Hoppa till innehåll

15 sökresultat för ””

Tjejmaffian i min dagbok: friluftsdagen 1977

Jag har precis kört Artonåringen till en idrottsdag där han ska rida. På hästar. Eftersom jag är löjligt allergisk mot just hästar, har vi planerat noggrant med ombyten, plastpåsar och oömma kläder som kanske inte är de allra snyggaste.

Så slog det mig plötsligt – där vi satt och försökte komma på hästrelaterade ord – att jag ju nästan har ridit en gång. Det vankades friluftsdag i skolan när jag gick i sjuan, och vi fick själva välja vad vi ville göra. Alla tjejerna i klassen skulle rida och jag (mitt nöt) tänkte att äääääsch, lite allergi ska väl inte hindra mig från denna förmodligen alldeles underbara upplevelse. Så jag anmälde mig till ridning.

Plötsligt sa en av tjejerna på en förmiddagsrast:

– Men Lotten, du är ju allergisk. Du kan inte rida.
– Fast jooooo, det kan jag. Jag har medicin.
– Jaha.

Det här finns oerhört noggrant beskrivet i min dagbok från torsdagen den 7 oktober 1977 – jag har replikskiftena exakt nedpräntade.

dagoken1977På lunchrasten kom tjejgänget i samlad tropp fram till mig.

– Eh, Lotten. Vi har ändrat oss. Ingen ska rida.
– Va?
– Jag ska simma.
– Jag ska spela golf.
– Jag ska spela squash.
– Jag ska spela fotboll.

Står det i dagboken. Sedan skrev jag lite om stallrelaterade konspirationsteorier och blandade dem med en oerhörd ilska mot affären LM som inte hade blåa manchesterjeans i stl 27 av märket Pooh samt misstänksamhet mot en lärare som inte verkade alldeles nykter. När jag läser allt detta gapar jag av förvåning:

– SPELADE MAN GOLF I LULEÅ?

Tisdagen den 11 oktober 1977 skriver jag sedan om friluftsdagen. När ingen annan hade valt ridning, bytte jag till simning och blev arg igen – på att man inte fick bada top less på badhuset: ”Man ju får det utan problem på stranden!” Jag blev tydligen tvungen att ta min gamla baddräkt som var både ful och för liten. Och så nämner jag liksom i förbifarten att alla andra tjejer i klassen ändå hade valt ridning och att de bara hade hittat på att de skulle simma, golfa, spela fotboll och squash.

De hade gått ihop och svamlat (svamla i dagboken är det norrbottniska ordet för ”prata”) med mig och fått mig att byta bort ridningen, varefter de själva hade ridit.

– Det var det roligaste jag nånsin gjort!
– Jag ska börja rida varje vecka!
– Min häst hette Abba och var finast i hela världen!
– Men varför sa ni till mig att ni inte skulle rida? sa jag.
– Vi tyckte bara att det var konstigt att du skulle rida när du är allergisk.
– Planerade ni allt …? sa jag, och började gråta.
– Jaaa.

Därefter följer i versaler åtta stora VARFÖR, varefter jag

  1. recenserar killarnas i klassen kyssteknik
  2. kommer på att jag hellre skulle vilja vara kille för de är snällare.

Sensmoral: skriv förihelskotta dagbok!

alladiarys
Alla mina dagböcker i en alldeles för inte alls brandsäker väska.
Share
84 kommentarer

Hur står vi ut med februari?

Jomen håll med: förutom att jag fyller år, är ju februari årets tristaste och mest utdragna månad – även de år som det är inte är skottår.

Men helskotta, det är ju skottår i år! (Plötslig insikt: det är inte 21 dagar kvar utan 22.)

Eftersom jag ju har bott överallt i hela Sverige – Luleå, Täby, Stockholm, Eskilstuna, Eslöv, Lund – så vet jag precis hur vädret är i februari och att det faktiskt bara är en enda lång transportsträcka.

