tonår men utnyttjad för min snällhet önskar jag att jag inte hade läst detta. För mycket kom tillbaka.

  16. Ökenråttan

    Hyttfogden: Nu dansar dom … Då drar associationerna iväg till Elin Wägner och Norrtullsligan. När dom underbetalda yrkesflickorna sitter med sin magra kvällsvard säjer en av dom, längtansfullt: “Nu går överklassen på Operan”.

  17. Betong-Bess

    Dagbok skrev jag i tonåren. Varianten uppräkning-av-dagens-händelser. Slutade, lite för att jag funderade på vem som skulle ha intresse av att läsa i framtiden? Började om i somras. Och det av den enkla anledningen att jag hittade min farmors dagböcker och omvärderade värdet av att läsa om “Idag har jag plockat 4 liter jordgubbar. Gunvor kom förbi och drack kaffe. Studiecirkel hos Nisses på kvällen”.

    Mobbing är hemskt. Särskilt den subtila varianten som tjejer ofta ägnar sig åt. Har sett det på nära håll; där det hela uppdagades först när grabbarna hakade på och det plötsligt blev mer fysiskt – och därmed påtagligt.

  18. Men vad nedrigt av tjejerna att inte ta med dig till hästarna även om det hade orsakat allergiska chockreaktioner. Testa kan man ju få lov att göra i alla fall.

    Och tänka sig, jag skrev också i likadana dagböcker. Svarta med röda hörn och rygg och vackra anteckningsböcker med Kinainspirerade (ska det verkligen vara versal här?) mönster fast mina gick i grönt. Allihopa ligger i en låda någonstans och riskerar väl att mögla sönder om jag inte tar upp dem och återupplivar minnena samtidigt som jag digitaliserar dem. Skrev från det jag var tolv till drygt trettio då jag for utomlands och inte hann med att skriva annat än brev.

  19. Jag vill också digitalisera mina dagböcker – den första skrev jag faktiskt in i en Mac (G3) runt 1997. Trodde nog att jag var en ny Barbro Lindgren.

  20. Tänk … ”nedrigt” var verkligen ett passande ord i sammanhanget!

    LarsW: Ibland mår jag bättre när jag minns hur jag inte har det längre, med nedriga kompisar å så. Och det är ju … bra?

  21. Jag skrev aldrig dagbok men det gjorde de här danskarna. Underbara program i all sin enkelhet med mycket man kan känna igen.

  22. Visstja, Niklas, jag har ju bara sett ett avsnitt av det där, jag måste komma ihåg att se fler!

    **om jag talade in dagbok i stället för skrev …**

    Tjära dagbok, ida hajante jort nåt jätteintressangt ejentlien, utom läst om humler — va bra den boken ä. Men de va kul näja råka suga in en strumpa i dammsugarn, uj va fort de jick! Å mindre kul näja hade rivi lajmskal me sestjärne på en aschett, å sen klanta mej å tappa alltihop på mattan.

    Nu skaja läggame, gonatt.

    **hm, säger jag daGbok eller dabok? Prova prova … jo, det är ett litet, litet klickande g med i ordet**

  23. Dagböckerna! Undrar om dom kom med i flytten?

    Fast – det gör inte så mycket om de försvann. De handlade uteslutande om jobb. Privat hände det inte så mycket i mitt liv. Det var lite som Karl Nilssons.

  24. Nu har jag hittat rätt ställe i Pellas bok.
    “Vi ska ha svarta skor allesammans för att inte Mirjam ska sticka av med sin ortopediska känga, som är svart. Vi hade sammanträde om det, och vi var så rörda att vi nästan grät. Stina ville att vi skulle ha ortopediska kängor allihop, men det blir för dyrt och så verkar det på något sätt inte så snällt som vi menar. Ingen förälder skulle naturligtvis gå med på det heller.”

    Så det blev nog rätt.

