Min pappa brukar berätta om när hans släkting Anders var en liten, liten palt som nyss hade börjat prata treordsmeningar.
Anders låg och sov i sin säng en morgon när min pappa med syskon och föräldrar kom och hälsade på Skön-Ingeborg, som var Anders mamma och pappas kusin. De fick i uppdrag att gå in och väcka den lille. När de tände lampan och hälsade gomorron svarade han glatt:
– Nu kommer släkten!
Alla blev förstås vederbörligen imponerade. Dock visade det sig att det handlade om lampknappen, som han omväxlande kallade för ”tänden” och ”släckten”.
Men det var ju inte det jag ville skriva om, utan om ”belysning genom tiderna”. Det låter sig inte göras i en handvändning, så här har det minsann googlats. Om vi tar det från stenåldern, ser belysningslistan ut så här:
- Stockvedsbrasor lyste upp och värmde så länge elden inte släcktes.
- Mindre skålformade stenar (och liknande) agerade eldhållare.
- Det som vi idag kallar stearinljus uppfanns, även om de då var mer av vax eller talg. (3000 f.Kr.)
- Ett slags fotogenlampa med valfett som bränsle såg dagens ljus. (800-talet)
Och så famlade vi oss fram i halvdunkel och valde att sova när det faktiskt var nattsvart eftersom det var mer praktiskt så. (Förutom att vi under en period tydligen var vakna ett par timmar mitt i mörkret.)
Man satt på 1700-talet i oljelampans skumrask tills William Murdoch (som inte verkar vara släkt med Jerry Halls blivande man Rupert) 1792 uppfann gaslampor, som jag inte har någon annan relation till än att det ju var fasligt synd om Ingrid Bergman i den där filmen.
Så kom då 1800-talet, när uppfinnarna sprang ett uppfinnarlopp som vore det finalen på 1 500 meter i OS 1984.
– Jag har uppfunnit världens bästa fotogenlampa!
– Nähe, för jag var först!
– Nu tar jag patent på den här glasbubblan som man kan kalla ”bulb”!
– Jag med! Min är annorlunda och bättre!
– Hellooo, jag heter Edison och jag har uppfunnit glödlampan i detta nådens år 1879.
– Men näää, jag då! Jag har förbättrat fotogenlampan!
– Ursäkta, men här kommer jag och är längre än allihop och smartare än alla och jag kan uppfinna vad som helst, även internet. Kalla mig Tesla. Som bilen dårå.
(Eventuella anakronismprotester emottages i tre exemplar uppe vid stora eken kl. 00:25.)
Thomas Edison, Nikola Tesla och George Westinghouse hette de tre främsta lamp- och elektricitetsgubbarna i slutet av 1800-talet och det är väl ungefär som det alltid är: konkurrens och tävlan skapar stordåd. (Microsoft mot Apple, USA mot Sovjet, basket mot handbo… nej, kanske inte det, nä.)
https://youtu.be/mkdBxZsYG8I?t=23m10s
(Intressant dokumentär om filmskapande. Jag har ställt in så att filmen startar på ett roligt ställe, ni behöver bara titta i en halvminut.)
Så kom 1900-talet och teatrarna och gatorna och hemmen utrustades alltmer med elektricitet och glödlampor i rummen. Chaplin använde ”kalkljus” när han filmade, som jag tyvärr inte heller har någon relation till. Huga, det verkar krångligt: osläckt kalk upphettas i knallgaslåga och ger ett kraftigt sken. Mer information:
”Kalkljusapparaten bestod av en med eter fylld lampa som var kopplad till en syrgassäck och en kalkljusbrännare. Genom korta gummislangar förenades lampan med syrgaskranen på kalkljusbrännaren och med syrgassäcken. Kalkljuslampan krävde en noggrann tillsyn och passning, trycket på syrgassäcken måste vara konstant. […] Kalkljuslampans kranar fordrade en säker manipulation vid tändningen och släckningen av lampan. Särskilt då ljuset släcktes uppstod lätt smällar och oljud, en knallgas som inte sällan skrämde publiken. Knallgasen var ofarlig. Det var kalkljuslampan för övrigt inte, lika litet som acetylengasapparaten. Etervätskan var mycket eldfarlig och borde därför endast påfyllas vid dagsljus.”