  • Luleå: fortsatt snövinter, ba.
  • Mälardalen: ostadigt väder med antingen snö eller is eller (Stockholm dårå) barmark.
  • Skåne: fortsatt höstväder, ba.

Därför måste vi hitta på nåt kul att göra resten av månaden. Vi kan ju googla webbkameror i olika delar av landet och se om det är snö eller ej!

lule_webcam
Luleå har en lite dimmig vy från Stadshuset ner mot Storgatan. Snö i Stadsparken och ingen asfalt i sikte.
etunawebcam
Eskilstunas webbkamera bor i en kartong som vetter mot det uppsnofsade, men snöfria Fristadstorget och helt fel datering i nederkanten.
lundwebcam
Lund har ingen vettig kamera i stadskärnan, så vi får nöja oss med att titta på skateboardparken som håller på att byggas. Men är det snö vi ser?

Sedan kan man ju ägna sig åt att laga mat som man inte har gjort förut. Tydligen är pasta med citron och chiliflingor något alldeles i hästväg.

pastacitron
Alla är alldeles till sig i trasorna och säger att det inte finns något godare!

Någon som heter Melissa Clark har gjort N.Y. Times populäraste recept, och antingen klickar ni på länken ovan … eller så gör ni så här:

  1. Ta fram citroner, pasta, olivolja, salt, socker, smör, chiliflingor, parmesanost, svartpeppar och kanske lite persilja.
  2. Riv citronskalet på två citroner. Skala och ansa och pilla iordning de andra två så att det liksom bara är citron kvar av dem.
  3. Koka ”citronköttet” i saltat vatten i två minuter. Plocka upp och låt det torka.
  4. Lägg pastan i citronens gamla vatten och koka. (Spara lite av vattnet när pastan är färdig.)
  5. Stek under tiden det stackars ”citronköttet” i olivolja och krydda med både salt och socker (som inte tar ut varandra) i 3–5 minuter; det ska liksom se lite karamelliserat ut. Ta upp och lägg på tallrik.
  6. Blanda smör i citronens gamla olja och stek chiliflingorna och citronrivet. Häll i lite av pastavattnet, pastan, juicen från en citron, parmesanost, peppar och salt. Häll i det stekta citronköttet och den evetuella persiljan.
  7. Servera, kanske med lite mer ost, lite mer olja, lite med av allt annat? Själv tycker jag att det låter som om rätten saknar både vitlök och krämfräs, men vad vet jag?

Så. Nu har vi roat oss med webbkameror och matlagning. Vad kan man mer göra? Inte åka Vasaloppet, inte resa till Thailand och inte skaffa nya löständer – sådant behöver man ju liksom inte uppmanas att göra. Ah, nu vet jag!

Ät lunch utomhus minst tio gånger!

vintermat
Liksom … varför inte?

Alternativet är förstås att gå i ide och invänta mars … men är den månaden så himla mycket bättre?

Share
76 kommentarer

Vem var Jeanne Margaine-Lacroix?

Jeanne Margaine-Lacroix (1868–1930) var en fransk kläddesigner, och sådana kommer det ju tretton på dussinet. Jättetrist, verkligen.

Men det här är en som vi faktiskt borde kunna namnet på – ungefär som vi kan rabbla de andra design-tjommarna. (Och nu googlar jag de andra som jag borde kunna rabbla. Och fastnar på en fransk ingenjör som uppf… nej, det var inte honom vi skulle prata om nu.)

Genom tiderna har vi människor spökat ut oss i buktande blygdkapslar, silkiga strumpor, pudrade peruker, krångliga korsetter och prasslande pipkragar.

Nicolaes_Maes_pipkrage
Den pipkrage som kallades kvarnhjul.

I modern tid har vi på 100 år gått från att till vardags inte visa ett enda dugg av kvinnokroppen till att gå på galafest i kortkort med magen bar. Eller så här avklätt, fast med tyg:

jenniferlopez
Jennifer Lopez 2000.
beyonce2015
Béyonce 2015.