  25. Tack, Brid!

    Skogsgurra: Vad står det i din dagbok om när du träffade Hyttis? (Om dagböckerna inte kom med i flytten, vilket ju inte gör nåt eftersom de bara handlade om jobb, kommer alla vi här i båset att uppskatta om du liksom bara berättar vad det kunde ha stått i dagboken som du då hade läst om den verkligen hade kommit med i flytten.)

  26. Vilket härligt program Niklas! Älskar dagboksskrivarens råd till sig själv: “Han skulle ha skrivit mindre dagbok och levt livet lite mer, istället för att bara skriva om det.”

  27. Lotten, utdrag ur dagbok för 1965, hösten:

    Kört hundspelet ffg. Linkar skevt. Hur faan kan det vara det? Sen till lunch, som vanligt. Den där tjejen också sen. Undrar om jag ska försöka prata lite med henne?

    Nu har dom jobbat med gas och slägga hela dagen. Satans liv i spelrummet. Gick upp på kransen och kollade gränslägen. Soläng är lite bekymrad. Snackade med henne lite. Verkar schysst. Är från Värmland. Tror jag.

    Fick köra spelet idag. Är nåt problem med manöverdonen, en K920 verkar felbeställd. Minst två månaders leveranstid. Får nog fan bygga om den. Det ska gå. Men Soläng och Bjurlin kommer inte att gilla det. Hon hade nog mycket att göra idag. Kom aldrig till lunch. Jag väntade ett bra tag. Men måste ge mig på K920. Förresten så stängde dom matsalen klockan tre.

    Dåligt med anteckningar i ett par veckor. Var mycket att göra med omkopplaren och rotormotstånden. En kam hade spruckit. Annars gick det mesta som planerat.

    Nästa notering i dagboken:
    Wehler på plats. Han tror att de är nöjda på OJAB. “Dom kommer nog att betala ditt hotell” sa han. Då berättade jag att jag redan hade börjat jobba med den detaljen. Hon frågade vad jag hette idag. När jag berättade det sa hon “Det är jag som har beställt dig”. Hon jobbar på inköpsavdelningen på OJAB och efter förra hyttjobbet hade Soläng bett henne att se till att jag tog hand om den här ombyggnaden också. Jag frågade om hon var nöjd med leveransen. “Jag har inte provat än” svarade hon. Liten fräck typ, det där. Och full i fan. Vi ska prova ikväll.

    Soläng bjöd på stor igångkörningsfest. Gunnar och Blomman packade, som vanligt. Furstedt brast ut i sång – som vanligt, Wehler försökte få oss att fatta att Tyskland var ett missförstått land och att allt hade varit så mycket bättre om de fått vinna. Och Soläng drog hela raden – från lilla knostret till mumblingshammarn. Leveransprovet OK. Jag flyttar nog in på Björkvägen snart.

    Tja, så ungefär gick det till. Och det pågår fortfarande.

  28. Fantastiskt – stort tack, Skogsgurra!

    Jag frågade om hon var nöjd med leveransen. “Jag har inte provat än” svarade hon.

    Hahahaaaaa!

    (Ni förstår … sånt här tycker jag är formidabelt och enastående roligt.)

  29. Prövade förra båsets pastarätt idag. Kan nog fungera som jordförsurningsmedel. Ätbart var det inte i alla fall. Den i all hast tillagade valnötspeston blev delikat.

  30. Zozzo

    “Hon var så xxxxxx (planerande? Bestämd? Eller kanske förutsägbar?) att hon skrev dagbok i förväg.”
    Har jag läst nånstans att nån sagt. Men var? Och vem? Hr Ehrenmark? Groucho Marx? Red Top? Och, i så fall, OM vem?

  31. LupusLupus99

    -.-. …. . .– .. . –..– / .– . .—-. .-. . / …. — — . .-.-.-

  32. Maj Korner

    Härlig läsning, Skogsgurra! “Det är jag som har beställt dig”. Jo jo. Majlis.