Jättejobbigt ju.
Här hemma i det gula, fula huset, har vi i nästan sex år fortsatt med glödlamporna; efter att Stadshotellet i Eskilstuna brann lyckades jag köpa hotellets samlade lamplager.
Efter glödlamporna kom ju halogenlamporna som ersattes av energilamporna som var små lysrör, som nu har blivit obsoleta eftersom elektronikexperterna har fått upp ögonen för LED, alltså lysdioder. Och vi ska mäta ljusflödet i lumen (lm). Men jag kan inte låta bli att tänka i watt! Jag är en gammal hund som inte kan sitta! Vaddå 15 W = 90 lm, 60W = 720 lm och 100W = 1 300 lm? Å ja ba:
– Alla dom där enheterna får inte plats i huvudet! Dessutom är det ju fel: billiga lampor lyser svagare oavsett siffrorna på lådan och så surrar dom och jag vill inte köpa dyra lampor, uhuuuu!
Japp. Vi har vant av oss med att köpa lampor och ryser av obehag nu när de går sönder eftersom en LED-lampsinvestering kostar mer än skjortor på H&M. Dessutom varierar kvaliteten – de dyra lamporna (t.ex. Osrams) ger mer ljus per enhet och de surrar inte. De billiga lamporna (t.ex. Icas, Ikeas och Clas Ohlsons egna märken) är svagare, surrigare och går sönder snabbare. Men de äääär ju så billiga!
Så var det ju även en fransk, en tysk och en italienare som (utan Bellman) gav namn åt volt, ampere och ohm, men dem får jag berätta om en annan dag. Tills vidare kan ni alla läsa om glödlampans återkomst! Yay!
Och varför jag skrev detta? För att Skogsgurra bad mig förstås!
”Lotten, jag tror att en populärt hållen genomgång av artificiell belysning genom tiderna: ”Från stockvedbrasa till LED” kan vara ett bra ämne. Glöm inte kalkljuset – det har haft större genomslag än man kan tro (C. Chaplin etc).”
Ni ser — man kan beställa ett inlägg precis som en öl på krogen. Ibland får man ölen, ibland inte.
Här finns en ohyggligt lång, men intressant intervju med Jill Jonnes, en författare som gillade uppfinnarperioden. (Man måste skroll-läsa i den bruna rutan som heter ”Transcript”.)
Jag kör halogenlampor för närvarande just eftersom led-lamporna
är hutlöst dyra. Halogen är dyrare i drift men mina lampor
är nästan alltid släckta (och inte så många) så det gör inte så mycket.
Jag känner dock några som brukar handla lampor hos inkclub.
Jag vet inte dock inte vad det är för kvalité på dessa.
För att knyta ihop detta bås med det förra så har ju David Bowie
faktiskt spelat just Nikola Tesla i filmen the Prestige.
Bravo, LL99! Alla bås ska egentligen knytas ihop precis så där!
Oj vad det är bängligt med lamptyper just nu. Stora ICA-butiken i Hallsberg bytte belysning i början av hösten. Sedan dess vägrar min andra hälft att handla där ty nybelysningen utlöser migrän hos honom. Vilket tyvärr inte är en överdrift. Det hände två gånger i rad och sedan dess har han inte gått in, utom ett par gånger till ytterområdet (förbutiken eller vad det heter, där de har post- och spel-och-dobbel-disk — och lite annorlunda belysning) och då med solglasögon på. Han fejsbok-klagade hos butiksbossen och fick medkännande svar, men problemet är inte riktigt löst.