En av framtidstänkarna runt förra sekelskiftet var nyss nämnda Jeanne Margaine-Lacroix, som hade tröttnat på (eller kanske bara hade fått en rolig idé?) de tunga, stora, långa, pyntade schabraken till klänningar som särskilt de övre klasserna klädde sig i. Så här såg man ut på gatan 1906 i …

britt_1906
… Storbritannien …
frankr_1906
… och Frankrike.

Men designern Jeanne Margaine-Lacroix hade börjat experimentera med tunnare och mer elastiska tyger och korsetter som inte var så bängliga. Den 15 maj 1908 anlitade hon tre mannekänger, som fick uppdraget att gå på promenad i de nydesignade underverken.

1908
– Men dom är ju halvnakna! Och visar nästan brösten! Monstruöst är vad det är! sa tydligen människorna runt de tre kvinnorna. (Skrev i alla fall tidningarna, som naturligtvis rapporterade om skandalen.)

Klänningarna ovan, som var blåa, vita och bruna, skapade kaos på Longchamps kapplöpningsbana där kvinnorna promenerade fram och tillbaka under flera timmar.

Men … hade jag sett bilden utan att veta vad det handlade om, hade jag faktiskt inte sett något annorlunda med mitt relativt otränade modeöga. Vad det förvånade folket i Paris såg denna vårdag, var att det ju inte fanns plats till underkläder! I alla fall inte underkläder som de var vana vid: bastant korsett, underkjol och särk (nästan som ett nattlinne). I ett huj satte alla kläddesignerna i Paris igång att skapa det ena moderna plagget efter det andra. Kvinnorna blev överlyckliga och sades ha längtat efter ett nytt mode i flera årtionden.

1908designerunknown
Senare under 1908, men på samma kapplöpningsbana: brallor! På kvinnor! (Man vet dock inte vem som har designat dem.)
1910
Margaine-Lacroix-modeller i Parc de Vincennes (mars 1910), iklädda ”jupe-culotte” – alltså nästan långbyxor.

En brittisk klädhistoriker vid namn Susie Ralph har gett sig sjutton på att Jeanne Margaine-Lacroix ska få beröm och ära för det hon lyckades med – att få bort det viktorianska tramset och komma fram till det finfina flappermodet på 1920-talet.

1924
Jeanne Margaine-Lacroix i Sydfrankrike med sina två barnbarn 1924.

Nu har jag läst på lite eftersom jag ju tycker att det ser ut att sitta en timglasformande korsett under de där revolutionerande klänningarna från 1908 – och jodå, något slags hopdragande funktion hade de. Men de var mycket, mycket mindre åtsittande än de tidigare korsetterna, som förutom revben, tarmar och lungor även klämde in massa underkläder. Poängen med de ”nya” klänningarna var att de skulle

  • vara bekvämare
  • inte markera midjan lika mycket
  • låta höfter och rumpa puta mindre
  • vara hypersexiga.

Ni som är intresserade av fler bilder, kan googla på Susie Ralph och Jeanne Margaine-Lacroix. Äh, jag gör det åt er: klicka!

1909

 

Share
29 kommentarer

Arbetsplatser

När jag jobbade på Nationalencyklopedin hade vi under en tid inte bestämda arbetsplatser, så jag bar omkring på mina papper i en liten låda – och så jagade vi skrivbord som i den där förfärliga musikleken där det finns en stol för lite och den som inte hittar en sittplats åker ut medan ännu en stol tas bort. (Jag lärde mina barn att det var helt okej att inte vara med, när den leken under 20 år kördes på varenda barnkalas. Den nuvarande Tjugoettåringen var den enda som inte höll med, eftersom hon brukade vinna …)

Jag har hittat bilder på olika konstnärliga arbetsplatser, och finner dem oerhört fascinerande. Egentligen är jag nog avundsjuk, där jag ju sitter i en banal säng och skriver. Min dåliga arbetsplats är naturligtvis orsaken till att jag fortfarande varken har fått sommarprata eller ta emot Nobelpris. Så har vi bestämt det.