  33. Ha, vad roligt: jag (eller N.Y. Times kanske) har skapat panik i många hem med citronpasteplaner! ”Jordförsurningsmedel!”

    (Känner att en ursäkt är på sin plats. Men just den rätten är alltså den absolut mest populära av alla recept just där … Sorry Niklas!)

  34. Endast Sverige sura citroner har.

  35. Vad bra att folk skriver “detta har jag lagat och det blev inte gott” för då slipper jag ju att ens överväga saken!

    Hm, talar LL99 i morse, och om inte, är det kanske brodyr? Partitur? Ärter och sönderbruten spaghetti? (I morse tidigare i kväll, jaja …)

  36. Jag försökte faktiskt tolka morsen, men misslyckades … Det är inte min starkaste sida, dock. (· · · – – – · · ·)

  37. (Hjääääälp)

    (Det enda jag kan, jag med.)

  38. Make Mayday? Om man ska vara lite morbid.

    Nej, trots S1 heta övningslokal uppe under takplåten kunde jag inte heller. Skyller på värmen. Det gjorde vi alltid. Eller kylan.

  39. cheax aepl htte@

  40. Jag är inte helt säker på att LL99 behärskar morse.

  41. Förlåt, @ ska vara en punkt (.).

  42. LupusLupus99

    Ni kam alltid använda denna sida om ni kör fast.

    Citatet kommer härifrån.

  43. LupusLupus99

    -.-. …. . .– .. . –..– / .– . .—-. .-. . / …. — — . .-.-.-

    Den förra raden verkar det vara något strul med så vi provar igen.

  44. LupusLupus99

    Problemet är att WordPress omvandlar flera minustecken
    till ett längre streck vilket gör att koden blir trasig.

  45. LupusLupus99

    — — ska egentligen vara streckstreckstreck streckstreck.

  46. Sätt alltihopa mellan hartassar och se om det funkar.

  47. Magnus A.

    Är det en PC man skriver på är det nog inga ”minustecken”, utan bindestreck. Och dom förvandlas ju.

    Prova att använda di här tecknen i stället, som är enkelt tillgängliga med fingertoppskraft på Apples tangentbord. Man kan kopiera och klistra in!

    · —

    · — · — ·

  48. När vi nu är inne på ämnet måste någon påminna om ett visst faktum, och tydligen blir det jag.

    Så här skriver ju wikipedia om den intressanta (och vackra) Morse-musiken. Morse på morse. Mors mors!

  49. Där ser man. Tydligen något som också tas upp i QI, men vi har hört att komminsariens förnamn kodas med morse i signaturmelodin. Vart kommer det ifrån?

  50. LupusLupus99

    Magnus A, bindestrecken och minustecknet ser likadana ut
    på min dator. Det blir samma tecken i alla fall oavsett om
    du använder minustangenten eller bindestreckstangenten.

  51. LupusLupus99

    Ny kod för er att knäcka. 😉

    FBSK 120800Z 33004KT 270V030 CAVOK 28/13 Q1016 NOSIG

  52. Magnus A.

    Precis, det finns inga datorer som har en tangent som direkt ger tankstreck eller minustecken (om man inte har programmerat om tangentbordet).

    Men om du skreve på en dator med svenskt Mac OS, skulle du helt enkelt kunna skriva
    alt-skift-punkt för att få centrerad punkt ·
    och
    alt-skift-bindestreck för att få långt tankstreck —

    Om du nu skriver på en dator med Windows, kan du förstås hålla ned alt-tangenten och, medan du håller ned den, på det numeriska tangentbordet skriva 4-siffriga sifferkoder och därefter släppa upp alt-tangenten:
    alt-0183 ger centrerad punkt ·
    alt-0151 ger långt tankstreck —

    Men det är förstås litet otympligare. Särskilt om man skriver på t.ex. en bärbar dator där det är bökigt att aktivera numeriska tangentbord.

  53. Magnus A.

    (Inte ens Apple-datorer har förresten någon tangent som direkt ger matematiskt minustecken, som är lika brett som plustecknet eller likhetstecknet och som har vitutrymme [”kött”] till höger och vänster om strecket – det är inte samma tecken som typografiska tankstreck! Matematiskt minus måste man infoga på mer komplicerade sätt, vare sig man befinner sig i Windows eller Mac OS. Se tydliga exempel nedan på hur de olika strecken ser ut och hur de förhåller sig till omgivande siffror, i jämförelse med några andra matematiska operatorer som har motsvarande bredd och kött.)

    0-0 bindestreck
    0—0 långt tankstreck
    0–0 kort tankstreck
    0−0 matematiskt minus
    0+0
    0=0
    0>0
    0×0
    0÷0
    0±0

  54. Heureka! Nu kan jag trycka alt-skift-punkt för att få centrerad punkt! Jag hade ingen aning! Tack, Magnus A.!

    (Måste bara komma på ett användningsområdet för jag vill verkligen, verkligen skriva centrerade punkter överallt nu!)

  55. Ökenråttan

    Att göra centrerade punkter är väl ett intet mot att äta med pinnar när man har en vissen finmotorik. Jag har strävat och strävat men det går inte; pinnarna flaxar åt alla håll som hysteriska strumpstickor och jag tappar sushin i tekoppen. I dag var vi ute på stan för att vaccinera oss och då passade jag på att ta med sushi till lunch, för att kunna öva lite diskret i hemmet. Gav upp när jag nästan fått kramp i högerhanden och fick krypa till korset med kniv och gaffel. – –· –-

  56. Jag har barnpinnar som du kan få, Ökenråttan!

  57. LupusLupus99

    Ska bara testa en grej och se om det fungerar.
    .-.. ..- .--. ..- ... .-.. ..- .--. ..- ... / ----. ----.

  58. LupusLupus99

    Yes det fungerade!

  59. Christer, the Long Distance PT

    Man behöver inte pinnar för att äta sushi, Ökenråttan! Man tar en bit med fingrarna, doppar fisksidan i soja och stoppar hela biten i munnen. Det är det vanligaste sättet i Japan och kan med fördel användas även här, om man nu inte kör med kniv och gaffel.

  60. Det var Code-taggen. Få se om Quote också funkar.
    .-.. ..- .–. ..- … .-.. ..- .–. ..- … / —-. —-.

    Annars såg jag de första försöket korrekt när jag öppnade aviseringsmailen om nya kommentarer i telefonen (Android), men bloggen i telefonen gör tankstreck av dubbelminusarna.

  61. Nix. Bara på förhandsgranskningen. Inte skarpt.

  62. Provat med rostfria pinnar? Det har dom i Sydkorea. Dom är hala. Mycket hala.

    Och så sitter man med benen i kors vid ett bord som är byggt av två lastpallar på varandra.

    Försök att äta med rostfria pinnar med maten en meter bort. Man tappar alltihopa på brallorna. Ofta på ett mycket olämpligt ställe.

    Resultat: Ont i ben och rygg. Hungrigare efter måltiden än före. Förstörda brallor och vanligen även skjorta/slips.

    Den berömda sydkoreanska gästfriheten har sin förklaring; de älskar att se oss misslyckas. Under en vecka var jag utbjuden av olika gäng varenda kväll. Redan andra kvällen hade jag tagit med mig handduk från hotellet. Så det var ju inte så roligt längre för värdarna. Men dom var smarta nog att inte varna de som stod på tur. Så det skrattades åt andra saker än åt mig också.

  63. Den sydkoreanska gästfriheten har jag också varit med om. Vi skulle äta lokalt och bra en av de första kvällarna. Personalen ställde fram käket och vände på klacken. Övriga gäster och även personalen tittade sedan kallt på oss medan vi kämpade (Jag var den enda som kunde använda pinnar) oss igenom en trerätters.

    Några dagar senare åt vi i sällskap med en lokalt kunnig person som visade hur, och i vilken ordning allt skulle tas. Vi hade gjort allting fel första gången och ingen hade gjort en åtbörd till att visa oss deras bordsskick. Vi hade varit som neanderthalare för dem.

  64. Ninja i Kolakaramellrike

    Fita äkon fid mekon finnar pekon fir äkon finte läkon, fint ekon fimå skon ficken tekon filler hekon.

  65. Ökenråttan

    Christer, the long distance PT: Tack!! Kniv och gaffel blir NÄSTAN lika paltigt som med pinnar, men jag slipper få ont i fingrarna. Nu ska jag doppa i fortsättningen.
    Men tack, ändå, Lotten för erbjudandet om barnpinnar.

  66. À propos bordsskick: Sista morgonen på vår solvistelse i höstas hade vi frukostsällskap av en busslast genomresande japaner, och det var det bland det j*vligaste jag sett i den vägen. Att de satt hukade över bordet och smaskade frenetiskt med och utan bestick kan vara en sak, men vad sägs om att ljudligt sörpla i sig ett nystekt ägg direkt från tallriken? Eller att ta basonfläsket med fingrarna? (Flera sällskap, skyll inte på en enskild lufs).

    Vi tappade aptiten och lämnade.

    Sen hade vi ett par unga tyskor vid middagsbordet bredvid oss nu senast. En av dem verkade inte det minsta handförsvagad, så det måste finnas en annan förklaring till att hon höll så långt ner på gaffeln –förbi skaftet– att pekfingret ofta faktiskt landade i det hon åt. Hon hade i alla fall vett nog att inte slicka av fingret efter varje tugga, men mycket hungrigare blev jag inte av detta.

  67. LarsW, jag tror faktiskt att det inte handlar om dåligt bordsskick utan om olika seder och bruk.

    Vi i Europa anses av amerikaner ju vara helt bakom flötet och ouppfostrade för att vi blandar in KNIVEN i matskyfflandet. I USA skär man det man behöver innan man börjar äta eftersom kniven inte har någon ytterligare uppgift under måltiden. Ibland serverades jag portioner med blott gaffel som redskap fastän jag t.ex. på något sätt skulle få in ett gigantiskt salladsblad i munnen. Tricky!

  68. Jag vet mycket väl att man i USA skär upp allt på tallriken före avätandet, men det är för den skull inte dåligt bordsskick, bara en annan vana. Hur man vanligen äter i Japan eller i Tyskland vet jag inte, så kalla mig gärna chauvinistisk.

    Men jag vågar påstå att de här inte visade minsta respekt för de länder de befann sig i, liksom alltså att vi europeer i Korea inte heller visades respekt på krogen. Jag åt med (trä-)pinnar i Korea. Då kan väl de som gästar vårt halvklot visa oss lite respekt, liksom vi visar dem vid våra besök.

  69. Dom du såg kanske inte visste att du hade ätit med träpinnar. Hade dom bara vetat det så hade dom förstås undvikit att uppträda störande.

  70. Dom uppträdde inte störande, SG. Dom uppträdde inte alls. Kalla Ögon kallar jag bemötandet.

  71. Jag har sett asiater äta hamburgare med pinnar, jag antar att just dom aldrig skulle få för sig att ta i maten med händerna. Jag äter gärna sushi med fingrarna, det är enklast. Om ingen ser på och såsen var god, skulle jag lätt kunna slicka min egen tallrik, men det äckligaste jag vet är när hundar får slicka av disken efter en måltid.
    Alla har vi våra gränser för vad som äcklar. Jag lärde mej inte förrän jag träffade PK att kniv och gaffel ska hållas i höger respektive vänster hand, därför håller jag alltid “fel”.

  72. Ninja i Kolakaramellrike

    SG har en solklar poäng.

  73. Ninja i Kolakaramellrike

    Pysse; en fastbränd gratängform och en hund=skinande ren disk.

  74. Jag tror dej, Ninja! Hundar är naturbegåvningar när det gäller mat och att äta den. Ibland vill jag ha en hund, men den kommer aldrig få slicka på min disk. (Och jag blir skogstokig på hundar som “stjärtåker” på våra mattor.)

  75. Nej, nej!
    “En bra bräda och en vass kniv gör en glad filéare” – så heter det.

    Hundar och formar – va? Va ere för nymodigheter?

  76. Någon gång skulle jag vilja äta sushi på en riktigt bra sushirestaurang, för jag har bara ätit sån där som ligger i plasttråg på flygplatsserveringar (och liknande från större matbutik), och dylikt (dy-likt, jorå) kan man ju lika gärna vara utan.

    Ha, hundar som renslickar disk är ju jättepraktiska! Och alla deras spännande bakteriekulturer dör i diskmaskinen, om man har en diskmaskin, och diskas förmodligen bort i vanliga diskbaljan om man inte har maskin.

    Hm, förresten, den hund/de hundar man äger delar man nog ändå bakterier med, lika mycket som med sin älskade och sina eventuellt förekommande barn.

    (Men jag förstår mycket väl att man kan finna hunddiskslickning osmaklig ändå!)

    Vi, här, delar både bakterier och virus. Som jag kanske har nämnt har den andra hälften varit sjucklig i ungefär en vecka, med enorma snormängder och imponerande hostattacker, lätt feber (omkring 38 °, inte mycket mer) och allmän skröplighet. Jag levde länge i inbillningen att jag hade klarat mig. Men nä. Närå.

    Så att … just nu är det tur att detta är ett skrivet medium och inte en samtalshörna, ty jag kan inte tala. Rasp rasp kackel kackel tystnad väs, ungefär.

    (Vi undrar över vad det är vi har — vi tog influensavaccin i höstas men vet att man kan få influensa ändå, fastän i lite mildare form. Så det kanske är den. Eller också är det svininfluensan som vi också vaccinerade oss mot när den var extra aktuell. “Experterna” säger ju att det vaccinet sannolikt har tjänat ut, och den sjukan går nu igen, och den var inte med i senaste vaccinet. Jaja. Det är hur som helst och i alla fall så synd om oss!)

  77. Ökenråttan

    Lotten: Dom där ätpinnarna för barn, får man påpetare med också?

  78. Pysseliten håller ju på som bäst att bli frisk från flunsan, Annika! Kanske ni har något symptom att jämföra med varandra?

  79. Åh, javisstja. Hm — kan Pysseliten tala?

    (Jag kan verkligen inte minnas att jag någonsin har haft så störda stämband som jag har just nu. Förmodligen borde jag inte yttra ett enda ord, för att inte trasa sönder dem eller odla knutor …)

  80. Nu veet jag! Ätpinnar i form av fingerborgar som man trär på tumme och pekfinger. Inte såna där symojar som ramlar av, utan stabila grejer. Kanske med skruvar man drar åt – som tumskruvar. Ni fattar.

    Man kan skriva ut prototyper i 3D-skrivare (som jag just håller på och lär mig) och om det blir en megahit kan man lägga tillverkningen i ett land med barnarbetare och vansinnigt dåliga förhållanden – utom på vår fingertoppschopstickfabrik, förstås, och så blir man utsedd till miljöhjälte och mänsklighetens välgörare nummer ett och får lite fina priser och kan åka runt i världen och föreläsa och låta människor sola sig i min glans. Och och och –

  81. […] tänkte kommentatoren Niklas som jag, för han satte omedelbart igång att göra denna rätt. Och recenserade även […]

  82. […] försöka hålla mig till ett alldeles eget tema: min personliga historia. För en tid sedan skrev Lotten i en bloggpost om sitt dagboksskrivande och det gav mig inspiration att äntligen sätta igång att digitalisera […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.