Och då hör det till saken att han annars känner av migrän ytterst, ytterst sällan! Nåt i stil med en gång vartannat år.
Roten till problemet är väl en sorts led-belysning som är lite blåaktig och har ett flimmer som man inte uppfattar s.a.s. medvetet. (Jag vet inte så noga, men han har läst på om olika belysningstyper för att fatta vad som hände.)
Hemma har vi både det ena och det andra, lite som det faller sig, men hit har vi visst aldrig råkat få en migränlampa. Men nåja, det är förstås skillnad när ljuset kommer ur de mängder armatur som sitter i taket på en jättestor butik.
Jag gillade The Prestige. Men jag gillar Christopher Priests roman som filmen byggde på, mycket mer. Sådär som det är när man har läst boken först och man tycker att filmen förenklar och tar bort viktiga grejer. Bowie som Tesla var hur som helst en läckerbit!
”Migränlampor” … det var intressant! Jag har inte stött på det förut, men har ju varit med om något som skulle kunna … hm… Det här ska utredas!
Ja, som sagt har jag inte själv läst på och jag vet inte vad han hittade eller var … men det tycks vara något som finns och som händer en del. Eh.
Migränlampor-jupp, vidriga flimmerglober.
Two sleep-praktiseras ofta av mig, och är mycket trevligt. Det bara faller sig så, och eftersojag kan sova var- och framför allt när-somhelst så gör jag det året om.
Jag var fakstiskt före SG med min ölbeställning!
Skillnaden mellan proletärt och monopolkapitalistiskt bajs. När kommer det inlägget?
”Där uppe där det lyser, där har jag släkt”, var min morfars favoritskämt. Jag blev alldeles varm, när det minnet slog mig, vid din inledning där. Fina morfar, med sina bruna koftor och torra humor.
Tack Lotten. Godkänt, cum laude.
LightLab heter ett fullständigt vansinnigt företag som, med politikpengar i botten och politiker i toppen, lurat av hederliga människor deras (ibland surt förvärvade) pengar och fortsätter med det. Om dessa människor hade haft ens en tiondel av dina snabbgooglade insikter så hade de lagt ner verksamheten för länge sedan.
Enda gången jag köpt aktier i fullt medvetande om att de skulle upplösas i dagg etc var när jag satte en ynka lax i LightLab. Jag gjorde det för att kunna vara med på stämmorna och vara obekväm. Jag var så obekväm att jag fick ett brev från advokaterna Lindahl där de lovade att ”med alla till buds stående lagliga medel” få tyst på mig. Det var lite skoj. Sällan jag får sådana brev.
Beträffande LED så är det faktiskt så att du tjänar pengar på att sätta in sådana. Livslängden är (IKEA) mycket lång, jag har kört lampor som nu är inne på sitt fjärde år kontinuerligt. Så du behöver inte köpa lika många lampor som tidigare. Och under dessa timmar (det blir ca 30 000 timmar) kostar en 60 W lampa ungefär 1800 SEK i el. Motsvarande LED kostar ca en femtedel, säg 400 SEK i energi. Så, under tre – fyra år tjänar du faktiskt mellan 1000 och 2000 SEK på en LED-lampa. Då har man råd att köpa dem. Så himskans dura är de ju inte numera.
Klart att man inte tjänar lika mycket på en lampa som sitter i en garderob och lyser kanske 100 timmar per år. Så dem är det dålig affär att byta ut. Men de som lyser ofta och länge – byt.
En stor del av energibolagens problem med taskig försäljning beror av LED och andra energibesparande apparater. Bland annat bättre isolering i kyl/frys och bättre utnyttjande på grund av frekvensomriktare och andra grejer.
Försök att ta en bild i ett rum med led-lampor så förstår man flimmer-problemet med ledbelysningen. Precis som öron är olika känslig för olika frelvenser måste ju ögonen kunna ha samma problem! Ett kul experiment på det temat (synen) är att snurra en skiva med lika stora fält röd grön och blå framför ögonen. Om skivan blir vit är tappar och stavar lika ”snabba”, men ibland uppfattar man en färg, vilket beror på att ögats tappar och stavar är lite olika duktiga på att signalera till hjärnan.
Bowie sålde rättigheterna till sin musik en gång i tiden och blev gruvligt rik. I intevjuer i samband med det sa han han trodde att musikdistributionen skulle förändras och att musiken skulle komma rinnandes in i hemmen som vatten och elektrisitet. Detta många år före Spotify och andra streamingtjänster.
Flimmer är ett större problem med lysrör. Där blir det ofta randigt när man vill fotografera ett dokument.
Bra LED-lampor har tillräcklig glättning. Då får man inte flimmer. Sedan kan förstås Ra-värdet vara klent i vissa fall. Men under 80 går det sällan. Seriös fotografering använder seriös belysning. Och den är ganska ofta numera LED-baserad.
Jag vet inte vad glättning är, men i vår tvättstugga kan man dimmra ner ljuset vilket ger flimmer (som uppfattas i foton). Kan det bero på det eller har lamporna dålig glättning?
Lysrör ger väl fö inte samma effekt, med randiga fält i bilden? Färgstick däremot …
Jorå. Randigt blire. Det beror lite på hur kameran skannar. Ofta är det uppifrån och ner. Om du då har 100 Hz flimmer (de gamla ”hederliga” lysrören med magnetballast) så syns det väldigt bra när man har lite längre slutartider. Horisontella ränder.
Glättning är att ta bort kvarvarande rippel i råmatningen till LED-drivsteget. Bra glättning, lågt rippel, inget flimmer. Billigaste lamporna har ofta ingen glättning alls. Då mår man illa. En del får migrän.
Aha! Nu när du påminner mej, minns jag att kvaliteten var olika på bilder tagna med olika film också, förmodligen beroende på olika ljuskänslighet och därmed olika lång slutartid. Men fujifilm gav alltid lite rödstick – oavsett belysning tror jag bestämt …
Funderar på om uppdelad nattsömn kan ha något att göra med den medeltida tidegärden. Eller var det bara munkar som fick gå upp och ha gudstjänst miss i nassen? Någon som vet?
— Hur många tyskar går det åt för att skruva i en glödlampa?
— En, för dom är både effektiva och har ingen humor.
(Ingen aning, Christer tldPT.)
Jag har just läst nånstans att det senaste inom forskningen är att man visst inte sov uppdelat. Men det är väl som vanligt skilda uppfattningar om samma sak.
Vi har nån sorts lågenergilampslysrörsnånting i 1) min skrivbordslampa och 2) lampan över diskbänken, som uppför sig olika: 1) lyser väldigt svagt den första stunden, så man funderar på om den alls fungerar, och är det mörkt i rummet för övrigt tar det flera minuter innan man ser att göra något. 2) lyser bra så snart den har kommit igång, men det tar allt längre tid. Båda ska bytas – när vi ids och/eller har hittat nåt att byta med.
DDM galopperar omkring i huset och kollar in i lampor och tjoar om sina mystiska migränkänningar som han får sedan två år. Vi tror att vi är lösningen nära!
Det vore ju strålande (… schäkta …) om ni hittar roten till något sådant ont!
(Behärskar mig för att inte börja göra en massa dåliga ordskämt på -led- …)
And now for something completely different, och ledsamt.
Det här med att fylla 69 går inget vidare för våra favoritengelsmän, tycks det.
Häromdagen var det Bowie, idag var det Profesor Snape som uttalade sin sista besvärjelse, Alan Rickman lämnade det jordiska, och det var väldigt tråkigt.
Mikaels, jag såg just det. 2×69år och 2xcanceroffer.
Trist, jag gillade Rickmans lite säregna stil i dom filmer som jag sett honom i.
Vår mest använda lampa är förstås den över köksbordet. Där liksom i hallen inledde vi med dessa märkliga små neonrör, som inte bara har fel färgtemperatur, de tar tid på sig att komma upp i ljusstyrka också.
Nu är det halogen på bägge ställena efter Korrekt Återlämning. Rätt färgtemperatur, men jag är lite störd av den ojämna ljusspridningen. En LED finns på lut till köksbordet, men halogenen ska få leva ut sin tid först.
Vet inte om jag länkat denna tidigare men i så fall så får det
bli en favorit i repris.
Haha, bättre än vad ju brukar kalla det, ett MMS på papper.
Puss på näsan och stjärna i himlen till den som ger oss glödlampan åter.
Men jag undrar allt över varför de glödlampor jag har kvar går sönder fortare nu än förr. Har de tillsatt nåt i elen eller?
Det där har jag också funderat på Ninja. I alla fall 40-wattarna; 60-wattarna jag använder som arbetsbelysning håller lika länge som förr. Några år till ska nog glödlamporna räcka så det finns fortfarande tid för rådiga ingripande från uppfinnare.
Jag finner det så intressant att själva lyslamporna — oavsett vad för sort de är — går sönder påtagligt olika fort i olika lampor. Jag antar att det har att göra med själva armaturens konstruktion på ett eller annat vis, men nog är det anmärkningsvärt att vi aldrig har bytt glödlampa i ytterhallen sedan vi satte upp lampan, fast vi har bott i det här huset i mer än tjugo år. I lampan på lilla toa — gästtoaletten på nedervåningen — tror jag vi har bytt två eller tre gånger under hela vår tid, och den är en som i snitt nog tänds fem gånger om dagen (och släcks lika många). Medan smålamporna i takarmaturerna i — vahettere — ”rummen” vill jag säga, eller ”stora och lilla biblioteket” vilket låter tillgjort — nå i alla fall, de går sönder jämt.
Ja, det finns en naken glödlampa i skafferiet också, som jag inte vet var den sitter utan att gå dit och titta (absolut sant, medan jag skriver här och försöker tänka efter är det helt omöjligt, jag vet inte var den är) för den har vi heller aldrig bytt.
(Just nu sitter jag och gissar vilken av de hittills aldrig söndergångna glödlamporna som kommer att krepera inom de närmaste dagarna bara för att jag skrev ovanstående.)
Flashbacks till gymnasiets fysiklektioner och formler man minns;
U=RxI
F=BIL (utläses Fart=BIL)
mgh=mv^2/2
”Detta gäller generellt. En voltmeter kopplas parallellt. Kopplas den i serie så blir det ingen ferie.”
När maken och jag flyttade ihop eller, för att vara mer precis, han flyttade in hos mig, började plötsligt glödlamporna gå sönder. De poppade som popcorn, överallt, kändes det som. Han sa att det inte var ovanligt alls, att man måste byta glödlampa sisådär en gång i månaden i snitt. Jag anförde att jag före detta samflyttande inte hade behövt byta lampor alls ofta, snarare praktiskt taget aldrig. Vi småkivades om detta lite då&då i åratal. Ett samtalsämne så gott som något.
När vi så småningom sålde huset och flyttade till en gemensamt ägd bostad slutade lamporna att gå sönder. Eller så har vi lyckats byta alla ljuspunkter till ledlampor och lågenergiditon och vad de nu heter, som håller längre. Och håller för makens vibbar ellermagnetfält eller vad det nu berodde på. (Mina fysik- och elektriskakunskaper är inte obefintliga, de har minusvärden).
Åsså framåt natten (inte midnatt än, men snart), ett litet litet memento … with a spoon! (Ett excellent tillfälle att höra Alan Rickman säga ”you twit”.)
Aha, det kanske är något för ena sonen att undersöka närmare. Han drabbas av migrän med jämna mellanrum.
Hulda, maken, är konsulterad. Varför vissa armaturer äter lampior och andra inte beror på installationen. Om kontakten med nollpunkten är god (korrekt) så håller lamporna länge. Om kontakten inte är god, för att kopplingsanordningen, kallad conex, inte var korrekt gjord. Då flyttar sig nollpunkten och spänningen kan variera- där tappade vi kontakten med Hulda, makens, förklaring- men spänningsvaritionen får lamporna att smälla.
Hade Zozzos make en armatur med sig vid inflyttningen frågar Hulda?
Skrivet på telefonen som rättar på helt andra ställen än där jag vill.
Nu är natten kommen och ingen lampa lyser. Det är rena mörkret.
Om man klickar på Annikas Rickmanlänk kommer man inte loss! Det är tusen och ett klipp med Alan Rickman och alla är fullständigt förtjusande!
På lampfronten: vi är så nöjda, så nöjda! I fortsättningen kommer vi att sky billiga surrlampor som pesto med billiga pinjenötter i. Och så fort nån i huset börjar rynka pannan och sätta fingrarna vid tinningarna och stöna lite, kommer vi att stirra in i lamporna och kontrollera status.
Undrar om vi inte ska föra bok också …?
(För övrigt kliver jag och DDM om tre timmar på ett plan som tar oss från denna 20-gradiga kyla till ett nollgradigt Belgrad. Ingen av oss har det minsta lilla ont i huvudet.)
Tittade på Parfymen med Rickman igår. Lite annorlunda film men bra, Rickman var Snape som vanligt.
Ninja (och Hulda, maken), kan det i fallet av en lampätande armatur löna sig att byta polerna, dvs. vända på kontakten och på så sätt göra nollan till ledare och vise versa?
Lotten! Ett lopp för dig!
Ninja: jodå, maken medförde ett par tre smålampor, nåt arvegods, nån favorit och nåt mer. Enda vi använde var arvegodset, men det var inte den lampans lampa som poppade utan vanliga takarmaturers, mest.
Arvelampan tänder vi numera väldigt sällan, eftersom dess lampa brukar blinka och h sig.
Mycket lampa blev det här.
Flitens lampa lyser även över liten slampa.
Trevlig fredag till båset!
Det var alltså dus lampa? Inte hanses?
Sus och dus? Helly Hanses? LED-ande frågor?
(Ursäkta, jag vet inte vad det tog åt mig. Eller jo, det vet jag — det vanliga.)
Egentligen och framför allt vill jag få reda på vad man gör i Belgrad så här års. (Jag vet vad man gör på sommaren, för min systerdotter var där och höll på att lida värmeslagsdöden ity det var +38 ° då, men ändå klättrade hon upp i diverse borg- och kyrktorn …)
Förresten vill jag påminna om KYLAN.
Det var kallt därborta dânner bôrtijinum vid Kilsbergskanten i dag. (Begravning jag varit på — jo gråtsorglig, en älskad faster, men hon hann å andra sidan över 90 så det hela är inte så illa så att jag är förstörd, ändå … allt var fint, och hon hade ju verkligen gjort sitt dagsverke.)
Men inte så kallt som om man hade varit ett björndjur nedfruset sedan 1983 som därefter har tinats upp — och börjat reproducera sig!
Jag blir helt förbluffande lycklig över nyheten av alla möjliga skäl: Jag älskar att björndjur heter björndjur (när de inte heter trögkrypare, vilket ju också är charmigt men inte lika charmigt) och jag älskar dessutom att de (oftast) heter ”tardigrade” på engelska (det är ju så sött), men framför allt rör sig den lilla gynnaren så utomordentligt intagande och gulligt, och att den har gjort ungar när den har slumrat i över trettio år är ju alldeles, alldeles upplyftande!
Minus 13,4 i Fjollträsk och Tunnelbanans räls spricker. Man tar sig för pannan.
-22 och båda våra järnvägar funkar. Åtminstone går det tåg på dem.