Men sepåfan … tydligen krävs varken bekvämlighet eller den modernaste dator för att skapa storverk.

janeausten
Jane Austens skrivplats. Jag hade vält omkull det där bordet redan innan ens titelbladet var färdigt.
charlottebronte
Charlotte Brontës bord var lite mer svårvält.
susansontag
Precis sådär såg mitt bord på NE ut: som Susan Sontags. Cigg rökte jag dock aldrig.
nigellalawson
Hm. Detta ser lite konstruerat ut. Tulpaner på golvet? Nigella Lawson sitter alltså och skriver bland boktravar. Dem hade jag garanterat snubblat på och sparkat omkull vid första bästa tepaus.
virginawoolf
Här har jag ju varit på riktigt; det är Virgina Woolfs arbetsplats! Den absolut omysigaste världen kanske har skådat.
roalddahl
Men se – Roald Dahl visste att boa in sig! Med en jättestor skrivplatta och öronlappsf… och en jättestor askkopp! Men Roald!
klimt
Här står Klimt och målar på Damen med solfjädern. Är det en säng eller soffa i bakgrunden?
much
Men snälla herr Munch, ni ser så bister ut med hela kroppen sådär i kors!
francisbacon
– Välkommen till mitt enkla tjäll och ursäkta röran! måste Francis Bacon ha sagt …
dali
Dalí använde sig tydligen av en naken dam när han målade hästar?
dali-horse
Ah, jo, där finns ju en naken dam också förstås …

Så nu är frågan hur ”man” bäst blir kreativ och inte prokrastinerar eller slöar till! Mår de flesta (som jag tror) bra av att jobba ostört eller är de bara lite onödigt kinkiga när de kräver rum med dörr som går att stänga?

Mitt önskearbetsrum ska ha en basketplan utanför fönstret, en säng, ett bord, en jättestor datorskärm och ett ännu större, proppfullt, kylskåp. Tror jag.

Share
61 kommentarer

Nu fyller jag år – igen!

Det gäller att dra ut på den här dagen så mycket som det någonsin är möjligt. Klockan är nu 01:20, och jag tänker hålla mig vaken en stund till. Har ju fotograferat mig och allt:

2feb_lotten
Framför en bokhylla, precis som nobelpristagarna.

Förmodligen kommer jag att väckas vid halvsextiden på morgonen av familjen, även om min dyre make och husbonde samt djefla man har fått påminnas om att det är dags att köpa ett eller två presenter, gärna inslagna. Jag brukar ofta få rutiga skjortor eftersom Dressmans rea i början av februari är särdeles välkomnande. Fast egentligen önskar jag mig förstås bara fred på jorden och ett par nya knän samt en vänsterhäl med intakt fettkudde, men annars går det även bra med ett Wii2. (Ungefär lika ouppnåeligt som fred på jorden.)

Hela förmiddagen ska jag uppfinna nya stuprör och dammsuga bokhyllor, leta reda på en ruttnande mus i källaren (till och med CSI hade rynkat på näsan vid det här laget), komma på hur man byter lampa i källarkylskåpet (rapport kommer), limlaga en läckande stövel, öva på att stå på huvudet och sedan är klockan säkert halv åtta eller nåt. Då ska jag korra en årsredovisning där ordern lyder ”men det är bra ju färre fel du hittar”.

googbirth

basketsko_84-768650Sedan ska jag nog äta palt och semla till lunch. Därefter är det dags att åka till radion för att räkna lite fel som domare i ”Vi i femman”. (Jag har än så länge bara räknat lite halvfel utan konsekvenser.)

Sedan vill jag ha champagne!

52

Förhoppningsvis får jag något att äta till champagnen – chips är ju gott. Eller ännu en palt, kanske. Sedan borde vi ju sätta oss att titta på Groundhog Day! Om och om igen!

Och vips, är det den 3 februari och någon annans födelsedag.

Share
53 kommentarer

Kan du inte hitta det du letar efter? Försök att förfina din sökning: